Bibelläsningar för Familjekretsen. 90. "Kunskapen skall bli stor"

Bibelläsningar för Familjekretsen

90. ”Kunskapen skall bli stor”

1. När skulle kunskapen bli stor?

”Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.’” Danielsboken 12:4.

Anm.: ”’Ord’ och ’skrift’, som omtalas i denna vers, avser utan tvivel de saker, som uppenbarats för Daniel i denna profetia. Dessa saker skulle gömmas och förseglas till ändens tid; dvs. de skulle inte särskilt genomforskas eller till någon stor utsträckning förstås, förrän vid den tiden. Ändens tid började… år 1798. Och enär boken var sluten och förseglad till den tiden, följer tydligt härav, att vid den tiden eller från den tidpunkten skulle boken öppnas; med andra ord, man skulle bli i stånd till, att bättre förstå dess innehåll, och den allmänna uppmärksamheten skulle särskilt riktas mot denna del av det gudomliga ordet. Det är onödigt att påminna läsaren om, vad som har gjorts avseende profetiska ämnen sedan den tiden. Profetiorna, i synnerhet Daniels profetia, har undersökts av alla Bibelforskare, varhelst civilisationens ljus har utbrett sig över jorden….. Daniels profetior är nu lika tydliga för Bibelforskare, som någon annan del av Skriften.” – Tankar öfver Daniel och Uppenbarelsen, s. 218.

2. Till vilken tid skulle de heliga bli förföljda av den romerska makten?

”En del av de förståndiga skall falla, och de skall luttras så att de blir rena och fläckfria intill ändens tid. För ännu dröjer slutet till den bestämda tiden.” Danielsboken 11:35.

3. Hur länge, enligt profetian, skulle det lilla hornet, som föreställer det påvliga Rom, utöva förföljelse mot Guds barn?

”Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid.” Danielsboken 7:25. {I originalet heter det: ”en tid och två tider och en halv tid.” Min anm.}

Anm.: Av läsningen ”En märkvärdig Symbol” lär vi, att en tid och två tider och en halv tid betecknar 1 260 år; och dessa når från år 538 e.Kr., den tid, då påvedömet fick makt över Guds församling, till 1798 e.Kr., då det förlorade denna makt. Genom att jämföra detta med Danielsboken 11:35, ser vi alltså, att ändens tid börjar år 1798. Intill denna tid skulle Danielsboken vara förseglad. Men då den makt blev bruten, som hade sökt att hålla Guds Ord från folket, ja, att omintetgöra det helt och hållet, då började ljus att utstråla åt alla håll. Strax efter den påvliga maktens omstörtande 1798 blev det Brittiska och Utländska Bibelsällskapet upprättat; och Bibeln har sedan den tiden blivit översatt på mer, än två hundra språk och dialekter samt utbredd över hela världen. {Enligt Bibeln.se den 21. Mars, 2016, hade hela Bibeln till årsskiftet 2011-2012 översatts till 469 språk. Min anm.} Före den tiden fanns det endast få, som hade kunskap om Bibeln; men nu har den fattigaste åtgång till dess sidor och kan ha lika mycken kunskap om dess innehåll, som de lärdaste i landet. För något över ett hundra år sedan fanns det inte en enda Sabbatsskola i hela världen. Den första skolan av detta slag stiftades av Robert Raikes i Gloucester, England, år 1784. Men nu finns det i varje stad och nästan varje grannskap sådana skolor, där undervisning ges i Bibeln. Det finns nu omkring 16 500 000 Söndagsskolbarn i hela världen samt nära 2 000 000 Söndagsskollärare, av vilka omkring hälften är bosatta inom Förenta Staterna.

”{O}ch kunskapen skall bli stor.’” Detta måste beteckna antingen ökningen av kunskaper i allmänhet, utvecklingen av konster och vetenskaper, eller en ökning av kunskap om de ting, som uppenbarades för Daniel, vilka var gömda och förseglade till ändens tid. I vilket hänseende man än tar uttrycket, framvisas likväl en fullständig uppfyllelse av profetiorna. Betrakta det mänskliga förståndets märkvärdiga bedrifter och de konstverk av mänskohänder, överträffande magikernas vildaste drömmar, som har utförts under de femtio senaste åren. Det uppgavs nyligen i Scientific American, att under denna tid har större framsteg gjorts inom alla vetenskapliga områden, och större framåtskridande uppnåtts i allt, som bidrar till hemlivets bekvämlighet, i snabba affärstransaktioner ibland människor och i överförandet av underrättelser från den ene till den andre, än som går att uppvisas av alla uppfinningar tillsammans, vilka uppkommit under de föregående tre tusen åren.” – Tankar öfver Daniel och Uppenbarelsen, s. 218.

4. Har detta land åstadkommit mycket framåtskridande sedan år 1798 på uppfinningarnas och vetenskapernas områden?

”Mer har blivit uträttat under femtio år av vår tillvaro, än under människosläktets hela föregående existens.” – London Spectator.

”Det nittonde århundradets stora fakta är av en sådan utmärkande beskaffenhet, att det skulle se ut som en påtagen ödmjukhet av oss, om vi inte erkände dem och talade om dem.” – Union Hand-Book, 1870.

”Det mest framstående kännetecknet för vår tid är världens hastiga framåtskridande i vetenskap, allmän kunskap och uppfinningar.” – Chicago Republican, den 14. Mars, 1872.

5. När har några av de främsta uppfinningarna gjorts?

Ångbåten år 1807, tryckpressar drivna med ånga 1811, bantåget 1825, skördemaskinen 1833, telegrafen 1837, symaskinen 1846, telefonen 1876. Man bör lägga märke till, att ingen av dessa uppfinningar gjordes före år 1798.

