Supermakten talar
Den hastigt annalkande konflikten
Vad påvemakten strävar efter
Protestanterna är nu för tiden mycket mer välvilligt inställda till katolicismen än tidigare. I de länder där den romersk-katolska kyrkan inte är i majoritet och där katolikerna intar en försonande inställning för att vinna inflytande, finns en tilltagande likgiltighet beträffande de läror, som skiljer de protestantiska kyrkosamfunden från den katolska hierarkin. Allt fler anser, att det inte är så stor skillnad på de väsentliga troslärorna, som man tidigare trott. Om vi därför gör några mindre eftergifter från vår sida, så kan vi uppnå en bättre relation till katolska kyrkan, har man menat.
Det är sant, att det finns uppriktiga kristna i den romersk-katolska kyrkan. Tusentals katoliker tjänar Gud efter det bästa ljus de har.
Men katolicismen som religionssystem betraktat stämmer inte bättre överens med Kristi evangelium nu än någonsin tidigare i hennes historia. Den romersk-katolska kyrkan försöker se långt in i framtiden, och den utarbetar sina planer och ordnar sin verksamhet därefter. Den använder alla medel för att utöka sitt inflytande och stärka sin makt som förberedelse för en våldsam och avgörande strid för att återvinna herraväldet över världen, för att återuppta förföljelsen och för att göra om intet allt som protestantismen har uträttat. Katolicismen vinner terräng på varje sida. Dessa omständigheter borde vara en källa till oro för alla som värdesätter evangeliets rena lära.
Protestanter har befattat sig med och gynnat påvemakten. De har gjort kompromisser och eftergifter, så att katolikerna själva har blivit förvånade över detta och inte kunnat förstå det. Människor blundar för katolicismens sanna karaktär och de faror som dess överhöghet innebär. Människor behöver väckas för att kunna stå emot dess framgångar, som är så farliga för borgerlig och religiös frihet.
Den katolska kyrkan visar nu fram en tilltalande sida. Den försöker genom ursäkter att dölja sina ohyggliga grymheter. Den har klätt sig i en kristen klädnad, men har inte förändrat sig. Påvedömets samtliga tidigare principer existerar fortfarande. De läror som kom till under den mörka tidsåldern gäller fortfarande. Ingen behöver låta sig bedras. Det påvedöme som protestanterna nu är så villiga att ära är detsamma som härskade över världen på reformationens tid, när Guds trogna tjänare med fara för sina liv stod upp för att avslöja hennes orättfärdighet.
Det är inte utan anledning som det i protestantiska länder påstås, att katolicismen inte längre avviker lika mycket från protestantismen som under tider som gått. En förändring har ägt rum. Katolicismen är verkligen lik nutidens protestantism, men det beror på att protestantismen avsevärt har förfallit sedan reformatorernas dagar.
Eftersom de protestantiska kyrkosamfunden har sökt vinna popularitet hos världen, har en falsk kärlek förblindat dem. De kan inte förstå annat än att det är rätt att tro gott om allt ont. Den ofrånkomliga följden blir att de till sist tror ont om allt som är gott.
I stället för att försvara den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga, ber de i själva verket den romersk-katolska kyrkan om ursäkt för sin tidigare kärlekslösa inställning och ber om förlåtelse för sin religiösa fanatism.
Ett grundligt studium av Bibeln under bön skulle visa protestanterna påvedömets verkliga natur och skulle få dem att avsky och vända sig bort från det. Men många anser sig själva så visa, att de inte känner något behov av att ödmjukt söka Gud för att ledas fram till hela sanningen.
I de ansträngningar, som nu görs i Förenta staterna för att tillförsäkra kyrkan stöd från staten, följer protestanterna i påvemaktens fotspår. Ja, mer än så, de öppnar dörren för katolicismen, så att den i det protestantiska Amerika kan återvinna den överhöghet, som den har förlorat i den gamla världen. Den läsare som vill veta på vilket sätt katoliker och protestanter tillsammans kommer att behandla dem som förkastar deras läror, behöver bara tänka på den anda som den romersk-katolska kyrkan visade i förfluten tid när det gäller den bibliska vilodagen och de som höll den helig.
