Standish. Kristi Prästtjänst. Kapitel 1. Evangeliet och Helgedomen

Kristi Prästtjänst

Colin D. och Russell R. Standish

Avdelning A

De jordiska Helgedomstjänsterna, ett Mönster för Kristi återlösande Verk

Kapitel 1

Evangeliet och Helgedomen

Inskränkta och felaktiga åsikter om evangeliet har under lång tid begränsat människors förståelse av vår store Översteprästs tjänst i den himmelska helgedomen. Ett stort antal kristna har, utan belägg i Skriften, begränsat sin förståelse av evangeliet till Kristi död på Golgata och till en juridisk¹, eller rättslig, rättfärdiggörelse. Betoningen av Kristi ersättarroll för människans frälsning får inte mildras, ty Skrifterna klargör att evangeliet – ehuru det kretsar kring korset och en riktig uppfattning om rättfärdiggörelse – innefattar allt, som Gud har gjort för människan genom Sin Son, Jesus Kristus. Själv förkunnade Kristus ett glatt budskap, som även tycks ha berört andra sidor, än bara Golgata.

kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: ’Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!’ (Markusevangeliet 1:14, 15).

 Förvisso förstod inte lärjungarna Kristi egentliga uppdrag före Hans korsfästelse; icke desto mindre skickades de ut, för att ”predika evangeliet”.

Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka. … De gick ut och vandrade från by till by och predikade överallt evangeliet och botade sjuka (Lukasevangeliet 9:2, 6).

Dessutom begränsar många nutida, konservativa teologer felaktigt Kristi offer på Golgata till att enbart säkra rättfärdiggörelse åt ångerfulla syndare. Detta inskränker Hans rättfärdiggörande nåd till Hans gärning på korset. Likväl föreligger det omfattande bibliska belägg för, att samma offer som rättfärdiggör också helgar; och samma tro, som måste räcka ut handen för att tillgodogöra sig Kristi rättfärdiggörande nåd, måste också räcka ut handen för att tillgodogöra sig Kristi helgande kraft.

Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning (Första Korintierbrevet 1:30).²

Bibeln lämnar inget utrymme för tvivel om, att grunden för människans helgelse är lika mycket en del av evangeliet, som rättfärdiggörelse är det.

Rättfärdiggörelse	Helgelse
han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdighets skull (Romarbrevet 4:25).	Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för   den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet (Efésierbrevet 5:25, 26).
och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod (Romarbrevet 3:24-26).	Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla (Hebréerbrevet 10:10).
När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen (Romarbrevet 5:9).	Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket (Hebréerbrevet 13:12).

I det klara ljuset från otvetydiga, bibliska bevis kan ingen betvivla de allomfattande hjälpmedlen tillhandahållna genom Kristi offer. När man förstår, att evangeliets kärnhändelse innefattar den ångerfulla människans fullständiga återställelse, då förstår man också evangeliet fullt ut.

I tillägg går det ej att begränsa rättfärdiggörelsen till endast en juridisk handling av Gud å ångerfulla syndares vägnar. Paulus betonade det.

Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga (Romarbrevet 2:13).

  Härmed menas förstås inte, att människan blir rättfärdiggjord genom sina goda gärningar, utan att Gud inte kan göra henne rättfärdig utan hennes goda gärningar. I sin epistel till galaterna klargjorde Paulus den saken. Vidare bekräftas samma tanke av Jakob.

Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig. Men om vi genom att söka rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, skulle då Kristus stå i syndens tjänst? Nej, och åter nej! Men om jag bygger upp igen det som jag har rivit ner, då står jag där som en överträdare (Galaterbrevet 2:16-18).

Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro (Jakobsbrevet 2:20-24, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm.).

Nästan alla kristna är ense om, att rättfärdiggörelse utgör Guds fullständiga förlåtelse av människan, genom Sin Son Jesu Kristi förtjänster; dock har många dragit den felaktiga slutsatsen, att helgelse utgör människans ofullständiga gärningar inför Gud. Underlaget för vår helgelse är detsamma som för vår rättfärdiggörelse – Guds fulländade verk för människan genom Jesus Kristus; dock bevisas både rättfärdiggörelse och helgelse genom goda gärningar. Vi kan nämligen inte räknas som rättfärdiga, förrän vi helt och hållet överlåtit viljan åt Kristus. Kapitulationen vidmakthålls under personens tillväxt i helgelse. Det skall betonas, att underkastelsen inte gör någon rättfärdig, utan försätter människan i en ställning, där Gud förmår att rättfärdiggöra henne. På samma sätt är goda gärningar – ett uttryck för ett helgat liv – ett bevis för, att Kristus lever ut Sitt fläckfria liv genom den troende.

I rättfärdiggörelsen ingår en förvandling av ens liv, vilket tydligt framgår av Skriften. Då Kristus för Nikodemus utredde omvändelsen, sade Han tydligt att evig frälsning var beroende av ett helt annorlunda liv.

Jesus svarade: ’Amen {sannerligen}, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike’ (Johannesevangeliet 3:3, 5).

Både Gamla och Nya Testamentet understryker denna förvandling som ett led i rättfärdiggörelsens skeende.

Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem (Hesekiel 36:26, 27).

Tro

Skrifterna lär ut, att både rättfärdiggörelse och helgelse kommer sig av tro.

Rättfärdiggörelse	Helgelse
och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem (Romarbrevet 3:24).	för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade (Apostlagärningarna 26:18).
Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus (Romarbrevet 5:1).

