Standish. Kristi Prästtjänst. Kapitel 23. När fullkomnas de Heliga?

                                                      Kristi Prästtjänst

Colin D. och Russell R. Standish

 

Avdelning C

Det profetiska Budskapet om den himmelska Helgedomen

 

Kapitel 23

När fullkomnas de Heliga?

 

Frågan om de heligas fullkomnande har förbryllat många kristna under längre tid. Ordet fullkomna är synnerligen känsloladdat och missförstås ofta. Många tycks inte kunna skilja mellan kristen karaktärsperfektion och perfektionism. Sådana vänder sig bort ifrån den bibliska läran om perfektion, för att inte fastna i den fanatiskt obibliska lärosatsen perfektionism.

Enligt perfektionismen, uppnår den enskilde en grad av perfektion, bortom vilken inga ytterligare framsteg låter sig göras, och är det omöjligt att lämna detta tillstånd. Bibeln stödjer inte denna åsikt. Likväl stödjer Bibeln med eftertryck läran om perfektion eller fullkomning. Låt oss alltså skärskåda den. Fyra huvudsakliga svar på detta spörsmål går att finna:

1.           Gud har fordrat fullkomning av, och tillhandahållit fullkomning åt, alla Sina barn under hela världshistorien.

2.           Fullkomning kommer att förlänas eller skänkas i och med beseglingen.

3.           Fullkomning kommer att tilldelas vid nådatidens allmänna utgång.

4.           Fullkomning kommer att ges vid Kristi andra ankomst.

Skriften erkänner bara den första av dessa åsikter. Varje gång, som Gud har önskat fullkomning från samtida personer, har Han också möjliggjort den. Några exempel ges nedan.

När Abram var nittionio år gammal uppenbarade sig HERREN för honom och sade: ’Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var fullkomlig (Första Moseboken 17:1).

Låt era hjärtan vara hängivna HERREN, vår Gud, så att ni alltid lever efter hans stadgar och håller hans bud, så som ni nu gör (Första Konungaboken 8:61).

Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig (Matteusevangeliet 5:48).

För övrigt, bröder, gläd er, låt er fullkomnas (Andra Korintierbrevet 13:11, Reformations-Bibeln).

Gud underströk att Job var fullkomlig, eftersom han undvek det onda.

I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda (Job 1:1).

Då sade HERREN till Åklagaren: ’Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from {KJV: fullkomlig} och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda’ (Job 1:8).

HERREN sade till Åklagaren: ’Har du gett akt på min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Ännu står han fast i sin fromhet fastän du har uppeggat mig mot honom för att utan skäl förgöra honom (Job 2:3).

Ingen text i den Heliga Skrift underbygger någon av de tre sista teorierna om fullkomning. Hos många troende uppstår förvirringen på grund av, att de missförstått tanken om biblisk fullkomning. Många hänger sig åt låtsasteologiskt gissande rörande absolut perfektion, ett uttryck som är främmande för Bibeln. Andra likställer perfektion med mognad. Fastän det må hända, att perfektion äger denna sistnämnda innebörd i vissa sammanhang, förbises det faktum, att många omogna kristna besitter kristen fullkomning. Rövaren på korset är ett slående exempel. Under Sitt samtal med den rike, unge mannen lärde Kristus ut fullkomning som villkor för evigt liv. Han förklarade detta tillstånd för honom, genom att yttra:

’Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig (Matteusevangeliet 19:21).

Kristus kunde endast ha lovat rövaren på korset frälsning, om denne varit fullkomlig. Men det vore fel att påstå, att rövaren var annat än en högst omogen kristen.

När Gud bedömer, huruvida en person är fullkomlig, tar Han hänsyn till, vad denne känner till. Vi räknas inte som ofullkomliga därför att vi inte känner till det, som inte uppenbarats för oss.

Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar (Jakobsbrevet 4:17).

