Standish. Kristi Prästtjänst. Kapitel 22. Guds Folks Beredelse

Kristi Prästtjänst

Colin D. och Russell R. Standish

 

Avdelning C

Det profetiska Budskapet om den himmelska Helgedomen

 

Kapitel 22

Guds Folks Beredelse

 

Betydelsen av den yttersta domen är så oerhörd, att ingen kan förbise den utan allvarliga följdverkningar. Liksom forntidens Israel beredde sig på Försoningsdagen, återstår det en allvarsmättad förberedelse inför den yttersta domen för Guds folk.

Kung Salomo blev känd för sin vishet och rikedom. Hans stora dumhet i att överge Herren och rätta sig efter hedniska sedvänjor, i tillägg till att han hade tusen hustrur och bihustrur, har säkrat honom ett annat slags ryktbarhet. Men en av hans sällan erkända gåvor har varit profetians gåva. I likhet med sin far kung David, användes Salomo av Gud till att kasta ljus över framtiden. Hans mest slående profetia kom i form av en fråga.

Vem är hon som blickar fram lik morgonrodnaden, skön som månen, strålande som solen, överväldigande som en härskara (Höga Visan 6:9)?

Salomo hade brukat liknande symbolik beträffande renheten hos Guds sista församling litet tidigare i sin visa.

Skön som Tirsa är du min älskade, ljuvlig som Jerusalem, överväldigande som en härskara (Höga Visan 6:3).

Bildspråket hos Salomos beskrivning – skön som månen, strålande som solen, överväldigande som en härskara – är en passande bild på det slags församling, som Gud kommer att ha i denna värld. Endast en sådan grupp människor kommer att tilldelas kraften, för att sprida Guds sista budskap till sina medmänniskor. De kommer att vara skinande ljus för hela världen. Guds folk kommer att utgöra en mäktig trons armé, som inte kommer att misslyckas; nej, varje man, kvinna och barn på denna planet kommer att få höra den tvingande nyheten, att Jesus älskar dem.

Guds beskrivning av Sin församling, i Nya Testamentet, genom Paulus, är lika segerviss.

Ty han [Jesus] ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara (Efésierbrevet 5:27).

Här tecknas standarden, som Gud har för Sitt folk. Han väntar på, att de skall underkasta sig Honom, för att en församling som denna skall bli en verklighet. Vi bör hålla i minnet, att Guds avsikt med Försoningsdagen var, att

Ty på den dagen skall försoning bringas för att rena er. Från alla era synder skall ni renas inför HERRENS ansikte (Tredje Moseboken 16:30).

Förvisso begär inte Gud mindre av Sitt folk under den avbildande försoningsdagen. Var och en måste noga rannsaka sig själv och bekänna varje synd.

Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna (Jakobsbrevet 4:8).

Jesus, Översteprästen, står inför Guds tron i det allra heligaste, beredd att rena oss från all synd. Petrus förklarar, att denna kraft är fritt tillgänglig. Den kommer så i grunden att förvandla våra sinnen, att Guds folk kommer att uppleva fortgående seger.¹

Gud beskrev dock redan Job som en fullkomlig person.

Om jag så vore fullkomlig, skulle jag ändå inte vara tillfreds med min själ: Jag skulle se ned på mitt liv (Job 9:21, King James Version, dessutom med annan versindelning).

Då sade HERREN till Åklagaren: ’Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from {KJV: fullkomlig} och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda’ (Job 1:8).

Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja (Första Petrusbrevet 4:1, 2).

Uppenbarelsebokens författare förutskickade utmärkande drag hos dem, som skulle komma att bli odödliggjorda vid tidens slut, utan att först ha smakat döden. De kommer att utgöra dem, vars liv har kommit så i samklang med sin Mästares, att Gud om dem kommer att kunna yttra

I deras mun har inte funnits någon lögn. De är fläckfria (Uppenbarelseboken 14:5).

