Baugher: Budorden, Del 1

De Tio Budorden, Del 1: Hör, lyssna, håll och gör

Av Mike Baugher

När vi talar om de tio budorden, menar vi i allmänhet dem i Andra Moseboken, kapitel 20. Men i denna serie skulle jag vilja studera med Er kapitel 5 i Femte Moseboken, där lagen på nytt ges genom Mose till Israels barn, strax innan de går in i det utlovade landet. Fyrtio år tidigare, medan de var lägrade vid berget Sinai, kom Gud i fruktansvärt majestät och talade de tio budordens lag till Israels barn. Denna lag skulle styra varje moralisk aspekt och inställning hos deras liv, tills de dog. I samband med detta, gavs stadgar och domar till Moses. Dessa skrevs ned och lades i sidan av arken i det allra heligaste i helgedomen. De tio budorden var inrymda i den inre delen av arken.

Moral och Lagen

Vi har bokstaven och andan hos lagen, och så har vi den moral som gör att lagen fungerar. Det är vår känsla för moral eller rätt och fel, som låter oss ha frihet under lagen. Ju mindre moral ett folk har, desto mindre frihet äger dessa människor. Det kanske låter som ett konstigt påstående, eftersom många människor tror att om de är inblandade i omoral – vilket är frånvaron av moral – har de all den frihet de någonsin kunde vilja ha, men i själva verket befinner de sig i slaveri. Det är därför som Jakob kallar den kungliga lagen, de tio budordens lag, för frihetens lag.

Många av Er minns säkert, att bara för några år sedan rapporterades det om presidentskandaler i USA. Allt eftersom drevet gick i massmedia, tog reportrar hjälp av opinionsundersökningar, för att se, hur allmänheten reagerade på skandalerna. Intressant nog, kom denna reaktion efter de första dagarna: ”Berätta inte mera för oss. Vi har hört nog. Lämna oss i fred. Vi struntar i, vad presidenten har gjort.” Det verkade som att ju mer information som gavs till allmänheten, desto högre siffror fick presidenten. I själva verket förhöll det sig så, att den moraliska friheten höll på att dö ut. Ju mindre moral folket har, desto mindre frihet kan de njuta av och fortfarande ha en civilisation.

Indoktrinera inte

Alltför många av oss när tanken, att om något inte påverkar oss direkt, angår det oss inte. Detta, menar jag, kan sägas om väldigt många saker i detta liv. Hur har vi kommit till ett läge, där vi godtar den sortens tänkande? Orsaken står att finna långt bakåt i tiden och mycket har lett härtill. Vi kan inte gå igenom alla olika faser och steg som förde oss till denna ståndpunkt, men kontentan av det hela är, att det började med principen, som förhärskar vid undervisningen av ungdomar och som lyder: Utsätt dem för tankar och uppfattningar, men vad Du än gör, indoktrinera dem inte. Ge dem idén, och låt dem sedan fatta sina egna beslut. Låt dem göra, vad de vill. Om de vill stanna uppe sent på kvällen, låt dem stanna uppe sent på kvällen. Om de inte vill hjälpa till i hushållet, tvinga dem inte att hjälpa till. Indoktrinera dem inte.

Inom många områden utgör detta det gängse tänkandet i dag, och i synnerhet verkar detta gälla i fråga om uppfostran av barn. De har producerat en generation, som inte bryr sig om något, som inte direkt berör dem på det personliga planet.

Håll Ljuset brinnande

Ljuset håller snabbt på att slockna i USA. Det enda hopp vi har, är att låta ljuset skina klart i våra egna liv, och sedan försöka att förmedla ljuset till andra runt omkring oss, så att de ser ljuset. Det är i grunden Steps to Lifes uppdrag. Det är därför som studiet av Skriften är så viktigt, eftersom det innehåller ljus åt oss, som vi i vår tur kan förmedla åt andra människor.

Vi vet att vi lever i de sista dagarna, eftersom de tecken som ges till oss i Bibeln visar, att vi befinner oss i den tid, då mörker skulle råda på Jorden. Att döma av vad vi läser och hör beträffande vardagliga händelser i hela världen, och av det vi ser runt om oss i samhället, kan vi inte tvivla på att vi lever i den sista perioden av Jordens historia. Därför är det viktigt för oss, som sjundedags-adventister, att gå tillbaka till Bibeln – vår grund för moral och vår grundval för frihet. Där finner vi, vad Gud vill få oss att vara och få oss att göra, så att vi, med frid i våra hjärtan, står redo att möta Jesus, när Han kommer.