Alltså utgör kunskap en viktig del i Guds bedömning av en persons fullkomning eller brist därpå. Han är inte en oresonlig Gud, som kräver lydnad gentemot sådant som vi fortfarande är omedvetna om. Jesus uttryckte Själv den här grundsatsen, då Han upplyste fariséerna:

’Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar (Johannesevangeliet 9:41).

Då Paulus talade till atenarna på Areopagen, tog han upp denna sak, genom att försäkra dem:

Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider (Apostlagärningarna 17:30).

Helt klart motsäger inte fullkomning framsteg som kristen. Fullkomning, såsom den krävs och möjliggörs av Gud, betyder att personen rättar sig efter allting, som Gud har visat för vederbörande. Detta uppenbarande tilltar under det kristna livet, men villkoret för perfektion förblir detsamma – lydnad mot hela Guds framlagda vilja; således är helgelse ett livsverk med fullständig lydnad hela tiden.

De kristna, som koncentrerar sig på så kallad absolut perfektion, fastnar vanligen för sådana saker som perfekt vetskap, vilken endast hör Gud till. Därmed skulle änglars och de frälstas fullkomning ställas i tvivel. Blott Gudomen äger det, som dessa personer benämner absolut perfektion. Att tillämpa dylikt på mänskliga varelser, medför bara förvirring.

I himmelen kommer det att finnas fullkomliga personer, som inte har hållit samtliga Guds bud. Paulus uttalade sig om sådana individer.

Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem (Romarbrevet 2:14, 15).

  Det sista släktets trofasta kristna kommer att skilja sig från tidigare generationers på så sätt, att de kommer att vittna inför hela universum om en uppstånden Frälsares förvandlande kraft. Detta har lett till, att somliga godtagit punkt två eller tre ovan, i tron att Gud behöver ha ett särskilt folk, som uppvisar detta å Hans vägnar. Bibliskt stöd för denna åsikt lyser med sin frånvaro. Dessutom är dessa tankegångar lika farliga som den fjärde, ty de får Guds folk att förlägga en lydaktig karaktär till framtiden. De, som väntar sig att bli fullkomliga i framtiden, det må nu vara vid tidpunkten för beseglingen, nådatidens utgång, eller vid Kristi andra ankomst, kommer, i likhet med de fem fåvitska eller okloka jungfrurna, att befinnas stå utanför nådens port. Ingen olydig kommer att bli frälst; ingen ofullkomlig kristen kommer att erhålla förmånerna från Kristi medlartjänst vid nådatidens slut. Och, vilket står utom allt tvivel, ingen som inte har övervunnit varje synd, kommer att förhärligas vid Kristi återkomst.

En del talar om syndfri perfektion som om det skulle förekomma en lägre grad av fullkomning. Vederbörande tycks tro, att syndfri fullkomning ej går att uppnå i detta liv, men att en lägre grad av perfektion kan säkras. Men de, som hävdar denna uppfattning, är vanligtvis okunniga om Bibelns begreppsbestämning eller definition på synd. Bibeln tar bara upp ett slags perfektion, och det är syndfri perfektion.

En, av flera, Bibeltexter bör noteras av dem, som tänker fortsätta med sina nuvarande tillkortakommanden, i hopp om en dramatisk och mirakulös förändring någon gång i framtiden.

Nedan framställs Guds skräckinjagande påbud vid nådatidens slut, vilket visar att karaktären inte förändras då eller därefter

Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig (Uppenbarelseboken 22:11).

Vi skall dock inte missta oss; Gud kommer att ha ett särpräglat sista släkte av kristna. Dessa kristna kommer att vara unika eller ett i sitt slag på grund av tre stycken utmärkande orsaker:

1. De kommer att ha svarat positivt på det mest fullödiga ljus, som någonsin har skänkts den fallna mänskligheten. Inget släkte kommer att äga fullständigare, eller noggrannare, kunskap om Bibeln, än detta sista släkte.

