onsdag 16 december 2015

Bibelläsningar för Familjekretsen. 71. De två Lagarna

Bibelläsningar för Familjekretsen

71. De två Lagarna

1. Efter vilken regel skall alla människor slutligen bli dömda?
Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till. Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont.” Predikaren 12:13, 14. ”Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag.” Jakobsbrevet 2:12.

2. Med vilken annan lag, som människorna inte skall dömas efter, hade Guds folk att göra för en tid?
”[O]ch strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem. Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.” Kolosserbrevet 2:14-17. [”Skuldebrev” ovan motsvaras av ”handskriften i stadgar” i originalet. Min anm.]

3. Vilka två uttryck används, för att utmärka dess lagar?
Den första kallas för ”moral- eller sedelagen”, vilken omfattar de Tio Buden, och den andra för ”ceremoniallagen” under den judiska tidsåldern.

4. I vilket förhållande står sedelagen till synden?
Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.” Första Johannesbrevet 3:4.

5. Hur tidigt i världens historia hade denna lag gällande kraft?
”[E]ftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse.” Första Timoteusbrevet 2:13, 14.

6. Denna lag var alltså bindande för människan, innan hon föll i synd. Vad innefattades således i den?
Människans förhållande till sin Gud och till sin nästa. ”En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: ʼMästare, vilket är det största budet i lagen?ʼ Han svarade: ʼDu skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.ʼ” Matteusevangeliet 22:35-40.

7. När och varför infördes lagar av ceremoniell eller avbildande karaktär?
De infördes, sedan människan hade syndat, och därför att Gud i Sin stora nåd hade upprättat ett återlösnings- eller försoningssystem för människans frälsning. ”Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt HERREN av markens gröda. Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offer,”. Första Moseboken 4:3, 4. ”Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer.” Hebréerbrevet 11:4.

Anm.: Abels offer var bättre, emedan han offrade blod, som var en fullkomlig avbild av den utlovade Frälsarens offer samt var ett verkligt uttryck för tro på Honom. Men lagen om offringarna, som utgjorde den förnämsta pelaren i ceremonialsystemet, skulle inte ha pålagts människorna, om inte syndens inträde i världen hade gjort det nödvändigt, att en Frälsare skulle utlovas för människosläktets återlösande. Denna lag var alltså härledd eller sekundär och stod i förbindelse med frälsningsplanen samt kom till på grund av synden. Sedelagen kan däremot kallas för en primär eller ursprunglig lag, emedan den existerade före syndens inträde i världen, och den visar alla skapade varelsers förhållande till sin Skapare och till varandra. Denna skulle ha fortfarit att existera lika fullt, om inte synden hade kommit. Skillnaden mellan de två lagarna är alltså tydlig och påtaglig vad beträffar ursprung, natur och ändamål.

8. Hur blev sedelagen delgiven folket vid Sinais berg?
Och HERREN talade till er ur elden.... Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden,”. Femte Moseboken 4:12, 13. [”De tio orden” motsvaras av ”de tio buden” i originalet. Min anm.]

9. Hur blev ceremoniallagen delgiven det?
HERREN kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet. Han sade: Säg till Israels barn: När någon bland er vill bära fram ett offer åt HERREN,”. Tredje Moseboken 1:1, 2. ”Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. HERREN gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt HERREN i Sinai öken.” Tredje Moseboken 7:37, 38.

10. Av vem och på vad blev sedelagen skriven?
Och HERREN talade till er... Han förkunnade för er... de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor.” Femte Moseboken 4:12, 13.

11. I vad och av vem blev ceremoniallagen skriven?
”[O]ch bud, stadgar och lagar gav du dem genom din tjänare Mose.” Nehemja 9:14. ”De bad Esra, den skriftlärde, att hämta Mose lagbok, den som HERREN hade gett åt Israel.” Nehemja 8:1.

12. Var de Tio Buden en särskild och fullkomlig lag i och för sig själva?
Dessa ord talade HERREN med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.” Femte Moseboken 5:22. ”HERREN sade till Mose: ʼStig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.ʼ” Andra Moseboken 24:12.

13. Var ceremoniallagen en fullständig lag i och för sig själv?
”Budens lag, som var given i stadgar.” Efésierbrevet 2:15, originalet. Läs Hebréerbrevet 7:11-19.

