Palmemordet. Del 6. Att stämma Träff med sin Baneman...

 

Palmemordet

Del 6: Att stämma Träff med sin Baneman…

På slutet av del 2 kommer Gunnar Wall, i Mörkläggning, med ögonbrynshöjande resonemang kring statsministerns sista sekunder i livet. Är det möjligt, att han stämt träff med personen och därmed gått i en fälla? Hade mördaren frestat med någon sorts begärligt, politiskt bete, som Palme svalde? Avsade han sig livvaktsskydd, eftersom ämnet man skulle avhandla var känsligt? Skulle politikern och personen mötas på ett bestämt ställe, kan det förklara frånvaron av män med walkie-talkies norr om biografen – i stället för att ta samma T-bana hem, som den man åkte till bion i, gick makarna söderut. Hade de stämt träff i området kring Dekorima, var det naturligt för attentatsföljet att hålla uppsikt längs Sveavägen. Känner Du igen likheten med jakt? Här var villebrådet den statsminister, som poliser skulle skydda!

Sidorna 923-925, 930: ”Nästa iakttagare är taxiföraren Anders D. Han var ett av de vittnen som bäst kunde följa händelseförloppet sekunderna kring mordet – och också ett av dem som visade den största sinnesnärvaron. Så här berättade han själv i en ekointervju som sändes i radions P3 första gången redan klockan 4 under mordnatten:

– Jag kom körande i min taxi Sveavägen i riktning upp mot Kungsgatan och fick rött lyse vid Tunnelgatan. Jag observerar på vänster kant att tre personer står… om de sedan pratar eller vad de gör, det uppfattar jag inte men jag ser att det står tre personer där i alla fall. När jag får grönt ljus och åker hör jag det första skottet. Jag vänder mig om igen och ser att det andra skottet kommer varvid personen i fråga faller ner. Den mannen som avlossade skottet vänder sig om och springer in mot gränden. I det skedet tar jag upp taximikrofonen och larmar över radio att de ska skicka fram polis och ambulans.

Anders D har alltså intrycket av att makarna Palme hade stannat – som om de stod och talade med mördaren. Än mer tillspetsat tycks han ha uttryckt sig i det första polisförhöret som hölls med honom, bara en timme efter mordet. Så här står det i protokollet: ’I samma stund som [Anders D] tittar åt vänster ser [han] tre personer, ett par och en man stå och samtala med varandra i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan.’ För polisen berättar han också att den ensamme mannen står med ryggen mot huskroppen medan paret står vänt med ryggen mot taxin, alltså med ansiktet mot mördaren.

Det tredje vittnet är en ung kvinna vid namn Cecilia A. Hon är ute och åker bil tillsammans med några andra ungdomar. Själv sitter hon i baksätet, inbegripen i livliga samtal. Det spelas hög musik i bilen. Färden går Sveavägen norrut. Vid korsningen med Tunnelgatan är det rött ljus. Cecilia tittar ut och lägger märke till tre personer vid reklampelaren längst ute på den breda trottoaren på Sveavägens östra sida, en liten bit norr om Tunnelgatan. De tre sneddar över trottoaren och är på väg in mot Dekorimahörnet. En man och en kvinna går först men hon uppfattar de tre som ett sällskap. Cecilia slutar för ett ögonblick att titta på den lilla gruppen, men så ropar någon i bilen: ’Oj, vad gör dom!’ Någon annan säger: ’Typiskt fyllisar!’ Cecilia tycker sig förstå att en av de figurer hon nyss sett har slagit till någon av de andra. Hon ser att en person har fallit till marken och att en annan försvinner in i gränden. Det visar sig senare att ingen av hennes kompisar i bilen hade uppmärksammat de tre personerna före själva mordögonblicket.

Det fjärde vittnet är konstruktören Anders B. Hans vittnesmål är tidigare beskrivet – det är han som kommer gående på trottoaren några meter efter Olof och Lisbet. Han hörs av polisen redan under mordnatten. I förhörsprotokollet heter det att han promenerade mot Kungsgatan och rätt som det var observerade att han bara några få meter framför sig hade tre personer ’som ut att vara i sällskap’. Han noterade att ’de såg ut att ha det trevligt och småpratade med varandra’. Den lilla gruppen förflyttade sig gemensamt minst fem meter innan han hörde något som lät som ’påsksmällare’. I samband med oljudet såg han plötsligt hur personen som gick i mitten av sällskapet segnade ner på stenläggningen.

Innan vi går vidare till det femte vittnet kan vi nu sammanfatta ett tänkbart händelseförlopp. Till att börja med ska vi då konstatera att Cecilia A har alldeles rätt i att det finns en reklampelare på trottoaren en bit norr om Tunnelgatan. Den är placerad omkring femton meter norr om Dekorimahörnet, alldeles ute vid trottoarkanten.