När påvedömet blev fast etablerat, fortsatte det att upphöja söndagen. Folket sysselsatte sig ännu en tid med jordbruket, när det inte besökte gudstjänsten, och man betraktade fortfarande den sjunde dagen som sabbat. Men den förändring som hade införts fortsatte ständigt.
Trots all möda att befästa söndagens helighet erkände emellertid katolikerna offentligt, att sabbaten hade gudomlig auktoritet och att den dag som ersatte den hade mänskligt ursprung. På 1500-talet förklarade ett katolskt kyrkomöte tydligt: ”Alla kristna bör komma ihåg, att den sjunde dagen har helgats av Gud och har tagits emot och firats, inte bara av judarna utan av alla andra som säger sig tillbe Gud.” – Morer sid. 281, 282. De som försökte förfalska Guds lag var inte okunniga om vad de gjorde. De försökte medvetet att upphäva sig över Gud.
Berättelser från förr avslöjar tydligt hur fientligt den romersk-katolska kyrkan har varit mot den sanna sabbaten och dess försvarare. Dessa tider från det förflutna visar också vilka medel man använde för att upphöja den vilodag som man själv hade instiftat. Bibeln undervisar om att detta skall återupprepas när protestanter och katoliker kommer att förena sig för att upphöja söndagen.
Profetian i Uppenbarelseboken 13 förklarar, att den makt som symboliseras av ett vilddjur med två horn, som liknar ett lamms, ”får jorden och dess invånare att tillbe” påvedömet, som här symboliseras av ett vilddjur, som liknar en leopard. Djuret med de två hornen skall också förmå ”jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret”, och det skall dessutom befalla alla, ”höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar”, att ta emot vilddjurets märke. Se Uppenbarelseboken 13:11-16. Som vi tidigare sett är Förenta staterna den makt som framställs genom djuret med horn, som liknade ett lamms. Denna profetia kommer att uppfyllas när Förenta staterna genom lagstiftning genomdriver firandet av söndagen, som den romersk-katolska kyrkan framhåller är det särskilda erkännandet av dess överhöghet.
”Och jag såg ett av dess huvuden vara liksom sårat till döds, men dess dödssår blev läkt. Och hela jorden såg med förundran efter vilddjuret.” Vers 3. Detta dödliga sår syftar på påvedömets fall år 1798. Men därefter säger profetian att ”dess dödssår blev läkt. Och hela jorden såg med förundran efter vilddjuret.” Paulus säger tydligt att ”laglöshetens människa” skall fortsätta ända fram till Kristi återkomst. 2 Tessalonikerbrevet 2:3- 8. Han skall fortsätta med detta bedrägliga verk ända till tidens slut. I Uppenbarelseboken står det beträffande påvedömet: ”Och alla jordens invånare skall tillbe det, var och en som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok, det slaktade Lammets bok.” Uppenbarelseboken 13:8. Både i den gamla och den nya världen kommer påvedömet att hyllas genom den ära som man visar söndagen, den vilodag som helt och hållet vilar på den romersk-katolska kyrkans auktoritet.
Sedan mitten av 1800-talet har de som granskat profetiorna, förkunnat detta för världen. I det som nu sker ser man att förutsägelsen snabbt närmar sig sin uppfyllelse. Protestantiska ledare påstår, att helighållandet av söndagen som vilodag vilar på gudomlig auktoritet, men liksom de katolska ledarna saknar de bevis för detta. Påståendet, att Guds straffdomar skall drabba människor för att de överträder söndagen som vilodag, kommer att återupprepas. Man börjar redan tala om detta. En rörelse för att med lag framtvinga helighållandet av söndagen vinner snabbt framgång.
