Standish. Kristi Prästtjänst. Kapitel 26. Det högljudda Ropet

Kristi Prästtjänst

Colin D. och Russell R. Standish

 

Avdelning C

Det profetiska Budskapet om den himmelska Helgedomen

 

Kapitel 26

Det högljudda Ropet

 

Artonde kapitlet i Uppenbarelseboken riktar vår uppmärksamhet mot det högljudda ropets budskap.

Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom. Och han ropade med stark röst (Uppenbarelseboken 18:1, 2).

Det högljudda ropets budskap ges av Guds i kraft satta barn. Det består av två klart urskiljbara delar – den första, tillkännagivandet av Babylons fall; den andra, en allvarsmättad maning till män och kvinnor, att skilja sig från Babylon. Båda dessa tillkännagivanden föregicks av Guds varningar rörande det bokstavliga Babylons ödeläggelse.

’Babel har fallit, ja, det har fallit! Alla dess uthuggna avgudabilder är nerslagna till marken (Jesaja 21:9).

Gud använde Jesaja för att utfärda det andra tillkännagivandet, som kraftfullt uppmanade Hans folk att lämna Babylon.

Fly ut ur Babel, drag bort från kaldeernas land, och var som bockar framför hjorden (Jeremia 50:8).

Låt oss först gå igenom det högljudda ropets tillkännagivande om det andliga Babylons fall. 

’Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes omåttliga lyx (Uppenbarelseboken 18:2, 3).

Likheten med den andre ängelns budskap går inte att missta sig på, ty budskapen är i stort sett desamma.

Ännu en annan ängel följde efter, och han sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin (Uppenbarelseboken 14:8).

Härnäst bidrar ängeln i Uppenbarelseboken 18 med det högljudda ropets ingrediens till budskapet, och framställer Guds ihärdiga vädjan till Sitt folk, att lämna de fallna samfunden inom kristenheten.¹

För att bättre förstå denna profetiska maning, behöver vi först ta oss en titt på Babylons bokstavliga fall. På det vilar symboliken hos det högljudda ropet. Då Babylon föll inför Medo-Persiens militära anstormning, inträffade en viktig händelse.  

Kung Belsassar ordnade en stor festmåltid för sina tusen stormän och drack vin med dem. När Belsassar var påverkad av vinet, befallde han att man skulle bära in de kärl av guld och silver som hans far Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem. Ur dem skulle sedan kungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka. Då bar man fram guldkärlen som hade tagits ur Guds tempel i Jerusalem, och kungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur drack vin ur dem. Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten (Danielsboken 5:1-4).

Här porträtteras de skandalösa omständigheterna, då det förmodat eviga riket föll. De, som samlats till Belsassars gästabud, drack symboliskt av ”hennes otukts vredesvin” (Babylon 18:3).

Orsaken till Guds förkastande av Babylon är lätt av förstå genom symboliken häri. De heliga kärlen ägde högt penningvärde.

Antalet guldkärl och silverkärl var tillsammans 5 400 (Esra 1:11).

  Offerdjurets blod, som stod för Kristi fläckfria blod, hälldes i en del av dessa kärl, vilka användes vid helgedomstjänsten. De var sannerligen ”kärl till gudstjänsten och offren” (Andra Krönikeboken 24:14).

Den utsvävande monarken trotsade himmelens Gud och tog de heliga kärlen, som helgats åt den allvarstyngda helgedomstjänsten. Deras okränkbara funktion var, att föra bilden på Kristi syndfria blod från offeraltaret till förhänget i Templet. Men kungen oskärade eller vanhelgade denna heliga funktion, genom att hälla vin i bägarna.

Vinet utgjorde förstås utfallet av den jäsningsprocess, som Gud har betecknat som synd. Belsassar tog de heliga tempelföremålen och satte dem i händerna på fördärvade, dödliga människor. Gud hade bestämt, att bägarna endast skulle hanteras av prästerna, som stod för Kristi prästtjänst; i tillägg drev han sin hädelse till dess yttersta spets, genom att låta sinnebilden för synd (jäst vin)² i kärlen ersätta sinnebilden för syndfrihet (offerdjurets blod). Inte att undra på, att Gud måste uttala denna fruktansvärda dom över den avfallne kungen:

Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt (Danielsboken 5:27, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98).

