Bibelläsningar för Familjekretsen. 51. Förening av Kyrkan och Staten

Bibelläsningar för Familjekretsen

51. Förening av Kyrkan och Staten

1. Genom vilken makt inskärpte påvedömet sina lagar?

Den Katolska Kyrkan använde den borgerliga eller statliga makten, för att främja sina egna avsikter.

2. Åt vem skulle det tvåhornade vilddjuret (Förenta Staterna) göra en bild?

”Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde.” Uppenbarelseboken 13:14.

3. Vad kan vi alltså förvänta i Förenta Staterna?

Att kyrkan skall inta en ställning, som sätter henne i stånd till att råda över den borgerliga makten och använda den, för att främja sina avsikter.

4. Finns det några bevis för, att en dylik ansträngning görs för närvarande?

En stor och inflytelserik förening, som kallas för den Nationella Reformföreningen, har bildats och verkar nu ivrigt för detta ändamål.

5. Vad säger denna förening sig ha för avsikt?

”Vi föreslår ett ’sådant tillägg till Förenta Staternas konstitution (eller dess inledning), att den kommer att lämpligen erkänna den allsmäktige Guden såsom upphovsmannen till denna nations existens och såsom den ursprungliga källan till dess myndighet, samt Jesus Kristus såsom dess styresman och Bibeln såsom dess högsta regel eller rättesnöre för vandel.’ Därigenom skulle antydas, att detta folk är en kristen nation och att alla till regeringen hörande kristna lagar, inrättningar och bruk blivit försatta på en orubbar laglig grundval i landets grundlag.”

6. Vad är den Nationella Reformföreningens åsikt?

”Envar regering, som styrs efter rättfärdiga lagar, är Guds regering. En republik, som styrs så, är av honom och är lika så verkligt och sant en Guds regering, som israeliternas borgerliga samfund var det.” – Cincinnati National Reform Convention, s. 28.

7. Hur betraktar denna förening Katolska Kyrkan i denna fråga?

”Vi erkänner hjärtligt och villigt den sanningen, att den Romersk-katolska Kyrkan betraktas som den nationella kristendomens försvarare i Syd-Amerikas republiker, såväl som i Frankrike och andra av Europas länder, samt att den är en motståndare av all världslighet…. Närhelst de är villiga att samverka med oss i att motstå framåtskridandet av det politiska gudsförnekandet, skall vi gärna förena oss med katolikerna i en världskonferens, för att främja den nationella kristendomen. Denna konferens borde sammanträda i en nära framtid. Många länder kunde representeras av endast romerska katoliker.” – Christian Statesman för den 11. December, 1884, den Nationella Reformföreningens officiella tidning.

8. Vad har påven befallt alla katoliker att göra?

”Alla katoliker borde göra allt, som står i deras förmåga, för att utverka, att staters grundlagar samt lagstiftningen formas enligt den rätta kyrkans grundsatser; och ingen katolsk författare eller redaktör bör för ett enda ögonblick glömma avsikten med denna föreskrift.” – Påve Leo XIII, i en rundskrivelse 1885.

Anm.: Profeten säger, att denna makt skall göra en bild åt påvedömet. På Konstantins och hans efterföljares tid använde kyrkan den borgerliga makten, för att genomföra sina avsikter. På detta sätt utvecklades påvedömet. I vår tid anbefalls samma åsikt, och framstående män i vår nation gör allt de kan, för att åstadkomma samma resultat. När deras verk blivit fullbordat, skall det i varje avseende uppfylla profetians förutsägelse. Kronan på deras verk skall bli en bild av påvedömet.

9. Vad i synnerhet fordrar den Nationella Reformrörelsen av regeringen?

”Att hejda alla Söndagståg och Söndagstidningar samt förbjuda allt slags arbete på Söndagen, så att gudstjänsten icke skall hindras.”

10. På vilket sätt kan Söndagstågen hindra gudstjänsten?

”De medför en stor mängd passagerare, och således hindrar de många personer från att samlas.” – Elgin (Ill.) Sunday Law Convention, November 1887.

11. Hur hindrar Söndagstidningarna gudstjänsten?

”Arbetarna är benägna att stiga upp sent på Söndagsmorgonen, läsa Söndagstidningarna och sålunda låta tiden för gudstjänsten opåaktad förflyta.” – Elgins konvent.

Anm.: På 300-talet klagade man mycket över, att Söndagsförlustelserna och teatrarna hindrade de frommas gudstjänst, emedan många av kyrkans medlemmar besökte dessa, i stället för att gå till kyrkan. Kyrkan fordrade därför, att staten skulle hjälpa henne att göra, vad hon själv inte var from nog att göra, nämligen att förmå folket att upphöra med det, som kyrkan förklarade vara orätt. Denna hjälp erhöll hon även, i det att man undanröjde tillfället att överträda. Man går tillväga på samma sätt nu och kan ej undgå, att uppnå samma utfall.

12. Vad sade reformatorerna angående de oundvikliga följderna av kyrkans och statens förening?

Martin Luther skrev följande till den tyske kejsaren, sedan han stått inför rådet i Worms: ”I allt, som tillhör detta liv, skall min trohet [mot konungen] förbli oföränderlig; ty detta påverkar inte alls frälsningen. Men det strider mot Guds vilja, att en människa skall lyda en annan i det, som angår det eviga livet. Att vara lydig i andliga ting är sann gudstjänst, och den tillhör Skaparen allena.”

Roger Williams sade en gång: ”Allmänheten eller överheten kan bestämma, vad den ena människan är skyldig den andra; men då man söker att föreskriva, vad en människas plikter är mot Gud, överstiger man gränsen för sitt ämbete, och ingen kan vara trygg; ty det är klart, att om de styrande har makt därtill, kan de befalla, att man skall tro en sak i dag och en annan i morgon, liksom de olika kungarna och drottningarna här i England samt de olika påvarna och kyrkoråden i den romerska kyrkan har gjort, så att inte skulle bli något annat, än rena förvirringen.”

