Standish. Kristi Prästtjänst. Kapitel 11. Profetian i Daniel 8

Kristi Prästtjänst

Colin D. och Russell R. Standish

Avdelning B

Kristus och Helgedomen

Kapitel 11

Profetian i Daniel 8

Liksom i Danielsboken, kapitel 2 och 7, gör Herren ett brett svep över historien i kapitel 8. Den häri beskrivna perioden omfattar över två och ett halvt årtusende (från Daniels egen tid till Kristi återkomst) och placerar helgedomen i ändens tid. Under just den tiden skall kunskapen om helgedomen växa till.

Babylons förstörelse genom mederna och perserna var nära förestående. Först träder en bagge fram i Daniels syn.

När jag såg upp fick jag se en bagge med två horn stå framför floden. Båda hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det som var högre sköt upp sist. Jag såg baggen stöta med hornen västerut, norrut och söderut och inget djur kunde stå honom emot och ingen kunde rädda något ur hans våld. Han for fram som han ville och blev mäktig (Danielsboken 8:3, 4).

Skrifterna förklarar symboliken.

Baggen som du såg, han med de två hornen, betyder Mediens och Persiens kungar (Danielsboken 8:20).

Härnäst förutsägs slutet för det medo-persiska riket genom uppdykandet av getabocken.

När jag funderade på detta, se, då kom en bock västerifrån. Han hade ett väldigt horn i pannan och gick fram över hela jorden, dock utan att röra vid marken (Danielsboken 8:5).

I Guds Ord förklaras bestämt getabocken vara det grekiska riket. Och det väldiga hornet står för rikets förste kung, Alexander den Store.

Men den raggiga bocken är Javans kung, och det stora hornet mellan hans ögon är den förste kungen (Danielsboken 8:21. Fotnoten i Svenska Folk-Bibeln 98 till detta ställe lyder: ”Javan syftar på Grekland som fick världsvälde i och med Alexander den store (336-323 f. Kr.).” Övers. anm.).

Sedan fortsatte Gud, genom att för Daniel avslöja det grekiska rikets senare historia. Detta överensstämmer med profetian, i kapitel 7, om hur fyra andra horn skulle efterträda det väldiga hornet.¹

Han närmade sig baggen med de båda hornen, den som jag hade sett stå framför floden, och han sprang emot honom i raseri. Jag såg honom komma ända inpå baggen och rasande störta sig över honom, och han stångade baggen och krossade hans båda horn, så att baggen inte hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till marken och trampade på honom. Det fanns ingen som kunde rädda baggen ur hans våld. Bocken blev mycket mäktig. Men när han var som starkast brast det stora hornet sönder och fyra andra stora horn kom upp i dess ställe, riktade åt himlens fyra väderstreck (Danielsboken 8:6-8).

De fyra ersättningshornen stod för de fyra delarna av det väldiga imperiet.

Men att det brast sönder och att fyra andra uppstod i stället, det betyder att fyra riken skall uppstå av hans folk, men hans kraft skall de inte ha (Danielsboken 8:22).

Alexander den Store hade erövrat länderna från Makedonien, vilket nu delvis ligger i Grekland, delvis i Jugoslavien {boken trycktes ursprungligen 1983, före Jugoslaviens sönderfall och kartans omritande. Övers. anm.}, till floden Ganges, i Indien. Vid hans död, delades riket upp mellan hans fyra generaler. Cassander styrde över det västra riket Makedonien och Grekland; Lysimachus styrde över det norra riket Trakien; Ptolemaios över det södra riket Egypten, Arabien och Palestina; och Seleucus över det östra riket Syrien. Profetian uppfylldes med den största precision.

Den tredje nationen, i profetian, tecknas genom bilden av ett litet horn. Hornsymboliken är inte unik för den här synen. Det framgår av det föregående kapitlet hos Daniel, där ett tiohornat djur betecknar uppdelningen av Romarriket i tio svagare länder. Tre av dessa tillintetgjordes av det lilla hornet.

Sedan fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, mycket förskräckligt, fruktansvärt och starkt. Det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och det som blev kvar trampade det under fötterna. Det var olikt alla de tidigare djuren och hade tio horn (Danielsboken 7:7).

De tio hornen betyder att tio kungar skall uppstå i det riket (Danielsboken 7:24).

Liksom kapitel 8, med baggen och getabocken, överensstämmer med kapitel 7, identifieras det lilla hornet närmare in på skinnet.

Vid slutet av deras välde, när överträdarna har fyllt sitt mått, skall en fräck och illasinnad kung uppstå. Han skall bli stor i kraft, men inte genom egen styrka. Han skall åstadkomma så stort färdärv att man måste förundra sig, och han skall lyckas i allt han gör. Han skall fördärva mäktiga män, och även det heliga folket. Genom sin klokhet skall han lyckas väl med sitt svek. Han skall anse sig själv överlägsen, och han skall fördärva många mitt i deras trygghet. Ja, han skall sätta sig upp mot furstarnas Furste, men han skall krossas utan hjälp av människohand (Danielsboken 8:23-25).

