Palmemordet. Del 5. - Ursäkta, vad är Klockan?

 

Palmemordet

Del 5: - Ursäkta, vad är Klockan?

Följande är kritiskt för utredningen. Westdeutscher Rundfunk skriver, på sidorna 33-38 i sitt manuskript, om ett par kvinnor och har gett dem finska namn. Följ nu noga med och fråga Dig, varför ”flickorna” aldrig varit med om en vittneskonfrontation med skytten, som de och andra identifierat: ”Först i November ’92 yppade Katja och Pirjo sina avgörande iakttagelser. Om detta berättade Olle Alsén utförligt den 14. Juni, 1993 i ”Dagens Nyheter”.

Katja och Pirjo härstammar ifrån Finland. De lever i en av Stockholms norra förorter. 1985 besöker Katja regelmässigt ett gym i Upplands Väsby. Där lägger hon märke till en finsktalande man. Hon frågar en vän om honom och får veta, att han faktiskt skall vara landsman till henne. Han skall heta Pertti. Hans är ett välkänt ansikte på gymmet, han tittar ofta in, nästan alla känner igen honom till utseendet. Pertti tränar sällan, han närvarar mestadels som så kallad säkerhetsrådgivare. Katja säger några få ord till honom på sitt modersmål, så föga intresserar hon sig för honom. På kvällen den 28. Februari, 1986 sitter Katja och Pirjo likt Olof Palme på bio, fast i en annan salong, omkring en kilometer bort, vid Kungsgatan. De båda biografföreställningarna slutar ungefär samtidigt. Katja och Pirjo måste ta pendeltåget hem, men vill först titta på en möbelbutik längs Sveavägen. Klockan är 23.18. Tre hundra meter norrut kommer makarna Palme spatserande. Klockan 23.19: Katja och Pirjo har svängt in på Sveavägen från Kungsgatan. Först nu märker de, att ingen av dem har en klocka på sig. För att inte missa pendeltåget, måste de fråga någon om tiden. Olof och Lisbeth Palme närmar sig dem. De är fortfarande 200 meter ifrån varandra. Klockan 23.20: Palmeparet står framför skyltfönstret åt den indiska butiken ”Sari”. Katja och Pirjo har nått fram till det 100 meter söder därifrån liggande hörnet med Tunnelgatan. Vid färghandeln ”Dekorima” ser de en man stå med korslagda armar. Katja går fram till mannen, för att fråga honom, vad klockan är. Precis i det ögonblicket märker hon, att hon känner igen mannen, även om det inte är till efternamnet. Det är Pertti, finnen från gymmet. Alltså tilltalar Katja honom med detsamma på finska. Men Pertti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Katja blir förvånad, drar honom i jackan och frågar på nytt: ’Varför kan Du inte säga mig, vad klockan är?’ I samma ögonblick hörs det en röst ur en walkie-talkie. Walkie-talkien håller Pertti dold i armhålan. Rösten säger på finska: ’Nu kommer de!’ Pertti svarar, också det på finska: ’Jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?’ Svaret lyder, fortfarande på finska: ’[Svärord] i det, gör det Du skall!’ Katja och Pirjo finner situationen ytterst obehaglig, i synnerhet som Pirjo märker en pistol i Perttis andra armhåla. Möbelbutiken är nu bortglömd, de vänder sig om och ilar i riktning Centralstationen. Strax efteråt hör de två skott. Drygt 100 meter från brottsplatsen vänder de sig om. Men de kan inte se något. De hoppas, att det bara var den höga avgasknallen från den just då förbifarande amerikanska gatukryssaren eller vrålåket. Tidningarna nästa dag gör deras förhoppning om intet.

Katja och Pirjo är övertygade: De har frågat en statsministermördare om, vad klockan är. Visserligen har de inte sett den tilltalade skjuta, men att det måste ha varit mannen framför färgaffären, framgår av ögonvittnet Morelius’ utsaga, som står att läsa i den offentliga spaningsredogörelsen. Han iakttog skeendet vid hörnet Tunnelgatan-Sveavägen från sin parkerade bil och såg, att mördaren under de fem sista minuterna före mordet inte lämnade sin plats vid färgaffären ”Dekorima”. Alltså måste samme man, som Katja frågade vad klockan var, ha skjutit.