13. Vilka åsikter har framstående män på senare tid uttalat emot antagandet av lagar, som härskar över människans samvete?

”Om jag hade någon aning om, att den allmänna regeringen så förvaltades, att samvetsfriheten sattes i fara, ber jag om att få försäkra Er, att ingen person skulle vara mera villig än jag, att förbättra och omändra den delen av regeringen, för att därigenom förhindra alla religiösa förföljelser. Ni kan utan tvivel erinra Er, att jag ofta har uttalat det såsom min mening, att varje person, som uppför sig såsom en god medborgare, är ansvarig endast inför Gud för sin religiösa tro, och att han skall beskyddas, när han tillber Gud enligt sitt eget samvetes föreskrifter.” – George Washingtons svar på en fråga angående grundlagen.

Historieskrivaren Townsend säger: ”Kyrkan och staten har flera gånger insmugit sig i den amerikanska politiken, såsom vid striden om Bibeln i de offentliga skolorna, genom det antikatolska partiet år 1854, osv. Hittills har vårt folk varit klokt nog, att hysa aktning för prästerskapet i alla religiösa frågor och att i all politik hålla det stången. Den senaste politisk-teologiska rörelsen ämnar, att införa gudomens namn i grundlagen.” – New World and Old, s. 212.

The Tulare Times (Calif.) för den 20. Oktober, 1882 säger: ”General Grant varnade vårt land för flera år sedan. Han sade, att det förestod en kamp mellan Gud och grundlagspartiet på den ena sidan och den religiösa frihetens vänner på den andra sidan, samt att denna strid skulle skaka om själva grundvalen åt vår regering.”

Det följande är ett utdrag av en redogörelse från Förenta Staternas senatkommitté för postsaker. Denna kommitté utnämndes för att utröna, huruvida regeringen hade rättighet att förbjuda postföring på Söndagen eller utförandet av andra affärer. Redogörelsen lyder sålunda, som den anfördes av hr. Robert H. Crockett i hans tal inför Arkansas’ Senat (i Februari 1887) till försvar för religionsfrihet, då man i denna stat sökte att undertrycka dem, som arbetar på Söndagen: ”Bland alla religiösa förföljelser, med vilka varje blad i senare tidens historia är befläckat, har ingen fått lida för något annat än för överträdelse av vad regeringen benämnt Guds lag. För att i detta land förekomma ett liknande ont, har grundlagen undvikit att avgöra, vad som är Guds lag. Denna rättighet har förbehållits varje medborgare, vilken, så länge han vördar andras rättigheter, ej kan av någon jordisk domstol hållas ansvarig för sina trosåsikter…. Kommittén kan ej uppdaga någon grundsats, på grund av vilken någras krav bör aktas högre än andras, undantagandes att man anser mindretalets samvete vara mindre vördnadsvärt än flertalets. Så snart den nationella lagstiftande församlingen utfärdar en lag, för att avgöra en religionstvist, har den överträtt sina rättmätiga gränser. Man har då uppsatt ett föredöme och lagt grunden för tillsidosättandet av en gudomlig förmån i detta land. Detta har varit en ödeläggande pest i de skönaste delarna av den Gamla Världen. Vår grundlag erkänner ingen annan makt för inskärpandet av gudstjänsten, än övertygelsens makt.”

14. Påvedömet gick längre; det fordrade, att allt slags arbete skulle inställas på Söndagen. Skall påvedömets bild gå lika långt?

”Låt en person vara vad som helst – jude, sjunde dagens iakttagare från något trossamfund eller sådan, som icke tror på den kristna sabbaten – låt lagen tillämpas på envar, så att det icke skall bli något offentligt vanhelgande av den första dagen i veckan, den kristna sabbaten, vilodagen för nationen. De kan anse någon annan dag i veckan för helig och iaktta den; men den dag, som är den enda ibland sju för hela nationen, får icke offentligt vanhelgas av någon, av ämbetsmännen inom myndigheterna, eller av den enskilde medborgaren, hög eller låg, rik eller fattig.” – Dr. McAllister, redaktör för The Christian Statesman.

15. Varför vill man tvinga allt folket, att hålla Söndagen?

Eftersom ”den som icke håller sabbaten, tillber inte Gud.” – Elgins konvent.

16. Vad är alltså avsikten med deras Söndagslagar?

Att tvinga alla människor, att bevista gudstjänsten.

17. Vilkens tjänare skulle sådana tillbedjare bli?

”Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?” Romarbrevet 6:16. De skulle bli människors tjänare, inte Guds.

18. Vad tvingas i verkligheten människorna på detta sätt att tillbejda?

”Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit läkt.” Uppenbarelseboken 13:12.

19. Vad har varit och vad skall bli det första vilddjurets verk?

”Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem,”. Vers 7.

20. Vad skall det tvåhornade vilddjuret göra?

”Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.” Verserna 16, 17.

21. Vad annat skall vilddjurets bild försöka att göra?

”Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild.” Vers 15.

22. Vad är den Nationella Reformföreningens mening angående denna punkt?

Vid den Nationella Reformrörelsens möte i Lakeside 1885 sade en åhörare, medan frågan angående Söndagslagen behandlades: ”I staten Arkansas finns en lag, som påbjuder Söndagsfirandet av hela befolkningen, och följden har blivit, att många goda personer inte bara har fängslats, utan har även förlorat sin egendom, ja, till och med sina liv.” På det svarade dr. McAllister: ”Det är bättre, att några får lida, än att hela nationen skulle förlora sin sabbat.”