6. Ge exempel på, vad sinnrika maskiner nu kan utföra.

Phrenological Journal för December 1870 säger om urfabriker: ”I dessa fabriker finns nu maskiner, vilka kan hyvla ett hårstrå eller skära stål i fina skivor, liksom man skär ett äpple; vilka kan borra hål, som är osynliga för det nakna ögat; mätningsmaskiner, vilka kan dela upp en tum i tio tusen delar; skruvmaskiner, vilka kan tillverka så ytterst små skruvar, att de på vitt papper ser ut som små prickar.”

Anm.: Om vi går tillbaka endast något över ett halvsekel, finner vi, att världen då befann sig på ungefär samma nivå, som under patriarkernas tid. Plötsligt blev dock vattnet i den långa tidsfloden, vars lugna yta knappt hade störts av förbättringens vågor under tre tusen år, piskat till en fradgande rörelse genom en hastig skakning. Världen vaknade upp från sin dvala under de långa tidsåldrarna av mörker och okunnighet. Den gudomliga handen bröt upp förseglingen hos de profetiska böckerna och införde den förutspådda tidsperioden, när människorna skulle forska i dem och kunskapen tillta. Människorna spände elementen för sina vagnar, ja, de lyfte upp handen och grep själva ljungelden samt lärde den, att bli deras blixtsnabbe budbärare kring hela världen.

7. Vad kan man säga om den bibliska kunskapens ökning i de sista dagarna?

”Men om vi intar den andra ståndpunkten och tillskriver tillväxten i kunskap en ökning av den bibliska kunskapen, behöver vi endast ta det märkvärdiga ljus i betraktande, vilket under de senaste femtio åren lyst över många dunkla ställen i Skriften. Profetians uppfyllande har uppenbarats i historiens ljus. Användandet av bättre grundsatser i Bibelns uttolkning har fört oss till slutsatser, som obestridligen bevisar, att alltings slut är för handen. Sigillet har i sanning tagits från boken, och kunskapen angående, vad Gud har uppenbarat i Sitt Ord, har blivit märkvärdigt stor. Vi tror, att det är i detta hänseende, som profetian särskilt blivit uppfylld; men blott i en tidsålder lik den nuvarande kunde densamma bli uppfylld även i detta avseende.” – Tankar öfver Daniel och Uppenbarelsen, s. 221.

8. Vad sade Frälsaren skulle ske före världens ände?

”Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.” Matteusevangeliet 24:14. Luther, Wesley, m. fl. kunde inte förkunna närheten av Herrens återkomst på sin tid, enär alla tecknen då ännu inte hade blivit uppfyllda. Men nu har evangeliet nått ut till nästan alla nationer i världen; solen och månen har förmörkats och stjärnorna fallit ifrån himlen, såsom dessa tecken förutsagts av Frälsaren. (Se läsningen ”Vår Frälsares stora Profetia”.) Han tillägger sedan: ”När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.” Matteusevangeliet 24:33. Nästa händelse, som förestår oss, är alltså Kristi återkomst till världen.

Anm.: Den frågan torde uppstå, varför det mänskliga sinnet har så plötsligt blivit begåvat med uppfinningens geni i så mycket högre grad, än under föregående tidsåldrar. Det måste vara någon gudomlig avsikt därmed. Före världens ände måste alla nationer, folk och tungomål höra budskapet om Kristi andra ankomst. Men innan telegrafen och järnbanan uppfanns, skulle detta ha varit omöjligt att uträtta under ett släktes tid. Men detta verk måste utföras under den tid det sista släktet lever på jorden. Antag, att detta budskap om Herrens återkomst skulle börja att förkunnas till släktet föregående släktet, som bevittnar Herrens uppenbarelse. När det så hunnit förkunnas över en del av världen, har det släktet försvunnit och ett annat kommit i dess ställe. Var och en kan då lätt inse, att samma område måste gås igenom med samma budskap före Kristi återkomst, så att det sista släktet upplystes om denna händelse. För att detta må kunna utföras överallt under ett släktes tid, fordras alltså snabba fortskaffningsmedel och snabba budbärare, för att förmedla budskapet till alla jordens ändar.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 89. De sju Inseglen

Bibelläsningar för Familjekretsen

89. De sju Inseglen

1. Beskriv, vad profeten såg, då det första inseglet eller sigillet bröts.

”Och jag såg när Lammet bröt det första av de sju sigillen,… och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Åt honom gavs en segerkrans, och han drog ut som segerherre, för att segra.” Uppenbarelseboken 6:1, 2.

Anm.: Talet sju i Skriften betecknar fulländning och fullkomlighet. Man antar alltså, att de sju sigillen betecknar en serie händelser, som når till prövningstidens slut. De sju basunerna betecknar stora politiska omvälvningar, men de sju inseglen eller sigillen betecknar händelser av religiöst slag och återger församlingens historia från den kristna tidsålderns början till Kristi andra ankomst. Den vita hästen med sin ryttare är en passande sinnebild på evangelii segrar i det första århundradet efter Kristus.

2. Vad syntes, då det andra inseglet bröts?

”Och när Lammet bröt det andra sigillet,… Då kom en annan häst ut, en eldröd, och åt honom som satt på den gavs makt att ta bort freden från jorden och få människor att slakta varandra. Och ett stort svärd gavs åt honom.” Verserna 3, 4.

