Palmemordet. Del 13. Christer Pettersson - Impulsbrottslingen, som knappast använde Skjutvapen!

 

Palmemordet

Del 13: Christer Pettersson – Impulsbrottslingen, som knappast använde Skjutvapen!

I Mordgåtan Olof Palme lyfter Wall fram enskildheter hos den alltjämt av vissa misstänkte Christer Pettersson. Bland annat följande talar emot honom som gärningsman. Sidan 13: ”En ofta återkommande förklaring till vad det var som gick snett var ett slag mot huvudet som han fått 1962 och som gett honom en hjärnskakning, framkallat epilepsi och förmodligen också gett andra bestående skador på hjärnan. Professorn i psykiatri, Lars Lidberg, som kom att undersöka Pettersson senare i dennes liv, drog slutsatsen att hans patient hade en defekt på frontalloben, en hjärnskada som satte ner impulskontrollen.” Professor Lidberg förklarar, vad skadan kunde leda till i Petterssons fall: ”De våldsbrott han har begått har inte varit några planerade brott utan orsakade av en impuls.’” Palmes mördare handlade kallt och överlagt.

På sidorna 16-20 beskriver Wall Petterssons dråp med bajonett, vilket han sedermera blev ökänd för. Han hade faktiskt blivit provocerad, något som förstås inte ursäktar dådet. På sidan 21 fortsätter Wall sitt resonemang om Petterssons impulsraseri: ”Det finns ännu en omständighet som understryker att det hela var ett mycket snabbt uppkommet impulsdåd. När Pettersson först gick in i slagsmålet hade han inte haft för avsikt att använda bajonetten, inte ens att hota med den. Tvärtom hade han ju lagt den ifrån sig tillsammans med sina andra medhavda ägodelar.

Gissningsvis skulle inget mer dramatiskt ha hänt ifall Sundström följt Olssons exempel och bara gett sig iväg från platsen. Och för att bolla med ett annat alternativ: ifall Sundström sparkat på kassarna men om Pettersson inte råkat ha bajonetten med sig hade han förmodligen återupptagit slagsmålet – men då hade det knappast haft en så allvarlig utgång.

Vi ser alltså framför oss en person som kan döda i stundens raseri om han blir förhållandevis lindrigt provocerad – ifall de olyckliga omständigheterna är till hands.” Palme och mördaren tycks snarare ha gått och småpratat, inte bråkat. Vid den för ändamålet lämpliga platsen tog Dekorimamannen helt enkelt upp vapnet och sköt, oprovocerad och utan att ha råkat i affekt.

Tommy Lindström, förutvarande chef för Rikskriminalen, uttrycker sitt tvivel på Christer Pettersson som mästerskytt på sidorna 60-61 i Mordgåtan Olof Palme: ”’Det första skottet, det som dödade Olof Palme, det kan nog en amatör klara av eftersom det var på så nära håll. Men en magnum har en kraftig rekyl. Och här kommer då mördaren igen med ett andra skott som faktiskt är mycket välriktat. Det är tveksamt om någon skulle klara av det utan att vara förtrogen med vapnet. Hur mycket vi än kontrollerade saken kom vi inte fram till några belägg för att Pettersson var någon bra skytt eller att han brukade använda skjutvapen.’

… ’Magnumrevolvrar är helt enkelt rätt häftiga vapen som folk övar på i skytteföreningar. Jag har bekymmer med att sätta en sådan i Christer Petterssons hand. Jag tycker det här kräver en skytt.’”

Längre ned på sidan 61 i Mordgåtan Olof Palme uttalar sig Kari Ormstad, en av rättsläkarna som obducerade Palme: ”Så det är ett välplacerat skott. Skytten prickade alla strukturer som borde utsläckas för att omedelbart försätta Palme i medvetslöst, orörligt och ej reparerbart skick. /…/ Det kan väl spekuleras i att avsikten i detta fall var att avlägsna Palme där och då och att icke åka fast för det. Så som vi kan se hittills så har det lyckats.’” Andra stycket på nästa sida lyder: ”Det kan tilläggas att Palme blev skjuten med så kallad ”metal piercing”-ammunition som var gjord för att gå igenom skottsäkra västar om så behövdes. Även valet av ammunition kan alltså tolkas som att gärningsmannen var noggrann och kompetent.” På svenska talar vi om ”pansarbrytande” ammunition. Hur kunde Christer Pettersson, under tillfällets ingivelse att mörda statsministern, räkna ut att han just skulle ha sådan ammunition – och hur fick han fatt i den så snabbt? Sidan avslutas med några visdomens ord från Tommy Lindström: ”’Ett alternativ till att det var Christer Pettersson skulle vara, tycker jag, att det var en underrättelseorganisation som hade ett uppdrag’”.

