Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 6. Bibeln och Din Framtid. 23. Vår egen Tid förutsedd

Sektion 6

Bibeln och Din Framtid

 

23. Vår egen Tid förutsedd

I den märkliga Danielsboken hittar man, förutom profetian om det kommande världsriket, många andra förutskickelser värda ett närmare studium. En av de mest slående och betydelsefullaste för alla människor i dag är den, där det heter: ”Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.’” Danielsboken 12:4.

 

Det kan inte råda något tvivel om, att detta först och främst betyder, att vår kunskap om innehållet i Danielsboken skall bli stor i ”ändens tid”. Dock torde de flesta vara eniga om, att profetian också hänvisar till det faktum, att kunskapen i allmänhet har blivit stor – oerhört stor – i vår tid. Vi har alla blivit upplysta människor, med möjlighet, att förstå Bibelns budskap.

 

Och härvidlag har denna profetia uppfyllts på ett slående sätt. Det är ett faktum, att det under de senaste hundra åren har uppnåtts större framgång i allmänt kunskapsinhämtande, än under någon annan period av världens historia.

 

Varje land har i dag sina egna universitet, högskolor och folkskolor. Många av dem har också skolplikt för barnen, något, som skulle ha varit otänkbart för bara hundra år sedan. Överallt kommer det också en ström av litteratur från ett otal tryckerier, och den hälsas med begeistring välkommen av millioner människor, som lever i länder, där läsekonsten ganska nyligen har blivit allmän.

 

Därutöver utforskar vetenskapsmän i alla länder allt flera av naturens hemligheter. Specialister inom områden som elektricitet, elektroteknik och aerodynamik för fram i ljuset kraftkällor, som aldrig tidigare har varit tillgängliga för oss människor. Arkeologer gräver med ny iver ibland resterna av svunna civilisationer och finner bevis för, att Bibelns berättelser är sanna. Astronomerna tränger med sina stora nya teleskop ständigt djupare in i universums hemligheter och uppenbarar tydligare, än förut Skaparens makt och majestät.

 

Men kunskapsökningen har inte försiggått bara på det teoretiska planet. Den har gett utslag i otaliga uppfinningar, som sammantagna i grund och botten har vänt upp och ned på mänskligt leverne. På några få korta år har ett veritabelt jordskred av nya tankar förflyttat oss från ångans tidsålder till elektricitetens, atomens och slutligen till rymdens tidsålder.

 

Vi lever under en era med oerhörda materiella framgångar, som i sin tur har medfört ett otal nya sådana.

 

Det är svårt att förstå, att en väldig utveckling har kunnat fortgå på så kort tid, och det är i dag faktiskt vanskligare, att kunna föreställa sig, hur världen såg ut för bara hundra år sedan. På 1860-talet fanns det inga flygmaskiner, inga bilar eller andra fordon framdrivna med förbränningsmotorer. Det förekom inga traktorer, lastbilar eller stridsvagnar. Det fanns inte elektriskt ljus eller apparater eller inrättningar drivna med ljus. Den, som hade ett enkelt gasljus i sitt hem, räknades som rik. Järnvägen höll på att slå igenom, ehuru många var av den uppfattningen, att den var farlig att färdas på. Segelfartygens storhetstid varade fortfarande, men några ångfartyg började att visa sig på världshaven och väckte stor offentlig uppmärksamhet. En del dagstidningar förekom, men ingen telefon eller telegraf. Antiseptiska medel låg ännu i framtiden, så en sjukhusvistelse var något av en nattmara. Modern kirurgi, läran om ögat och dess funktioner och tandläkarvetenskap var ännu i sin linda. Ingen hade då hört talas om motgifter, insulin, sulfapreparat eller penicillin, ja, inte ens om en febertermometer.

 

Faktum är, att för hundra år sedan höll världen endast på, att så smått vakna ur den törnrosasömn, som den hade legat i under generationer. Den var lik en fjäril, som äntligen hade lämnat puppstadiet den hade varit fängslad i från tidernas gryning.