Anm.: ”Om den första hästens vita färg betecknar evangelii renhet under den period, som var innefattad i den första symbolen, måste den andra hästens röda färg beteckna, att den ursprungliga renheten började att fördärvas under den period, som framställdes genom denna. Laglöshetens hemlighet var redan verksam på Paulii tid och det verkar som om den s.k. kristna kyrkan nu redan var så fördärvad, att en förändring nödvändigtvis måste ske i symbolens färg. Villfarelser och världslighet började att smygas in i församlingen; den andliga makten sökte att ingå förbund med den världsliga, och följden av allt detta blev förvirring och stridigheter. Denna tidsperiods anda visade sig måhända starkast på Konstantins tid.” Denna sinnebild når troligen till tiden, då Konstantin blev omvänd, år 323, då kyrkan och staten blev fullkomligt förenade.

3. Vilken färg hade den sinnebild, som framkom vid brytningen av det tredje inseglet?

”När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag det tredje väsendet säga: ’Kom!’ Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i handen.” Vers 5.

Anm.: Tiden från Konstantin till år 538, då påvedömet hade blivit fullständigt upprättat, kan passande betecknas med en ”svart häst”, när vi betraktar de villfarelser och den vidskepelse, som kom in i församlingen på den tiden. Härom säger Mosheim: ”Redan före Konstantins tid var de flesta kyrkolärare undfallna mot Platons lära och andra hedniska meningar, och de fåfänga irrläror, som uppstod under detta inflytande, blev nu bekräftade, förstorade och förskönade på olika sätt. Här finner vi källan till den svärmiska vördnaden för avlidna heliga och till den orimliga föreställningen om en skärseld, som var avsedd att rena vissa själar; en lära, som nu härskade, och av vilken man kunde finna spår överallt i det offentliga livet.” – Ecclesiastical History, Århundrade 4, Del 2, kapitel 3, stycke 1.

4. Vilken förändring såg man under det fjärde inseglet?

”När Lammet bröt det fjärde sigillet,… se: en gulblek häst. Och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde efter honom. Och åt dem gavs makt över en fjärdedel av jorden, makt att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.” Verserna 7, 8.

Anm.: Denna färg är onaturlig. Ordet i grundtexten betecknar en black {grådaskig} eller gulaktig färg, som man kan se i av rost förstörda eller sjukliga växter. Denna sinnebild har tvivelsutan avseende på den förföljelse och död, som förorsakades av den romerska kyrkan allestädes {överallt} ibland folket. ”{O}ch det fick makt”. Denna makt innehades från år 538 till den tid Reformationen tog sin början, då påvedömets verkliga karaktär blev lagd i dagen.

5. Vad såg Johannes under altaret, då det femte inseglet bröts?

”När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade.” Vers 9. Med andra ord: Då reformatorerna påvisade påvedömets verk i dess sanna ljus, då fick man se, hur många hade fått lida martyrdöden för sin tros skull.

6. Vad säger profeten om dessa martyrer?

”De ropade med hög röst: ’Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?’” Vers 10. De ropade om hämnd på samma sätt, som Abels blod ropade från marken. Första Moseboken 4:10. Härmed menas inte, att de var i himmelen med dessa hämndgiriga känslor, utan de var under det altare, varpå de marterats till döds. Angående denna punkt säger dr. Clarke: ”Altaret är på jorden, inte i himmelen.” Altaret är förstås en symbol; martyrerna ”offrades” på ondskans ”altare”. Min anm.

7. Vad gavs till dessa martyrer, eftersom de ropade så här?

”Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.” Vers 11.

Anm.: Dessa hade blivit dödade under de många århundraden, som omfattades av det föregående inseglet. De flesta, om inte alla, av deras förföljare var nu avlidna. Och om dessa hade vid sin död gått till sin vila, vilket många tror, varför skulle då de, som hade lidit martyrdöden, anhålla om deras straffande? Men här, såsom på många andra ställen i Bibeln, brukas symbolen personifikation. Genom denna framställs ting, som inte finns till, som om de existerade. Se Romarbrevet 4:17. Dessa martyrer hade gått ned i sina gravar under det föregående inseglets mörker och vidskepelse, betraktade som kättare, vilka höljdes med skam och vanära. Men nu får man i Reformationens ljus skåda dem som rättfärdiga, och följaktligen sägs de få vita kläder. Dessa är de heligas rättfärdighet. Uppenbarelseboken 19:8. Rättfärdighet tillskrivs dem, och när de har vilat sig litet längre, där de nu är – under altaret – tills alla andra, vilka måste lida döden för sin tros skull, har fogats till deras antal, då skall de alla få uppstå till odödlighet och evig härlighet.

8. Vad var det första Johannes såg vid det sjätte inseglets brytande?

”Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning.” Vers 12, första delen.

Anm.: Som det mest trovärdiga uppfyllandet av denna förutsägelse hänvisar vi till jordbävningen den 1. November, 1755, känd som Lissabons Jordbävning. Sears säger i sin bok ”Wonders of the World”, sid. 50, 58, 318, om denna jordbävning följande: ”Den stora jordbävningen den 1. November, 1755 sträckte sig över en jordyta av åtminstone 4 000 000 kvadratmil [6 500 000 kvadratkilometer]. Dess verkningar utsträcktes även till vattnen på många platser, där jordstötarna inte var märkbara. Den gick över större delen av Europa, Afrika och Amerika; men dess högsta våldsamhet märktes i sydvästra delen av den förstnämnda kontinenten. Före jordbävningen innehöll Lissabon i Portugal 150 000 invånare, av vilka, enligt hr. Barretts uppgift, 90 000 lär ha gått förlorade den ödesdigra dagen.” ”Folkets förskräckelse trotsar all beskrivning. Ingen grät; jämmern kunde inte uttryckas med tårar. De sprang hit och dit, vansinniga av förskräckelse och bestörtning, slående sig i ansiktet och på armarna, i det att de ropade. ’Misericordia – världens ände är här!’ Mödrar glömde sina barn och sprang omkring bärande på krucifix. Olyckligtvis sprang många till kyrkorna, för att finna skydd; men förgäves visades sakramentet; förgäves grep de stackars varelserna tag i altaren; bilder, präster och folk begravdes under samma ruiner.” Encyclopedia Americana uppger, att ”stöten följdes ögonblickligen av omstörtandet av samtliga kyrkor och kloster, nästan alla stora och offentliga byggnader och över en fjärdedel av husen. Omkring två timmar efter stöten utbröt eld i olika stadsdelar och rasade med sådan häftighet under en tidsrymd av nästan tre dagar, att staden blev fullkomligt ödelagd. Jordbävningen inträffade på en helgdag, då kyrkorna och klostren var fulla av folk, av vilka väldigt få undkom.”