Nu fruktar Katja för sitt liv, ty Pertti har ju också känt igen henne. Katja och Pirjo går därför in ett förbund om, att tiga med sina iakttagelser, och detta livet ut inför alla, utan undantag. Inte ens den utsatta belöningen på omräknat femton millioner mark kan förmå dem till, att avslöja något. Livet är dem kärare. Men deras pakt håller bara knappt sju år. Sedan anförtror Pirjo sin upplevelse åt en vän, som lovat att hålla allt för sig själv. Men även vännen sviker sitt ingångna avtal. Han berättar om Pirjos iakttagelser för en journalist. Och denne säger offentligen inget, utan går med uppgifterna till Palmespanarna. Och de intresserar sig påtagligt för de båda finskorna. Spanarna griper inte alls Pertti, i stället utgörs deras första handling å ämbetets vägnar i sammanhanget av en husrannsakan hos Katja. En tänkbar orsak till deras handlande: Även Pertti är polis.

Palmespanarna frågar så ut alla medarbetare och besökare vid gymmet, på ett undantag när: Pertti. Spaningsledaren Ölvebro hävdar på svensk TV, att han inte hört talas om en polis från ett gym. Ändå har flera stämgäster vid gymmet berättat för honom om polismannen Pertti. En av dessa blev i början av September, 1994 på en mörk cykelväg fasthållen av tre välklädda herrar. De riktade ett skjutvapen mot hans huvud och hotade, att han inte skulle känna sig så säker, annars vore hans dagar räknade. Av rädsla flyttade han till annan ort. Pertti skall tydligen inte förknippas med gymmet. Kommissarie Blom vid avdelningen för polisärenden är dock säker på, att bara Pertti kan vara den eftersökte gympolisen. Även polisintendent Ingemo Melin-Olsson, vicechef för Märstas polisdistrikt, där Pertti vid den tiden tjänstgjorde, håller honom för den eftersökte. Dessutom är Pertti den ende finskspråkige polisen i hela polisdistriktet.

Detta hade spaningsledare Hans Ölvebro kunnat ta reda på inom tio minuter. I stället söker Hans Ölvebro sedan numera två år utan framgång mannen vid färgaffären ”Dekorima”. Men även om han funne honom, sade han ännu i Juni, 1992, skulle han utesluta ett sammanhang med mordet på Palme. Mannen framför färgaffären måste kunna bekräfta Katjas och Pirjos uppgifter, för att Hans Ölvebro skulle kunna sätta någon tilltro till dem.

Det betyder ingenting annat, än att spaningsledare Hans Ölvebro först önskar fråga den starkt misstänkte, om de kvinnliga ögonvittnena verkligen var närvarande. Förnekar han den saken, kan det inte ha varit han, ty då har ju ingen sett honom. Ölvebrologik.

I sammanhanget finns det andra vittnen, som stödjer Katjas och Pirjos iakttagelser. Inte bara Inge Morelius i bilen mitt emot, utan också ett par, som spatserade förbi brottsplatsen en minut tidigare, såg, hur Katja och Pirjo stod jämte en man framför ”Dekorima”. Då de passerade, hörde paret några lösrivna ord, som inte lät svenska. Men detta par intresserar ej Hans Ölvebro.

Katja och Pirjo har under tiden förhörts minst åtta gånger. Så viktiga finner man deras iakttagelser! Sedan dess tycks de ha blivit osäkra. Medan andra – mindre viktiga vittnen – måst titta på hundratals foton av personer, har man bara visat Katja och Pirjo tio bilder. Ingen av dem föreställde Pertti. En konfrontation mellan Katja, Pirjo och Pertti har hittills icke ägt rum. Därigenom har man ej bevisat, att de båda kvinnorna möjligen misstagit sig på Perttis identitet. Även andra ögonvittnen från mordnatten slapp Pertti att ställas inför.

I Juni, 1994 blev spaningsledare Hans Ölvebro anmäld för overksamhet vid mordforskandet. Statsåklagare Birgitta Croniér undersöker fallet. I mitten på November tillkännagav hon, att hon inte kommer att inleda någon förundersökning mot Hans Ölvebro. Ölvebro sägs ha ’hört alla vittnen’.

Pertti arbetar för övrigt inte längre inom Märstas polisdistrikt. Numera är han vid Rikskriminalen, alltså vid samma polismyndighet, som hela Palmespaningsgruppen lyder under.

Spaningsledare Hans Ölvebro blundar hårt för alla fakta, som visar på inblandning av poliser i Palmemordet. Vill han inte finna mördaren? Hans Ölvebro säger ordagrant beträffande spaningsmålen:

’Vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar förutsättningslöst med en rad tänkbara motiv. Det enda spår, som jag vägrar att befatta mig med, är polisspåret.’”

