Kristi Prästtjänst
Colin D. och Russell R. Standish
Avdelning B
Kristus och Helgedomen
Kapitel 10
Den himmelske Översteprästen
För tre tusen år sedan komponerade Israels andre monark en gammal hymn. Den korta psalmen förutsade med några få ord Kristi erövring, Hans rike, Hans prästämbete och Hans lidande. En av hymnens versar fångade Paulus fullständigt, medan han skrev sin epistel eller sitt brev till hebréerna. Han talade minst åtta gånger om dess profetiska budskap.1
Förståeligt nog, har Paulus’ omnämnanden på ett dramatiskt sätt betonat denna bestämda profetia. David hade skrivit:
HERREN har svurit och skall inte ångra sig: ’Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek’ (Psaltaren 110:4).
Det kan tyckas överraskande, att en så framskjuten ställning skulle ges åt en kungapräst, som flyktigt framträder i Mose skildring av Abrams framgångsrika stridande mot Kedorlaomer, kungen i Elam, och dennes allierade; men när Paulus utvecklar sitt tema, framträder vikten av förebilden. Kristi prästämbete, i himmelen, klargörs för varje troende.
Första Moseboken har följande att säga om Melkisedek:
Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram och sade: ’Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord! Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!’ Och Abram gav honom tionde av allt (Första Moseboken 14:18-20).
Denna inblick skildrar bara en dag i denne gåtfulle konungs liv, och har lett till många antaganden och gissningar. Dock har visdomen bestämt, att denne man – som hade förmånen att vara en bild av den store Översteprästen – endast skulle bli känd genom det, som Gud avslöjar. Liksom Kristus, var han av ett annat slag än de levitiska präster, som inte förekom förrän århundraden efter Melkisedek.
I sin skrivelse till hebréerna tecknar Paulus egenskaperna hos översteprästen, som tjänar inom det levitiska systemet.
En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv. Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det (Hebréerbrevet 5:1-4).
I detta avsnitt av Skriften nämns sex utmärkande drag, som en levitisk överstepräst måste äga:
1. Måste utses ibland människor.
2. Måste ordineras eller insättas till att tjäna Gud.
3. Måste frambära gåvor och offer.
4. Måste kunna behandla andra barmhärtigt, eftersom han själv är behäftad med svagheter.
5. Måste frambära offer för egen del.
6. Måste bli kallad av Gud.
I den här förteckningen förbigår Paulus en ytterligare kvalifikation, som han senare lägger till:
De av Levis söner som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fastän de härstammar från Abraham (Hebréerbrevet 7:5).
Det var väsentligt, att en överstepräst härstammade från Levi. Men samtidigt som Kristus uppfyllde sex krav på en levitisk överstepräst, uppfyllde Han inte det sjunde, eftersom Han ej härstammade från Levi. Han tillhörde Juda stam.
Låt oss skärskåda Kristi kvalifikationer, för att tjäna som överstepräst:
1. Kristus utsågs förvisso ibland människor.
Eftersom vi, Guds barn, är mänskliga varelser – skapade av kött och blod – blev också han kött och blod genom att födas i mänsklig gestalt (Hebréerbrevet 2:14, Levande Bibeln).
Därför måste han i allt bli lik sina bröder (Hebréerbrevet 2:17).
2. Ingen man har någonsin blivit grundligare insatt till att tjäna Gud, än Mannen Kristus Jesus.
Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda’ (Apostlagärningarna 17:31).
3. Kristus frambar de dyrbaraste gåvor och offer, i form av Sin egen död, på Golgata.
så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder (Hebréerbrevet 9:28, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm.).
4. Kristus uppfyllde i allt det fjärde kravet. Ingen annan överstepräst kunde i lika hög grad ha upplevt människans kamp med frestelsen eller ha visat syndaren större medlidande.
Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas (Hebréerbrevet 2:17, 18).
5. Det går att ifrågasätta, om Kristus måste frambära ett offer för Sig Själv, liksom för syndarna. Han tog på Sig människans synd, men behövde inte komma med något offer för egen del, eftersom Han var ”helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare” (Hebréerbrevet 7:26).
Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud (Andra Korintierbrevet 5:21).
Utan tvivel är detta, vad Paulus talade om.
Han behöver inte det dagliga blodet från djuroffer, som andra präster behövde, för att först sona sina egna synder och sedan folkets, för han gjorde slut på alla offer en gång för alla, när han offrade sig själv (Hebréerbrevet 7:27, Levande Bibeln).
Kristus uppfyllde fullständigt varje krav, för att bekläda ämbetet som överstepräst, enligt den levitiska ordningen, förutom släktskapets väsentliga beståndsdel.
Det är uppenbart att vår Herre har trätt fram ur Juda, men Mose har ingenting sagt om präster från denna stam (Hebréerbrevet 7:14).
Kristus var inte tänkbar för det levitiska prästadömet. Men Guds Ord talar om en annan prästerlig ätt, som är den levitiska vida överlägsen. Samtidigt som Melkisedeks typ av prästämbete fordrade alla kvalifikationer, förutom släktskap, som kännetecknade det levitiska, förelåg det ytterligare stränga krav för detta mera sällsynta prästämbete. Sex tilläggsfordringar var specificerade för att bli godkänd för Melkisedeks typ av prästämbete.
1. Prästen måste vigas med en gudomlig ed.
För dessa präster [de levitiska] blev präster utan ed; men denne med en ed från honom som sade till honom: HERREN har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek (Hebréerbrevet 7:20, 21, King James Version, KJV).
2. Innehavaren av denna prästvärdighet måste ha funnits till förut, vara evig, gudomlig och utan avkomma.2
Han står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut: han är lik Guds Son och förblir präst för evigt (Hebréerbrevet 7:3).
3. Hans prästtjänst måste vara fri från förändring och avbrott, ”han är lik Guds Son och förblir präst för evigt” (Hebréerbrevet 7:3).
4. Han måste vara en kunglig präst.
Och Abraham gav honom [Melkisedek] tionde av allt. Melkisedek betyder för det första ’rättfärdighetens konung’, vidare ’Salems konung’, det vill säga ’fridens konung’ (Hebréerbrevet 7:2).
5. Han måste komma med gåvor och offer.
En överstepräst blir insatt för att bära fram gåvor och offer, och därför måste Kristus också ha något att bära fram (Hebréerbrevet 8:3).
Han behöver inte det dagliga blodet från djuroffer, som andra präster behövde, för att först sona sina egna synder och sedan folkets, för han gjorde slut på alla offer en gång för alla, när han offrade sig själv (Hebréerbrevet 7:27, Levande Bibeln).
6. Prästtjänsten måste åstadkomma fullkomning.
Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten – och på den grunden hade folket fått lagen – varför måste då en annan präst träda fram, en som Melkisedek, en som inte sägs vara lik Aron (Hebréerbrevet 7:11)?
Den senaste punkten kräver ytterligare belysning. Inom den väldigt stora kristenheten förkastar det överväldigande flertalet Kristi fullständiga tjänst i det allra heligaste; på så vis går många i god för den obibliska tanken, att en fulländad karaktär (lydnad mot Guds uppenbarade vilja) är omöjlig. Emellertid påpekar Hebréerbrevet, att Kristi tjänst behövs för Guds folks fullkomnande.
Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram. Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder. Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder (Hebréerbrevet 10:1-4).
Endast de, som förstår och godtar Kristi nuvarande tjänst i salarna ovan, kommer att vara redo för Hans folks besegling.
Två villkor för Melkisedeks typ av prästtjänst, vilka Kristus gav ett fint exempel på, förkastas av många filosofiskt lagda teologer i dag. Ett krav är ett utmärkande drag, som delas med levitiska präster. Det andra är ett i sitt slag, hör till Melkisedeks typ av prästtjänst och som Kristus kallades till. Likväl är båda villkoren, för att räknas som lämplig för Melkisedeks typ av prästtjänst, nära förbundna med varandra:
1. Han måste hysa medlidande med andra, eftersom Han Själv kände av svagheter.
2. Översteprästen måste kunna ingjuta fullkomlighet i människan.