9. Vad skulle inträffa efter den stora jordbävningen?

”Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod.” Vers 12, sista delen. Detta åsyftar den mörka dagen och natten, vilka inträffade den 19. Maj, 1780, varvid mörkret var sådant, att man i allmänhet fick den föreställningen, att domens dag var för handen. Se Bibelläsningen ”Vår Frälsares sista Profetia”.

10. Vad var nästa händelse, som inträffade under detta insegel?

”Och himlens stjärnor föll ner till jorden, som när ett fikonträd fäller sina omogna fikon, när det skakas av en stark vind.” Vers 13, Reformations-Bibeln. Denna förutsägelse blev uppfylld genom det stora stjärnfallet den 13. November, 1833. En åskådare vid Niagara säger: ”Inget så storartat och härligt skådespel har någonsin bevittnats av en människa, som då himlavalvet utgöt sig i en eldström över det mörka och brusande vattenfallet.” – Our First Century, s. 330.

Anm.: Henry Dana Ward beskriver denna företeelse, som följer i Journal of Commerce för den 15. November, 1833. Han säger: ”Skulle jag genomsöka naturen efter en liknelse, kunde jag inte finna en mera passande för att framställa himlens utseende än den, som Johannes brukar i den förut citerade profetian: ’himlens stjärnor föll ner till jorden’. De var inga skivor eller flingor eller droppar av eld; utan de var, vad världen förstår med fallande stjärnor; och många åskådare kunde gärna ha ropat till en annan: ’Se, hur stjärnorna faller!’ Och den tillropade skulle inte ha sökt, att rätta till talarens astronomi något mera, än han skulle ha svarat: ’Solen rör sig inte!’, till den, som sagt: ’Solen går upp!’ Stjärnorna föll, ’som när ett fikonträd fäller sina omogna fikon, när det skakas av en stark vind.’ Här visar sig profetens noggrannhet. Stjärnorna föll inte ned på jorden, som om de hade blivit nedskakade från flera träd, utan som blott från ett enda. De, vilka visade sig i öster, föll mot öster; de i norr mot norr; de i väster mot väster, och de, som syntes i söder, föll mot söder, vilket jag tydligt såg, eftersom jag hade lämnat min bostad och gått ut i parken. Och de föll inte, som den mogna frukten faller ned från trädet, utan de flög eller kastades som omogen frukt, vilken i början vägrar att lämna grenen, men som sedan, när den med häftighet rycks av från fästet, skyndsamt och i rak riktning faller ned. När frukten faller i stor mängd, händer det, att några korsar andras banor, eftersom de slungas ned med större eller mindre kraft; men likväl faller de i allmänhet på den sidan av trädet, där de hänger.”

11. Vad skulle följa efter stjärnfallet?

”Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sin plats.” Vers 14. Vi befinner oss nu emellan dessa två händelser – det sista tecknet i himlarymden samt himlens och delar av jordens försvinnande från sina platser. De tecken, vilka utmärker slutet för alla jordiska ting och vår Frälsares återkomst, är nu alla i det förflutna, och världen väntar nu på den sista basunens ljud som den avslutande akten i tidens stora drama. Då skall de ogudaktiga fly till jordens hålor och bergsskrevor och förgäves söka, att skyla sin orättfärdighet från Honom, som sitter på tronen.

12. Efter förseglingen av Guds tjänare, vilken äger rum under det sjätte inseglet (Uppenbarelseboken 7), hur införs därpå det sjunde inseglet?

”När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme.” Uppenbarelseboken 8:1.

Anm.: Det sjätte inseglet omtalar de händelser, vilka står i förbindelse med Kristi andra ankomst. Det sjunde inseglet måste alltså angå denna händelse med åtföljande verkan. När Kristus kommer, skall alla de heliga änglarna komma med Honom. Matteusevangeliet 25:31. Om alla dessa harpospelare lämnar de himmelska boningarna, är det klart, att en djup tystnad kommer att råda under deras frånvaro. En halv profetisk timme skulle utgöra omkring sju dagar. Se Bibelläsningen ”En märkvärdig Symbol”.