14. Vad är sedelagens beskaffenhet?
”HERRENS undervisning är fullkomlig, den ger själen nytt liv.” Psaltaren 19:8. [Originalet: ”Herrens lag”. Min anm.]

15. Kunde fullkomlighet uppnås genom ceremoniallagen?
Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar.” Hebréerbrevet 9:9.

16. Vad sade profeten Jesaja, att Kristus skulle göra med sedelagen, då Han skulle komma till denna värld som den store Läraren?
”Det behagade Herren, för sin rättfärdighets skull, att göra sin lag stor och härlig.” Jesaja 42:21. Gamla översättningen.

17. Hur uppfyllde Kristus denna profetia?
Genom att uppenbara för folket djupet hos lagens andliga natur, genom att leva i fullkomlig lydnad för såväl dess bokstavliga som dess andliga fordringar och genom att ge Sitt liv, för att frälsa eller rädda människorna från straffet för dess överträdelse. Läs Matteusevangeliet 5:17-48; Johannesevangeliet 15:10; Första Petrusbrevet 2:22; Romarbrevet 4:25, m.fl.

18. Hur länge skulle ceremoniallagen fortsätta att existera?
Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.” Hebréerbrevet 9:10.

19. När inträffade denna tid?
”Men nu har Kristus trätt fram som överstepräst för det goda som skall komma. Han har gått genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort av människohand, det vill säga inte tillhör denna världen. Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt.” Verserna 11, 12, Bibel 2000.

20. Vilken inverkan hade Kristi död på ceremoniallagen?
”[O]ch strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.” Kolosserbrevet 2:14. ”Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar,”. Efésierbrevet 2:15.

21. Vad var ändamålet med ceremoniallagen?
Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram.” Hebréerbrevet 10:1.

22. Varför blev den avskaffad?
Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.” Hebréerbrevet 7:18, 19.

23. Vad säger Paulus om sedelagens helighet och andlighet?
Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.” ”Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden.” Romarbrevet 7:12, 14.

24. Vilken inverkan har tron på Kristus på vårt förhållande till sedelagen?
Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.” Romarbrevet 3:31.

25. Om vi ännu skulle hålla fast vid ceremoniallagen, vilken inverkan skulle det ha på vårt förhållande till Kristus?
Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.” Galaterbrevet 5:2.

26. Hur länge säger Kristus, att sedelagen skall bestå?
Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.” Matteusevangeliet 5:18.

Anm.: ”Det är så långt ifrån, att Jesus skulle uppluckra lagen, att han tvärtom med ett högtidligt förklarande förklarar lagens eviga giltighet och bestånd i alla sina delar. Han säger det med ett sannerligen eller med det amen, som betyder den vissa, orubbliga sanningen.... Himmel och jord skall förgås, deras band skall brista. Men lagens band skall bestå oupplöst. Den minsta bokstaven i det hebréiska språket är iota. Flera bokstäver är varandra så lika, att de blott skiljs åt genom en prick eller liten krökning. Inte ett iota, inte en enda sådan bokstav eller prick, som tjänar till att sammanhålla lagen, skall förgås eller förfalla. Allt, det minsta med det största, är betydelsefullt.” – Fjällstedts anm. över Matteusevangeliet 5:18.

27. Till vilken av de två lagarna hör Sabbatsbudet?
sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.” Första Moseboken 2:2, 3.


Anm.: Det står alltså klart, att Sabbaten tillhör den ursprungliga, primära eller sedliga lagen, emedan Sabbaten instiftades före syndens inträde i världen och följaktligen innan avbilder och skuggor eller stadgar av en ceremoniell beskaffenhet kunde ha existerat.

tisdag 15 december 2015

Bibelläsningar för Familjekretsen. 70. De två Förbunden

Bibelläsningar för Familjekretsen

70. De två Förbunden

1. Vad sade Gud till Mose, att påminna Israels barn om, strax innan Han kungjorde lagen från berget Sinai?
ʼSå skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig.” Andra Moseboken 19:3, 4.

2. Vilket förbund föreslog Han, att göra eller ingå med dem?
Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn.ʼ” Verserna 5, 6.

3. Vad betyder ordet ”förbund”?
”Förening, förbindelse. Överenskommelse (mellan personer l. stater).” – Sunden. ”En på ömsesidiga villkor och förpliktelser grundad överenskommelse om frid och vänskap mellan människor.” – Biblisk Ordbok, av Nyström.

