Kristi Prästtjänst
Colin D. och Russell R. Standish
Avdelning A
De jordiska Helgedomstjänsterna, ett Mönster för Kristi återlösande Verk
Kapitel 2
Guds Förbundsförhållande
Förrättningarna eller tjänsterna i både den jordiska och i den himmelska helgedomen styrs av Guds förbundsförhållande med människan. Gud har erbjudit ett evigt förbund åt alla skapade varelser i universum. Utan tvivel förstod aldrig änglarna, att det fanns en okränkbar lag, förrän Lucifer, den skuggande keruben, tillät sig själv att hysa tankar på överträdelse. Likväl hängde deras eviga existens på deras lydnad mot Guds lag. Åt både fallna och icke fallna varelser tillhandahåller Gud evigt liv till dem, som ingår förbund med Honom om, att de skall hålla Hans bud. Detta förbund är en helig överenskommelse, som Gud träffar med alla, som vill följa Honom.
Skrifterna porträtterar två förbund, vilka vanligen kallas för det gamla och det nya. Det nya förbundet betraktas alltid som vida överlägset det gamla.
(Hebréerbrevet 8:6, 13).
Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. {…} När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.
Dessutom skiljer Inspirationen tydligt på dem:
1. Det gamla förbundet var tillfälligt, det nya är bestående.
Men det som blir gammalt och föråldrat [det gamla förbundet] är nära att försvinna (Hebréerbrevet 8:13).
Men jag skall {…} upprätta med dig ett evigt [nytt] förbund (Hesekiel 16:60).1
Han har {…} grundat sitt [nya] förbund för evig tid (Psaltaren 111:9).2
2. Det gamla förbundet bekräftades genom djurblod, det nya förbundet bekräftas genom Guds Sons blod.
Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse (Hebréerbrevet 9:22, 23).
Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden (Hebréerbrevet 9:13, 14).
3. Det gamla förbundet exemplifierades genom de lagar, som skrevs på stentavlorna; medan en förutsättning för det nya förbundet är, att dessa lagar skrivs i varje troendes hjärta.
Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger HERREN. Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk (Jeremia 31:31-33).
Två gånger anför Paulus den här profetian hos Jeremia på tal om det nya förbundet.
Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk (Hebréerbrevet 8:10, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm.).
Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren. Och sedan: Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen (Hebréerbrevet 10:16, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm.).
Eftersom det nya förbundet är det eviga förbundet, föregår det förvisso upprättandet av det gamla. Det nya förbundet skymtades först av Adam, efter hans fall. Då Gud, efter syndafallet, tilltalade ormen i våra första föräldrars närvaro, lovade Han ut Den, vars blod skulle bekräfta det nya förbundet.
Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen’ (Första Moseboken 3:15).
Detta förbund framställdes tydligt för Abraham.
I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst (Första Moseboken 22:18).
Detta var höjdpunkten i Guds olika fördragsingåenden med Abraham. Löftet om Förlossaren – Den, vars blod skulle bekräfta det nya förbundet – förnyades åt Abraham, då denne visat sin ytterliga trofasthet mot Guds bud, genom att vara villig att offra sin son.3
Redan före Isaks födelse framställer Första Moseboken 15 den urgamla seden, att gå mellan två djurhalvor, för att bekräfta ingåendet av ett förbund.4
Då sade han [Gud] till honom [Abraham]: ’Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva.’ Han hämtade alla dessa åt honom och styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte. {…} När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla, som for fram mellan köttstyckena (Första Moseboken 15:9, 10, 17).
Ja, det är troligt att det var på grund av den här sedvänjan, som karath berith (hebréiska) uppstod, för att upprätta ett avtal eller förbund; ty djuren tudelades och parterna, som ingick kontraktet, rörde sig mellan dem för att besegla det.
Det, som går under beteckningen det gamla förbundet, instiftades först under israeliternas ökenvandring, vid Sinai Berg. Detta förbund bekräftades med offer och gudstjänstövningar i den jordiska helgedomen, och senare i templet i Jerusalem.
Det första [gamla] förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom (Hebréerbrevet 9:1).
Det må först te sig egendomligt, men det första (avbildande) förbundet är mycket äldre, än det gamla (förebildande) förbundet. Det gamla förbundet ingicks mellan Gud och Israels barn vid Sinai, och bekräftades genom blodet från djuroffer. Medan det nya förbundet föregick det gamla, bekräftades det enbart genom Kristi offer; därför benämndes det, efter sin bekräftelse, det nya förbundet. Det nya är också evigt, eftersom det fortsatte efter det gamlas upphörande. Det nya förbundet – som är det eviga förbund, vilket bekräftades av Kristus, det eviga Offret – anspelas på i Hebréerbrevet.
Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår Herre Jesus Kristus, upp från de döda, han må fullkomna er i allt gott, så att ni gör hans vilja. (Hebréerbrevet 13:20, 21).