23. Kommer alla att åtlyda denna makts krav?

”Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna”. Uppenbarelseboken 15:2.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 50. Den sista Nation, som omtalas i Profetiorna

Bibelläsningar för Familjekretsen

50. Den sista Nation, som omtalas i Profetiorna

1. Vad såg profeten, sedan han hade sett vilddjuret med sju huvuden och tio horn?

”Och jag såg ett annat vilddjur komma upp ur jorden.” Uppenbarelseboken 13:11.

2. Vad betecknar alla de vilddjur, som förut i profetiorna använts som symboler?

De betecknar riken. Danielsboken 7:17, 23; 8:20, 21; Uppenbarelseboken 12:3; 13:2. Om alla föregående vilddjur har betecknat riken, måste även detta vilddjur beteckna ett rike med sin regering, folk, land och lagar.

3. Då det här sägs, att detta vilddjur är ett annat vilddjur i motsats till det första, som omtalas i samma kapitel, vad måste alltså detta vilddjur beteckna?

Det måste nödvändigtvis beteckna ett annat rike. Det kan ej vara någon del av det rike, som betecknades genom det första vilddjuret, och kan därför ej heller beteckna vare sig dess världsliga eller kyrkliga makt. Det enda rike, på vilket de här anförda olika kännetecknen passar, är Förenta Staterna i Amerika.

4. Vad bör förstås med, att detta vilddjur uppstiger ur jorden, medan de föregående steg upp ur havet?

De föregående rikena blev genom krig upprättade på andra nationers och rikens ruiner, men denna makt erhöll inte sin rikedom och myndighet genom krig och plundring [förutom mot indianstammar i ett glesbefolkat land. Min anm.]. Den steg upp tyst och stilla, såsom en planta växer upp ur jorden och drar sin näring därur.

Den 4. Juli, 1776 förklarade tretton stater sin oavhängighet och förenade sig till en nation. Vid denna tid fanns det blott omkring en million invånare i landet. Nu finns det troligtvis omkring 60 millioner (1880 års statistik anger 50 millioner), som bor i 42 stater, vilka sträcker sig från Atlantiska Havet till Stilla Havet och upptar det bästa och största området av Nord-Amerika. Åkerbruk och boskapsskötsel har utvecklat sig till den grad, att landet på ett åt frambragt 680 millioner tunnor majs, 62 millioner tunnor vete, 38 millioner hornboskap och 36 millioner får. Under de senaste tjugo åren har man från California och några andra platser fört ut guld till ett värde av 100 000 millioner dollar.

5. Vad liknade detta vilddjurs två horn? Och vad betecknar de?

”Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake.” Uppenbarelseboken 13:11.

Lammet är ett ungt och vänligt djur. Detta rike skulle alltså vara ett ungt rike med en mild regering. Detta passar gott på Förenta Staterna. De två hornen kan föreställa de två förnämsta regeringsformerna i denna nation, nämligen den medborgerliga och den religiösa. I intet land har medborgarna åtnjutit mera frihet både i religiöst och politiskt hänseende, än i Förenta Staterna.

6. Har detta vilddjur kronor på sina horn?

Nej; och detta visar, att nationen måste ha en republikansk regeringsform; ty draken hade kronor på sina huvuden, och det första vilddjuret hade kronor på sina horn. Detta kännetecken kan inte passande tillämpas på Förenta Staterna.

7. I vilket förhållande har Guds folk stått till de riken, som omtalas i profetian?

Guds folk har bott i dessa riken, vilka på den tid de omtalas i profetian, har varit den främsta skådeplatsen för Guds folks verksamhet.

8. Hur skulle detta vilddjur likväl till sista tala?

”[T]alade som en drake.” Uppenbarelseboken 13:11.

Detta rike börjar sin regering med stor mildhet, men skall slutligen, liksom sina föregångare, bli en förföljande makt.

9. Vad säger profeten, att det andra vilddjuret utövar i det första vilddjurets åsyn?

”Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det”. Vers 12.

Genom hjälp av telegrafen, kan allting som inträffar i Amerika hastigt och lätt framställas för Europas befolkning. Då telegrafförbindelsen om vintern 1888 bröts på grund av snömassor mellan New York och Boston, sände man telegram till Boston över England och fick svar från Boston över England till New York. [Dagens globala kommunikation sprider fakta än verkningsfullare. Min anm.]

10. Vad skulle detta vilddjur ytterligare göra, för att ära och upphöja det första vilddjuret?

”[O]ch får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret vars dödliga sår hade blivit läkt.” Vers 12, sista delen.

Detta visar, att i synnerhet Förenta Staterna skall i den sista tiden hjälpa påvemakten. Katolikerna har gjort stora framsteg i Förenta Staterna, och de är mera gynnade där, än i något annat land. I början av 1888 beviljade Kongressen 11 000 dollar för byggandet av en katolsk kyrka och prästgård i Ft. Leavenworth, Kansas. Katolska Kyrkan har nu i Amerika en kardinal, tio ärkebiskopar, 7 596 präster, 6 829 kyrkor, 3 057 kapell, 29 kyrkliga seminarier, 91 högskolor för män och 588 för kvinnor, 2 606 allmänna skolor, 511 063 elever och 472 barmhärtighetsinrättningar.

Till påvens jubileum 1887 sände president Cleveland en gåva med några amerikanska sändebud, som i den amerikanske presidentens och det amerikanska folkets namn tilltalade påven så här:

”Från härskaren över 60 millioner människor bringar vi Ers Helighet en gåva, och vi ber Ers Helighet att motta denna gåva från ett fritt och självständigt folk.” Till slut sade de: ”Vi ber Er därför, allbarmhärtige fader, att välsigna denna modiga och unga republik, som har utfört så stora ting under ett enda århundrade. Välsigna det land, som Er helige undersåte Christopher Columbus upptäckte. Välsigna Förenta Staternas vise och modige president; och i det att vi knäböjer för Er, ber vi Ers Helighet att med Er apostoliska välsignelse välsigna oss och vårt folk.”