De sju inseglen

E.Kr. 31	Första inseglet. Den vita hästen föreställer trons renhet i det första århundradet. Den krönte ryttaren, som gick ut för att segra, är en passande bild på det nit och den framgång, som utmärkte Kristi första sändebud.	69 år
100	Andra inseglet. Den röda hästen betecknar, att trons ursprungliga renhet hade fördärvats. Ogudaktighetens hemlighet hade börjat att verka (Andra Tessalonikerbrevet 2:7); villfarelser uppkom; världslighet smög sig in i församlingen; kyrkan sökte statens beskydd och hjälp; och som en följd uppkom strider och besvärligheter. Tiden för detta insegel nådde till Konstantins omvändelse.	223 år
323	Tredje inseglet. Detta tidevarvs fördärv betecknas genom en svart häst. Mellan åren 323 och 538 uppkom de värsta villfarelserna inom församlingen, och den största världslighet blev rådande. Prästernas celibat, belätens och relikers tillbedjan samt långa räcka av vidskepelser inkom i stället för den sanna religionen och den verkliga gudsfruktan.	215 år
538	Fjärde inseglet. En black häst, eller en, som hade en gulaktig, sjuklig färg, är en passande symbol på församlingens tillstånd från år 538 till Reformationens början. Ryttarens namn var döden, och han hade makt att döda, m.m. Detta var just, vad påvedömet gjorde under sitt långvariga herradöme, vilket åskådliggörs av mer, än 50 000 000 martyrer.	979 år
1517	Femte inseglet. Detta omfattar Reformationens tidevarv. De själar, vilka dödades under det föregående tidevarvet, ropar nu på hämnd över sina förföljare. Vita kläder gavs dem, dvs. rättfärdighet (Uppenbarelseboken 19:8) tillskrevs dem, och man sade till dem, att vila sig litet längre.	238 år
1755	Sjätte inseglet. Under detta inträffade den stora jordbävningen år 1755 samt den mörka dagen och natten den 19. Maj, 1780. Sedan ägde det stora stjärnfallet rum den 13. November, 1833 – det sista tecken, som sker under detta insegel före himlens försvinnande, såsom en bok rullas ihop.	Obestämd tidslängd
Änden	Sjunde inseglet. Under detta inträffar Kristi andra ankomst, och evighetstillståndet tar sin början.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 88. De sju Församlingarna

Bibelläsningar för Familjekretsen

88. De sju Församlingarna

1. Vilken titel ges den sista delen av den Heliga Skrift?

”Jesu Kristi uppenbarelse”. Uppenbarelseboken 1:1.

2. För vem är all uppståndelse ämnad?

”Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid”. Femte Moseboken 29:29.

3. Vad är ändamålet med Uppenbarelseboken?

”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.” Uppenbarelseboken 1:1.

4. Vilken storartad händelse, som däri är omtalad, skall snart äga rum?

”Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över honom.” Uppenbarelseboken 1:7; Matteusevangeliet 24:30.

Anm.: Eftersom de viktigaste händelserna, vilka är uppenbarade i denna bok, är förbundna med Kristi andra ankomst, måste större delen av denna profetia tillämpas i de sista dagarna.

5. Vilken uppmuntran ges till alla, att studera Uppenbarelseboken?

”Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära.” Uppenbarelseboken 1:3.

6. Till vem gavs denna profetia?

”Från Johannes till de sju församlingarna i Asien”. Vers 4.

7. Uppge namnen på dessa sju församlingar.

”’Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea.’” Vers 11.

Anm.: De sju församlingarna med de budskap, som tillställdes dem, går att tillämpa på sju särskilda perioder under den kristna tidsåldern, begynnande med Kristi offentliga verksamhet här på jorden och slutande med Hans andra ankomst. Dessa budskap går ej att tillämpa på de sju församlingarna i Asien, vilka hade dessa namn, av följande skäl: 1) Hela Uppenbarelseboken tillägnades de sju församlingarna (Uppenbarelseboken 1:4, 11, 19; 22:18, 19); men 2) Boken var mera användbar på dem, än på andra kristna församlingar i Mindre Asien, av vilka några var belägna mitt ibland de namngivna församlingarna. 3) Endast en liten del kunde ha personligt intresserat de sju församlingarna, vilka gick under dessa namn, eller några av de andra kristna på Johannes’ tid; ty de flesta av de händelser, som framställs i den, skulle inträffa så långt i framtiden, att de inte kunde ha någon personlig beröring med dem. 4) Människosonens ställning mitt ibland de sju församlingarna måste utmärka Hans närvaro hos dem och Hans försorg om dem; men 5) Denna närvaro och omsorg lovades inte bara till sju församlingar, utan till alla Hans efterföljare; ty Han säger: ”se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’”

”Av några framstående Bibelförklarare har hyllats en mening, som vi måhända här bäst kan återge med Vitringas ord: ’Att under den sinnebildliga framställningen av de sju församlingarna i Asien har den Helige Ande upptecknat sju olika steg i den kristna församlingens utveckling; att detta skildras i beskrivningar med hjälp av dessa församlingars namn, tillstånd och förhållanden, så att de kristna, som tillhörde dessa enskilda perioder, skulle beskåda sig själva och ur dessa illustrativa, profetiska bilder lära känna sina goda egenskaper och sina fel, samt vilka varningar och förmaningar mest var användbara på dem själva.’” – Tankar öfver Daniel och Uppenbarelsen, s. 247. Gill säger, att de sju församlingarna ”är sinnebilder av Kristi församling i de olika tidsperioderna ända till Hans uppenbarelse.”

8. Med vilket namn är den första församlingen utmärkt?

”Skriv till församlingens ängel i Efesus”. Uppenbarelseboken 2:1. Ordet ”Efesus” betyder önskvärd, vilket uttryck kan anses såsom högst passande och betecknande för kyrkans karaktär och belägenhet i dess ursprungliga tillstånd. De första kristna hade tagit emot Kristi lära i dess renhet. De åtnjöt fördelarna och välsignelserna av den Helige Andes gåvor. Den medföljande tabellen visar början och slutet på de sju tidsperioderna.

9. Sedan Herren berömt denna församling för dess goda gärningar, vilken beskyllning framställer Han mot den och vilken förmaning ger Han den?

”Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar.” Verserna 4, 5.

10. Med vilket namn är församlingens andra tillstånd utmärkt?

”Skriv till församlingens ängel i Smyrna”. Vers 8. ”Smyrna” betyder myrra (ett slags välluktande arabiskt gummi), en synnerligen passande benämning på Guds församling, medan hon genomgår förföljelsens eldprov och framstår inför Honom som en ”välluktande doft.” Den svåraste ibland de ”tio blodiga förföljelserna” inträffade under Diocletianus mellan åren 302 och 312 e.Kr., en period av tio profetiska dagar, vilka utgör lika många bokstavliga år.