En så hög nivå tycks sträcka sig bortom allt, som enkla dödliga kan föreställa sig om sig själva. Och visst, om vi ser till oss själva eller andra personer, kommer vi förstås att knäckas av missmod; och då riskerar vi att ge efter för Satans allomfattande lögn, att en dylik standard ej låter sig uppnås, ens av personer som den Helige Andes kraft verkar i. Blott de, som blickar hän till Jesus Kristus och tar emot Hans löften i ödmjuk tro, kommer någonsin att ”jaga mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus” (Filipperbrevet 3:14).

De kraftfulla löftena hos Guds Ord försäkrar oss om, att Gud kommer att ha ett folk, som kommer att stå framför tronen. De kommer att vara så fyllda av Hans Ande, att de förvisso kommer att vara utan fläck och skrynkla. Jeremia såg fram mot den dag, då detta skulle vara en korrekt beskrivning av Guds folk.

I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, skall man söka efter Israels missgärning och den inte mer vara till, efter Juda synder och de skall inte mer finnas. Ty jag skall förlåta dem som jag låter vara kvar (Jeremia 50:20).

Likväl förkunnades samma ödesmättade budskap i varje brev till de sju församlingarna, under historien – bara segervinnare kommer att tillbringa evigheten med sin Frälsare.

 

Efesus

Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis (Uppenbarelseboken 2:7).

 

Smyrna

Den som segrar skall inte skadas av den andra döden (Uppenbarelseboken 2:11).

 

Pergamus

Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det (Uppenbarelseboken 2:17).

 

Tyatira

Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken (Uppenbarelseboken 2:26).

 

Sardes

Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar (Uppenbarelseboken 3:5).

 

Filadelfia

Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn (Uppenbarelseboken 3:12).

 

Laodicea

Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron (Uppenbarelseboken 3:21).

 Det är väsentligt, att då Kristus framställde historiens sista budskap till församlingen, fick Johannes veta den yttersta nivån för seger. Frälsaren både kräver den och ger kraften härtill. Guds standard för seger exemplifieras i Kristi liv. Ja, vi uppmanas rent av till att segra ”liksom jag själv har segrat”. Denna nivå borde komma varje gudfruktig kristen att falla vädjande inför Mästarens fötter och be Honom om, att ge honom eller henne det mått av Andens kraft, som, på trons väg, kommer att skänka svaga människor fullständig seger. De troende i Korint uppmuntrades att uppnå Guds ideal för Sitt folk.

Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp (Andra Korintierbrevet 7:1)!

En dylik, yttersta standard för seger manar den älskade lärjungen till genom andra Skriftställen.

Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde (Första Johannesbrevet 2:6).

Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren (Första Johannesbrevet 3:3).

Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig (Första Johannesbrevet 3:7).

Även Jesus försvarade denna standard. I det att Han talade till dem, som församlats omkring Honom på bergssluttningen, förmanade Han:

Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig (Matteusevangeliet 5:48).

Dessutom framlade Gud, på Gamla Testamentets tid, ett lika omfattande krav för Sitt folk.

Ty jag är HERREN, er Gud. Ni skall hålla er heliga och vara heliga, ty jag är helig (Tredje Moseboken 11:44).

  Åter igen upprepar Gud Sitt rättesnöre för de kristna, som utgör Hans återstående församling; ja, Han har förutsagt, att de kommer att vara lydiga mot Hans lag.

I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd (Uppenbarelseboken 12:17).

För att ingen skall betvivla den fullständiga seger över synden, som medlemmarna av Guds återstående församling kommer att uppnå, har vi ett löfte härom.

Kvarlevan av Israel skall inte längre göra orätt, inte tala lögn, och i deras mun skall inte finnas en falsk tunga (Sefanja 3:13).

Det kommer inte som någon överraskning, att Petrus’ ord om Guds folks förberedelse för de yttersta dagarna innefattar denna retoriska fråga, som borde få oss att andligen nyktra till.

Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta (Andra Petrusbrevet 3:11, 12).

 Profeten Jesaja blickade hän mot denna världshistorias sista dagar och avslöjade den nivå av gudaktighet, som Herren, med Sin kraft, kommer att möjliggöra för Sitt folk.