Sammanfattning

1.     År 1962 fick Pettersson ett slag mot huvudet.

2.     Slaget orsakade hjärnskakning, fallsjuka (epilepsi) och troligen någon hjärnskada till.

3.     Petterssons defekta pannlob minskade hans impulskontroll.

4.     Christer Pettersson begick sina våldsbrott impulsartat, medan mördaren sköt Palme effektivt och kyligt.

5.     Under pågående slagsmål sparkade motparten till Petterssons kassar, som han ställt ifrån sig.

6.     I sin affekt tog då Pettersson upp bajonetten och jagade ifatt motparten samt dödade denne med tillhygget. Ursprungligen hade vapnet fått ligga orört i kassan, Pettersson brukade händer och fötter i stället.

7.     Vid Dekorima hade mördaren flyktvägen öppen. Han tog planenligt upp den medhavda revolvern, sköt och försvann.

8.     Den kraftiga rekylen från en magnumrevolver kräver en god skytt, och fru Palme var en hårsmån ifrån att följa maken i döden vid det andra skottet.

9.     Polisen kunde ej finna belägg för Pettersson som en bra skytt.

10.                   Undersökningen visade snarare, att Pettersson inte använde skjutvapen.

11.                   Medlemmar av skytteföreningar övar med magnumrevolvrar.

12.                   Skottet var välplacerat.

13.                   Det var menat, att ”ta bort” Palme för gott.

14.                   Ammunitionen var pansarbrytande, alltså av det slag, som tränger igenom skottsäkra västar.

15.                   En välorganiserad och duglig attentatsman hade handlat.

16.                   Den överilade Pettersson hade knappast hunnit handla dylik ammunition, eller ens bestämma sig för att vara så noggrann.

17.                   Tommy Lindström utesluter inte en underrättelseorganisation som gruppen bakom dådet.

 

För vidare läsning

Låna på bibliotek, sök i antikvariat, eller beställ från www.adlibris.com eller www.bokus.com dessa titlar:

1.     Sven Anér: Polisspåret

2.     Kari och Pertti Poutiainen: Inuti Labyrinten

3.     Gunnar Wall: Mörkläggning – Statsmakten och Palmemordet (två delar, som säljs tillsammans)

4.     Gunnar Wall: Mordgåtan Olof Palme – Makten, Lögnerna och Tystnaden.

5.     Tidskriften DSM (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) har skrivit ett flertal artiklar om säregna detaljer i Palme-fallet. Adress: Box 99, 563 22  GRÄNNA. Hemsida: www.dsm.nu. Går att köpa i PRESS-STOPP-butiker och hos Hedengrens Bokhandel, Sturegallerian, Stockholm. Närmaste tunnelbanestation: Östermalms Torg, uppgång Stureplan.

För senaste nytt om Palmefallet

Den på sommaren 2011 90 år vordne, outtröttlige, forskande journalisten Sven Anérs allt flitigare besökta och av många uppskattade hemvist på nätet: http://svenanerpalmemordet.blogspot.com/. Där möts Du först av namnet på den av flera personer identifierade Dekorimamannen. Sedan kan Du studera den ena sidan mera skrämmande och upprörande, än den andra om myndigheters makalöst uthålliga vägran, att gå till botten med denna nationaltragedi. Man undviker sorgfälligt, att slutgiltigt fastställa, huruvida den utpekade är mördaren. Allmänna handlingar hemligstämplas och skall bara inte lämnas ut. Och så vidare. Stoffet har inte blivit mindre upprörande med åren och den alltför väl den svenska rättsstatens förfall. I andra länder skulle medborgarna ha krävt en bättre tingens ordning.

Lägg också märke till de böcker, från egen penna, som Anér saluför!