11. Med vilka ord beskrivs denna vedermöda?

”Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona.” Vers 10.

12. Med vilka ord omtalar Frälsaren församlingens tredje tillstånd?

”Skriv till församlingens ängel i Pergamus”. Vers 12. Ordet ”Pergamus” betyder höjd, upphöjning. Denna församlings tidsperiod kan räknas från Konstantins dagar, eller, rättare sagt, från hans föregivna omvändelse till kristendomen år 323 till upprättandet av påvedömet år 538 e.Kr. Från Konstantins omvändelse började samma makt, som förut hade förföljt de kristna, att bli dem bevågen eller välvilligt inställd till dem. Man erbjöd belöningar och hedersplatser inom statsapparaten, m.m., för att locka folket till att anta kristendomen, och på detta sätt blev församlingen översvämmad med världslighet och andligt fördärv. Många av de hedniska bruken och ceremonierna, tillika med den hedniska festdagen Söndag (solens dag), påbjöds nu genom lag. Detta hade till följd, att första dagen i veckan infördes i stället för Bibelns Sabbat.

13. Hur berömdes denna församling för sin trohet?

”Jag vet om dina gärningar och var du bor, där Satan har sin tron. Du håller fast vid mitt namn och har inte förnekat min tro, inte ens i de dagar då Antipas, mitt trogna vittne, blev dödad hos er, där Satan bor.” Vers 13, Reformations-Bibeln. Antipas är sammansatt av två latinska ord: Anti, vilket betyder emot, och papas, fader eller påve, och betecknar en klass människor, vilka på den tiden motsatte sig biskoparnas eller påvarnas makt.

14. Vilket betydelsefullt namn erhöll församlingens fjärde tillstånd eller period?

”Skriv till församlingens ängel i Tyatira”. Vers 18. Ordet ”Tyatira” betyder angenäm arbetslukt eller förkrosselses offer. Denna betydelse är verkligen betecknande för Jesu Kristi församlings tillstånd under den långa perioden av mörker och förföljelse mot de kristna, som inträffade under de 1 260 åren av påvligt herravälde, som varade från 538 till 1798 e.Kr. Under denna tid blev mer än femtio millioner kristna dödade på de grymmaste sätt, som kunde uppfinnas av mänskliga demoner. (Härom läs vilken martyrhistoria som helst.) Vår Frälsare åsyftade denna tid i Sin förunderliga profetia, som finns i Matteusevangeliet 24:21-22. Han säger: ”Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.” Den 1 260-åriga vedermödan blev förkortad genom Reformationens uppkomst och framåtskridande under 1500-1700-talen.

15. Vilket löfte lämnade Gud till dessa heliga, som fick lida så mycken förföljelse?

”Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer. Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira, liksom man krossar lerkärl, såsom jag har fått den makten av min Fader.” Verserna 25-28.

16. Vad kallas församlingens femte period för?

”Skriv till församlingens ängel i Sardes”. Uppenbarelseboken 3:1. Ordet ”Sardes” betyder glädjesång eller det, som återstår. Guds folk hade visserligen orsak, att glädja sig vid slutet av den stora vedermödan. Hade inte Reformationen uppkommit vid denna tid, hade alla Guds barn blivit utrotade från jorden. (Se Matteusevangeliet 24:21, 22.) Församlingens Sardesperiod varade från det påvliga herraväldets omstörtande, år 1798 e.Kr., intill år 1833, då det sista av de i Matteusevangeliet 24:29-34 omtalade tecknen hade blivit uppfyllt. Vår Frälsare sade, att detta tecken skulle utmärka tiden för det sista släktet.

17. Vilket skönt namn ges det sjätte tillståndet i församlingen?

”Skriv till församlingens ängel i Filadelfia”. Vers 7. Ordet ”Filadelfia” betyder broderlig kärlek samt framställer tillståndet och andan hos dem, vilka antog den förste ängels budskap. Se läsningen över detta ämne.

18. Vilken del av budskapet till denna församling visar, att åtminstone några av dem som lever på den tiden skall bevittna Herrens tillkommelse?

”Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.” Vers 11. Församlingens ljumma Laodiceatillstånd har skjutit upp Herrens ankomst. Icke desto mindre kommer de troende, som bevittnar Hans återkomst, att vara en brödraälskande menighet och ha sina kronor i behåll. Se fortsättningen. Min anm.

19. Vilka högtidliga ord yttrar Herren till dem, som lever under den sjunde församlingsperioden?

”Skriv till församlingens ängel i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken. Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig.” Verserna 14-19. ”Laodicea” betyder folkets dömande eller (enligt Cruden) ett rättvist folk. Detta församlingstillstånd existerar under tiden för domen (se läsningarna ”Domen” och ”Den förste Ängelns Budskap”) och följaktligen under den tid, när det sista nådens budskap förkunnas till världen, vilket är den tredje ängelns budskap.

20. Hur nära är Herrens ankomst, när detta budskap förkunnas?

”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” Vers 20. Jämför denna text med Matteusevangeliet 24:32, 33.

21. Skall Herren finna ett ”rättfärdigt folk”, när Han återvänder till denna jord?

”Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor…. I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.” Uppenbarelseboken 14:1, 5.