Detta blev läst för påven på latin, och de flesta av sändebuden var protestanter, vilket starkt förundrade påven. Berättelsen sändes genom telegram till London Times och New York Tribune den 22. Februari, 1888.

11. Vilka märkvärdiga tecken gör det andra vilddjuret? Och vilken verkan har dessa tecken?

”Genom tecknen det fått makt att göra inför vilddjuret förleder det jordens invånare.” Uppenbarelseboken 13:14.

Det är i synnerhet genom spiritisterna, som Förenta Staterna har gjort tecken och förfört människorna. Spiritismen uppkom år 1848 och räknar nu tio millioner anhängare. Hedendomen är det religiösa element, som utmärker draken; katolicism utmärker det första vilddjuret eller påvemakten; men spiritism är det ledande religiösa element, som kännetecknar det andra och sista vilddjuret. Uppenbarelseboken 16:13, 14; 19:20.

12. Vad uppmanar de människorna att göra?

”Det säger till jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret som har ett sår från ett svärd men lever igen. Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och låta döda dem som inte tillbad vilddjurets bild.” Uppenbarelseboken 13:14, sista delen, och vers 15.

Vilddjurets bild är något, som liknar det första vilddjuret. Den borgerliga makten förenar sig med och styrs av det religiösa elementet. Den religiösa parten övertalar regeringen, att till döden döma alla dem, som ej vill ingå på de villkor den fastställer. Då skall det tvåhornade vilddjuret genom sina lagar tala såsom draken eller det hedniska Rom.

13. Vilket märke skall det tvåhornade vilddjuret inskärpa?

”Och det tvingar alla – små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.” Uppenbarelseboken 13:16, 17. Detta är det första vilddjurets märke, ett kännetecken, som utmärker påvemakten. Det märke, som Guds Ord i synnerhet framställer och varigenom påvemakten själv säger sig kännetecknas, omtalas i Danielsboken 7:25. Påvemakten har förfalskat Sabbaten från den sjunde till den första dagen i veckan. Vi förstår, att ingen tar emot märket, förrän det inskärps av det tvåhornade vilddjuret; ty det är denna makt, som åstadkommer, att många människor tar märket på handen eller i pannan. Se Bibelläsningen ”Avfallets Märke”.

14. Vad uppfordrar profeten oss att räkna ut? Och vad betyder detta tal?

”Här krävs vishet. Den som har förstånd ska räkna ut vilddjurets tal, för det är en människas tal. Och dess tal är 666.” Vers 18.

Anm.: ”Vilddjurets tal” kallas i vers 17 för ”dess namns tal”. Vilddjuret är en symbol på påvedömet, som representeras av påven. På hans krona står namnet VICARIUS FILII DEI. Romerska bokstäver har talvärde, och alla bokstäver med talvärde i detta namn utgör sammanlagt talet 666. Där förekommer sex I och två V = 16; L = 50; C = 100; D = 500; summa = 666.

15. Hur går det med de människor, som inte tar emot vilddjurets märke?

”Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor. Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor.” Uppenbarelseboken 14:1, 2; 15:1, 2.

16. Varifrån har de blivit köpta eller återlösta?

”De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden. Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet.” Uppenbarelseboken 14:3, 4.

Anm.: De har blivit köpta från jorden och människorna, icke från dödsriket och de döda. De måste alltså vara de troende, som lever på jorden vid Jesu återkomst.

17. Med vad har de inte blivit besmittade?

”Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går.” Uppenbarelseboken 15:4. De kvinnor, med vilka de ej blivit besmittade, är fallna kyrkosamfund. Uppenbarelseboken 17:4, 5; 18:4.

18. Vem har de städse eller alltid följt? Och vad blir följden därav?

”[D]essa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.” Uppenbarelseboken 14:4, 5.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 49. Det första Vilddjuret i Uppenbarelseboken Kapitel 13, eller Syndens Människa

Bibelläsningar för Familjekretsen

49. Det första Vilddjuret i Uppenbarelseboken Kapitel 13, eller Syndens Människa

1. Vad såg profeten i en syn stiga upp ur havet?

”Och jag såg ett vilddjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn.” Uppenbarelseboken 13:1.

2. Vilka andra vilddjur liknade detta vilddjur? Och vem gav det sin tron?

”Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor myndighet.” Vers 2.

3. Vem är gossebarnet, som omtalas i Uppenbarelseboken 12:5?

Kristus; detta bevisas utan motsägelse både genom detta Skriftställe och genom Psaltaren 2:9; Uppenbarelseboken 12:4, 5.

4. Vilken världsmakt symboliserade den stora, eldröda draken?

Rom, det fjärde världsriket. Uppenbarelseboken 12:3, 4.

5. Till vem gav det hedniska Rom sin tron och stor makt?

”Vilddjuret som jag såg liknade en leopard…. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor myndighet.” Uppenbarelseboken 13:2. Det hedniska Rom gav sin tron och stor makt åt biskopen av Rom eller påvedömet; och denna makt har härskat på Roms tron i över 1 300 år [enligt upplagan av år 1893. Min anm.].

6. Vad betecknas därmed, att vilddjuret steg upp ur havet?

”Och han sade till mig: ’Vattnen som du såg, där skökan tronar, de är folk och människomassor och folkslag och språk.” Uppenbarelseboken 17:15.

7. Vad föreställer de sju huvudena och de tio hornen? Och vad betecknas därmed, att diademen eller kronorna nu visar sig på hornen och inte på huvudena?

De sju huvudena är de sju regeringsformer, som efter varandra existerat i det romerska riket. Hornen är de tio rikena, vari Rom delades på 500- och 600-talen. Att hornen nu är krönta, visar att Rom på den här omtalade tiden hade delats i tio riken.