Olyckligtvis felade det gamla (förebildande) förbundet, vilket utformats för att åter befästa Israels förståelse av det nya (avbildande) förbundet, på grund av olydnad. I likhet med det eviga förbundet, erbjöd det gamla förbundet Guds välsignelser på villkor av människans lydnad.
Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk (Andra Moseboken 19:5).
Du har i dag sagt att HERREN skall vara din Gud och att du skall vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och lyssna till hans röst. Och HERREN har i dag gett dig sitt ord på att du skall vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du skall hålla alla hans bud (Femte Moseboken 26:17, 18).
Israels menighet svarade entusiastiskt på förbundet.
Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ’Allt vad HERREN har sagt vill vi göra och lyda’ (Andra Moseboken 24:7).
Oförklarligt som det kan tyckas, återgick likväl Israel till den mest förnedrande avgudadyrkan, genom att tillverka och tillbedja en guldkalv. Israel hade varit uppriktiga och menat allvar med sin reaktion på det gamla förbundet, men de insåg ej sin egen svaghet och det omöjliga i, att hålla Guds lag i mänsklig kraft. Snart nog prövade Satan israeliterna, och de dukade genast under för hans frestelse. Misslyckandet var en slående illustration på, att människan först måste förvandlas på insidan, innan hon kan lyda. Lagen behöver skrivas i människans hjärta, innan hon förmår att lyda den. Detta sker endast när all mänsklig självtillräcklighet erkänns vara värdelös. När människan så kapitulerar inför Frälsaren och bönfaller enträget om gudomlig nåd och kraft, kan hon vara säker på Guds gensvar, ty samma finger som skrev budorden på stentavlorna, kommer också att skriva dem i hjärtat på den ångrande syndare, som sträckt vapen.
Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud (Psaltaren 51:19).
Paulus smider obrytbara länkar mellan både det gamla samt det nya förbundet och den jordiska helgedomen.
Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom (Hebréerbrevet 9:1).
Efter att ha förklarat en del av tjänsterna i den jordiska helgedomen, koncentrerar Paulus sin berättelse om gudsförbundet till den himmelska helgedomen.
Alltså måste avbilderna av de himmelska tingen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än de medlen (Hebréerbrevet 9:23).
Vidare underströks ofta det nära sambandet mellan förbundet och människans trofasthet mot Guds lag, genom att arken i det allra heligaste kallades för förbundsarken.
Och prästerna bar in HERRENS förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar (Andra Krönikeboken 5:7).5
När Johannes beskriver Kristi medlarverk i den himmelska helgedomen, under det nya förbundet, talar han också om ”hans förbundsark” (Uppenbarelseboken 11:19).
Både det gamla och det nya förbundet pekar på Guds ark som en symbol eller sinnebild på förbundsförhållandet mellan Gud och människan. Guds lag, vilken står för Hans karaktär eller sinnelag, ligger i förbundsarken. Ovanpå arken sitter nådastolen, vilken föreställer Guds förbarmande och förlåtelse. Sålunda bygger det gamla och det nya förbundet på förlåtelse, som är tillgänglig genom Kristi blod och lydnad mot Guds lag, vilken endast är uppnåelig genom gudomlig nåd.
Vare sig ödemarksförbundet eller Golgataförbundet kunde bekräftas utan bruket av blod. Det gamla förbundet krävde, att prästen skulle bära fram blodet från dödade djur; under det nya förbundet bär Kristus, människans Överstepräst, fram blodet från Sitt eget offer. Hur oändligt överlägset detta är!
Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt (Hebréerna 9:12, Bibel 2000).
Nådens förbund går inte att skilja från vår Herres offer eller från Kristi särskilda verk som överstepräst i den himmelska helgedomen. Hans död och himmelska tjänst garanterar livets förbund för varje syndångrande och lydigt Guds barn. Tjänsterna i den jordiska helgedomen var avsedda att porträttera detta högheliga förbundsförhållande. Den jordiska helgedomen förebådade förbundets bekräftelse på Golgata, genom Kristi offer, och utgjorde en bild av Kristi tjänande å våra vägnar. Därmed uppfylldes också förbundslöftet, som utställdes till Adam och förnyades till Abraham, att de andligt pånyttfödda skulle vara Kristi avkomlingar.
Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet (Galaterbrevet 3:29).
Slutnoter
1 Se också Psaltaren 103:17, 18; Jesaja 55:3; 61:8; Jeremia 32:40; 50:5; Hebréerbrevet 13:20.
2 Det nya förbundet är lika med det eviga förbundet.
3 Se Första Moseboken 22:9-18.
4 Se även Jeremia 34:18, 19.
5 Se likaså Andra Krönikeboken 5:2; Josua 3:3, 6, 8.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.