Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 5. Bibeln och Dina Bekymmer. 18. Skall vi möta våra Kära igen?

Sektion 5

Bibeln och Dina Bekymmer

 

18. Skall vi möta våra Kära igen?

”Kan en människa få liv igen”, frågar patriarken Job, ”som en gång dött?” Job 14:14. Hur många är det ej, som har ställt det här spörsmålet under århundradena, fyllda med bitter sorg! Varje mor, som har gett sitt barn en sista avskedskyss, varje barn, som har lagt en älskad far eller mor till vila, har undrat över, om de någon gång skall träffas igen. Djupt inne i varje sorgtyngt hjärta har det spirat ett hopp om, att döden inte betyder slutet på allt, att det någon gång på något vis skall finnas liv bortom gravens mörker.

 

”Då skulle jag hålla ut i min mödas tid”, säger Job, ”till dess att min avlösning kommer. Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara dig, du skulle längta efter dina händers verk.” Verserna 14-15.

 

Han är helt säker på, att Gud, som skapade honom och danade hans karaktär, liksom en krukmakare formar leran med sina händer, inte skall glömma. Hur många år det än må gå, skulle Gud fortfarande minnas honom och längta efter, att ha honom i Sitt rike.

 

Samma överbevisning kommer till uttryck i dessa dyrbara, oförglömliga ord: ”Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet. När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv skall skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans.” Job 19:25-27.

 

I Nya Testamentet finner vi, att Jesus försökte, att skapa tilltro hos Sina anhängare på ett liv efter döden, och vem känner bättre till sanningen härom? ”Den stund kommer, ja, den är nu inne”, säger Han, ”när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. … Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.” Johannesevangeliet 5:25-29.

 

”Ty detta är min Faders vilja”, försäkrar Han Sina lärjungar, ”att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.’” Kapitel 6, vers 40.

 

Som för att visa Sin förmåga, att hålla löftet, väckte Han upp flera från de döda, medan Han var här nere, såsom Jairus’ dotter (Matteusevangeliet 9:25), änkans son från Nain (Lukasevangeliet 7:14) och Lasarus (Johannesevangeliet 11:43).

 

Då folket såg de döda återvända till livet, blev de överväldigade och sade: ”’Gud har besökt sitt folk.’” {Lukasevangeliet 7:16.} Det hade de rätt i. Det hade Han gjort. Här var kärlekens och livets konung i verksamhet, här gjorde Han det Han mest av allt önskade att göra. Han helade de sjuka, de halta, de döva, de blinda, och mest vidunderligt av allt, Han väckte upp de döda till nytt liv.

 

Härigenom uppfyllde Han på ett härligt sätt Jesajas profetia: ”Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna”. Jesaja 61:1.

 

Han hade nycklarna till dödens fängelse, och Han använde dem på ett förunderligt sätt, för att ”trösta alla sörjande, för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande.” Verserna 2-3.  

 

Allt detta var bara en försmak på något långt större, som skulle ske en gång i framtiden – på den sista ”stora dagen”, när Hans mäktiga stämma skall öppna alla {de tvättäkta troendes} gravar på jorden och ge de rättfärdiga döda liv.

 

Genom att Själv stå upp från de döda, gav Han dessutom det säkraste beviset på Sin makt över döden och på, att det kommer en slutlig uppståndelse för alla, som tror på Honom.

 

”Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus”, skriver aposteln Paulus, ”och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.

 

Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.

 

Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom.” Första Korintierbrevet 15:19-23.

 

Det var några i församlingen i Korint, som inte kunde förmå sig till, att tro på ett liv efter döden. De gjorde narr av tanken på en uppståndelse. De förstod inte, hur det skulle vara möjligt för en död person, som hade sugits upp helt och hållet av jorden, att åter sättas ihop vid en uppståndelse.

 

Paulus besvarade deras invändning så här:

 

”Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer? Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör. Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag. Men Gud ger det en sådan gestalt som han har velat, och åt varje frö dess egen gestalt. …

 

Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp.” Verserna 35-44.  

 

Så kommer han till den storslagna avslutningen på sitt tal. Han uppenbarar under gudomlig inspiration det, som skall ske, när Guds barn väcks upp till nytt liv. Han talar med en övertygelse, som ger oss alla nytt hopp.

 

”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.

 

Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.

 

Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” Verserna 51-55, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.

 

Mitt i all hårdhet och gruvlighet i Romarriket, där ett människoliv hade litet värde – med undantag för de stackars efterlevande – var detta härliga framtidsperspektiv om ett liv efter döden en väldig uppmuntran för de troende. I de här verserna kommer det klart till uttryck, att Gud bevarar varenda människas personlighet och har makt till, att låta var och en leva igen.

 

Vad Paulus angår, talade han gärna med eftertryck om detta ämne. Han uppmanade alla de troende till, att se fram emot ”det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.” Titusbrevet 2:13. Ty på denna stora dag kommer detta mäktiga mirakel att utföras, och de trofasta kommer att tas med till sitt eviga hem.

 

”Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat”, skriver han till församlingen i Tessalonika, ”så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.” Första Tessalonikerbrevet 4:13-18.

 

Här finner sannerligen de sörjande mycket, som kan trösta. För Paulus’ ord ger ny visshet om, att Kristus kommer att hålla Sitt löfte om, att återvända och väcka upp de döda. Men de här verserna ger oss också nya upplysningar om, hur det hela skall gå till.

 

De, som har dött troende på Kristus, blir uppväckta, och de levande troende förvandlas vid Hans ankomst, och tillsammans rycks de två grupperna upp, för att möta Herren i luften.

 

Tillsammans! Föräldrar och barn, bröder och systrar, vänner och de vi håller av. Alla, som dödens grymma hand har skilt ifrån varandra, skall då mötas igen. Uppväckta eller förvandlade, kommer de gemensamt att träda in i Guds rike.

 

Och eftersom Gud säger ”tillsammans”, kan vi också vara säkra på, att vi skall känna igen varandra då. Och varför inte? Vilken mening skulle det vara med, att vara tillsammans, i fall alla vore främlingar för varandra?

 

Alltså har Gud i Sin stora kärlek planerat en lycklig framtid för alla Sina barn i det kommande riket.

 

Det skulle emellertid inte vara rätt, att dölja det sorgliga faktumet, att detta lyckliga möte inte kommer att omfatta alla. Alla kunde vara med där. Guds plan omfattar alla, utan ett enda undantag. Men bara de, som tar emot erbjudandet om frälsning genom Jesus Kristus, kan hoppas på, att få del av de rika välsignelser Han har lovat.

 

Vad angår de andra, som inte har tagit emot frälsningen, kommer de också att bli uppväckta, men inte vid samma tidpunkt och inte, för att vinna samma härliga erfarenhet. Se Johannesevangeliet 5:29. Deras uppståndelse inträffar ett tusen år senare, och de står då upp, för att möta Gud i den yttersta domen. Uppenbarelseboken 20:5, 12.

 

”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt”. Vers 6.

 

Alla, som älskar livet och längtar efter återförening med sina kära i Guds rike, behöver nu öppna sina hjärtan och ta emot Guds nåd, medan det ännu är tid.