8. Från vilken tid kan man datera detta vilddjur?

Från 538 e.Kr.; ty då fördrev kejsar Justinianus’ general Belisarius de sista motståndarna till biskopens herradöme, och sålunda stadfäste eller styrkte den myndighet, som kejsaren hade givit biskopen.

9. Vilket huvud sargades till döds och blev åter läkt?

”Ett av dess huvuden såg ut som om det hade blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde efter det”. Uppenbarelseboken 13:3.

Anm.: Detta huvud var påvedömet; ty det var det sjunde eller sista huvudet. Det sårades 1798, då den franska hären, anförd av general Berthier, drog in i Rom, avsatte påven och förde bort honom i fångenskap, där han senare dog, samt förklarade Rom för republik. Längre fram blev påvedömet åter upprättat och behöll sin världsliga makt till år 1870, då det avskaffades av Italiens konung. (Det enda rike, över vilket påven någonsin regerat såsom världslig konung eller regent, är Kyrkostaten, en liten stat i Italien.) Men påven har ännu stor makt; ty han härskar i kyrkligt avseende över 200 millioner människor. [Genom undertecknandet av Lateranofördraget mellan Italien och Katolska Kyrkan 1929, upprättades Vatikanstaten. Sedan dess har påvedömet utövat både religiöst och politiskt inflytande, bland annat genom diplomatiska förbindelser med världens länder. Numera härskar påven över dryga milliarden medlemmar. Min anm.]

10. Hur uppför sig denna makt mot Gud?

”Och åt vilddjuret gavs en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick makt att göra så i fyrtiotvå månader. Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans tabernakel, dem som bor i himlen.” Uppenbarelseboken 13:5, 6.

11. Hur behandlar den Guds heliga?

”Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag.” Uppenbarelseboken 13:7; Danielsboken 7:21.

12. Hur länge skulle den verka, innan den fick sitt dödssår?

”Och åt vilddjuret gavs en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick makt att göra så i fyrtiotvå månader.” Uppenbarelseboken 13:5; Danielsboken 7:25.

13. Vad skulle ske vid slutet av denna tid?

”Den som för till fångenskap, skall gå i fångenskap. Den som dödar med svärd, måste dödas med svärd.” Uppenbarelseboken 13:10, Reformations-Bibeln.

Anm.: Att den, som tar till eller drar svärd, skall förgås eller dödas med svärd, sägs även i Matteusevangeliet 26:52; Jesaja 33:1; Första Moseboken 9:6.

14. På vilket sätt övervinner de heliga denna makt?

”Här visar sig de heligas uthållighet och tro.” Uppenbarelseboken 13:10; 12:11.

15. Vad säger aposteln om samma makt?

”[A]tt inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit. Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram,”. Andra Tessalonikerbrevet 2:2, 3.

16. Hur säger han, att syndens människa skall upphöja sig?

”[M]otståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.” Vers 4.

17. Har påvedömet uppfyllt allt detta?

”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.” Första Korintierbrevet 3:16, 17; Efésierbrevet 2:19-22. Gud hade en församling (eller ett tempel på jorden) i Rom. Biskoparna i denna församling sökte, att tillägna sig eller vinna herravälde över alla andra församlingar. Bland dessa biskopar uppstod påven, som i många hundra år utgett sig för att vara Gud på jorden lika säkert, som Skaparen är Gud i himmelen.

18. Vad säger aposteln ytterligare om denna laglöshetens hemlighet eller syndens människa?

”Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han kan träda fram först när hans tid kommer. Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen.” Andra Tessalonikerbrevet 2:6, 7.

Anm.: Den makt, som hindrade Roms biskop, var det hedniska Rom. Hedendomen hade upphört i Romarriket år 508, och således borttogs den, som hindrade syndens människa.

19. Hur skall det slutligen gå med denna makt?

”Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst.” Andra Tessalonikerbrevet 2:8. Påvedömet skall alltså finnas kvar till Kristi härliga uppenbarelse.

20. Vad lovar Jesus dem, som övervinner alla dessa villfarelser och står fast i Hans gemenskap?

”Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” Uppenbarelseboken 3:21.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 48. Drakens Strid mot Kvinnan och hennes Säd eller Barn

Bibelläsningar för Familjekretsen

48. Drakens Strid mot Kvinnan och hennes Säd eller Barn

1. Beskriv den första symbol, som omtalas i Uppenbarelsebokens tolfte kapitel.

”Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda.” Uppenbarelseboken 12:1, 2.

2. Vad betecknar den här omtalade kvinnan?

Guds församling. Andra Korintierbrevet 11:2.

3. Vad kan menas med solen, månen och stjärnorna?

Solen, som kvinnan är klädd i, betecknar evangeliet. Malaki 4:2; Lukasevangeliet 1:78; Johannesevangeliet 8:12. Månen under hennes fötter föreställer den gamla förbundstiden med dess skuggor och avbilder, som på Kristi tid försvann. Kronan av tolv stjärnor kan beteckna de tolv apostlarna. Uppenbarelseboken 1:20; Första Moseboken 37:9.

4. Hur beskriver Johannes det andra tecknet?

”Ett annat tecken visade sig också i himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. Hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det.” Uppenbarelseboken 12:3, 4.

5. Vad säger han om det gossebarn, som kvinnan födde?

”Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron.” Vers 5.

Anm.: Att detta gossebarn är Kristus, ses tydligt av, att Han, och endast Han, blivit uppryckt till Guds tron. Skriften vittnar också på andra ställen om Kristus, att Han skall styra folken eller hedningarna med järnspira. Psaltaren 2:7-9; Uppenbarelseboken 2:26, 27; 19:15.