27 e.Kr.	100	323	538	1798	1833	1844
73 år	223 år	215 år	1 260 år	35 år	11 år	Till tidens ände
Efesus	Smyrna	Pergamus	Tyatira	Sardes	Filadelfia	Laodicea
Önskvärd	Söt lukt	Upphöjd	Angenäm arbetslukt eller förkrosselses offer	Glädjesång eller det, som återstår	Broderlig kärlek	Ett rättvist folk eller folkets dömande
Ren	Förföljd	Populär	Världslig statskonst	Brist på nit	Kärlek	Ljum

Budskapen till de sju församlingarna är profetiska och omfattar hela den kristna tidsåldern. Ovan framställda skiss är ämnad att visa den sannolika tiden för de olika perioderna. Med år 27 e.Kr., tiden för Frälsarens dop och början av Hans jordiska mission, begynte Efesus’ tidevarv, som betyder önskvärd. Detta omfattade de första apostlarnas levnad och nådde till omkring början av det andra århundradet. Församlingens andra tidevarv kallades för ”Smyrna”, som betyder myrra eller söt lukt, därmed utmärkande de hedniska förföljelserna mot de kristna under dess varaktighet. Omkring år 323 blev församlingen upphöjd över dessa förföljelser och gjordes populär genom kejsar Konstantins omvändelse till kristendomen. År 538 skedde en annan förvandling, genom att Roms biskop gjordes till församlingarnas överhuvud och kättares tillrättavisare. Under en tid av 1 260 år ägde denna makt herravälde över Guds folk, fördömande vem den behagade och marterande eller pinande till döds många millioner kristna för deras trohet mot Bibeln. Tyatiras tidevarv bestraffades för sin världsliga politik, där romerska lärare tilläts att ha ämbetsplatser ibland dem. År 1798 blev den påvliga makten över församlingen bruten, och alltså inträdde församlingen då i sin fröjdefulla tid. Därför erhöll den namnet Sardes, som betyder glädjesång. Sedan stjärnfallet inträffat, år 1833, inträdde församlingen i förhoppningens tidevarv; och medan de förväntade Herrens snara återkomst, utdelade de på ett broderligt sätt sina ägodelar ibland de nödställda, såsom apostlarna gjorde fordomdags eller förr. Och slutligen kommer vi till 1844, då vår Överstepräst gick in i det allra heligaste, för att rena helgedomen, dvs. den undersökande domen, och detta församlingstidevarv (det laodiceiska) skall fortfara, till dess Jesus kommer och samlar de trogna från alla tider.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 87. Den rike Mannen och Lasarus

Bibelläsningar för Familjekretsen

87. Den rike Mannen och Lasarus

1. I liknelsen om den rike mannen och Lasarus, hur gick det med den fattige mannen?

”Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida.” Lukasevangeliet 16:22.

2. Hur gick det med den rike mannen?

”Även den rike dog och begravdes. När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.” Verserna 22, 23.

Anm.: ”Den rike mannen dog och begravdes.” Samme man, som dog, blev begraven, och han lyfte blicken i dödsriket. Den fattige mannen dog även han och blev av änglarna förd till Abrahams sköte eller till dennes sida.

3. Vad anhöll den rike mannen om hos Abraham?

”Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld.” Vers 24. Här framställs hans kropp tydligt, men vi vet, att den vilar i graven intill uppståndelsen.

4. Vad svarade Abraham, då den rike mannen bad, att Lasarus skulle sändas till hans faders hus?

”Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till.” Vers 29.

5. Vilken bön framställde den rike mannen därpå?

”Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig.” Vers 30.

Anm.: Den rike mannen framställs alltså i liknelsen såsom havande uppfattningen, att Lasarus var och icke levande i himmelen. Han säger: ”någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig”, som ville han säga: Om ett sådant underverk bleve utfört, skulle de sannerligen omvända sig.

6. Vad skulle följden ha blivit, om Lasarus hade gjort detta?

”Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’” Vers 31. Detta visar tydligt, att Lasarus var död och låg i graven; ty han måste uppstå från de döda, innan han kunde varna de levande.

7. När skall de ogudaktiga bli straffade?

”Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag”. Andra Petrusbrevet 2:9. I den gamla översättningen heter det. ”Men behålla de orättfärdige till domedag till att straffas”, och detta överensstämmer med både den engelska och danska översättningen.

8. När skall domen inträffa?

”{O}ch ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt”. Andra Tessalonikerbrevet 1:7-9. Detta ställe visar, att de orättfärdiga inte får sitt straff vid döden.

9. När skall de rättfärdiga få sin lön?

”Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.’” Lukasevangeliet 14:14.

10. När skall änglarna föra de utvalda upp till Kristus?

”Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.” Matteusevangeliet 24:30, 31.

Anm.: Så långt i den anförda liknelsen har vi sett, att den avhandlar kroppsliga varelser. Den säger ingenting om deras själ eller ande. Liknelsen säger även entydigt, att Lasarus måste uppstå, om han skulle kunna utföra den rike mannens önskan. De ogudaktiga får inte sitt straff förrän efter domen, och de rättfärdiga erhåller inte sin belöning före Kristi ankomst med alla de heliga änglarna. Följaktligen måste vi komma till den slutsatsen, att Frälsaren i denna liknelse brukade ett figurligt eller symboliskt talesätt, som kallas för personifiering, ett talesätt, varigenom livlösa föremål framställs som om de hade liv. På detta sätt kunde Kristus mera intrycksfullt visa, vad som skulle inträffa i framtiden, därigenom att Han framställde det såsom redan då inträffande.

11. Framställer Gud på andra ställen ting, vilka inte existerar, som om de gjorde det?

”Så står det skrivet: Till fader för många folk har jag satt dig , och det är han inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är, som om det vore till.” Romarbrevet 4:17.

12. Anför några ställen från Gamla Testamentet, vilka visar, att personifiering var ett talesätt, som ofta brukades.

”Ty stenarna i muren skall ropa och bjälkarna i trävirket skall svara dem.” Habackuk 2:11; Andra Konungaboken 14:9; Domarboken 9:7-15; Första Moseboken 4:10; Andra Moseboken 31:17, 18; 32:27, 31.

