White. Kampen mellan Kristus och Satan. Kapitel 5. Tidiga Reformatorer

Kampen mellan Kristus och Satan

Av Ellen G. White

Kapitel 5. Tidiga Reformatorer

Kriget mot Bibeln hade varit så bittert, att det under vissa perioder endast fanns några få exemplar av Bibeln, men Gud tillät inte, att Hans Ord blev fullständigt tillintetgjort. Dess sanningar skulle inte vara dolda för evigt. Det var lika lätt för Honom, att lösa de länkar, som band livets ord, som det var att öppna fängelsedörrar och låsa upp järnportar, för att frige Sina tjänare.

I flera länder i Europa uppmuntrade Guds Ande olika män till att söka efter sanningen som efter en dold skatt. Den Helige Ande ledde dem hän till den Heliga Skrift, som de läste med djupaste intresse. De hade beslutat sig för att följa ljuset, vad det än skulle kosta. Ehuru de inte hade ett klart begrep om allt, lyckades det dem att finna många sanningar, som länge hade varit gömda. Dessa män drog nu ut som himmelens sändebud, rev sönder villfarelsens och vidskepelsens länkar och uppfordrade människor, som länge hade levat i slaveri, till att stå upp och försvara sin frihet.

När man bortser ifrån valdenserna, som hade Skriften på sitt eget språk, hade Guds Ord i långa tider varit utestängt för alla andra än de lärda, eftersom det bara fanns på ett språk, som dessa förstod; men nu var tiden inne för att översätta Skriften och bringas ut till folken i de skilda länderna på deras egna språk. Världens midnattstimme var över. Nattmörkret höll på att trängas undan, och i många länder såg man de första tecknen på morgonrodnaden.

På 1300-talet framträdde ”Reformationens Morgonstjärna” i England. John Wycliffe var inte bara Reformationens förelöpare i England, utan i hela kristenheten. Han var en förkämpe för den rena sanningen, en oas i öknen.

Wycliffe fick en mångsidig utbildning, och för honom var Herrens fruktan början till vishet. På universitet var han känd för sin innerliga gudsfruktan, sina framstående förståndsgåvor och sina goda kunskaper. I sin kunskapstörst eftersträvade han, att lära känna alla kunskapsgrenar, bland annat studerade han sitt eget lands civilrätt. Den utbildning, han fick i sin ungdom, satte sina tydliga spår i hans senare verksamhet.

Förutom sin färdighet i, att bruka de vapen, som finns i Guds Ord, besatt han de intellektuella kunskaper, som han hade förvärvat i skolan. Hans stora begåvning och hans omfattande och grundliga vetande framkallade aktning hos både vän och fiende. Hans anhängare såg med tillfredsställelse, att deras ledare intog en ledande ställning ibland landets andliga elit, och hans fiender hade ingen möjlighet att ringakta Reformationens sak med hänvisning till dess ledares ovetande eller svaghet. Herren såg i honom en man med ämnen och kunskap, som ville låta sig bruka, och detta fick motståndarna att tiga och avhöll dem från att vanära de sanningar han framhöll.