I förklaringen anges inte namnet på denna makt, såsom skett med de föregående rikena; icke desto mindre är Skriften tydlig nog, så att vi inte behöver vara osäkra på, vilken nation som avses.

För det första: Dess makt, jämförd med föregångarnas, är noggrant fastställd. Beskrivningen av Medien-Persien visar, att det ”blev mäktig{t}” (Danielsboken 8:4).

Grekland, får vi veta, ”blev mycket mäktig{t}” (Danielsboken 8:8).

Av beskrivningen att döma, skulle det nya riket bli kraftfullare, än dessa två makter.

Från ett av dem sköt ett nytt litet horn ut, som växte till kraftigt mot söder och öster och mot ’det härliga landet’ (Danielsboken 8:9. King James Version använder uttrycket exceeding great – ytterligt stort eller kraftigt. Övers. anm.).

Alltså måste vi leta efter en makt, som skulle följa på Grekland, och som rätteligen skulle gå att beskriva som ytterligt stor och kraftfull i jämförelse med storheten hos företrädarna. Endast Romarriket uppfyller detta villkor under världshistorien.

För det andra: Profetian kommer med ytterligare villkor, som förstärker denna tolkning. Härigenom utesluts alla andra alternativ, förutom Rom. Denna nation både framträder efter Grekland och är fräck samt illasinnad.

Vid slutet av deras välde, när överträdarna har fyllt sitt mått, skall en fräck och illasinnad kung uppstå (Danielsboken 8:23).

Talet om fräckhet {engelska: Fierceness = Vildhet, häftighet. Övers. anm.}, i vers 23, motsvarar Mose profetia om Roms förtryck, som skulle drabba Israel, om de ringaktade Guds lag.

Men om du inte lyder HERRENS, din Guds, röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så skall alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig (Femte Moseboken 28:15).

HERREN skall sända över dig ett folk från fjärran, från jordens ände, likt örnen i sin flykt, ett folk vars språk du inte förstår, ett folk med bister uppsyn, som inte tar hänsyn till de gamla och inte visar förbarmande med de unga (Femte Moseboken 28:49, 50. Ordvalet ”bister uppsyn” motsvarar KJV:s ”fierce countenance”. Romarnas bistra uppsyn varslade om deras vildhet och häftighet. Övers. anm.).

Folket med bister uppsyn, som omtalades av Moses, beskrevs också i Daniels förra syn.

Sedan fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, mycket förskräckligt, fruktansvärt och starkt. Det hade stora tänder av järn (Danielsboken 7:7).

Därefter ville jag ha en tillförlitlig förklaring till det fjärde djuret som var olikt alla de andra, det som var så förskräckligt och som hade tänder av järn och klor av koppar och som uppslukade och krossade och sedan trampade det som återstod under fötterna (Danielsboken 7:19).

Historien har sedermera bekräftat riktigheten hos Mose förutsägelse om de romerska trupper, som marscherade in i Judéen.

För det tredje: Detta villkor saknar detaljrikedomen hos de andra villkoren; icke desto mindre passar det till fullo in på Roms erövringar av mäktiga nationer, från det gamla Britannien i väster, till fjärran liggande länder i Asien i öster och delar av Afrika i söder. Rom tycktes specialisera sig på, att angripa Guds heliga folk. Först dödade det otaliga judar. Sedan, då judarna efter år 34 e.Kr. inte längre utgjorde Guds utvalda folk, inledde Rom även en ohygglig förföljelse mot det andliga Israel.

Genom sin klokhet skall han lyckas väl med sitt svek. Han skall anse sig själv överlägsen, och han skall fördärva många mitt i deras trygghet. Ja, han skall sätta sig upp mot furstarnas Furste, men han skall krossas utan hjälp av människohand (Danielsboken 8:25).

Det var genom ett romerskt påbud, som vår Frälsare blev korsfäst. Människor kunde aldrig ha visat större trots mot Jesu Kristi kärlek.

I och med vers 25 införs ett särdrag, som varaktigt går att tillämpa på det hedniska Rom och andligt på det påvliga Rom. Makten det lilla hornet omfattar både hedendomens och påvestolens Rom. Då påveväldet satte in mänskliga medlare i stället för Kristus, fortsatte det uppfyllelsen av profetian beträffande det lilla hornet. På så vis satte sig det påvliga Rom upp mot furstarnas Furste, genom att sätta in präster och ”helgon” som medlare i Kristi ställe.

Till sist kommer denna makt att ”krossas utan hjälp av människohand” (Danielsboken 8:25). Varje historisk nation, innefattande det hedniska Romarriket, har krossats med hjälp av människohand. Babylon föll till Darius, meden; Medien-Persien föll på grund av Alexander den Stores militäranfall; Grekland självt skulle komma att nedgöras av de plundrande, romerska härarna. Dock kommer det påvliga Rom att falla genom Guds egna åtgärder, inte genom människors handlingar.

