Standish. Kristi Prästtjänst. Kapitel 15. Helgedomens Rening

Kristi Prästtjänst

Colin D. och Russell R. Standish

Avdelning C

Det profetiska Budskapet om den himmelska Helgedomen

Kapitel 15

Helgedomens Rening

Medlarverket utfördes dagligen under den judiska helgedomstjänsten, och Guds folks bekända synder överfördes därvid till helgedomen. Endast en gång om år, på Försoningsdagen, blev det aktuellt att rena helgedomen. Denna tjänst avbildade syndens utrotande ur Israels läger.

och han skall bringa försoning för det allra heligaste och försoning för uppenbarelsetältet och altaret (Tredje Moseboken 16:33. I King James Version heter det: ”Och han skall bringa försoning för den heliga helgedomen”. Häri innefattades förstås både det heliga och det allra heligaste. Övers. anm.).

Gud hade särskilda instruktioner åt översteprästen.

Sedan skall ha gå ut till altaret som står inför HERRENS ansikte och bringa försoning för det. Han skall ta av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring, och han skall stänka av blodet på altaret med sitt finger sju gånger och rena och helga det från Israels barns orenheter. När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen¹, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken (Tredje Moseboken 16:18-20).

Meningen med Försoningsdagen var, att rena det allra heligaste, hela uppenbarelsetältet och altaret. Dessutom var den en dag, då Guds folk personligen skulle rena sig. Denna väsentliga sida hos saken får inte förbises.

Ty på den dagen skall försoning bringas för att rena er. Från alla era synder skall ni renas inför HERRENS ansikte. En vilosabbat skall den vara för er, och ni skall fasta. Detta skall vara en evig stadga (Tredje Mosboken 16:30, 31. I King James Version heter det: ”Ty på den dagen skall prästen bringa försoning för er, för att rena er.” Övers. anm.).

 Helgedomens rening betyder, att helgedomen solkats genom folkets synder. Det stämmer, att blod vanligen symboliserar rening, när tal är om Kristi blod. Men blod kan också, på ett sätt, symbolsera nedsmutsning. Det framgår tydligt av faktumet, att då blod kom vid ett klädesplagg, räknades plagget som orent och måste tvättas.

Om något av blodet stänks på någons kläder, skall man tvätta av det nerstänkta stället på en helig plats (Tredje Moseboken 6:27. I King James Version heter det: ”… skall man tvätta av det nedstänkta stället i det heliga.” I vers 24-29 talas det om syndoffret. Detta skulle slaktas på samma plats som djuret för brännoffret och ätas av den offrande prästen i förgården till uppenbarelsetältet. Spilldes något av blodet på förgården, var det ju inte långt till den heliga platsen det heliga. Övers. anm.).

Det starkaste beviset för nedsmutsning ligger i själva Tredje Moseboken 15. Blod stänktes dagligen på altarena, inom och utom helgedomen. Därmed förorenades helgedomen, ty av översteprästen fordrades det att han skulle ”bringa försoning för det allra heligaste och försoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han skall bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen” (Tredje Moseboken 16:33).

Hur skulle Kristi blod ha kunnat orena den himmelska helgedomen? Vid en första anblick kan ett sådant uttalande te sig hädiskt. En smula eftertanke bringar dock insikten, att ehuru Jesus var utan egen synd, bar Han likväl, på Golgata, hela världens synd.

Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten (Första Petrusbrevet 2:24; se också Andra Korintierbrevet 5:21).

Likadant förhåller det sig med vår Syndbärares blod: Det överför människans synd till den himmelska helgedomen. Under den förebildande, himmelska Försoningsdagen utplånar Jesu blod även synderna hos varje människa, som är medvetet beroende av Honom. Alltså avbildas båda Kristi tjänsteförrättningar i den himmelska helgedomen genom de två funktionerna hos blodet. När inleddes Kristi andra översteprästerliga funktion? Såsom vi lade märke till i föregående kapitel, har somliga felaktigt lärt ut, att Kristus skulle ha inlett Sitt tjänande i det allra heligaste efter Sin himmelsfärd. För att ge stöd åt sin uppfattning, har de sagt att i den jordiska helgedomen fullgjorde inte översteprästen några plikter i samband med de dagliga ceremonierna. Emellertid fritar inte Guds Ord översteprästen från arbetet med de dagliga tjänsterna.

Han måste inte dagligen, som dessa överstepräster, bära fram offer, först för sina egna synder och sedan för folkets (Hebréerbrevet 7:27, King James Version. Här talar Folk-Bibeln om ”en dag varje år”. Det vore rimligtvis på Försoningsdagen. Dock bygger KJV på grundtexten och har visat sig vara väldigt tillförlitlig. Övers. anm.).

En överstepräst blir insatt för att bära fram gåvor och offer, och därför måste Kristus också ha något att bära fram. Om han nu levde på jorden vore han inte ens präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de gåvor som lagen föreskriver. De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget (Hebréerbrevet 8:3-5, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm.).

De jordiska översteprästerna ägde tillräcklig myndighet och hade ett arbete att utföra vid det dagliga tjänandet i helgedomen. Dock är det viktigt att lägga märke till, att Paulus väver samman delar hos den dagliga prästgärningen med Kristi dagliga verksamhet i den himmelska helgedomen. Härigenom antyder han en förebildlig, tudelad tjänst.

Profetiskt sett, har Gud bestämt den precisa tidpunkten, då Jesus skulle inleda Sin tjänst i det allra heligaste. Efter att ha förutsagt det påvliga vanhelgandet av den förebildande dagliga tjänsten (genom att ersätta Kristi verk som Medlare med prästers och ”helgons” medlarroller), avslöjar profeten Daniel även tidpunkten, då sanningen om helgedomen skulle läggas i dagen.

’Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar, sedan skall helgedomen renas (Danielsboken 8:14).

Översättningen renas² har vållat somliga huvudbry. Vissa har påpekat, att ett annat ord (nisdaq) används här, jämfört med hebréiskans taher, som brukas i Tredje Moseboken 16. Men vi får inte glömma bort, att åtta eller nio hundra år hade gått mellan nedtecknandet av Tredje Moseboken och Danielsboken. Den ena skrevs i Sinaiöknen och den andra i Babylon.

Det är sant, att en del nutida översättningar specifikt översätter ordet nisdaq med återställa, ställa tillrätta, eller hävda, snarare än renas, som King James Version gör. Översättarna av Septuagintan använde det grekiska ordet för renas i sin version. Därmed visade de sin förståelse av betydelsen av nisdaq³. Det är inte fel, att översätta nisdaq med renas.

En insikt i hebréisk poesi är av stor hjälp, för att belysa och förklara bruket av nisdaq i Danielsboken 8:14 som parallell till hebréiskans taher i betydelsen renas i Tredje Moseboken 16. Hebréisk poesi består av parallellism. Denna poetiska uppbyggnad upprepar samma tanke med olika ord. Den här formen av parallellism är det bärande elementet hos hebréisk poesi. Exempel på denna poetiska stil är dessa:

Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt (Psaltaren 32:1).

Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning (Psaltaren 32:5).

Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig (Psaltaren 32:8).

Jag vill alltid välsigna HERREN, hans lov skall ständigt vara i min mun (Psaltaren 34:2).

Lova med mig HERREN, låt oss tillsammans upphöja hans namn! (Psaltaren 34:4).

I Skriften används, vid ett flertal tillfällen, orden sadak⁴ och taher parallellt, i den här poetiska stilen. Följ noga med i de poetiska texterna nedan. Ordet rättfärdig har översatts från sadak, och ordet ren från taher.

’Kan en människa stå rättfärdig (sadak) inför Gud, kan en människa vara ren (taher) inför sin skapare? (Job 4:17).

Men den rättfärdige (sadak) håller fast vid sin väg, och den som har rena (taher) händer blir starkare (Job 17:9).

HERRENS fruktan är ren (taher), den består i evighet. HERRENS domslut är sanna, de är alla rättfärdiga (sadak) (Psaltaren 19:10).

Allt händer lika för alla, för den rättfärdige (sadak) och den ogudaktige, för den gode, den rene (taher) och den orene, för den som offrar och den som inte offrar (Predikaren 9:2).

Orden sadak och taher användes parallellt på hebréiska. Det bör inte överraska oss, att Moses valde ett ord och Daniel ett annat, för att uttrycka samma tanke. På vårt eget språk skulle vi säga, att två personer uttryckte samma sak, om den ene sade att han nyligen köpt en ny personvagn och den andre sade att han nyligen köpt en ny personbil. Det går helt enkelt inte att försvara invändningar mot Daniels bruk av sadak jämfört med Mose bruk av taher.

 Dr. Gerhard Hasel, från Teologiska Seminariet vid Andrews University, har bidragit med en annan värdefull utredning. Han har påpekat, att det nu förekommer 209 exempel på att det hebréiska ordet sadak har översatts med sakah på araméiska. Det araméiska ordet sakah förekommer också i Skriften parallellt med det hebréiska ordet sadak. Dessa gånger översätts det med ren. Följande exempel visar detta bruk.

Vad är en människa, att hon skulle vara ren (sakah), att en av kvinna född skulle vara rättfärdig (sadak) (Job 15:14)?

Hur kan då en människa vara rättfärdig (sadak) inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren (sakah) (Job 25:4)?

Den rättfärdige (sadak) lever i ostrafflighet, lyckliga är hans barn efter honom. {…} Vem kan säga: ’Jag har bevarat mitt hjärta rent (sakah), jag är fri från synd’ (Ordspråksboken 20:7, 9)?

Det finns ingen biblisk grund, på vilken vi kan resa giltiga invändningar mot översättarens val av renas, för att översätta ett avlett ord från sadak i Danielsboken 8:14, eller kasta tvivel på dess direkta bindning till Tredje Moseboken 16 och Försoningsdagen i Daniels omtalande om helgedomens rening. Bruket av de två hebréiska ord, som översatts med renas och rena i de två avsnitten, i poetisk parallellism, är ett tvingande sakskäl som stöttar det uppenbara syftandet på Försoningsdagen i Danielsboken 8:14.

Slutnoter

¹ I Tredje Moseboken 16 omtalas det allra heligaste helt enkelt som det heliga. Andra referenser, som bekräftar detta förhållande, är Tredje Moseboken 16:2, 3, 16, 17, 23, 24, 27. {Svenska Folk-Bibeln 98 använder det snarlika ordet helgedomen för det allra heligaste i verserna 2, 3, 16, 17, 23 och 27. I vers 24 har man valt uttrycket en helig plats. Övers. anm.}

² Ordet renas är översatt från hebréiskans nisdaq, som endast förekommer på detta ställe i Skriften. Nisdaq är avlett från det vanliga hebréiska ordet sadak, vilket betyder att rena, luttra, återställa.

³ Somliga har menat, att översättarna av Septuagintan påverkats av Antiochus Ephiphanes, men det saknas belägg för att bekräfta en sådan slutledning.

⁴ Eftersom nisdaq endast används i Danielsboken 8:14 i hela Bibeln, får man jämföra dess och tahers innebörd med hjälp av ordet sadak, från vilket nisdaq är avlett.