13. Brukas samma talesätt understundom i Nya Testamentet?

”Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar”. Jakobsbrevet 5:4.

Anm.: Ändamålet med denna liknelse var att visa, att fastän judarna påstod sig vara Abrahams barn och föraktade hedningarna, synnerligen de fattiga, skulle dock dessa föraktade människor, om de trodde på Herren, bli räknade för Abrahams barn, och de rika judarna skulle uteslutas från de löften, som blivit givna till deras fader Abraham.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 86. Att vara borta från Kroppen

Bibelläsningar för Familjekretsen

86. Att vara borta från Kroppen

1. Vilket ämne avhandlar Paulus i Andra Korintierbrevet 5:1-8?

”Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen.” Vers 1. I denna vers omtalas de troendes närvarande och tillkommande tillstånd.

2. Vad är vårt tillstånd, medan vi är här i vårt ”jordiska tält”, dvs. i detta dödliga tillstånd?

”Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning”. ”Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet.” Verserna 2, 4.

3. Med vilka andra ord omtalar aposteln detsamma?

”Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas.” Romarbrevet 8:22.

4. Hur många olika tillstånd omtalar aposteln?

Tre: 1) Tillståndet i det nuvarande livet, vari vi är iklädda ”det jordiska tältet”, Andra Korintierbrevet 5:1, 4; 2) Ett overksamt tillstånd, som aposteln i vers 4 beskriver såsom att vi blir avklädda; 3) Ett härlighetens tillstånd, när detta dödliga har uppslukats av livet och vi blir överklädda med vår himmelska boning. Verserna 2, 4.

5. Efter vilket av dessa tillstånd längtade aposteln?

”Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning”. Vers 2.

6. Vad sade han om det andra tillståndet?

”Vi vill inte bli avklädda”. Vers 4.

7. Hur kan det bevisas, att Paulus skådade framåt till uppståndelsen, då han uttryckte en önskan om, att bli överklädd med boningen från himmelen?

Med en parallelltext, som finns i Romarbrevet 8:23: ”Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.”

8. När skall kroppens förlossning äga rum?

”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå.” Första Tessalonikerbrevet 4:16. Se även Filipperbrevet 3:20, 21.

9. När skall detta dödliga bli uppslukat av livet?

”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.” Första Korintierbrevet 15:51-54.

Anm.: Att vara avklädd måste ha avseende på dödstillståndet. Det är klart, att apostelns längtan och tros öga var riktade mot den tillstundande förlossningen.

10. Om vår himmelska boning är odödlighetstillståndet, hur kan aposteln då säga, att vi har den?

”Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son.” Första Johannesbrevet 5:11. Följaktligen gäller detta: ”Den som har Sonen har livet.” Vers 12. Odödlighetens liv förväntar vi genom tron. Det livet är samma odödlighetstillstånd, som Paulus kallar för ”vår himmelska boning”. Denna är evig i himlarna, emedan det är Guds eviga och oföränderliga beslut, att ge den till oss.

11. När har en människa gjorts lämplig, att vara hemma hos Herren?

Inte förrän hon blivit förlossad från allt dödligt och förgängligt. Första Korintierbrevet 15:50; Första Tessalonikerbrevet 4:17.

12. Vilket tillstånd åsyftar aposteln med uttrycket ”hemma i kroppen”? Andra Korintierbrevet 5:6.

Det första tillståndet, som omtalas i vers 1.

13. Vilket tillstånd åsyftar han med uttrycket ”att vara hemma hos Herren”?

Det tredje tillståndet, som inträder, när detta dödliga uppslukas av livet.

14. Vad åsyftar aposteln med allt detta?

”Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.” Andra Korintierbrevet 5:10.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 85. Andarna i Fängelset

Bibelläsningar för Familjekretsen

85. Andarna i Fängelset

1. På vilket sätt led Kristus för de orättfärdiga?

”Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden.” Första Petrusbrevet 3:18.

2. Genom vem blev Han levandegjord?

”Så led också Kristus en gång… Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden.” Samma vers.

3. Hur predikade Han för andarna, som var i fängelset?

”I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset”. Vers 19. Det vill säga genom samme Ande, som reste upp Honom från de döda. Romarbrevet 8:11; Apostlagärningarna 2:24.

4. Vad sade Frälsaren, att Han blivit smord till att uträtta?

”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet”. Lukasevangeliet 4:18.

5. Hur kommer människan i träldom?

”{T}y det man besegras av är man slav under.” Andra Petrusbrevet 2:19.

6. Under vad är människan såld till denna träldom?

”Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden.” Romarbrevet 7:14.

Anm.: Det fängelse, som människorna befinner sig i, är det förtappade tillstånd, vari synden försätter dem. Kristus kom, för att lossa banden och sätta fångarna i frihet.

7. När predikade Guds Ande för andarna i fängelset, vilka fordom inte trodde?

”{F}ör dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes.” Första Petrusbrevet 3:20.

8. Försökte Guds Ande genom Noa, att befria dem, som var syndens slavar på Noas tid?

”Då sade HERREN: ’Min Ande skall inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år.’” Första Moseboken 6:3.

Anm.: Noa var rättfärdighetens predikare. Andra Petrusbrevet 2:5. Kristi Ande var i honom och vittnade om frälsningen genom Kristus. Första Petrusbrevet 1:11. Denna predikning skedde under den tid, då Gud tålmodigt väntade, medan människorna fattade sitt beslut. Det kunde inte ha varit till någon nytta, att predika för dem, om deras tro helt hade upphört, så att Gud ej längre behövt tåligt vänta.