Standish. Kristi Prästtjänst. Kapitel 17. Böckerna i Domstolen

Kristi Prästtjänst

Colin D. och Russell R. Standish

Avdelning C

Det profetiska Budskapet om den himmelska Helgedomen

Kapitel 17

Böckerna i Domstolen

Försoningsdagen var en dag för självrannsakan och utvärdering för samtliga i Israel. Det är föga förvånande, att det enligt profeterna i Gamla och Nya Testamentet förekommer domsböcker i himmelen. Dessa utgör en beskrivning i detalj av varje persons leverne, bevekelsegrunder och handlingar. De här ”böckerna” är betydelsefulla för domen i ändens tid. Forna tiders människor lär så klart ha föreställt sig dem som väldiga bokrullar; måhända senare tiders läsare har tänkt sig dem som inbundna böcker; medan nutida läsare kanske ser framför sig uppteckningar på mikrofiche^a eller i datorminnen. Nå, Gud har ett system för registrering vida överträffande allt, som dödliga kunde tänkas komma på.

Moses var den förste, som talade om minst en sådan ”bok” i himmelen. Israels barn hade syndat allvarligt mot Gud, genom att låta tillverka och tillbedja en guldkalv. Gud övervägde, att helt utplåna det folket och börja på nytt, genom att av Moses göra ett stort folk. Men så kom Moses med ett av historiens mest storslagna vädjanden, varigenom han erbjöd sig att ta det syndiga Israels plats, för att de skulle skonas.

Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i’ (Andra Moseboken 32:32).

Den himmelska bok, som Moses åsyftar, nämns inte vid namn, men är utan tvivel livets bok. Den är nämligen den enda bok i Skriften, där namnen på otrogna män och kvinnor – som en gång i tiden vandrat med Gud – kommer att suddas ut.

Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar (Uppenbarelseboken 3:5).

Förutom livets bok, uppenbarar Skrifterna också en minnesbok. Medan dessa är de enda i Skriften specificerade böckerna, tyder Bibeln på flera böckers existens – åtminstone en till, ty i en syn skådade Johannes böcker öppnas och därpå livets bok slås upp:

Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna (Uppenbarelseboken 20:12).

Minnesboken

Malaki är den ende Bibelskribent, som särskilt använder beteckningen minnesboken.

Men då talade de som fruktar HERREN med varandra, och HERREN gav akt och lyssnade. En minnesbok blev skriven inför honom för dem som fruktar HERREN och ärar hans namn (Malaki 3:16).

En noggrann genomgång av sammanhanget klargör faktumet, att i minnesboken upptecknas Guds barns välgärningar. Herren skriver ned ord av uppmuntran, och lägger på minnet vänliga och artiga gärningar. Antagligen hade psalmisten den här boken i åtanke, då han skrev:

Samla mina tårar i din skål, de står ju i din bok (Psaltaren 56:9).

Tårarna, som David talar om här, kan innefatta syndaångerns tårar, tårar på grund av orättvisa, tårar gjutna för de obotfärdiga och sådana, som fällts för att Herren och Hans sanning förkastats.

Kristus lät förstå, att Gud erkänner till och med de små, nästan oväsentliga, gärningarna. Dessa gärningar skrivs noggrant upp och kommer att tas fram i den yttersta domen.

Och den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge – amen {sannerligen} säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön’ (Matteusevangeliet 10:42).

Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig (Matteusevangeliet 25:34-36).

Här visas Kristi storhet. I domens stund pekar Han inte på den omätliga gåvan, Sitt eget liv, som inget går att jämföra med, utan Han lyfter fram de små, ofta bortglömda, välgärningarna mot nästan, vilka Han godtar som om de utförts mot Honom personligen. Så grundligt har Kristus identifierat Sig med människorna, att självutgivande kärlek gentemot andra är liktydig med självutgivande kärlek gentemot Kristus.

Livets Bok

Skriften har mycket mer att säga angående livets bok. Det var denna bok Moses hade i tankarna, då han bad Gud att stryka hans eget liv, för att frälsa israeliterna efter deras svåra avfall. Även om Jesus inte uttalat åsyftade livets bok, menade Han den, då Han sade:

Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen’ (Lukasevangeliet 10:20).

New English Bible säger, att när vi har våra namn skrivna i himmelen, innebär det att vi är upptagna, enrollerade, där.

Gläd er… därför att era namn är inregistrerade i himmelen (Lukasevangeliet 10:20, NEB).