Därför skall hennes plågor komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty mäktig är Herren Gud, han som har dömt henne (Uppenbarelseboken 18:8).

Makten det lilla hornet, i Danielsboken 8, är en beskrivning av Rom, från dess hednatid till dess förklädnad som kristen kyrka, vid världens ände.³ Detta faktum kommer att belysas och förklaras mera i nästa kapitel; emellertid är det viktigt att förstå, att domen över det lilla hornet, i Danielsboken 8, skall tillämpas på den avfallna kristenheten, därför att det hedniska Rom för länge sedan lämnat scenen, och för att påvedömet i allt är en uppfyllelse av denna förutskickelse.

Slutnoter

¹ Jämför med de fyra huvudena på det leopardliknande djuret i Danielsboken 7:6.

Därefter fick jag se ett annat djur som liknade en leopard, men på sidorna hade det fyra fågelvingar. Djuret hade fyra huvuden, och det fick stor makt (Danielsboken 7:6).

² Danielsboken 8:23 talar om en fräck konung med bister uppsyn. Det behöver dock inte nödvändigtvis innebära en bestämd person. Ofta använder Skriften orden kung och kungadöme om vartannat; alltså kallas de fyra djuren för kungar i Danielsboken 7:17. Danielsboken 7:23 specificerar faktumet, att det fjärde djuret stod för ett kungarike.

³ Vissa tillämpar makten det lilla hornet på Antiochus Epiphanes, en obemärkt och svag syrisk kung, som vanhelgade Jerusalems Tempel under det andra århundradet f.Kr. Denna tolkning är dock falsk. Att beskriva hans rike som ytterligt stort i jämförelse med Medien-Persien och Grekland, är alldeles ohållbart. I själva verket var han en svag vasallkonung, som tvingades att erlägga tribut till den romerska makten. Han kom inte i slutet på det syriska riket, utan var den åttonde i en rad på tjugosex kungar. Det stora flertalet av dem var bara nickedockor åt sina romerska övervakare. Han berövades inte sitt rike med hjälp av människohand.

Bruket av Danielsboken 8:9 ger inte stöd åt tolkningen om Antiochus.

Från ett av dem sköt ett nytt litet horn ut (Danielsboken 8:9).

Genom att säga, att Antiochus sköt ut från getabockens horn, som stod för det norra riket Syrien, har somliga hävdat att det skulle vara ett starkt stöd för den här tolkningen. Vidare låter man förstå, att Rom inte skulle ha framträtt ur ett av de fyra hornen (rikena). Det senare påståendet är korrekt. Rom framträdde i ett land, som inte ingick i det grekiska väldet; dock inledde det sin marsch mot världsherravälde, genom att erövra det västra riket Makedonien, år 168 f.Kr. Det kanske tydligaste belägget för, att Antiochus inte kan ha varit lika med det lilla hornet i Danielsboken, kapitel 7 och 8, ligger i profetian om de 1 260 dagarna och denna makts överhöghet.

Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid (Danielsboken 7:25).

Denna tidsperiod omtalas ett flertal gånger i den profetiska Uppenbarelseboken, som skrevs tre århundraden efter Antiochus Epiphanes (se Uppenbarelseboken 11:2, 3; 12:6, 14; 13:5).

Det är synnerligen tvivelaktigt, att med ordet dem, i Danielsboken 8:9, skulle menas getabockens fyra horn.

och fyra andra stora horn kom upp i dess ställe (Danielsboken 8:8).

Säkerligen kan ordet dem vara ett pronomen, som beskriver antingen de fyra stora hornen eller himlens fyra vindar. Rom framträdde ur en av himlens fyra vindar (en av de fyra geografiska riktningarna), och det är ett odiskutabelt historiskt faktum.

Teorin om ofta återkommande profetiska uppfyllelser, som stundom tillgrips för att stötta påståendet att Antiochus delvis uppfyller detaljerna hos förutsägelsen, håller inte streck. Det är också osäkert, att sammanfläta profetiska utläggningar med spekulationer som inte bekräftas av Skriftens klara ord. En sådan inställning skulle bara medföra fantasifulla tolkningar, som förvirrar Guds folk i deras förståelse av sanningen.

Ett slutgiltigt bevis för, att Antiochus Epiphanes inte kan ha uppfyllt profetian om det lilla hornet, ges av ängeln Gabriel. Denne understryker, att förutsägelsen handlar om ändens tid.

Då kom han nära platsen där jag stod, men jag blev förskräckt när han kom, och jag föll ner på mitt ansikte. Han sade till mig: ’Ge akt på detta, du människobarn, ty synen syftar på ändens tid’ (Danielsboken 8:17).

Därefter sade han: ’Jag skall låta dig veta vad som skall ske när det lider mot slutet av vreden, för detta syftar på ändens tid (Danielsboken 8:19).