4. Vad svarade folket, då Mose omtalade, vad Herren ämnade göra?
Allt folket svarade med en mun: ʼAllt vad HERREN har talat vill vi göra.ʼ Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.” Andra Moseboken 19:7, 8.

5. I det förbund, som Herren ämnade upprätta med Israels barn, vad sade Han, att de skulle göra?
Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund,”. Vers 5, första delen.

6. Vad var det förbund, som de skulle hålla såsom sin del av den ömsesidiga överenskommelsen mellan Gud och dem?
Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor.” Femte Moseboken 4:12, 13. [I originalet: ”de tio buden”. Min anm.]

7. I vilket förhållande stod de Tio Buden till det förbund, som blev upprättat mellan Gud och Israels barn?
Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min.” Andra Moseboken 19:5. De Tio Buden kallades för Guds förbund, innan ännu förbundet blivit upprättat mellan Gud och Israel. De utgjorde inte en överenskommelse, utan de var någonting, som Gud befallde dem att göra, under löfte om någonting, om de ville hålla dem. Alltså blev de Tio Buden – Guds förbund – grundvalen för det förbund, som ingicks mellan Honom och Israel. De Tio Buden var det ”förbund som HERREN har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.ʼ” Läs Andra Moseboken 24:8.

8. Sedan Gud hade uttalat Sin lag (det förbund, som Han bjöd dem att hålla, Andra Moseboken 20:3-17), fortsatte Han då att tala till folket?
”[O]ch han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.” Femte Moseboken 5:22, sista delen.

9. Vad slags undervisning gav Han efteråt till folket? Andra Moseboken 20:22 till slutet av kap. 23.
Den utgjorde en praktisk tillämpning eller förklaring av de Tio Buden, så att folket bättre skulle förstå, vad som menades med att hålla dem. Det, som sägs om altaret – hur det skulle byggas och hur man skulle nalkas det – i Andra Moseboken 20:24-26, visar helt enkelt Guds noggrannhet med avseende på Sin tillbedjan. I Andra Moseboken 23:14-19 har vi även andra bud, som angår Hans tillbedjan.

10. Sedan Mose hade upprepat Herrens ord i folkets åhöro och det hade lovat, att hålla dem (Andra Moseboken 23:14-19), vad gjorde han, så att inget missförstånd skulle uppstå?
Och Mose skrev ner alla Herrens ord. Följande morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar.Han tog förbundsboken och läste upp den för folket,”. Andra Moseboken 24:4, 7.

11. Sedan folket åter hade fått lyssna till Herrens ord samt hade lovat att vara lydiga (vers 7), vad gjordes för att stadfästa eller bekräfta förbundet, som hade ingåtts?
Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ʼSe, detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.ʼ” Vers 8. ”[O]ch stänkte på själva bokrullen och på allt folket. Han sade: Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla.” Hebréerbrevet 9:19, 20.

Anm.: Vi har här den fullständiga uppgiften om det första förbundets uppkomst. Det bestod i ett löfte från Israels barn om, att hålla de Tio Buden samt i en försäkran från Herren om, vad Han skulle göra för dem, om de lydde Hans röst.

12. Var förbundet, som ingicks vid Sinai, det enda förbund, som Gud gjorde med Israel?
Se, dagar skall komma, säger HERREN , då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger HERREN.” Jeremia 31:31, 32.

13. Vilken jämförelse gör Gud mellan de två förbunden?
Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra.” Hebréerbrevet 8:6, 7.

14. I vilket avseende var det första förbundet klandervärt?
I just de ting, vari det andra förbundet var bättre, nämligen med hänsyn till löftena, vilket ses av vers 6: ”Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften.

15. Vilka är det nya förbundets löften?
Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: Lär känna Herren. Ty alla skall känna mig,från den minste bland dem till den störste.” Hebréerbrevet 8:10, 11. ”Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.” Jeremia 31:34, sista delen.

16. Omtalas dess löften i den ordning de skall uppfyllas?
Det är klart, att i Jeremia 31:33, 34, där det nya förbundets löften mera fullständigt omtalas än i Hebréerbrevet 8:10, 11, dessa löften inte nämns i de ordning de skall uppfyllas. Detta ses därav, att syndernas förlåtelse omtalas sist, ehuru denna bör föregå lagens inskrivande i hjärtat. Den rätta ordningen är, som följer: Syndernas förlåtelse, lagens inskrivande i hjärtat, syndernas utplånande, så att de inte mera skall kommas ihåg, Guds folks upptagande till det himmelska Jerusalem, där de skall känna Herren.