Många skall forska i den {Daniels skrift} och kunskapen skall bli stor (Danielsboken 12:4).

Denna kunskap kommer att kretsa kring Guds Ord.

’Gå, Daniel, för dessa ord skall förbli gömda och förseglade till ändens tid. Många skall bli renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skall bedriva sin ogudaktighet och ingen ogudaktig skall förstå detta, men de förståndiga skall förstå det (Danielsboken 12:9, 10).

Insikten om Guds vilja kommer att växa till explosionsartat. De, som verkligen tror på Guds löfte om kraft till att lyda, kommer att renas och göras vita. Det har sagts oss, vilka de utmärkande dragen hos Guds kvarleva kommer att vara – de ”lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd” (Uppenbarelseboken 12:17), och ”de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus” (Uppenbarelseboken 14:12).

Jesu vittnesbörd är profetians ande (Uppenbarelseboken 19:10).

Profetians Ande har framskymtat många gånger i denna värld. Dock verkar betoningen av detta, såsom varande ett av två kännetecken på den sista församlingen, tyda på en större manifestation av den här gåvan, än tillförne. Utan tvivel fick kvarlevans församling profetians gåva för att, för våra slöa sinnen, uppenbara mera av Guds sanning sådan den framgår av Hans Ord, så att Kristus kommer att ha ett folk, som mera fullständigt återspeglar Hans sinnelag, än någonsin förr.

2. De kommer att ha lidit mera förföljelse och ha prövats mera ingående, än något tidigare släkte. Vi har sett, att Danielsboken 12:10 nämner, att Guds kvarleva kommer att sättas på prov. Litet tidigare i denna profetia visade han omfattningen av prövningen.

Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken (Danielsboken 12:1).

Vi kan inte i förväg räkna ut, hur svårt Guds folk kommer att prövas då.

Djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort (Uppenbarelseboken 12:12).

Om nu Djävulen, på apostlatiden, vandrade omkring ”som ett rytande lejon och {sökte} efter vem han {skulle} sluka” (Första Petrusbrevet 5:8), kan vi vara säkra på, att när hans tid är kort, kommer han att pröva Guds folk till det yttersta.

De fyra änglar, som står vid Jordens fyra hörn, fick i uppdrag, att

’Skada inte jorden eller havet eller träden, förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänare, på deras pannor.’ Och jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill: etthundrafyrtiofyra tusen ur Israels alla stammar (Uppenbarelseboken 7:3, 4).

Om dessa människor sägs det:

’Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod (Uppenbarelseboken 7:14).

Så nära står det sista släktet Jesus; så fulla är de av den Helige Ande; och så stor är deras kärlek till Gud, att hur än Satan anstränger sig, hur vidrigt och fruktansvärt han än beter sig, förmår han dem icke att överge sin Herre och Frälsare. Därför beskrivs den sista församlingen sålunda:

Åt henne {den sista församlingen} har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg. Linnetyget är de heligas rättfärdighet (Uppenbarelseboken 19:8).

3. Deras val av Jesus kommer att vara oåterkalleligt och fast cementerat. Denna sista grupp kristna – Guds kvarleva – kommer att beseglas. De kommer att fortsätta att vara rättfärdiga och heliga under hela evigheten. Liksom alla skapade varelser, kommer de att fortsatt ha kraften att fritt välja, både på denna Jord efter beseglingen och på den förnyade Jorden, men de har fattat ett oåterkalleligt beslut om, att följa Jesus. Angående dessa beseglade personer kunde Gud säga:

De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria (Uppenbarelseboken 14:4, 5).

Gud kommer att ha ett folk, som kommer att rättfärdiga Hans frälsande makt, ett folk, som kommer att tillbakavisa den ytterliga osanningen hos Satans påstående, att människan, med sin fallna natur, inte kan lyda Gud. Genom sina liv, kommer ödmjuka, Ande-fyllda män och kvinnor att utgöra den största manifestationen av gudomlig kraft.