Vad ska man säga?

Det var den börda, som Mose hade, när han stod på berget och visste, att han hade förlorat välsignelsen av, att träda in i det utlovade landet. Gud hade redan sagt honom: ”Prata inte längre med mig  om denna fråga. Den är utagerad, den är avgjord. Du går inte in dit.” Mose kände alltså en börda. Han letade efter de rätta orden att säga till dem, som han tillbringat de senaste 40 åren i vildmarken med. Han ville förmedla vishet och uppmuntran, så att många garanterat skulle vara i himmelriket med honom, när de heliga uppstår. (Han visste inte att han snart skulle komma att återuppstå och färdas till himmelen.)

”Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid dem och följ dem. HERREN vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb. Det var inte med våra fäder HERREN slöt detta förbund, utan med oss själva som står här i dag, oss alla som nu lever. Ansikte mot ansikte talade HERREN till er ur elden på berget. Jag stod då mellan HERREN och er för att förkunna HERRENS ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget.” Femte Moseboken 5:1-5.

Detta är det andra budskap, som levererades av Mose på en Sabbat. I det här budskapet upprepas samma ord om och om igen, för att försöka att betona poängen. Det finns vissa personer, som blir trötta på att höra samma sak om och om igen, men det är en anledning till, att upprepa dessa saker, ty synden har grumlat deras sinnen. Dessa ord, uttalade en gång i Edens Lustgård till Adam och Eva, skulle aldrig ha fallit i glömska. Vi, däremot, kan få saker sagda till oss och två minuter senare frågar vi: ”Vad var det Du sa'?”

Vi glömmer snabbt

Jag fick besök av en person på mitt kontor nyligen, och då vi steg ut genom dörren, sade han: ”Åh, jag tror att jag lämnade min vattenflaska på kontoret.” Han vände sig om, gick tillbaka in på kontoret, såg den inte, men upptäckte sedan att han höll den i handen. Våra svaga sinnen kräver en upprepning av saker och ting. Vi kan inte minnas som vi borde. Det stora flertalet har en förmåga, att alltför snabbt glömma Guds vägledning.

Se tillbaka på Ditt eget liv. Du vet att det förekommit tillfällen, då Gud mött Dig i Din aktuella belägenhet. Han har utfört mirakel för Dig som svar på bön. Men när Du senare ställts inför en annan prövning, har Du haft för vana att glömma att det ens finns en Gud i himmelen. ”Är Gud verkligen här?”, har Ditt tvivel lytt. ”Kommer Han verkligen att ta hand om mig?”

Det finns en välbekant psalm, som beskriver den typ av erfarenhet som Gud vill att vi ska ha: ”Sjung dem igen för mig, underbara ord av liv; Låt mig mer av deras skönhet se, Underbara livets ord. Ord av liv och skönhet, Lär mig tro och plikt; Vackra ord, underbara ord, Underbara ord av liv.” PP Bliss, ”Sing Them Over Again To Me”, The Church Hymnal, Review and Herald Publishing Association, Takoma Park, Washington , DC, 1941, sidan 574.

Detta är den typ av erfarenhet, som Gud vill att vi ska ha. Detta är den typ av erfarenhet, som Mose önskade för Israels barn.

Fyra Steg

Notera hur Moses började: ”Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid dem och följ dem.”

Här anges fyra steg som vi skall tillämpa under vår vandring med Herren, så vi inte utvecklar attityden ”jag bryr mig inte”. Det första steget är att ha öppna öron. Det andra steget är att lära sig vad vi hör. Det tredje steget är att hålla vad vi hör och vad vi lär. Och det fjärde steget är att göra det. Dessa åtgärder är väldigt viktiga för det kristna livet, eftersom de utgör själva grunden för allt det, som vi skall bli genom ett helgat liv.

Öppna Öron

Först säger Mose att vi ska ha öppna öron, så vi kan höra. Du förstår, om vi har öppna öron har vi också öppna sinnen. Det finns inget mer farligt för vår andliga välfärd, än att ha stängda sinnen.