Så säger HERREN: Håll fast vid det som är rätt, handla rättfärdigt, ty min frälsning kommer snart, min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort. Välsignad är den människa som gör så, den människoson som håller fast vid det, den som tar vara på sabbaten så att han inte ohelgar den, den som avhåller sin hand från att göra något ont (Jesaja 56:1, 2).

Detta stämmer överens med Petrus’ utfästelse till Guds folk på Pingstdagen.

För er först och främst har Gud låtit sin son Jesus uppstå, och han har sänt honom till att välsigna er, genom att vända var och en bort från sin ondska (Apostlagärningarna 3:26. Här avses förstås varje troendes ondska, ty Gud har ingen sådan! Övers. grammatiska anm. beträffande syftandet med formuleringens slut).

Det kan inte förekomma minsta tvivel angående Guds krav på Sitt folk. Alla kristna har dock inte en riktig uppfattning om denna nivå eller standard. Många betraktar sina egna och andras misslyckanden; följden blir, att vissa tror att Gud kommer att frälsa folk i deras synder, i stället från dem. Denna åsikt går på tvärs med Skriftens entydiga undervisning. Andra ropar högljutt likt Paulus gjorde i sitt förtappade tillstånd.

Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp (Romarbrevet 7:24)?

Paulus’ omedelbara svar var lika kortfattat som det var trösterikt.

Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre (Romarbrevet 7:25)!

Frågan, som varje sann troende ställer sig, är: Hur kan en stackars, syndbenägen dödlig människa med fallen natur någonsin motsvara kraven, som så avgjort framställs för oss, när vi studerar det storslagna ämnet om helgedomen?

Bibeln härbärgerar svaret på den frågan på många ställen. Dock röjs hela hemligheten i ett kort avsnitt av den storartade psalm, som belyser Guds rättesnöre för lydnad. Första steget är, att vi söker Herren av allt hjärta. Ja, med mindre vi ger upp allting, ger vi upp ingenting. David uttryckte denna livsviktiga egenskap sålunda:

Jag söker dig av hela mitt hjärta, låt mig inte fara vilse från dina bud (Psaltaren 119:10).

Den nedslående verkligheten visar, att denna helhjärtade överlåtelse till Frälsaren är sällsynt ibland kristna. Många nutida kristna är skickliga på att rättfärdiga sin självcentrerade kultur och intressen, vilket gör det omöjligt för dem att särskilja mellan den egna, felande viljan och Guds felfria vilja. Detta är huvudorsaken till, att de inte blickar hän mot Jesus och lägger allt i Hans händer. Eftersom de inte helt och fullt försakar världen, kommer de med teologiska ursäkter för att de misslyckas med att uppnå den gudomliga nivån, vilken utlovas åt alla, som vill låta Honom utrota själviskheten i deras liv.

Det andra villkoret är, att vi omsorgsfullt vinnlägger oss om, att ge plats åt Guds stadgar i hjärtat och känslorna. Davids välkända uttalande på denna punkt borde äga särskild betydelse för Guds folk i denna domens timma.

Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig (Psaltaren 119:11).

Vidare söker den sanne troende i Skrifterna och ber uppriktigt, för att utröna mera om Guds vilja för sig själv. Han eller hon söker alltid att ta efter Hans karaktär och föredöme, genom att ständigt sitta vid Mästerundervisarens fötter och lära sig mer och mer om Hans vilja.

Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar (Psaltaren 119:12)!

En ung buddhist, som studerade till sköterska vid Bangkok Adventist Hospital, frågades av en lärare: ”Vad anser Du om Jesus?” Hennes svar visade en djupgående insikt, som klart överglänste många kristnas. ”Jesus är den person, som helgat människan, för att hon skulle få evigt liv”, skrev hon. ”Han lär människan att förstå de bud, som hon bör lyda. Han skänker människan en fast grundval att stå på, så att vi skall kunna upphöra med att synda.”

Kanhända denna enkla insikt om beredandet av ett folk, som är klart att möta sin Herre i luften, är djupsinnigare än varje teologisk utläggning.

 

Slutnot

¹ Man skall aldrig tro, att sådana individer kommer att vara medvetna om sitt liv i ständig seger. De kommer att så till den grad ha förnekat jaget, att de inte ser något gott hos sig själva.