Skriften är tom på stöd för uppfattningen, att helgelse är en frukt av människans egna ansträngningar. Medan goda gärningar är helgelsens frukt, kan icke goda gärningar åstadkomma helgelse. Helighet är en yttring av Gudomens kraft i varje underkastad persons liv. Den är en gåva i likhet med rättfärdiggörelse.

Rättfärdiggörelse	Helgelse
Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig (Galaterbrevet 2:16).	till Guds församling i Korint, de som helgats i Kristus Jesus, de kallade och heliga, tillsammans med alla dem som på varje plats där de eller vi bor, åkallar vår Herre Jesu Kristi namn (Första Korintierbrevet 1:2).
Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande (Första Korintierbrevet 6:11).	Judas, Jesu Kristi tjänare, och Jakobs broder, till dem som är helgade av Gud Fadern, och bevarade i Jesus Kristus, samt kallade (Judasbrevet 1, King James Version).
Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner (Romarbrevet 8:33).	att jag skall vara Kristi Jesu tjänare bland hedningarna, en som i helig prästtjänst förvaltar Guds evangelium, så att hedningarna blir det offer som Gud tar emot, helgat genom den helige Ande (Romarbrevet 15:16).

Det är genom Jesu offer, som människans rättfärdiggörelse och helgelse säkras. Jesu offer är ett fullkomligt offer för människans fullkomliga återställande. Både Guds fläckfrie Sons spillda blod och död, som garanterade människans rättfärdiggörelse, har även tryggat hennes helgelse och återställelse.

Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst (Andra Korintierbrevet 5:17, 18).

Rättfärdiggörelse går att jämföra med uppspirandet av sanningens säd, och helgelse med plantans växt. Såsom både såddens spirande och plantans tillväxt rent fysiskt sett kräver värme och vatten, kräver den kristnes rättfärdiggörelse och helgelse värmen hos Kristi kärlek och den Helige Andes vattnande.

En riktig förståelse av dessa evangeliska grundsatser är ett måste, för att vi skall få ett grepp om Kristi tjänst i den himmelska helgedomen. Om vi tror, att evangeliet är begränsat till en juridisk rättfärdiggörelse, då finns det inget behov av ett segerrikt liv i Guds kraft på den här sidan om Jesu andra ankomst, och Kristi tjänst som överstepräst, i det allra heligaste i den himmelska helgedomen, blir då genast en teologisk överflödighet. Men en insikt om översteprästens tjänst, på Försoningsdagen, leder till slutsatsen att Kristi tjänande i den andra tempelavdelningen hör ihop med en slutlig försoning mot synden och en särskild rening av Guds folk.

Ty på den dagen skall försoning bringas för att rena er. Från alla era synder skall ni renas inför HERRENS ansikte. En vilosabbat skall den vara för er, och ni skall fasta. Detta skall vara en evig stadga (Tredje Moseboken 16:30, 31).

 Paulus utvecklar också tankegången om vår Överstepräst Kristi bestämda renande verk för människor.

hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden (Hebréerbrevet 9:14).

Sedan Kristus fullbordat Sitt verk i det allra heligaste i den himmelska helgedomen, då kommer Han med Sitt oåterkalleliga tillkännagivande:

Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig’ (Uppenbarelseboken 22:11).

När detta tillkännagivande har gjorts, är Kristi tjänst för mänskosläktet över. Blod åberopas inte längre för syndernas förlåtelse, och en enda synd – efter detta slutgiltiga tillkännagivande – skulle stänga den personen ute från Guds rike för alltid. Tillkännagivandet görs kort tid före Kristi återkomst.

’Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar (Uppenbarelseboken 22:12).

Vilken missgärning gör de sig inte skyldiga till, de som lär ut att de heliga kommer att fortsätta att synda, tills Jesus kommer!

Bibelns budskap om rättfärdighet genom tro och helgedomen är oupplösligt förbundna med varandra. Att tro på och förstå Guds verk för Sitt folk, genom Kristi tjänst i det allra heligaste, är att förstå en av Kristus gottskriven och ingjuten rättfärdighet, som renar oss från ”all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse” (Andra Korintierbrevet 7:1). {Annan översättning, i Folk-Bibelns fotnot: ”från allt som besmittar kött och ande”. Övers. anm.}

Att hävda att de heliga skall fortsätta i synden, sedan Kristi tjänst i det allra heligaste avslutats, är att strunta i eller förneka den bärande avsikten med Kristi sista uppdrag, och utsätta sig själv för faran av evig skiljsmässa från Gud. De, som inskränker evangeliet till Golgata, vägrar att godta fullödigheten hos Kristi helgedomstjänst.

Genom Sin död, liksom Sin tjänst i den himmelska helgedomen, beseglar Kristus nådens förbund i varje segrande troendes liv, och säkrar vederbörandes eviga frälsning före Sin återkomst. Därför är det nödvändigt, att i de följande kapitlen skärskåda förbundsförhållandet mellan Gud och Hans folk, och att kort gå igenom de jordiska avbilderna av Kristi tjänst, så att betydelsen av Kristi himmelska tjänst kan förstås mer fullt ut.

Slutnoter

¹ Innebärande Guds lagliga handling, att frikänna människan från synden. Denna uppfattning förbiser den hjärtats förändring, som inträffar i och med rättfärdiggörelsen.

² Helga (från grekiskans hagiazo) betyder, att göra helig, rena, eller viga åt (från Strong’s Exhaustive Concordance of the Bible).