Hur ofta har vi inte gått till en person, för att försöka att klargöra en sak, men han eller hon har stängt sitt sinne, och  vill inte höra? Det slutna sinnet röjer, att det förekommer andra områden med svårigheter och olösta frågor för vederbörande. Det sätt som Gud arbetar i våra hjärtan och sinnen går ut på, att våra sinnen skall vara öppna hela tiden, att vi skall lyssna på alla råd som ges och att vi sedan bedöma dessa råd med hjälp av Guds Ord. Om det hela passar ihop med Guds Ord, måste det inlemmas i våra liv. Det är därför som de i Berea var så mycket ädlare, än de i Thessaloniki. Bibeln säger att de tog emot ordet med all villighet i sinnet. De var villiga att lyssna till vad aposteln Paulus hade att säga, men de ville inte sluta där. De tog emot ordet med all villighet, då de ”forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.” Apostlagärningarna 17:11.

Låt mig berätta en sak. Om någon kommer till Dig med ett speciellt meddelande, och Ni börjar att söka i och studera Skrifterna med avseende på detta budskap, är löftet att den Helige Ande kommer att övertyga Er om, huruvida det är sant eller om det är falskt. Detta är vad som hände dem i Berea. ”Många av dem kom till tro.” Vers 12.

Det är den sorts erfarenhet Gud vill att vi ska ha. Således ska vi ha öppna öron, vilket är liktydigt med öppna sinnen.

Lära oss, vad vi hör

Vi vet att Gud hade kallat Israel till att bedriva undervisning. Det var den stora gåva, som Gud skänkte hela Israel. Förvisso hade Han Sina profeter, Han hade Sina pastorer, men den stora gåva som Gud hade skänkt Israel var att undervisa. Det allra första steget i undervisningen är att hitta dem som har öppna öron och är villiga att höra Ordet. När Israel misslyckades, gav Gud denna undervisningstjänst till församlingen, och denna undervisning skall fortfarande pågå i dag.

I Hesekiel 12:2 står det skrivet: ”’Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk.” Gud ville att de skulle ha öppna hjärtan och sinnen, så att Han, genom profeterna, kunde hälla Sina sanningar i dem. De skulle, i sin tur, gå ut och förmedla vad de lärt sig till alla kringliggande länder. Men i stället för att ha öppna sinnen, gjorde de uppror och vände sig bort. De slöt sina ögon och öron, eftersom de var övertygade om att de skulle klara sig, om de följde sin egen väg.

”Lyssna, Du som har Öron!”

Jesus tar upp detta problem, i Matteusevangeliet 11:15, då Han säger: ”Lyssna, du som har öron!” Jesus använder samma tema i all Sin undervisning. Det var något av en klyscha för dem, som hörde Honom tala. Han använde den, för att få deras uppmärksamhet.

Om Du har hört pastor Kenny Shelton, vid Behold the Lamb Ministries, tala, minns Du säkert att han under sin predikan brukar fråga ”Lyssnar Du?” Detta knep liknar det, som Jesus använde Sig av, för att fånga människornas uppmärksamhet. Vanligtvis är det som härnäst sägs av enorm betydelse, och pastor Shelton vill se till att folk hör det, liksom Jesus gjorde.

Många gånger i alla evangelierna – i Matteus, Markus och Lukas – avslutade Jesus en liknelse med att säga: ”Lyssna, du som har öron!” Markus 4:9; Lukas 8:8; 14:35. (Se även Matteus 13:9, 43; Markus 4:23; 7:16.) Sedan finner vi som bekant, i Uppenbarelseboken, samma fras i meddelandena till de sju församlingarna. Personliga, stränga råd ges i dessa sju meddelanden, och sju gånger upprepas orden: ”Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.” Uppenbarelseboken 2:7, 11, 17, 29; 3:6, 13, 22.

Det är viktigt att vi har öppna öron, som vidgar sinnet för att höra. Det smartaste som Djävulen kan göra mot Guds församling, är att få dem att blunda för sanningen. Om han kan åstadkomma detta, då har han dem precis där han vill ha dem, för genom att stänga deras sinnen, har han högst verkningsfullt stängt dem ute ur himmelriket. Det är en fantastisk tanke, men det är en sann tanke. Stanna bara upp och tänk igenom det en stund. Om Du har ett tillslutet sinne, är detta att frukta Gud? Nej. En from persons sinne är ett öppet sinne. Ett tillslutet sinne är ett djävulskt sinne och ett djävulskt sinne kommer att stängas ute från himmelriket, eftersom kommunikationen mellan himmel och Jord inte kan äga rum.