I dag målar många upp vår himmelske Överstepräst som En, vilken icke på minsta sätt kände av våra mänskliga svagheter. Denna falska syn på Kristi mänskonatur gör nästa steg lätt: Att förneka att vi kan lyda hela Guds uppenbarade vilja genom den Helige Andes inneboende kraft. Resonemanget är detta: Om Kristus behövde en natur väsensskild från vår egen för att lyda Guds lag, säger det sig självt att vi, med vår underlägsna natur, inte kan göra det Han gjorde. Vi kan inte lyda.
Hela studiet av Kristi prästtjänst visar på omisskännliga belägg för, att Kristus förvisso iförde Sig vår mänskliga natur, och att Han förmår att ingjuta i oss fullkomligheten hos Sin karaktär. Om Han saknade dessa två särdrag, kunde Han inte vara vår Överstepräst. Att påskina att Kristus ägde Adams natur före syndafallet, är att ge eko åt Satans ständiga lögn, att människan – fastän fylld med den Helige Ande – inte orkar att lyda Jehovas bud. Detta försvagar Kristi översteprästerliga funktion, och gör Honom inte godkänd för eller duglig i rollen som Överstepräst av Melkisedeks rang i den himmelska helgedomen.
Kristus iklädde Sig visst vår mänskliga natur; Hans kvalifikationer som överstepräst bekräftas dessutom av Paulus, i dennes utläggning om Kristi prästämbete.
Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas (Hebréerbrevet 2:14-18).
Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning (Johannesevangeliet 1:14).
Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden (Romarbrevet 8:3).
evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt (Romarbrevet 1:3).
Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset (Filipperbrevet 2:6-8).
Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd (Hebréerbrevet 4:15).
Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk (Johannesevangeliet 14:10).
Jesus svarade dem: ’Amen, amen {sannerligen, sannerligen} säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra (Johannesevangeliet 5:19).
Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever (Johannesevangeliet 6:57).
Då sade Jesus till dem: ’När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom’ (Johannesevangeliet 8:28, 29, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm.).
Eftersom Jesus vann seger över synden, fastän Han hade samma natur som Abraham och David, är det möjligt för Honom att utveckla en fulländad karaktär i Sina barn. De levitiska prästerna kunde aldrig göra det, eftersom de var fallna syndare i likhet med oss själva. Däremot kan Kristus ingjuta Sin vidunderliga rättfärdighet i varje verkligt ångerfull syndare.
Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. . . . Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg (Hebréerbrevet 8:10, 12, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm.).
På grund av vår Översteprästs förvandlande kraft, blir vi både berättigade till gjorda lämpliga för ett liv i härligheten; alltså kunde Paulus ställa den retoriska frågan:
hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden (Hebréerbrevet 9:14).
När vi tagit till oss Kristi offer och Hans tjänande som Överstepräst, åläggs oss ett stort ansvar.
Men om vi syndar med vett och vilja . . . finns det inte längre något offer för synder (Hebréerbrevet 10:26).
Bibeln uppenbarar en kunglig Överstepräst, som verkar i enlighet med den oändligt höga nivån hos Sitt respektingivande ämbete. Kristus, människa och Gud, uppfyller i allt villkoren för denna gudomliga, översteprästerliga verksamhet. Till stor del handlar profetiorna angående den yttersta tiden om Kristi översteprästerliga tjänst, i himmelen, såsom framgår av Daniels bok och Uppenbarelsen.
Slutnoter
1 Hebréerbrevet 5:6, 10; 6:20; 7:1-3, 10, 11, 15, 17, 21.
2 Så här tolkar Nya Testamentet Melkisedeks gåtfulla ursprung.
3 Stundom förbises det faktum, att Melkisedek hade med sig bröd och vin till Abraham och hans mannar. Detta förebådade utan tvivel offrandet av vår Frälsares kropp och blod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.