Den romersk–katolska kyrkan, med alla sina förgreningar överallt i världen, utgör en väldig organisation som står under påvestolens kontroll och är avsedd att tjäna dess intressen. Miljoner katolska medlemmar lär sig i varje land på jorden att betrakta sig som skyldiga att visa påven sin trohet. Vilken nation eller regering de än tillhör, så måste de sätta kyrkans auktoritet högre än all annan auktoritet. Även om de måste svära trohetsed mot staten, så väger löftet om lydnad mot den romersk-katolska kyrkan tyngre än denna och befriar dem från varje högtidligt löfte som är oförenligt med dess intressen.
Historien vittnar om denna kyrkas skickliga och ihärdiga ansträngningar att blanda sig i nationernas angelägenheter. När hon lyckats med det, försöker hon främja sina egna planer, även om hon därigenom måste ruinera regenter och folk.
Låt bara den principen bli accepterad i Förenta Staterna, att kyrkan kan använda eller styra statsmakten, att religiösa seder kan genomdrivas genom världsliga lagar, kort sagt, att kyrkan och staten kan härska över samvetet, så har den romersk-katolska kyrkan vunnit segern i detta land.
Guds Ord har varnat oss för den annalkande faran. Om den varningen går obemärkt förbi, kommer den protestantiska världen att få lära känna vilka den romersk-katolska kyrkans avsikter verkligen är, men då är det för sent att undvika snaran. Denna kyrkas makt tilltar i tysthet. Dess läror utövar sitt inflytande i lagstiftande församlingar, bland kyrkosamfunden och i människornas hjärtan. Lömskt och obemärkt stärker den sina trupper för att befrämja sina egna avsikter, när den tid kommer då den kan slå till. Allt den önskar sig är ett fördelaktigt utgångsläge. Detta ger man den redan nu. Vi kommer snart att få se och erfara vad den romersk-katolska kyrkans syfte är. Var och en som tror på Bibeln och lyder den kommer att utsättas för anklagelse och förföljelse.
Uppenbarelseboken 13
Roms biskop Dödligt sår USA bildas Det dödliga
får politisk makt Slut på det religiösa-politiska som nation såret läkt
styret av Europa
538 e. Kr. 1798 e Kr
Daniel 7:25
Uppenbarelseboken 12:6-17
Uppenbarelseboken 13:3,5
1260 år Uppenbarelseboken 13:11-18
Den nära förestående konflikten
Ända sedan början på den stora striden i himlen har det varit Satans avsikt att tillintetgöra Guds lag. Oavsett om han lyckas med detta genom att åsidosätta lagen helt och hållet eller genom att förkasta ett av dess bud, blir resultatet slutligen detsamma. Den som bryter mot ”ett enda bud” visar förakt för hela lagen. Hans inflytande och förebild står på överträdelsens sida. Han blir ”skyldig till allt”. Jakobsbrevet 2:10.
Den sista stora konflikten mellan sanning och villfarelse är bara den sista kampen beträffande den långvariga striden om Guds lag. Denna strid har nu börjat mellan människornas lagar och Guds befallningar, mellan Bibelns religion och en religion som bygger på traditioner och villoläror.
Bibeln finns inom räckhåll för alla, men det är få som verkligen gör den till normen för sitt liv. När människor förkastar sanningen, förkastar de också dess upphovsman. Ingen villfarelse som den kristna världen har godtagit strider mer oförskräckt mot himlens auktoritet, ingen går mera direkt emot förnuftet, ingenting är mer ödeläggande till sina verkningar än den nutida lära, som snabbt breder ut sig, att Guds lag inte längre gäller för människorna.
Det skulle vara mycket mer konsekvent om nationerna avskaffade sina lagar och tillät folken att göra som de själva ville, än för universums härskare att upphäva sin lag och låta världen stå utan någon norm, enligt vilken de skyldiga kunde straffas och de lydiga försvaras.
De som lär människorna att ta lätt på Guds lag sår olydnad för att skörda olydnad. Om de band som läggs på människorna genom Guds lag helt nonchaleras, så bryr man sig snart inte heller om de mänskliga lagarna.