David och Jesaja nämner båda livets bok i himmelen. Och båda beskriver den passande nog som de levandes bok. De inser, att de heliga är garanterade evigt liv oavsett om de dött i detta liv, eller om de lever och inväntar Jesu återkomst.

Talande om sina fiender, som David visste också var Guds fiender, bad han:

Låt dem utplånas ur de levandes bok, låt dem inte bli uppskrivna bland de rättfärdiga (Psaltaren 69:29).

Å andra sidan tillkännager Jesaja, användande sig av motsvarigheten det jordiska Jerusalem, att alla de heliga är uppskrivna ibland de rättfärdiga.

Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem skall kallas helig, var och en som är upptecknad bland de levande i Jerusalem (Jesaja 4:3).

Vi har fått veta, att Guds heliga, helgade folk har sina namn upptecknade i den himmelska livsboken. Denna anteckning garanterar vederbörande, att de en dag skall få äta av livets träd, som kommer att hålla dem vid liv för evigt. Paulus var säker på, att många av dåtidens trofasta redan hade sina namn skrivna i livets bok.

Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok (Filipperbrevet 4:3).

Johannes klargör, att det bara är de rättfärdiga, vars namn står skrivna i livets bok.

Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet (Uppenbarelseboken 21:27).

 Det är av mer, än flyktig betydelse att säga, att den här boken spelar en central roll vid domen föregående Kristi återkomst.¹ Utifrån detta förhållande står det klart, att vid den förundersökande domen gås inte namnen på dem, som aldrig följt i Guds fotspår, igenom. Under den förundersökande domen rör det sig om dem, som under årens lopp bekänt sig vara Guds barn.

Skriften gör det också klart, att de i livets bok som lämnar Gud, kommer att strykas. Detta kullkastar tvillinglögnerna förutbestämmelse (de heligas bevarande) och en gång frälst alltid frälst! Sådana obibliska åsikter om Gud har inte rum för någon förundersökande dom. De skulle nämligen säkerställa, att Gud, sedan evigheten, bestämt i förväg, vilka som skulle bli frälsta. Det skulle inte medge någon ändring, oavsett personens uppförande. Dock förutsåg Johannes möjligheten av, att namn skulle komma att strykas ur livets bok.

Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd (Uppenbarelseboken 22:19. I King James Version heter det: ”i livets bok”. Står man inte skriven i livets bok, får man heller ej äta av frukten från livets träd… Övers. anm.).

Den som segrar… jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok (Uppenbarelseboken 3:5).

Gud förklarade för Moses, att han inte kunde dö för andras frälsning.

Men HERREN svarade Mose: ’Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok (Andra Moseboken 32:33).

Var och en ansvarar själv för sin frälsning inför Gud. Ingen kan bli frälst tack vare en annans goda förhållande till Gud, och han eller hon kan heller inte gå förlorad på grund av en annans dåliga förhållande till Gud.

Guds Ord upplyser oss också om, att rättfärdighetsgärningarna upptecknade i minnesboken suddas ut, när en troende vänder sig bort ifrån frälsningen; således avlägsnas namnen på upproriska från livets bok och deras välgärningar från minnesboken.

 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö (Hesekiel 18:24).

Även enligt Nehemjas bön utplånar Gud minnet av goda gärningar.

Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där (Nehemja 13:14).

Andra himmelska böcker

Ehuru endast livets bok och minnesboken nämns vid namn i Skriften, har vi redan sett av Uppenbarelseboken 20:12, att det finns minst tre böcker i himmelen. Fastän de inte namnger den, talar andra delar av Bibeln uttryckligen om en bok, där människors onda gärningar här i världen antecknas. Både David och Jesaja hänvisar till en dylik bok.

Gud, var mig nådig enligt din godhet, utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet (Psaltaren 51:3).

Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna alla mina missgärningar (Psaltaren 51:11).

Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg (Jesaja 43:25).

Både David och Jesaja använder symboliken hos syndens utplånande, för att visa på strykandet av synden i registren över de rättfärdiga.

Detta visar på existensen av en bok, där människors onda gärningar matas in. Dessa kan endast tas bort genom Guds direkta ingripande.

Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont (Predikaren 12:14).

Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas’ (Matteusevangeliet 12:36, 37).

Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud (Första Korintierbrevet 4:5).

Böckernas betydelse för händelserna i den yttersta tiden

I förhållande till världshistoriens sista händelser, är dessa böcker med inmatningar högst väsentliga. Öppnandet av böckerna, eller genomgången av människors registerhandlingar, omtalas många gånger i Skriften och då ofta i samband med domen. Profeterna Daniel och Johannes är särskilt rika på sådana hänvisningar. Registerhandlingarnas stora betydelse för domen redogörs för i detalj i Danielsboken 7:

Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var snövita och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och hjulen på den var av flammande eld. En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades (Danielsboken 7:9, 10).