Vi föreställer oss att makarna Palme går i normal takt mot Tunnelgatan, ganska nära den långa huskroppen. Framme vid reklampelaren träffar de på en man – kanske kommer han emot dem söderifrån. Olof och mannen inleder ett kort samtal medan Lisbet avvaktar. De tre blir stående under kanske en halv minut, makarna Palme med ryggen mot gatan. För folk som kommer gående norrifrån är de mer eller mindre dolda av reklampelaren men de är väl synliga för den som sitter i bil på Sveavägen. I slutet av denna korta tidsrymd uppmärksammas de hastigt av taxiföraren Anders D som kastar en blick åt deras håll medan han väntar på grönt ljus. Så börjar de gå söderut samtidigt som de sneddar över trottoaren in mot huskroppen. Just då uppmärksammas de av Cecilia A som tittar ut genom fönstret från den bil hon åker med. I och med att de tre lämnat reklampelaren blir de också synliga för Anders B som intet ont anande kommer gående bakom dem. Efter drygt tio meters gemensam promenad är makarna Palme och mördaren mitt för Tunnelgatans mynning, den kommande flyktvägen. Det är då det smäller.

… Innan vi lämnar musiklärarens minnesbilder ska vi bara notera en ytterligare detalj som ger stöd åt hypotesen att Palme och gärningsmannen pratade med varandra om en förtrolig fråga. Inge M säger nämligen att paret Palme gått arm i arm men att Lisbet några ögonblick före mordet släppte Olof och skyndade på sin gång så att hon kom att befinna sig ett eller två steg före sin make. Det är, kan vi tänka oss, som om hon ville ge de två männen en chans att samspråka lite ostört.

Där har vi de fem vittnena. Det är inte att förvåna att mordutredarna gjort sitt bästa för att bagatellisera eller trolla bort centrala inslag i vad de sagt.

Anders B som druckit lite grand under kvällen avfärdas av Holmér som ett otillräkneligt fyllo. I Åshedens bok heter det till exempel att han är ’en vinglande man som lullat efter paret Palme’. Cecilia A hörs bara en enda gång av polisen och kallas inte till rättegångarna – uppenbarligen eftersom hon sagt ”fel” saker. Anders D hörs ytterligare en gång av polisen efter förhöret under mordnatten men får då inga som helst frågor om vad han såg innan mördaren sköt. Och när han hörs i rätten undviker åklagarna noga att komma in på denna centrala del av hans iakttagelser.”

Sammanfattning

1.     Taxiföraren Anders D. har rött ljus på väg söderut längs Sveavägen.

2.     Till vänster om sig observerar han tre stående personer

3.     När han åker vid grönt ljus, uppfattar han det första skottet.

4.     Anders D. vänder sig om och ser en av de tre personerna falla för det andra skottet.

5.     Skytten snor runt och flyr in i gränden.

6.     Taxichauffören larmar sin central om, att skicka polis och ambulans.

7.     Anders D. har fått uppfattningen, att makarna Palme stod och samspråkade med mördaren.

8.     Illgärningsmannen stod med ryggen mot huskroppen.

9.     Paret Palme hade ryggen vänd mot gatan och såg mördaren i ansiktet.

10.                   Cecilia A. sitter i baksätet på en bil med kompisar i på Sveavägen.

11.                   Vid korsningen med Tunnelgatan är det rött ljus.

12.                   Tre personer i sällskap sneddar över den breda trottoaren från reklampelaren strax norr om Tunnelgatan.

13.                   Sällskapet är på väg mot Dekorimahörnet och spatserar på den östra trottoaren, söderut.

14.                   Mannen och kvinnan går först, med den tredje personen bakom sig.

15.                   Cecilia tittar bort ett ögonblick.

16.                   Efter att en av kompisarna i bilen ropat till, tittar hon ut igen på sällskapet.

17.                   En av de tre i sällskapet tycks ha slagit till en av de andra.

18.                   Den ”slagne” ligger på marken, medan den ”slående” flyr in i gränden.

19.                   Konstruktören Anders B. vandrar Sveavägen söderut, mot Kungsgatan till, också han på den östra gångbanan.

20.                   Plötsligt dyker tre personer upp framför honom.

21.                   De verkar utgöra ett sällskap.

22.                   Sällskapet ser ut att ha det trevligt och småpratar.

23.                   Efter ett kort styckes gång uppfattar Anders B. ljudet av ”påsksmällare”.

24.                   Samtidigt segnar den i mitten ned på stenläggningen.

25.                   De tre kan ha mötts vid den stora reklampelaren ute vid körbanan, en liten bit norr om Dekorima.

26.                   Mördaren kan ha kommit söderifrån.

27.                   Vederbörande och Palme kan ha inlett ett kort samtal, medan fru Palme avvaktade.

28.                   Efter en kort stunds stillastående – väl synliga för bilburna på Sveavägen – satte de sig åter i rörelse, söderut.

29.                   Mitt för flyktvägen Tunnelgatan hade mördaren fri sikt mot båda makarna. Då small det.

Nu undrar Du förstås, hur fru Palme kan ha sett mördaren i ansiktet och ändå pekade ut Christer Pettersson. På sidorna 930-944 djuplodar Wall, för att belysa hennes reaktioner vid mordplatsen och förklara, hur brottsoffer kan reagera. Det är möjligt, att händelsen skakade om fru Palme så våldsamt, att hon förträngt delar av händelseförloppet. Du bör själv läsa båda böckerna, ty de är en guldgruva av upplysningar. Inte minst borde polisen ha studerat dem för länge sedan – de kom ut redan 1997!