Standish. Kristi Prästtjänst. Kapitel 20. Avsikten med Domen

Kristi Prästtjänst

Colin D. och Russell R. Standish

 

Avdelning C

Det profetiska Budskapet om den himmelska Helgedomen

 

Kapitel 20

Avsikten med Domen

 

Den förundersökande domens föregångare var tjänsteförrättningen under Försoningsdagen. Under årets dagliga tjänsteförrättning hade folkets synder förts in i tabernaklet, genom att offerdjurens blod symboliskt placerats på altarets horn. Detta var en bild på Guds förlåtelse. Före Försoningsdagen ålades folket att ”fasta” (Tredje Moseboken 16:31. I King James Version heter det: ”rannsaka era själar”).

Oavsett typen av offer de burit fram för sina synder under det gångna året, fordrades det ingående självrannsakan av dem i samband med en särskild förberedelse inför Försoningsdagen. Annars fördes de utanför lägret och fick inte delta på minsta sätt vid den allvarsmättade gudstjänsten. Detta var en bild på avlägsnandet från Guds familj, under den avbildande försoningsdagen, av alla, som avfallit från sin bekännelsetro.¹ Deras namn tas bort ur Livets Bok, vari står upptecknade medlemmarna av det andliga Israel.

Det finns de, som har undrat över förekomsten av en förundersökande dom, när den allvetande Guden, från evigheten, vetat namnen på de frälsta. Till exempel sade Jesus:

Den som har Sonen har livet (Första Johannesbrevet 5:12).

Jag är den gode herden, och jag känner mina får (Johannesevangeliet 10:14).

Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand (Johannesevangeliet 10:27-29).

 Det vore överflödigt med en förundersökande dom, för att upplysa Gud om namnen på de frälsta och de förtappade. Emellertid är Guds domar till för Hans skapade varelser, som saknar oändlig visdom. Inför Guds samlade skapelse hade Lucifer tillkännagett, att Gud var orättfärdig och handlade godtyckligt. I sin oändliga klokskap uppenbarar nu Gud inför icke fallna varelser rättvisan hos Sin frälsning. Profeten Daniel såg änglaskarorna stå framför Guds domarsäte vid inledningen på den förundersökande domen. Vår himmelske Fader har undanröjt varje orsak till, att Hans skapade varelser skulle hysa tvivel beträffande Hans klokhet vid domen.

Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades (Danielsboken 7:10).

 I likhet med Daniel, beskriver Johannes änglarnas roll som observatörer av Kristi storslagna göranden vid domstolen.

Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar (Uppenbarelseboken 3:5).

Såsom framhållits i tidigare kapitel, har somliga dragit den felaktiga slutsatsen att människors synder suddas ut när de bekänns; men om så skedde, skulle de förlossade heliga inte kunna vara säkra på Guds rättvisa och invändningsfria dom. Samtliga Guds domshandlingar görs öppet, så att hela universum kan se dem. Hans kärlek, rättvisa och karaktär kommer då att befinnas vara fläckfria.

Vid den förundersökande domen är Kristus både Domare och Försvarare.

till en domare som är allas Gud (Hebréerbrevet 12:23).

Dem som står utanför skall Gud döma (Första Korintierbrevet 5:13).

Hur skulle han {Gud} då kunna döma världen (Romarbrevet 3:6)?

Gud är en rättfärdig domare (Psaltaren 7:12).

det finns en Gud som dömer på jorden (Psaltaren 58:12).’

I den förste ängelns budskap talar även Johannes om Gud som Domare.

’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit (Uppenbarelseboken 14:7).

Men Guds Ord säger klart och tydligt, att Kristus, och inte Fadern, är Domare.

Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen (Johannesevangeliet 5:22).

Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det (Apostlagärningarna 17:31).

Denna synbara motsats går att reda ut, om man betänker Faderns och Sonens inbördes förhållande vid världens skapelse. Medan Bibeln talar om Gud som Skaparen, förtäljer den att Gud ombesörjde vår stjärnevärlds skapande genom Sonen.

Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom (Kolosserbrevet 1:16).

Gud Fadern dömer världen genom Sin Son på samma sätt, som hela Gudomen deltog, genom Kristus, vid denna världs tillblivelse. För de rättfärdiga är Kristus både Försvarare och Domare; för de onda är Han blott deras Domare. Ingenting borde ingjuta större mod i den kristne, än löftet att Kristus inte bara dömer honom, utan att Han även försvarar honom.

Måttstocken vid domen är Guds lag, vilken uttrycker Hans karaktär. Under den stora stridens gång har Satan visat förakt för lagen; och han har helt fräckt gjort gällande, att fallna människor aldrig kan hålla lagen. Ett exempel på det är Guds samtal med Satan angående Jobs trofasthet.

Åklagaren svarade HERREN: ’Är det utan orsak som Job fruktar Gud? Har du inte på allt sätt beskyddat honom och hans hus och allt vad han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. Men räck ut din hand och rör vid allt som han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet (Job 1:9-11).’

Satans påstående är riktigt, om människan försökt att vinna seger genom sina egna maktlösa ansträngningar. Men Jesu offer säkrade inte bara medlet till förlåtelse, utan jämväl kraften till att lyda och leva ett rent liv.

Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära. Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen (Andra Petrusbrevet 1:3, 4).

Dessutom visade Paulus sambandet mellan Kristi död och uppståndelse och ett liv i lydnad. Utan Kristi tjänst i boningarna ovan skulle det inte finnas någon kraft till seger över synden.

Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder (Första Korintierbrevet 15:17).

För att undvika missförstånd, betonade Paulus att Kristi himmelska verksamhet var väsentlig för alla kristna, fastän dessa har tagit emot Kristi offer å deras vägnar.

De, vars namn kommer att få stå i Livets Bok tillhörig Lammet, kommer att vara de, som ”övervann honom [Satan] genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord” (Uppenbarelseboken 12:11).

I Sitt budskap till de sju församlingarna har Kristus lovat evigt liv till segervinnarna (Uppenbarelseboken, kapitel 2, 3).¹ Det är segervinnarnas namn, som kommer att behållas i Livets Bok under den förundersökande domen, och det är de, som kommer att få den oförvissneliga segerkransen. Därmed åsyftas både segern de vunnit genom Jesu Kristi kraft och den härskarroll, som Gud kommer att tilldela varje förlossad helig.

Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok (Uppenbarelseboken 3:5).

Och jag såg troner, och de som satt på dem [de frälsta] fick rätt att döma… De levde och regerade med Kristus i tusen år (Uppenbarelseboken 20:4).

Men innan Gud tillkännager Sitt folks slutseger, måste det till en av Honom iståndsatt framställning av Hans på kärlek grundade åberopande av varje människa som Sin. Guds nåderika inbjudan måste föras ut till alla, överallt. Den slutliga framställningen av evangeliet omintetgör varje ursäkt för att fortsätta att leva åtskild från Kristus.

Slutnot

¹ Se kapitlet med titeln ”Guds Folks Beredelse”.