Vidare ser Daniel i kapitel 12 livets bok, med namnen på dem, som kommer att bli frälsta.

’På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken (Danielsboken 12:1)

En människa får sina synder förlåtna, när hon verkligen ångrar dem.

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet (Första Johannesbrevet 1:9).

Strykandet av anteckningarna om synder begångna av ångerfulla troende sker först vid domen. I fall de suddats ut vid bekännelsen, skulle de inte kunna åberopas vid domen, såsom framgår av Hesekiel 18:24. Petrus säger också, att de rättfärdigas synder tas bort, när tider av vederkvickelse kommer från Herren.

Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte (Apostlagärningarna 3:19, 20).

Dessa tider av vederkvickelse syftar inte bara på det tidiga regnet på Pingsten, som då var i antågande, utan även på det sena regnet, som kommer att utgjutas i rikliga strömmar över Guds trofasta folk i den yttersta tiden. Härmed kan inte enbart Pingsten ha avsetts, ty uppenbarligen tänkte Petrus både på den omedelbara och på den fjärran framtiden.

 Stegen till frälsning är (1) bekännelse och ånger; (2) dop; (3) syndernas förlåtelse; (4) och mottagandet av den Helige Ande. Syndernas förlåtelse skall inte blandas ihop med deras utplånande i Apostlagärningarna 3:19. Det grekiska ordet aphesis (översatt med förlåtna i Apostlagärningarna 2:38), betyder tillgivelse, förlossning, förlåtelse och frihet; medan det grekiska ordet exaleipho (översatt med utplånade i Apostlagärningarna 3:19), betyder att sudda ut eller utplåna. En del har dragit den felaktiga slutsatsen, att Apostlagärningarna 22:16 och Uppenbarelseboken 1:5 bekräftar, att en persons synder utplånas vid omvändelsen.

Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn (Apostlagärningarna 22:16).

och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod (Uppenbarelseboken 1:5. I King James Version heter det: ”och har tvättat oss rena från våra synder”. Övers. anm.).

Den saken bekräftas inte av grekiskan. Ordet apolouo, som översatts med tvättas i Apostlagärningarna 22:16, betyder att tvättas alldeles ren, eller bli förlåten, vilket alltså syftar på förlåtelse eller tillgivelse. Ordet louo, som översatts med tvättat {på engelska; på svenska: Friköpt} i Uppenbarelseboken 1:5, betyder helt enkelt att bada, att rengöra, och även att förlåta. En persons eviga öde avgörs av, var personens namn står skrivet.

De, vars namn inte finns i livets bok, kommer så småningom att avfalla och störtas i eldsjön.

Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning (Uppenbarelseboken 13:8).

Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön (Uppenbarelseboken 20:15).

Johannes begreppsbestämmer eller fastställer registeranteckningarnas roll vid domen så här:

Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna (Uppenbarelseboken 20:12).

Det är tydligt, att böckerna med uppteckningar förblir tillslutna fram till domen, då de öppnas och innehållet nagelfars. I tillägg säger det sig självt, att domen kommer efter det att Johannes författat Uppenbarelseboken, ty av sammanhanget framgår det att de himmelska böckerna inte blott skall spela en framträdande roll vid den förundersökande domen före Kristi återkomst, utan också vid det slutgiltiga domslutet över de onda, som väcks upp vid den andra uppståndelsen.

Kristus dog, för att alla skulle kunna få sina namn införda för gott i Hans livsbok. Ännu hinner människorna godta Kristi inbjudan. Han har inte bara lovat att ta emot alla ångrande syndare, utan att Han även skall hjälpa dem att inte falla i synd på nytt – de skall vara trygga i Hans kärlek och i Hans frälsning.

Medan himmelens nåderika erbjudande fortfarande gäller, borde alla leva tätt in på den Gud, som ”inte vill att någon skall gå förlorad” (Andra Petrusbrevet 3:9).

Vi kan alla få våra namn inneslutna i livets bok, om Kristus tillåts att vara vår frälsning.  

Slutnoter

^a ”mikrofilm i bladform som innehåller ett stort antal starkt förminskade A4-sidor per blad. Läses med särskild läsapparat. Anv. bl.a. på bibliotek.” Lilla Focus, s. 491. Tryckt i Italien 2000. Övers. anm.

¹ Se kapitlet med titeln ”Den förundersökande Domen”.