6. Vilken makt symboliserar den stora, röda draken?

Om kvinnan är en symbol på Guds församling och gossebarnet är Kristus, måste draken vara en symbol på det hedniska Rom (Matteusevangeliet 2:16; Lukasevangeliet 2:1); ty det var denna världsmakt, som härskade på Kristi tid.

Anm.: År 63 f.Kr. blev Judéen en romersk provins och Herodes regerade som vicekonung under Rom. Drakens sju huvuden betecknar de sju regeringsformer, som vid olika tider förekommit i Rom, nämligen konungar, konsuler, decemvirer, diktatorer, triumvirer, kejsare och påvar.

De tio hornen betecknar tio riken, vari Rom delades på 300- och 400-talen, nämligen det sydliga, mellersta och nordliga Italien, Frankrike, Spanien, Portugal, Nord-Afrika, England, Tyskland och Ungern [andra skulle föreslå Schweiz. Min anm.]. Att kronorna sitter på huvudena och inte på hornen, visar, att riket på den tiden ännu inte var delat.

7. I vilken himmel såg profeten dessa symboler?

I den andra himlen. Första Moseboken 1:16.

Anm.: Bibeln omtalar tre himlar. Luftkretsen eller atmosfären är den första. Första Moseboken 1:8. I den andra himlen är sol, måne och stjärnor. Första Moseboken 1:16, 17. I den tredje himlen bor Gud, och där står Hans tron. Det var till denna himmel Paulus blev uppryckt. Andra Korintierbrevet 12:2-4.

8. Vad menas med, att kvinnan flydde till öknen?

”Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.” Uppenbarelseboken 12:6. Detta avser förföljelsen, som församlingen måste utstå under påvedömet åren 538-1798.

9. Vad beskriver profeten därefter?

”En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen.” Uppenbarelseboken 12:7, 8.

10. Vem är Mikael?

Kristus. Danielsboken 12:1; Judasbrevet 9; Första Tessalonikerbrevet 4:16; Johannesevangeliet 5:28, 29.

11. Vad betecknas med draken?

”Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.” Uppenbarelseboken 12:9.

Anm.: Draken betecknar i första hand Djävulen. I vers 3 betecknar draken det hedniska Rom, i verserna 13, 14 det påvliga Rom och vers 17 det tvåhornade vilddjuret i Uppenbarelseboken 13:11-18. Djävulen leder alla dessa makter i deras förföljelse mot Guds folk. Därför kallas både han och de för draken.

12. Vad säger profeten vidare om striden mellan Mikael och draken?

”Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ’Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.” Uppenbarelseboken 12:9-11.

13. Hur länge skulle kvinnan näras eller få sitt uppehälle i ödemarken? Och vad menas med det?

”Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid.” Vers 14. Detta uppfylldes under de 1 260 åren av påvlig förföljelse.

14. Hur våldsam blev slutligen förföljelsen?

”Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden.” Vers 15.

15. På vilket sätt blev kvinnan hjälpt i sin stora nöd?

”Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun.” Vers 16. Förföljelsen hindrades delvis och minskade betydligt under Reformationen.

16. Vad säger profeten slutligen om draken och kvinnan?

”I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” Vers 17. Här omtalas den sista, stora förföljelsen, som ännu ligger i framtiden.

17. Vad förstås med de övriga av hennes barn?

Återstoden eller kvarlevan, de övriga, av Guds folk.

18. Hur skall de kännetecknas i den sista tiden?

De ”lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” Vers 17, sista delen.

19. Vilken lag utmärker eller särskiljer Skriften särskilt från all annan lag?

De tio buden, som blev lagda i arken uti vittnesbördets tabernakel eller tält. Andra Moseboken 25:21; Femte Moseboken 10:4, 5.

20. Vad är Jesu vittnesbörd?

Evangeliets vittnesbörd om Jesus. ”[E]ftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er.” Första Korintierbrevet 1:6. ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet¹ för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.” Första Korintierbrevet 2:1, 2. ”Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium,”. Första Korintierbrevet 1:17. [¹ ”… Guds vittnesbörd” i originalet. Min anm.]

21. Vad hör till detta? – Profetians ande.

”Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: ’Gör inte det! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder, som har vittnesbördet om Jesus. Gud skall du tillbe. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande.’” Uppenbarelseboken 19:10.

22. Kan Guds församling i den sista tiden bestå av judar, som förkastar evangeliet, eller av kristna, som förkastar Guds lag?

Nej, av ingendera; ty de övriga av Guds folk håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 47. Frälsning

Bibelläsningar för Familjekretsen

47. Frälsning

1. Varför kom Kristus till världen?

”Det är ett ord att lita på och värt att tas emot av alla, att Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare – och bland dem är jag den störste!” Första Timoteusbrevet 1:15.

2. Kan vi bli frälsta genom någon annan?

”Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.’” Apostlagärningarna 4:12.

3. Från vad frälser eller räddar Kristus Sitt folk?

”[O]ch du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.’” Matteusevangeliet 1:21.

4. Vad sade Frälsaren till kvinnan, som vätte Hans fötter med sina tårar?

”Men Jesus sade till kvinnan: ’Din tro har frälst dig. Gå i frid.’” Lukasevangeliet 7:50.

Anm.: Vi kan inte anta, att kvinna ej hade någonting mer att göra, för att vinna evig frälsning. Hon blev vid detta tillfälle helad från sitt syndiga tillstånd, och endast i den betydelsen var hon frälst. Men hade hon sedan åter gett vika för frestelser, skulle hon åter ha räknats ibland syndare, som ånyo behövde söka sin Frälsare för att erhålla syndernas förlåtelse. Hon hade blivit frälst ifrån sina begångna synder, om hon nu skulle förbli trogen intill änden.

