Palmemordet. Del 1. Från Gamla Stan till Sveavägen

 

Palmemordet

Del 1: Från Gamla Stan till Sveavägen

Hittills har missdådaren från hörnet Sveavägen-Tunnelgatan i Stockholm klarat sig undan rättvisan. Westdeutscher Rundfunks (Köln) radiosändning Lördag, den 26. November, 1994 klockan 20.15-22.00 i WDR3, med titeln ”Der Mord an Olof Palme”, var en god dokumentär. Programmet bygger på fakta inhämtade i vårt land och är tyvärr ännu aktuellt. Vi tar oss därför en titt i WDR:s 56-sidiga A4-manuskript. Personnamn är fingerade i den tyska förlagan. Framställningen fullständigas av citat ur ett fåtal svenska böcker. Mina anmärkningar följer efter vissa anföringar. Mina sammanfattningar, med någon kommentar, fullbordar varje delavsnitt. Tyskarna använder en av två möjliga stavningar av fru Palmes förnamn och har fingerat vissa namn. Betoningar är skribenternas egna.

Inga fantasifulla konspirationsteorier att le åt!

Sidorna 2-4 hos WDR: ”’Det finns statsbärande krafter, som inte vill, att mordet på Olof Palme klaras upp’, kommer Harry Schein senare att säga. Och han skulle få rätt. Harry Schein var i många år ordförande i styrelsen för den svenska televisionen och hörde till Olof Palmes innersta personliga och socialdemokratiska vänskapskrets. Just nu spelar han tennis med vännen Olof Palme – platsen: En tennishall i den Stockholmska stadsdelen Östermalm. Det är Fredag, den 28. Februari, 1986, klockan 9. Det kommer att bli Olof Palmes sista dag i livet.

Ministerpresident Palme, i Sverige kallas han för statsminister, avslutar omkring halv elva sin idrottsliga dagsupptakt. Därefter låter han sig av två livvakter skjutsas till en herrekiperingsaffär. När livvakterna får veta orsaken härtill, blir de sura: Olof Palme önskar lämna tillbaka en kostym, som han här dagen innan köpt utan deras vetskap. Det vill säga, statsministern har åter igen lämnat regeringskansliet för en inköpstur – till fots, alldeles ensam, utan någon som helst eskort från säkerhetspersonal. Detta förhållningssätt är utmärkande för Olof Palme, han besväras av livvaktsskydd. Han står endast ut med sådant av bestämda orsaker, eftersom han annars känner sig alltför begränsad som privatperson. Hans livvakter känner sig mestadels degraderade till tillfälliga chaufförer. Med fasa erinrar de sig den gången, då de är på väg till flygfältet med Olof Palme och tjänstefordonet plötsligt går sönder. Statsministern ställer sig helt enkelt vid vägkanten – höjer tummen i vädret och reser som ensam liftare vidare till flyghamnen.

Denna 28. Februari låter Olof Palme livvakterna gå redan klockan 11. För hans vidkommande börjar nu en helt vanlig arbetsdag: Utfrågning med en facklig tidskrift, samtal med kanslipersonal, klockan 15.15 mottagning för det norska sändebudet. Statsministern låter norrmannen stiga på, varpå han tålmodigt och i hög grad personligen rättar in sig i kön till personalfiket, för att hämta kaffe och kakor. Det högtidliga sammanträffandet äger rum vid ett kaffebord. När han gjort helg – omkring klockan 17.30 – tillryggalägger den svenske ministerpresidenten den ungefär en kilometer långa vägen till sin våning i Stockholms Gamla Stad till fots som så ofta förut och helt ensam. I hemmet blir han uppringd av sin son Mårten och dennes fästmö. De bestämmer sig för, att gå på bio tillsammans. Olof och hustrun Lisbeth bryter upp omkring klockan 20.35 och spatserar till närmaste tunnelbanestation, ”Gamla Stan”. Fem minuter senare köper statsministern en tunnelbanebiljett och färdas de tre stationerna till biografen ”Grand” på Sveavägen i det fullsatta tunnelbanetåget. Bortåt klockan 20.50 köar en statsminister framför en biokassa, för att lyckas få tag i biljetter till filmen ”Bröderna Mozart”. Familjen Palme finner nöje i denna dubbelbottnade komedi. Filmen slutar klockan 23.04. De båda Palmeparen skiljs åt, och kring 23.17 beger sig Olof och Lisbeth Palme i väg hemåt. De håller ganska rask takt och korsar Sveavägen, då Lisbeth på nytt vill kasta en hastig blick i den indiska butiken ”Saris” skyltfönster. Klockan är 23.20. Några skyltfönster senare – framför färghandeln ”Dekorima” i hörnet med Tunnelgatan – väntar sedan 2-3 minuter en man. När makarna Palme passerar honom, går mannen mot statsministern bakifrån, tar i axeln med ena handen, drar honom åt sig och skjuter efter orden ’herr Palme’ med ett grovkalibrigt vapen två gånger mot statsministern. Den andra kulan missar målet. Den första tränger igenom femte ryggkotan på Olof Palme, trasar sönder stora kroppspulsådern, övre hålvenen, liksom mat- och luftstrupen och far ut igen i övre delen av bröstkorgen. Olof Palme avlider genast.

Mördaren flyr uppför de 89 trappstegen till Malmskillnadsgatan och nu inleds det, som kommer att kallas för den intensivaste mordspaningen i Sveriges historia. Senare visar det sig, att samtidigt inleddes den svenska historiens största spaningskatastrof.” Lägg noga på minnet uppgiften om, att mördaren väntat i några minuter. Var även observant på detaljerna om, att han skall ha smugit sig på dem och skjutit. Vittnesmål tecknar en annan bild härvidlag. Detta nedvärderar dock inte WDR:s genomgång av fallet; tvärtom, den håller hög klass.

Sammanfattning

1.     Statsbärande krafter önskar icke se fallet uppklarat, enligt Palmes vän Harry Schein.

2.     Sista dagen i livet ger Olof Palme sina livvakter ledigt klockan 11 förmiddagen.

3.     Innan den svenske statsministern gjort helg omkring klockan 17.30, har han avverkat tre punkter på dagordningen. Han promenerar hem till Gamla Stan ensam, som så ofta tidigare.

4.     I samråd med sonen Mårten i telefon, beslutar makarna Palme sig för att tillsammans med Mårten och dennes fästmö bevista biograffilmen ”Bröderna Mozart”.

5.     På väg hem skjuts Palme till döds i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan, vid färghandeln Dekorima.

6.     Den fruktlösa mördarjakten inleds.