 

Fram till år 1800 levde folk i stort sett som deras förfäder hade gjort i tusentals år. De reste ännu från plats till plats med häst och vagn eller på hästryggen, använde häst till plöjning och annat gårdsbruk, bodde i hus utan badkar och indraget vatten, läste med hjälp av talglampans sken och gjorde nästan allt för hand.

 

Det har inträffat stora förändringar sedan den tiden. Låt oss försöka, att tänka oss, vad Karl XIV Johan eller Napoleon, eller grundlagsfäderna vid Eidsvoll i Norge skulle säga, i fall de kunde ställa sig upp och se världen sådan den ter sig i dag, med TV och radio, eller om de på journalfilmen finge bevittna en vätebomsexplosion, eller om vi bara toge med dem på en biltur mellan Sundsvall och Östersund. De skulle antagligen säga, att de inte trodde sina sinnens vittnesbörd. Och vi skulle rimligtvis inte ha några invändningar mot deras resonemang. Vissa av dessa uppfinningar är så storartade, att det är svårt nog för oss, som har växt upp i deras skugga, att hänga med i svängarna.

 

Likväl ger det vi nämnde ingen fullständig bild av alla de under vi upplever under den fantastiska tidsålder vi befinner oss i. Den stegrande utvecklingen av samfärdsmedlen har lett till, att milliontals personer far från det ena stället på jorden till det andra med flyg, järnväg, skepp och bil, och stadigt ökar deras hastighet, så att man kommer fram på kortast möjliga tid.

 

Jetdrivna passagerarflyg går redan med en fart av mer, än 900 kilometer i timmen, och stridsflyg bryter så ofta genom ljudvallen, att vi alla känner till det utmärkande ljudet. Atomdrivna fartyg och flyg kommer snart att tas i bruk, liksom redan har skett med atomdrivna ubåtar. Och vi tycks snart få uppleva, att människor skjuts upp i rymden. {År 2020 planeras ”rymdskutt” för betalande privatpersoner med svällande penningpåse. Övers. anm.}

 

Samtidigt med allt detta har jordklotet så småningom blivit fullständigt utforskat. För hundra år sedan fanns det fortfarande stora okända områden, och det var bara modiga personer, som gav sig av till fjärran land. I dag är allt detta annorlunda. Det har gått, som Jules Verne en gång skrev: ”Det finns inga fler ogenomträngliga öknar, omätbara havsdjup eller obestigliga bergstoppar.” Polerna har besökts så ofta, att en expedition till Arktis eller Antarktis väcker litet eller inget intresse hos den breda allmänheten. Amazonas’ regnskog, som en gång låg där mystisk och onåbar, har blivit så grundligt utforskad, att ingen skulle ha föreställt sig det för några år sedan. Urskogarna i Afrika genljuder nu av bullret från väldiga flygplan, som susar fram över dem, och av motorljudet från bilar, som far igenom dem på stora, fina huvudvägar. De flesta av öarna i Söderhavet, där det förut bodde kannibaler, är nu mer eller mindre civiliserade, medan den sista okända rasen – i det inre av Nya Guinea – har hittats.

 

Vad betyder nu allt detta? Läs profetian en gång till: ”Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.’”   

 

Det kan inte råda något tvivel om, att tiden profeten talar om, är vår tid. Det var tjugonde {och tjugoförsta} århundradet, som ängeln åsyftade. Och när vi ser dessa profetiska ord gå i fullständig uppfyllelse, måste vi medge, att vi lever i ändens tid. Vi är mitt uppe i den kris, som skall avsluta världshistorien.

 

Alla dessa stora, uppseendeväckande förändringar, som har ägt rum i vår tid, har skett, för att tjäna en stor gudomlig avsikt – för att kunskapen om Danielsboken, ja, hela Bibelns kunskap, skulle öka i takt med allt annat, och för att budskapet om Guds kommande rike skulle kunna förkunnas med hast till jordens mest avlägsna platser.