5. Vilka är de enda, som slutligen blir frälsta?

”Men den som håller ut till slutet ska bli frälst.” Matteusevangeliet 24:13.

6. Vad blir följden, om en människa har haft förvissningen inom sig själv om sina synders förlåtelse, men efteråt vänt sig bort från sin rättfärdighet?

”Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.” Hesekiel 18:24.

7. Vad gjorde Herren för den tjänare, som var skyldig Honom tio tusen pund, men icke kunde betala sin skuld?

”Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld.” Matteusevangeliet 18:27.

8. Vad gjorde denne tjänare, sedan hans egen stora skuld blivit honom efterskänkt?

”Men när tjänaren kom ut, mötte han en av sina medtjänare som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och började strypa honom och sade: Betala vad du är skyldig! Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig. Men han ville inte, utan gick och satte honom i fängelse tills han hade betalat vad han var skyldig.” Verserna 29, 30.

9. Hur gick det sedan med den obarmhärtige tjänaren?

”Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du usle tjänare! Hela den skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till torterarna tills han hade betalt allt vad han var skyldig.” Verserna 32-34.

10. Hur tillämpade Frälsaren liknelsen?

”Så ska också min himmelske Far göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter er broder.’” Vers 35.

Anm.: Vi ser, att ehuru tjänaren i liknelsen hade fått sin stora skuld efterskänkt och alltså villkorligt var befriad från dess följder, lades skulden sedan åter på honom, emedan han inte visat barmhärtighet mot andra. Därför måste han lida och hållas ansvarig för sin skuld, som om den aldrig blivit honom efterskänkt. Men det, som gör liknelsen än betydelsefullare, är vår Frälsares tillämpning av den. Det ser vi i den sist anförda versen. Härav framgår klart, att en människas frälsning inte är viss eller tryggad, förrän hon har uthärdat till änden eller slutet.

11. Vad är målet för vår tro?

”[N]är ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.” Första Petrusbrevet 1:9.

12. Får man denna frälsning, när man först börjar att tro?

”Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro.” Romarbrevet 13:11. De hade inte fått sin frälsning, änskönt eller fastän de hade trott; med de skred ständigt framåt mot den.

13. Hur bevaras den troende, till dess frälsningen kommer? Och när skall den bli uppenbar?

”Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.” Första Petrusbrevet 1:5.

14. Vilka skall få del av denna frälsning?

”[S]å blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.” Hebréerbrevet 9:28.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 46. Omvändelse

Bibelläsningar för Familjekretsen

46. Omvändelse

1. Vad är nödvändigt för salighet?

”’Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.” Matteusevangeliet 18:3.

2. Är det den andliga eller den kroppsliga naturen, som blir förändrad genom omvändelse?

”Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.” Romarbrevet 8:6, 7.

3. Vilka två ting är nödvändiga för denna förändring?

”Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.” Apostlagärningarna 20:20, 21.

4. Från vad måste man omvända sig?

”[A]tt de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.” Apostlagärningarna 25:18.

5. Vad är synd?

”Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.” Första Johannesbrevet 3:4. [I originalet: ”… synd är lagöverträdelse.” Min anm.]

6. Vilken lag har överträtts, när man syndar?

”Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.” ”Han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du skall inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, är du en brottsling.” Jakobsbrevet 2:9, 11. [I originalet: ”… är du lagens öfverträdare.” Samma ordalydelse förekommer i Reformations-Bibeln. Min anm.]

7. Vilken roll spelar lagen i en människas bättring?

”Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.” Romarbrevet 3:20.

8. Vad var det, som först överbevisade Paulus om synd, då han blev omvänd?

”Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär .” Romarbrevet 7:7.

9. Vad för en sorg efter Guds vilja med sig?

”Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.” Andra Korintierbrevet 7:10.

10. Vad innebär sann omvändelse?

”Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall. Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande.” Hesekiel 18:30, 31.

11. Vad mer hör till den sanna bättringen?

”Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.” Jesaja 55:6, 7.

12. Hur visar sig en sann omvändelse?

”Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.” Matteusevangeliet 3:8.

13. Vad mer, än bättring fordras för omvändelse?

”[O]mvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.” Apostlagärningarna 20:21.

14. Vem är Kristus, att vi skall tro på Honom?

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Johannesevangeliet 3:16.

15. Vad har Kristus gjort för oss, så att vi genom Honom kan bli frälsta?

”[A]tt Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna,”. Första Korintierbrevet 15:3, 4.

16. Vad fordras det av människan, för att hon skall renas från synd?

”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” Första Johannesbrevet 1:7-9.

17. I vilket förhållande bör människan stå till synden efter sin omvändelse?

”Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?” Romarbrevet 6:1, 2.

18. Hur dör vi bort ifrån synden?

”Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.” Vers 6.

19. Vad blir det av den gamla människan efter hennes död?

”Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” Vers 4.

20. Vad erhåller eller mottar envar, som verkligen blivit omvänd?

”’Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.” Apostlagärningarna 2:38. Varje sann omvändelse är alltså ett underverk genom Guds stora nåd.

21. Kan någon vara en kristen, utan att ha Kristi Ande?

”Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.” Romarbrevet 8:9.

22. I vilket förhållande till Gud står den person, som drivs av den Helige Ande?

”Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.” Vers 14.

23. Kan någon veta, om detta förhållande verkligen existerar?

”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.” Vers 16.

24. Vad är den, som sålunda är förenad med Kristus?

”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.” Andra Korintierbrevet 5:17.

25. Vad är det gamla, som måste läggas bort?

”Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar.” Kolosserbrevet 3:8, 9.

26. Vad måste den nya människan ikläda sig?

”Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet.” Verserna 12-14.

27. Efter vad skall en sådan människa trakta eller tänka på?

”Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.” Verserna 1, 2.