När människor har hållit fast vid påvemaktens villolära om medfödd odödlighet och om människans tillstånd i döden, har de förkastat sitt enda skydd mot spiritualismens bedrägerier. Läran om evigt lidande har fört många bort från tron på Bibeln. När det fjärde budets krav framhålls för människor, finner de att helighållandet av den sjunde dagen som sabbat påbjuds. För att då kunna befria sig från en plikt, som de inte är villiga att uppfylla, förklarar många populära förkunnare, att Guds lag inte längre gäller. På så sätt förkastar de både lagen och sabbaten. Sådana religiösa ledares förkunnelse har öppnat dörren för otro, för spiritualism och för förakt för Guds heliga lag. På dessa ledare vilar ett fruktansvärt ansvar för den ogudaktighet som existerar i den kristna världen.
Ändå påstår just denna grupp av människor att det moraliska förfallet, som snabbt ökar, i hög grad beror på förhållandet att den så kallade ”kristna vilodagen” vanhelgas och att samhällets moral till stor del skulle förbättras om man genom lagstiftning kunde framtvinga helighållandet av söndagen. Detta påstående har särskilt framhållits i Amerika, där läran om den sanna vilodagen har förkunnats mer än på andra håll.
Genom de två stora villolärorna, läran om själens odödlighet och söndagens helighet, kommer Satan att bedra människorna. Medan den förstnämnda läran lägger grunden till spiritismen, åstadkommer den senare en gemenskap med den romersk-katolska kyrkan. Protestanterna i Förenta staterna kommer att bli de första som räcker ut sina händer över klyftan för att gripa spiritismens hand. De kommer också att sträcka sig ut över avgrunden för att fatta tag i den romersk-katolska kyrkans hand. Under påverkan av denna tredubbla förening kommer detta land att följa i katolicismens spår och trampa samvetets rättigheter under fötterna.
Allt eftersom spiritismen alltmer efterliknar namnkristendomen i vår tid får den större makt att bedra och snärja. Enligt modernt tänkesätt är Satan själv omvänd. Han kommer att framställa sig som en ljusets ängel. Genom spiritismen kommer mirakler att utföras. Sjuka kommer att botas. Många oförklarliga under kommer att utföras. Och eftersom andarna kommer att bekänna sig tro på Bibeln och visa respekt för kyrkans institutioner, kommer deras verksamhet att tas emot som en uppenbarelse av gudomlig makt.
Många kommer att ställas ansikte mot ansikte med onda andar som framställer älskade anhöriga och vänner, och dessa onda andar kommer att framföra de farligaste villoläror. Dessa besökare kommer att göra intryck på våra ömmaste känslor och kommer att göra under för att bestyrka sina påståenden. Vi måste vara beredda på att stå emot dem med den bibliska sanningen att ”de döda vet ingenting” (Predikaren 9:5) och att dessa som visar sig på detta sätt är onda andar.
Den makt som utför underverk och som uppenbarar sig genom spiritualismen kommer att utöva sitt inflytande mot dem som väljer att lyda Gud mer än människor. Budskap från andarna kommer att tillkännage att Gud har sänt dem för att övertyga dem som förkastar söndagen om deras synd och att landets lagar skall lydas som Guds lag. De kommer att sörja över den stora ogudaktigheten i världen och instämma i de religiösa lärarnas påståenden att det moraliska förfallet är en följd av söndagens vanhelgande. En stor vrede kommer därför att uppväckas mot alla som vägrar ta emot deras budskap.
Satans list
Genom spiritualismen uppträder Satan som en mänsklighetens välgörare. Han botar folkets sjukdomar och säger att han presenterar ett nytt och mer upphöjt religionssystem. Men samtidigt verkar han för att förstöra.
