Kristi Prästtjänst
Colin D. och Russell R. Standish
Avdelning C
Det profetiska Budskapet om den himmelska Helgedomen
Kapitel 19
Domen under Ändens Tid
Böckerna med anteckningar är väsentliga i domens tid. Den jordiska helgedomstjänsten lär oss, att de botfärdigas synder kommer att strykas i helgedomen.1 Skriften lär oss också, att domen över hela Guds bekännande folk kommer att äga rum före Hans återkomst. Det är av yttersta vikt, att finna ut arten hos denna dom och dess starka band till Kristi tjänst i den himmelska helgedomen.
Guds Ord framställer ett flertal olika domedagar, som går att klart skilja åt genom att studera sammanhanget. Ibland dessa märks:
1. Domen i Eden: Sedan människan syndat, genom att bryta mot Guds heliga lag, uttalades dödsdomen över hela mänskligheten, ty ”syndens lön är döden” (Romarbrevet 6:23).
Alla har syndat och saknar härligheten från Gud (Romarbrevet 3:23).
Genom denna enda olydnadshandling förverkade människan sitt eviga liv, och skilde sig från Gud.
Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor (Romarbrevet 5:18).
Då människan trodde på Satans lögn, att det går att trotsa Gud och likväl leva för evigt, fällde hon domen till förmån för Satan och till nackdel för Gud; således ådrog sig människan ofrånkomligen Guds dom.
2. Domen vid korset: Eftersom domen i Eden lämnat människan hjälplös och utan hopp, tillhandahöll Gud blodsoffret genom Sin egen älskade Son. Satan hade anklagat Gud för att handla orättfärdigt och godtyckligt, men i och med Jesu offer undanröjdes, från universum, allt tvivel rörande Guds sinnelag. Vid korset lades Satans lögner i dagen inför alla. Vid korset rentvåddes Guds rättfärdiga karaktär. Vid korset fastställdes världens egentlige och rättmätige ägare. Vid korset uppenbarades omfattningen hos Guds kärlek helt och fullt för mänskligheten. I motsats till Eden, fällde den andre Adam domen till Guds förmån och till Satans nackdel.
Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste [Satan] kastas ut. Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig’ (Johannesevangeliet 12:31, 32).
Därmed försonades människan och Gud.
så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv (Romarbrevet 5:18).
3. Förundersökande domen: Innan Han kommer andra gången, fäller Jesus en dom till förmån för Sitt folk, och emot dem, som falskeligen utgett sig för att vara Hans efterföljare. Daniel visade hän till tiden strax före Jesu återkomst.
’På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän (Danielsboken 12:1).
domen föll till förmån för den Högstes heliga och tiden var inne då de heliga fick ta riket i besittning (Danielsboken 7:22).
För universums invånare är den här domen en garanti för, att ingen som skulle fortfara med synden kommer att släppas in i himmelriket. Likaså att ingen, som underställt sig Kristi vilja kommer att gå förlorad.
4. Domen över de onda: Vidare tar Johannes upp en domsscen i himmelen, där de heliga deltar. Denna äger rum under de tusen åren, när de heliga regerar med Kristus.
Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma… De levde och regerade med Kristus i tusen år (Uppenbarelseboken 20:4).
Ehuru Johannes inte noggrant redogör för, vilka det är som döms av de heliga, visar ett annat Skriftställe att den här domen åsyftar både domen över de onda på Jorden och de fallna änglarna.
Vet ni inte att de heliga skall döma världen? … Vet ni inte att vi skall döma änglar (Första Korintierbrevet 6:2, 3)?
Namnen på alla skapade, icke frälsta varelser kommer alltså att gås igenom av de heliga före förintandet av de förlorade. Detta antyder inte alls, att Gud skulle vara osäker på, huruvida Hans dom är rättvis, utan Gud tillåter de förlossade människorna att i allt förstå och se Hans fullständiga rättvisa som rättfärdig Domare.
5. Den tillintetgörande domen: Guds sista dom utgörs av en verkställande dom. Vid den här domen utplånas för alltid de otrogna i himmelen och på Jorden, så att syndens kräftsvulst går att avlägsna från världsalltet. Vid denna dom blir således de onda borttagna för evigt och synden för all framtid utsuddad från universum. Dessutom blir Jorden – nu vanställd av synden – renad med eld, så att en ny och fulländad jord går att skapa, för att hysa de frälsta. Petrus talar om domens verkställighet, när han säger att Gud vet att förvara ”de orättfärdiga till att straffas på domens dag” (Andra Petrusbrevet 2:9, Reformations-Bibeln).
I samband med denna dom utplånas även de upproriska änglarna.
Ty Gud skonade inte de änglar som hade syndat utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörker och kedjor, för att de skulle hållas i förvar till domen (Andra Petrusbrevet 2:4).
Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom (Judasbrevet 6).
Förvisso åsyftade Jesus den här domen.
Amen {sannerligen} säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden (Matteusevangeliet 10:15).
’Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck i aska. Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag. Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig (Matteusevangeliet 11:21-24).’