Varför tillkännagav Gud det andliga Babylons fall? Skälet var detsamma som för det dåtida Babylons. Den avfallna kristenheten har vanhelgat och förnekat helgedomstjänsten. Ingen biblisk sanning värdesätts mindre, än helgedomstjänsten. Genom att strunta i budskapet om domens timma, har mänskligheten beseglat sitt öde lika säkert som Belsassar och hans stormän. Samtidigt som varje slags eftergift, som lett till godtagandet av lögnaktiga läror och undervisning (andlig otukt); samtidigt som äktenskaplig otrohet, homosexualitet och andra onaturligheter har anammats; samtidigt som girighet och likgiltighet inför andras andliga och fysiska behov har försvarats med fromma undanflykter, har världens normer blivit församlingens normer. Gud har betraktat dem Han har skapat, och tillkännagett att de lever i enlighet med Babylons principer eller rättesnören.

De, som rätt förstår helgedomsbudskapet, kommer, i Guds inneboende kraft, att eftersträva att återspegla sin Skapares bild. De kommer att begripa, att det bara är de som ”håller fast vid Guds bud och tron på Jesus” (Uppenbarelseboken 14:12), som kommer att frikännas i samband med den förundersökande domen. Babylon har misslyckats härvidlag.

Ett drag hos falska religioner är, att de låter syndfullheten ta syndfrihetens plats, liksom Belsassar bytte ut offerdjurets blod mot jäst vin. Det är ingen tillfällighet, att många försvarar grundsatsen synda-och-lev, som Satan bokstaverade för Eva.

Då sade ormen till kvinnan: ’Ni skall visst inte dö (Första Moseboken 3:4)!

Den falska kristenhetens stora slagord lyder, att olydnad är ofrånkomlig och inte utgör något hinder för frälsning. Denna ovilja, att kännas vid den syndarenande kraften hos Jesu blod, är lika mycket hädelse som babyloniernas olämpliga bruk av tempelkärlen.

Genom att nämna förebilden, klargör Skriften innebörden av uttrycket ”hennes otukts vredesvin”. Babylon föll därför att det inte tog hänsyn till helgedomssanningen och dess följdverkningar, och medvetet hellre lärde ut att vanemässigt syndande ändå medger mottagandet av Guds nåd. Babylon viftade bort det ofta upprepade löftet, att ett villkor för denna nåd är lydnad i Andens kraft.

men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud (Andra Moseboken 20:6).

Dock lämnar inte Gud, i Sin barmhärtighet, världen utan varning. Han vet att en del sannhjärtade fortsatt går att finna i Babylon. I budskapet genom det högljudda ropet ljuder en enträgen vädjan till dessa, att ”’Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor” (Uppenbarelseboken 18:4).

Den tredje ängelns budskap beskriver på ett målande sätt de ohyggliga plågor, som kommer att drabba dem, som försmår Guds sista kärleksbudskap och föredrar avfallets sällskap. De kommer också att dricka vin, men av en betydligt hemskare sort.

han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn (Uppenbarelseboken 14:10, 11).

Dels kallar Jehova ut ett folk, för att skydda det mot plågorna som kommer att utgjutas över dem i Babylon, dels kallar Gud ut ett folk, för att det skall överge Babylons synder.

Guds folk har ett enormt stort ansvar för att framföra budskapet hos det högljudda ropet till en värld, som i stort är omedveten om de dyrbara sanningar, som uppenbaras genom helgedomstjänstens förordningar. Det eviga ödet åt Guds folk, som fortfarande finns i Babylon och fullbordandet av Guds förlossningsverk på denna jord hänger på förkunnandet av detta budskap. Det kan endast framföras med det högljudda ropets kraft av ett folk, som genomsyras av den Helige Andes gåva i form av särlaregnet. Var och en bör be om, att bli uppfylld av denna kraft.

 

Slutnoter

¹ Johannes beskriver Babylon i kontrast till Guds sanna folk (Uppenbarelseboken 14:8-12). I Babylon ingår alla falska religioner.

² Färskt vin är en symbol på Kristi blod, medan jäst vin är en vrångbild.

 

79