Satan verkar även genom naturkrafterna för att inbärga sin skörd av oförberedda människor. Han har studerat hemligheterna i naturens laboratorium, och han använder sin makt för att styra elementen så långt som Gud tillåter det. Hur snabbt blev inte hjordar, herdar, tjänare, hus och barn fördärvade när han fick tillåtelse att plåga Job (se Jobs bok, kapitlen 1-2). Den ena olyckan följde snabbt på den andra. Det är Gud som beskyddar sina skapade varelser och omsluter dem, så att de bevaras från fördärvarens makt. Men den kristna världen har visat förakt för Guds lag. Herren kommer att göra just det som han har förklarat att han skulle göra – han skall dra tillbaka sina välsignelser från jorden och ta bort sin beskyddande omsorg från dessa som gör uppror mot hans lag och som lär och tvingar andra att göra detsamma. Satan behärskar alla som inte Gud beskyddar på ett särskilt sätt. Han kommer att gynna och ge framgång åt en del för att befrämja sina egna planer. Men han kommer också att utsätta andra för lidande, så att han får människorna att tro att det är Gud som gör detta.
Samtidigt som Satan framträder inför människorna som en framstående läkare som kan bota alla deras sjukdomar, kommer han att förorsaka sjukdomar och katastrofer, så att tättbefolkade städer läggs i ruiner och ödeläggs. Redan nu är han i verksamhet. I olyckor och katastrofer till sjöss och på land, i stora eldsvådor, i intensiva tornados och fruktansvärda hagelskurar, i stormar, översvämningar, cykloner, tidvattenvågor och jordbävningar, på alla platser och i tusentals former utövar Satan sin makt. Han sveper bort mognande skördar med svält och misär som följd. Han tillför luften en dödlig besmittelse och tusentals omkommer av epidemin. Dessa hemsökelser kommer att bli mer och mer vanliga och mer och mer förödande. Fördärv kommer att drabba både människor och djur. ”Jorden sörjer och tynar bort”, ”jordens stolta folk försmäktar. Jorden har blivit orenad under sina invånare, ty de har överträtt lagarna, kränkt rätten och brutit det eviga förbundet.” Jesaja 24:4, 5.
Och då kommer den store bedragaren att övertyga människorna att de som tjänar Gud är orsaken till dessa olyckor. De människor som framkallat Guds misshag kommer att lägga skulden för alla sina besvärligheter på dem som på grund av sin lydnad mot Guds bud är en ständig tillrättavisning för överträdarna. Man kommer att förklara att människor skymfar Gud genom att överträda söndagssabbaten. Man kommer att säga att denna synd har orsakat olyckor som inte kommer att upphöra förrän söndagsfirandet blivit strängt efterlevt genom lagstiftning. De som framhåller det fjärde budets krav på lydnad för den bibliska sabbaten, och därmed inte visar vördnad för söndagen, orsakar besvärligheter för folket och förhindrar att de återvinner Guds ynnest och vinner materiellt välstånd på nytt.
De som hedrar den bibliska vilodagen kommer att bli fördömda som fiender till lag och ordning. De kommer att få skulden för omoral, anarki och moraliskt förfall, och anses därför vara orsak till att Guds straffdomar faller över jorden. De kommer att anklagas för att vara fientligt inställda mot landets regering. Andliga ledare som förnekar den gudomliga lagens bindande giltighet, kommer att från talarstolarna framhålla plikten att lyda de världsliga myndigheterna, som tillsatts av Gud. De som håller Guds bud kommer att i lagstiftande församlingar och inför domstolar framställas på ett felaktigt sätt och fördömas. Deras ord kommer att förvanskas. Deras motiv kommer att misstolkas på värsta sätt.
Framstående personer inom kyrka och stat kommer att förena sig för att försöka muta, övertala eller tvinga alla att fira söndagen. För att vinna popularitet kommer styresmän och lagstiftare till och med i det fria Amerika att ge efter för det populära kravet och utfärda lagar som framtvingar helighållandet av söndagen. Samvetsfriheten, som har kostat så stora offer, kommer inte längre att respekteras. I den strid som snart börjar, skall vi få se profetens ord uppfyllas: ”Draken rasade mot kvinnan och gick bort för att föra krig mot återstoden av hennes barn, mot dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd.” (Uppenbarelseboken 12:17).
Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
Bibeln är ett säkert skydd
Guds folk hänvisas till Bibeln som sitt skydd mot falska lärares inflytande och mot den bedrägliga makt som mörkrets andar gör bruk av. Satan använder all tänkbar list för att hindra människor från att få kunskap från Bibeln, eftersom den tydligt avslöjar hans bedrägerier. Nu anstränger han sig till det yttersta i förberedelsen för den sista striden mot Kristus och hans efterföljare. Den sista, stora förvillelsen kommer snart att visa sig för oss. Det falska kommer att likna det sanna så mycket, att det kommer att bli omöjligt att skilja mellan dem utan hjälp av Bibeln.
De som bemödar sig om att hålla alla Guds bud, kommer att möta motstånd och bli hånade. För att kunna uthärda provet framför sig måste de förstå Guds vilja som den framställs i Bibeln. De kan ära honom bara när de har en rätt uppfattning om hans karaktär, hans regering och hans avsikter och när de handlar i överensstämmelse därmed. Inga andra än de som har stärkt sina sinnen med Bibelns sanningar kommer att bestå i den sista stora konflikten.
Gud kommer att ha ett folk på jorden som håller fast vid Bibeln och endast Bibeln som norm för alla läror och som grund för alla reformer. Lärda mäns åsikter, vetenskapens slutsatser och kyrkomötens bekännelser och beslut är lika talrika och inbördes lika motstridande som de kyrkor de representerar. Ingen av dessa – inte heller alla tillsammans - bör betraktas som bevis för eller emot någon kristen troslära. Innan vi godtar någon lära eller någon föreskrift bör vi som bevis kräva ett tydligt: ”Så säger Herren”.
Gud har gett oss sitt Ord, för att vi skall förstå dess undervisning och själva veta vad han kräver av oss. Det är inte tillräckligt att ha goda avsikter. Det är inte tillräckligt att göra det som man tror är rätt, eller vad pastorn säger är rätt. Människans frälsning står på spel. Hon bör studera Bibeln för sin egen räkning. Hon har en karta som pekar ut varje vägmärke på vandringen mot himlen. Hon bör inte i något avseende gissa sig fram.
Det är varje tänkande människas första och högsta plikt att lära sig från Bibeln vad som är sanning och att sedan vandra i ljuset och uppmuntra andra att följa hennes exempel. Med Guds hjälp skall vi själva bilda oss vår uppfattning, eftersom vi själva skall stå till svars inför honom.
Bibeln bör aldrig studeras utan bön. Det är bara den helige Ande som kan lära oss betydelsen av det som är lätt att förstå och hindra oss från att misstolka sanningar som är svåra att förstå. Det är himmelska änglars uppgift att förbereda våra sinnen, så att vi kan förstå Bibeln, fängslas av dess skönhet, förmanas av dess varningar samt upplivas och styrkas av dess löften. Frestelser ser ofta ut att vara omöjliga att stå emot. Det beror på att den som frestas har försummat bön och bibelstudium och därför inte har så lätt att komma ihåg Guds löften eller möta Satan med Bibelns vapen. Men änglar finns runt omkring dem som är villiga att undervisas om gudomliga ting. Och vid trängande behov kommer de att påminna dem om de sanningar som de behöver.
Hela mänsklighetens öde skall snart avgöras. Varje efterföljare till Kristus bör allvarligt fråga: ”Herre, vad vill du att jag skall göra?” Vi bör nu söka en djup och levande erfarenhet av det som tillhör Gud. Det finns inte ett ögonblick att förlora. Händelser av avgörande betydelse inträffar runt omkring oss. Vi befinner oss på Satans förtrollade mark. Sov inte, Guds väktare! Fienden döljer sig i närheten och väntar på ett lägligt tillfälle. Om ni blir likgiltiga och sömniga, kommer han att överfalla er och göra er till sitt byte.
Hela systemet av kristna principer och lärosatser,
som borde vara grundläggande och bära samhällslivet,
tycks vackla och vara färdigt att bryta samman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.