Bedömningen av de rättfärdiga, stundom benämnd den förundersökande domen, måste hållas åtskild från de övriga domarna, för att man fullt skall förstå Kristi tjänst i den himmelska helgedomen. Den förundersökande domen går ofta under namnet domen före ankomsten. Även om detta, rent tidsmässigt, inte är ett felaktigt uttryck, kan det vara vilseledande och skapa förvirring. Somliga tillämpar uttrycket före ankomsten till domen över världen vid korset. Andra tror att domen före ankomsten började, då Kristus trädde in i himmelriket vid Sin himmelsfärd. Denna dom kan omöjligt ha inletts vid någondera tidpunkten. Danielsboken, kapitel 7, utesluter förvisso en dylik tolkning. Den däri omtalade domen är profetisk och skulle inträffa i den sista tiden, och kunde inte avse korset eller någon händelse, som började vid Kristi himmelsfärd. Den hänvisar till en dom, som skulle följa på framträdandet av makten det lilla hornet. I tillägg sker domen, beroende på tidsbestämningen i Danielsboken 7:9-14 rörande ändens tid, väldigt tätt in på tidens slut.
Även Paulus talade om domen som någonting, som låg långt bort i framtiden, från hans dagar räknat.
Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda (Apostlagärningarna 17:30, 31).
Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag (Romarbrevet 2:16).
Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont (Andra Korintierbrevet 5:10).
Då Paulus vände sig till Felix, blickade han framåt mot en dom.
Men då Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen… (Apostlagärningarna 24:25).
Även Jakob visade sina läsare hän till en framtida dom:
Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag (Jakobsbrevet 2:12).
Daniel omtalar den förundersökande domen i sitt sjunde kapitel. Efter att i all korthet ha gått igenom det babyloniska, det medo-persiska, det grekiska och det romerska väldets historia (Danielsboken 7:1-7), beskriver han makten det lilla hornet, som identifierats som påvekyrkan. Denna makt framstod ur askan efter det hedniska Rom (Danielsboken 7:8). Sedan porträtterar Daniel den stora domsscenen, där de himmelska registeranteckningarna gås igenom.
Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner… En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades (Danielsboken 7:9, 10).
Ytterligare bekräftelse på att domen försiggår strax före Kristi återkomst, ges av Daniel.
I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras (Danielsboken 7:13, 14).
I Uppenbarelseboken, kapitel 14, framgår det extra tydligt av sammanhanget, att domen i den yttersta tiden, i vers 7, är till förmån för de rättfärdiga. Detta budskap varken frambars med kraft eller förstods förrän på 1800-talet. Budskapet framställs inom ramen för maningen till Guds folk att gå ut ur Babylon och av det eviga evangeliets förkunnande för alla folk och stammar och språk samt folkslag. Budskapet förutsätter en förundersökande dom, som föregår Kristi ankomst.
Hesekiel beskrev uttryckligen den avslutande domen.
Till de andra hörde jag honom säga: ’Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni skall döda för att förgöra, men inte röra någon som har tecknet på sig. Börja vid min helgedom.’ Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset (Hesekiel 9:5, 6).
En del, vilka håller sig till en annan tolkning, har lyft fram sammanhanget i Danielsboken 7:10 som bevis för, att det är makten det lilla hornet, som döms. Detta är helt i linje med den förundersökande domen. I ändens tid är makten det lilla hornet ingen gudsförnekande makt, nej, den menar sig vara utvald av Gud. Den förundersökande domen skärskådar inte bara makten det lilla hornet, utan alla som sagt sig höra till Gud.
Domen inskränker sig inte bara till makten det lilla hornet. Danielsboken 7, 8 och 12 är kapitel, som löper i samma riktning. Daniel ger vid handen, att det är i samband med denna dom, som Mikael (Kristus) skall ”träda upp… som försvarare för dina landsmän… Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken” (Danielsboken 12:1).
Under den förundersökande domen kommer makten det lilla hornets anhängare – som falskeligen utgett sig för att vara Guds folk – att bli tydligt kända. Detsamma kommer att gå att säga om Guds sanna barn. De trofasta under alla tidsåldrar kommer ju att frikännas.
domen föll till förmån för den Högstes heliga och tiden var inne då de heliga fick ta riket i besittning (Danielsboken 7:22).
På domen vilar den tryggaste försäkran till Guds folk om, att vår Herre visst skall stå upp för Sina barn.
Guds karaktär prövas samtidigt inför hela universum. Guds Ord intygar för oss, att i domen kommer Hans namn att tvås rent. Under sin stora bön fylld av äkta syndaånger ropade David:
Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Du är rättfärdig när du talar, du är ren när du dömer (Psaltaren 51:6).
Paulus grep ivrigt tag i detta profetiska uttalande i Skriften och sade: ”Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet: För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig” (Romarbrevet 3:4, kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98).
Förutom att döma människor, visar den förundersökande domen på den oemotsägliga renheten och rättfärdigheten hos Guds sinnelag.
Den förundersökande domen rentvår både Gud och Hans folk. De, vars namn är skrivna i Livets Bok hos Lammet, drabbas inte av någon fördömelse, ty Jesus har sagt:
Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet (Johannesevangeliet 5:24).
De tre änglarnas budskap, i Uppenbarelseboken 14:6-12, är likadant som budskapet i Danielsboken 7:9, 10. Båda budskapen innebär en förkastelsedom över anhängarna till ett falskt budskap, som är grundat på andligt förfall. Dessa personer bekänner sig till att vara den sanne Gudens efterföljare, samtidigt som de rättar sig efter Satans bedrägligheter.
Det första budskapet talar också i detalj om tiden för just denna dom.
Han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit (Uppenbarelseboken 14:7).
Slutnot
1 Se kapitlet med titeln ”Profetian i Daniel 8”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.