Sammanfattning

1.     ”Katja” och ”Pirjo” härstammar från Finland. 1985 tränar ”Katja” på ett gym i Upplands Väsby.

2.     På gymmet växlar hon några ord med en person, som lär vara en landsman till henne.

3.     Han heter ”Pertti” och verkar mest som säkerhetsrådgivare där.

4.     1986 går de samtidigt som makarna Palme på film, fast på en annan biograf. Innan de tar pendeltåget hem, vill de titta i ett skyltfönster längs Sveavägen.

5.     De upptäcker, att ingendera väninnan har ett armbandsur på sig.

6.     Utanför Dekorima ser de en man stå vid skyltfönstret. Honom kan de fråga om tiden, så att de hinner med tåget!

7.     ”Katja” känner igen mannen: Det är ”Pertti” från gymmet. Om någon minut blir Olof Palme skjuten till döds några meter därifrån.

8.     Han låtsas inte om ”Katja”, när hon på finska frågar honom, vad klockan är.

9.     Ur en walkie-talkie i ”Perttis” ena armhåla hörs en röst på finska säga: ”Nu kommer de!”

10.                   ”Pertti” svarar rösten, på finska, att han blivit igenkänd, men uppmanas bestämt att göra det han skall.

11.                   ”Pirjo” märker en pistol i ”Perttis” andra armhåla. Min anmärkning: Andra talar om en revolver i höger ficka på mördarens ytterplagg. Var skytten dubbelt beväpnad, eller flyttade han, efter mötet med ”flickorna”, raskt över pistolen till höger ytterficka på sin jacka? Han kunde inte gärna ha klarat av dådet, om han samtidigt skulle ha koncentrerat sig på saker och ting, som bör ha trillat i backen. Dessutom: Revolverkulor går igenom kroppen och hamnar längre bort, pistolskott lämnar tomhylsor efter sig. Inga tomhylsor hittades, mig veterligt, på brottsplatsen.

12.                   Damerna finner det hela obehagligt, avlägsnar sig skyndsamt söderut mot Centralen till.

13.                   Efter hundratalet meter hör de smällar, men tror att de härrör från ett amerikanskt vrålåk. Dagen därefter tas de ur sin villfarelse av tidningsrubrikerna.

14.                   Vittnet ”Morelius” har, från sin bil, i ett antal minuter sett mördaren stå vid färgaffären. Han har inte gått därifrån. Alltså har ”flickorna” talat med statsministerns baneman och nu fruktar ”Katja” för livet – han kände ju igen henne!

15.                   Först sju år senare berättar ”Pirjo” om deras erfarenhet för en vän, som går till en journalist. Denne meddelar Palmespanarna. Dessa gör husrannsakan hos ”Katja”.”Pertti” grips inte. ”Pertti” är polis.

16.                   Ägare och besökare vid gymmet frågas ut. Alla utom ”Pertti”.

17.                   Spaningsledaren Hans Ölvebro säger sig inte ha hört talas om någon polis vid ett gym, trots att en besökare där upplyst honom om just det.

18.                   Ölvebros sagesman hotas sedan med pistol för det han sagt.

19.                   Två andra vid Polisen håller ”Pertti” för mannen vid gymmet, som kändes igen vid Dekorima.

20.                   Även ett par, som spatserade förbi brottsplatsen en minut tidigare, såg, hur ”Katja” och ”Pirjo” stod jämte en man framför Dekorima. Då de passerade, hörde paret några lösrivna ord, som inte lät svenska. Men detta par intresserar ej Hans Ölvebro.

21.                   Ölvebro säger sig vara intresserad av alla spår, utom av ”polisspåret”.

I flera minuter hade alltså denne förmodade polis stått beredd att döda! Just då en medhjälpare, som måste ha sett makarna Palme från en utkikspunkt någonstans i närheten, underrättade honom om deras snara anländande till Dekorima, steg alltså en bekant kvinna fram och frågade efter tiden. Kvinnan, i sällskap med en väninna, sågs av flera vittnen samtala med mördaren. Journalisten Olle Alsén slog larm i Dagens Nyheter den 14. Juni, 1993. ”Pertti” har hela tiden sluppit vittneskonfrontering med några vittnen, inklusive ”flickorna”, som ej visats bilder föreställande honom. Därmed har man inte kunnat fastslå, huruvida de misstagit sig på person.