Vi behöver höra, och därpå behöver vi lära oss vad vi har hört, för att bli bekanta med vad Gud har sagt till oss.

”I särskild bemärkelse har sjundedagsadventisterna ställts i världen som väktare och ljusbärare. Åt dem har anförtrotts det sista varningsbudskapet till en förlorad värld. På dem lyser ett underbart ljus från Guds ord. Ett arbete av största betydelse har anförtrotts dem, nämligen att förkunna den första, den andra och den tredje ängelns budskap. Ingen annan uppgift har så stor betydelse. De får inte tillåta något annat att uppta deras uppmärksamhet.

Den allvarligaste sanningar som någonsin har anförtrotts människor har getts till oss för att vi skall förkunna dem för världen. Att förkunna dessa sanningar är vår uppgift.” Vägledning för Församlingen, Band 3, sidan 311 [Testimonies, Band 9, sidan 19].

För att vi ska fylla denna viktiga position, måste vi höra, och då behöver vi dra lärdomar, så att vi kan föra dem vidare till andra.

Jesus var en Elev

Jesus var en elev. När vi studerar Hans liv, kan vi i Lukasevangeliet läsa, hur Han föddes i Betlehems krubba, och sedan flydde Hans föräldrar med Honom till Egypten, för att skona Hans liv. Efter detta följer det en period av tystnad. Ellen White berättar att under dessa år, lärde Jesus känna Skriften genom Sin mor. (Se The Desire of Ages, s. 70; Vändpunkten, sidan 59.) Under dessa utvecklingsår lärde Jesus Sig de stora principerna hos Guds Ord. Nästa hänvisning till Jesus finner Honom i Jerusalem under Påsken. När Hans föräldrar inledde återfärden till sitt hem i Nasaret, måste de gå samma väg tillbaka, leta efter Honom, och de upptäckte Honom i templet. Där satte Han lagens lärde på prov om det som hör Guds Ord till.

Jesus var en elev. Han hörde ord från Sin mor, vilka var livets ord, principerna hos Skriften. När det var dags för Honom att uppmanas att förmedla de saker Han lärt Sig, gjorde Han det på ett fantastiskt sätt. Jesus har efterlämnat ett exempel åt oss.

Dra Lärdom

”En oprövad karaktär är inte tillförlitlig. Vi kommer att prövas av frestelse, för att vi skall lära oss att söka visdom från Gud, och att fly till Hans fäste i nödens tid. Endast den kommer att lyckas motstå frestelser, som finner hjälp och nåd hos Gud. Individuellt står vi som våra första föräldrar - ansikte mot ansikte med många frestelser, som lockar sinne och hjärta. Hela himmelen tittar på med stort intresse, för att se om vi vänder oss till Jesus och underkastar oss Hans vilja, eller om vi i frestelsen följer det icke omvända hjärtats böjelser  och den Ondes förslag. O, hur ofta Ni har förlorat slaget, därför att Ni har agerat oberoende av Honom, som har gjort Er till Sin egendom genom skapelse och frälsning!” The Youth's Instructor, 26. September, 1895.

Hur är det möjligt? Jo, eftersom vi inte har lärt oss de lärdomar, som Gud har åt oss.

”Håll tillbaka varje förhastat ord, som kämpar för att bli yttrat. Innan du uttalar ett irriterat, otåligt ord, stanna upp och tänk på det inflytande som det kommer att utöva på andra, om det undslipper Dig. Kom ihåg att barnens hörsel är snabb att uppfatta varje ord och märka varje tonfall i rösten. Kom också ihåg att änglar hör de ord Du talar. Du är ett skådespel för världen, änglar och för människor. Följ en kurs som kommer att vara en ära för Jesus, en kurs som kommer att föra änglar till Din sida. Låt ditt hemliv vara sådant att Kristus kan flytta in i Din bostad för gott. Låt hemlivet vara sådant, att människor ser att Du har varit med Jesus, och har lärt Dig av Honom.” The Southern Watchman, 19. Januari, 1904.