28. Vad skall slutligen de uppnå, som har gjort allt detta?

”Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.” Verserna 3, 4.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 45. Frälsande Tro

Bibelläsningar för Familjekretsen

45. Frälsande Tro

1. Ange Bibelns förklaring av, vad tro är.

”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” Hebréerbrevet 11:1.

Anm.: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” Romarbrevet 10:17. Sann tro är grundad på Guds ord. Genom att läsa eller höra Guds ord, erhåller man bevis, vilka, med den Helige Andes hjälp, leder till förtröstan på Guds löften. Vi har inte sett de himmelska ting, som Gud har lovat i Sitt ord, men vi vet, att Gud är sannfärdig och att Han vill hålla Sina löften. Tron är ett fast förlitande på Guds sanning, en överbevisning, som inte går att avvisa. Härigenom kan den troende uppoffra allting i denna tillvaro, ja, även själva livet för Honom, som utgav Sin Son i döden för våra synder.

2. Vad är nödvändigt, för att behaga Gud?

”Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.” Hebréerbrevet 11:6.

3. Hur kan man veta, att Gud existerar?

”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” Psaltaren 19:2; Romarbrevet 1:19, 20.

4. Hur kan vi ha tro på Honom såsom på ett väsen, som hyser omsorg om Sina skapade varelser?

”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” Romarbrevet 10:17.

Anm.: Vår tro på, vad Gud vill göra för oss, måste avgöras genom det, som vi lär oss i Guds ord därom. Ingen kan med tillit förvänta något, som Gud aldrig har lovat. Att förvänta, att Gud skall göra vad vi önskar, utan att Han har givit oss något löfte därom, är blott förmätenhet. Att lita på Guds löfte, är att tro, men att förtrösta endast på känslor eller önskningar, är dumdristighet. Man kan alltså inte lita på sina känslor, när det gäller tron. Tron är en fast förtröstan på Guds löften, även om våra känslor inte överensstämmer därmed. En fullkomlig förtröstan på Gud sätter människan i stånd till, att övervinna svårigheter under de mest prövande omständigheter, även när känslorna nästan är överväldigande. Bland många märkvärdiga exempel kan vi nämna Abraham, då han på Guds befallning skulle offra Isak. Hans tro ledde honom till, att handla helt och hållet emot sina känslor.

5. Är Guds löften av någon nytta för dem, som inte tror?

”Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde.” Judasbrevet 5; Hebréerbrevet 3:14.

6. På vem måste vi tro, för att bli frälsta?

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Johannesevangeliet 3:16.

7. Vilket bevis har vi för, att våra synder blir förlåtna, när vi tror på Guds Son?

”Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son.” Första Johannesbrevet 5:10.

8. Hur yttrar sig detta vittnesbörd?

”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.” Romarbrevet 8:16.

9. Vad har den, som äger detta vittnesbörd?

”Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” Romarbrevet 5:1.

Anm.: De ovan anförda Skriftställena visar klart, att vittnesbördet om, att Gud har antagit oss – vilket ger oss en känsla av frid och gemenskap med Honom – icke går före, utan följer på, tron på Guds löften. Vilka känslor vi än kan ha, när vi börjar som troende, är vi förpliktade, sedan vi uppfyllt alla villkor för att erhålla Guds ynnest, att tro att Gud har förlåtit våra begångna synder; och om vi ändå inte känner oss lyckliga strax, bör vi likväl tro, att Gud har uppfyllt Sitt löfte.

10. På vilket villkor har Gud lovat, att förlåta våra synder?

”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” Första Johannesbrevet 1:7, 9.

11. Lär Bibeln ut, att vi erhåller det vi i tro ber om, innan vi är medvetna om, att vi har fått det?

”Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.” Markusevangeliet 11:24.

Anm.: Om någon hade en skuld, som han inte kunde betala, och denne i sitt bekymmer erhölle ett löfte från en trogen vän, att han skulle skaffa honom den nödvändiga summan till betalningstillfället, skulle själva löftet stilla hans oro och skänka frid åt själen, fastän han inte fick några pengar, då han bad om dem. På samma sätt måste vi lära oss, att förtrösta på Gud, innan vi kan få den frid, som övergår allt förstånd. Filipperbrevet 4:6, 7.

12. Hur utvecklas vårt tålamod, medan vi bidar efter eller väntar på Herren?

”Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga.” Jakobsbrevet 1:2, 3; Första Petrusbrevet 1:3-9.

13. Vad bör alla tro, när de råkar i en eller annan svårighet?

”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa,”. Romarbrevet 8:28.

14. Vilket slags tro saknar goda gärningar?

”Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.” Jakobsbrevet 2:26.

15. Kan överträdaren av Guds bud verkligen ha en levande tro på Honom?

”Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud, och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom.” Första Johannesbrevet 3:21, 22.

16. Hur mycket kan den vänta sig att få, vilkens bön är blandad med tvivel?

”En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren,”. Jakobsbrevet 1:7.

17. Vad föranledde Petrus att sjunka, sedan han hade gått ut på den stormiga sjön, för att möta Frälsaren?

”Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ’Så lite tro du har! Varför tvivlade du?’” Matteusevangeliet 14:31.

18. Vad kan vi ständigt ha, när vi växer upp till Kristi fullhet?

”Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.” Romarbrevet 15:13.

Anm.: Tron stärks genom daglig övning. Det, som inger personen tro, är inte något stort, som uträttas en gång för alla, utan det är en dagligen utövad enfaldig och barnslig förtröstan på Gud och lydnad mot Hans ord. Somliga gör denna sak mycket svårare, genom att söka att uträtta för mycket på en gång. De påtar sig morgondagens eller den följande veckans bördor, fastän Herren ger dem styrka blott för den dag, som i dag är. Var och en bör komma ihåg Guds löfte, att när vi kommer till nådens tron, skall vi få ”barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” Hebréerbrevet 4:16.