Detta är saker som Gud vill lära oss, så vi kan utveckla en karaktär som med rätta kommer att representera Kristi liv inför andra. Detta är den följdordning, som Mose beskrev för Israels barn. Kom ihåg, att Mose hyste vad vi skulle kunna kalla för ett oförytterligt intresse för Israels barn. Han älskade dem. Han önskade, mer än något annat, att de skulle vara eniga och alla samlas i himmelriket. Men det som oftast händer med de flesta, hände med dem också.

Håll det

Många människor lyssnar, och de lär sig och kommer ihåg vad de hör. Många kan till och med upprepa vad de har hört. Somliga besökare på väckelsemöten tillfrågas av andra: ”Vad lär de där sjundedags-adventisterna ut för något?”

Deltagarna svarar: ”De lär ut, att den sjunde dagen är Sabbat och texten de använder finns i Andra Moseboken 20.” De hörde det, de hade lärt sig det, de kan upprepa det.

Gud vill att de sanningar vi lär oss skall vara i våra hjärtan, så vi håller dem. Vad står det i Psaltaren 119:11? ”Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig.” Därför skall de tio budordens lag, genom den Helige Andes kraft, vara skriven i våra hjärtan. Jesus sade: ”Om ni älskar mig, håller ni mina bud.” Johannesevangeliet 14:15 [King James Version].

Det går inte att hålla något som är andligt, om man inte älskar det. Jesus sade inte: ”Om Ni älskar mig, hör Ni mina bud.” Han sade inte: ”Om Ni älskar mig, lär Ni Er mina bud.” Vi måste lyssna, vi måste lära, men vi måste också hålla eller följa.

Laglydiga handlar rätt

”Vissa är Ordets hörare men följer det inte. De får de himmelska fördelarna, men känner inget ansvar för att föra sanningens sak framåt och rädda själar genom sina personliga insatser. Det gudomliga kommandot är tvåfaldigt – att inte bara vara Ordets hörare, utan också dess görare. Vi skall ta emot Ordet själva och ge till andra det dyrbara ljus vi har fått. När vi accepterar sanningen, förpliktar vi praktiskt taget oss själva att bli Kristi medarbetare . . . .” The True Missionary, 1. Februari, 1874.

Här säger Ellen White oss att vi, när vi accepterar dessa ord, ingår ett förbund med Gud som omfattar mer än att bara vara åhörare. Vi ”förpliktar . . . praktiskt taget oss själva att bli Kristi medarbetare, och att vi skall vara hängivna vår tjänst, och inte längre leva för att göra vår vilja och tjäna oss själva, utan vara trogna tjänare åt den Mästare, som vi har överlämnat oss som lydiga tjänare åt. Kristi uppdrag till lärjungarna var, att de skulle gå och predika evangelium för hela skapelsen.” Samma. Sedan säger hon: ”Vi har ett världsomspännande budskap.” Samma.

Mose sökte således att få Israels barn att inse, att de skulle höra, de skulle lära sig, de skulle hålla, och de skulle göra. Om vi sätter ihop allt detta, utmynnar den process som Gud har förordnat skall ske i våra liv, i vår karaktärs omvandling. Sinnelagets omvandling kommer inte bara av att höra eller att lära. Sinnelagets omvandling inträffar när alla de fyra stegen är ihopkopplade och omsätts i praktiken, så att de kan göra något för oss, liksom för andra.

Gud gav till Israels barn, och ger till oss, maningen att sprida detta budskap.

I Femte Moseboken 5:2-4 heter det: ”HERREN, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb. Det var inte med våra fäder HERREN slöt detta förbund, utan med oss, utan med oss själva som står här i dag, oss alla som nu lever. Ansikte mot ansikte talade HERREN till er ur elden på berget.”

Stamorganisation, Samfällighet, Församlingsgemenskap

Det kan finnas vissa som ifrågasätter behovet av att gå igenom dessa händelser från svunna tider, men vi skall komma ihåg att varje nytt släkte måste höra, måste lära sig, måste hålla, och måste göra. Det är en erfarenhet, som varje släkte måste uppleva själv.

När folk samlades för att höra Moses budskap till dem, sade han: ”HERREN, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb.” En intressant dynamik kommer med i spelet här – dynamiken eller kraften hos stamorganisation eller församlingsgemenskap. Folket, som hörde detta, behövde känna sig delaktiga av något större än bara den egna gruppen. Ansvaret, som vilade på dem vilka Mose talade till vid Horeb, var inte lika stort som ansvaret vilande på dem, som ursprungligen lyssnat vid Sinai. Medlemmarna av det dåvarande släktet kanske inte ens hade varit gamla nog att förstå vad som hade hänt vid Sinai. De kunde känna att något stort hände där, så långt som deras föräldrar var berörda, men många av dem kunde inte fatta att Gud Själv talade till dem ur molnet.

Nu säger Mose till dem: ”Hör upp: Vad Ni, i detta släkte, måste förstå är att Ni, Israels barn, ingått ett förbund med Gud vid Sinai.” Detta innebär att det förekom en mycket större känsla av församlingsgemenskap, än vad som emellanåt inses.

Församlingens Betydelse 

Låt oss överväga detta i dagens termer. Det finns tillfällen då vi inte kan träffas i ett församlingssammanhang. Gud ärar oss när vi träffas hemma, men jag tror inte att Gud kommer att välsigna oss om vi har möjlighet att träffas tillsammans som en kyrka och vi försummar den möjligheten. Guds Ord lär att vi skall samlas till gudstjänst. (Se till exempel Matteusevangeliet 18:20; Hebréerbrevet 10:25; Apostlagärningarna 2:42; Psaltaren 66:16).

Här tror jag att ett stambegrepp gäller. Även om man är en ung medlem av en stam, är man lika mycket delaktig av nyttan, välsignelsen och förbannelsen som hela stammen, innefattande de vuxna, eftersom det kommer en tid då man kommer att uppnå vuxen ålder. Då, som en del av stammen, kommer man att ansluta sig till ordningen som helhet, och man kommer att äga den som stam.

Större än de Enskilda

Mose försökte att få Israels barn att förstå, att det här var större än någon av dem personligen.

”Ansikte mot ansikte talade HERREN till er ur elden på berget.” Det hände inte i verkligheten, utan kollektivt för stammen. De var en del av hela gruppen.

Det är därför, tror jag, som aposteln Paulus under sitt förtvivlade arbete för det judiska folket sade: ”hela Israel skall bli frälst.” Romarbrevet 11:26. Här talar vi om något kollektivt. Det handlar om en stam, något som är större än individen. Gud vill ha att göra med oss på församlingsnivå.

Jag inser att vi inte blir frälsta som församlingar eller stammar. Vi blir frälsta som individer. Men vi bör komma ihåg en sak om församlingen, som vi läst om i Gamla Testamentet. I Nya Testamentet kallas den för kyrkan – Guds utkallade, de som flockas som menighet i en byggnad.

Att ofta tänka på!

Vi måste förstå dessa saker. Det är därför som vi i Femte Moseboken 6:6-9 blir tillsagda detta: ”Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat. Du skall inskärpa dem hos dina barn”. Barn anammar kyrkans organisering och tack vare att de undervisas och uppfostras rätt, kan de bli delaktiga i hela församlingssammanhanget som vuxna. ”. . . och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.”

Dessa saker skulle upprepas om och om igen, inbegripande förbundet som Gud hade upprättat med Israels barn. Jag känner inte till någon, inte ens mig själv, som i allt har uppfyllt denna instruktion. Under senare år gick judarna till överdrift, och gjorde detta till en gärningsreligion. Herren vill inte att sådant skall ske. Men poängen här är att vi skall vara villiga, att ständigt bli instruerade på varje punkt i tillvaron och älska det. Vi måste få en helt annan erfarenhet, om vi skall klara oss igenom detta liv såsom Gud önskar.

Herren vill att vi skall ha öppna öron så att vi kan höra; Han vill lära oss; Han vill att vi skall hålla; och Han vill att vi skall göra. Om vi gör dessa fyra saker, kommer vi att vara en del av ett stamsammanhang, ett församlingssammanhang, där Gud kan utgjuta Sin välsignelse över Sitt folk. När vi besitter en sådan erfarenhet, då kommer vi att ha en inställning av omsorg snarare än inställningen ”jag bryr mig inte”, och Gud kommer att kunna arbeta för oss och genom oss.

I nästa artikel i denna serie kommer vi att börja att gå igenom de bud som Gud gav på Sinai. Vi kommer att notera skillnaderna i de bud som återges i Andra Moseboken 20 och Femte Moseboken 5, och ta reda på varför dessa skillnader existerar.

Fortsättning följer. . .

Källa: LandMarks, Juni, 2005, sidorna 30-35.