17. Med vad var Israels löfte i verkligheten liktydigt i det första förbundet?
I det första förbundet lovade man, att hålla Guds bud, så att man därigenom skulle bli värdig att få komma in i Guds rike. Detta var verkligen ett löfte om, att göra sig själv rättfärdig; ty Gud lovade inte, att hjälpa någon under det förbundet. Men Kristus säger: ”utan mig kan ni ingenting göra.” Johannesevangeliet 15:5. Och profeten säger: ”alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.” Jesaja 64:6. Den enda fullkomliga rättfärdigheten är Kristi rättfärdighet, och denna kan erhållas endast genom tron på Jesus. Se Romarbrevet 3:20-26. Den enda rättfärdighet, som kan förskaffa oss inträde i Guds rike, är ”rättfärdigheten från Gud genom tron.” Filipperbrevet 3:9. Profeten säger om Kristus, när Han har intagit Sin tron, för att regera som konung över Israel: ”och detta är det namn man skall ge honom: HERREN vår rättfärdighet.” Jeremia 23:6.

18. Vad måste man dock göra, för att få evinnerligt eller evigt liv?
”[O]ch vill du gå in i livet, så håll buden.ʼ” Matteusevangeliet 19:17, sista delen. Se även Uppenbarelseboken 22:14, Reformations-Bibeln.

19. Hur kunde då det forna Israel erhålla evigt liv?
”[H]ur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud. Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet.” Hebréerbrevet 9:14, 15.

Anm.: Det faktum, att Kristus, såsom medlaren av det andra förbundet, dog för deras synder, som levde under det första förbundet, bevisar, att det fanns ingen förlåtelse i och genom det första förbundet.

20. På vilket sätt allena kan de goda gärningar, vilka fordras av lagen, frambringas i en människas liv?
Läs Johannesevangeliet 15:4, 5; Filipperbrevet 2:13; Efésierbrevet 2:10; Hebréerbrevet 13:20; Första Korintierbrevet 15:10; Galaterbrevet 2:20.

21. Vilken ställning måste vi inneha, för att Gud skall kunna göra oss ”skickliga i allt gott verk till att göra hans vilja”?
Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er.” Jakobsbrevet 4:7. ”Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten.” Romarbrevet 6:13.

22. Vad sägs om lagen i det andra eller nya förbundet?
”Jag [Herren] skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.” Jeremia 31:33.

23. Enär intet sådant löfte fanns i det gamla förbundet (se Andra Moseboken 19:5-8; 24:3-7), är inte det nya förbundets löften mycket bättre, än det gamla förbundets var?

24. När och hur blev det andra förbundet stadfäst?
Genom Kristi död på korsets trä. ”Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer.” Danielsboken 9:27, första delen. ”Där det finns ett testamente, måste det tillkännages att den som har upprättat det är död. Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever.” Hebréerbrevet 9:16, 17.

25. Hur kunde då israeliterna eller något annat folk, som levde före Kristi första ankomst, erhålla någon nytta därav?
Genom tron på den utlovade Frälsaren. Läs Hebréerbrevet 6:13, 16-20; Romarbrevet 4:17.

26. När och genom vem blev det abrahamska förbundet stadfäst?
Genom Kristus. Läs Hebréerbrevet 6:13, 16-20; Galaterbrevet 3:17.

27. Finns det någonting i det nya förbundet, som inte fanns i det förbund, som ingicks med Abraham?
Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.” Galaterbrevet 3:29. Se även verserna 6-9.

Anm.: Ingen bör tillåta sig att bli förvillad av uttrycken första förbundet och andra förbundet. Ehuru förbundet, som Gud upprättade vid berget Sinai, kallas för det första förbundet, var det dock ingalunda det första förbund, som Gud ingått med människan. En lång tid dessförinnan hade Han instiftat ett förbund med Abraham samt även med Noa och med Adam. Ej heller bör man ha den föreställningen, att det första eller gamla förbundet var det enda förbund, som existerade under en viss tid, innan man kunde få del av det andra eller nya förbundets löften. Hade detta varit fallet, skulle det icke ha funnits någon förlåtelse för folket under den tiden. Vad, som kallas för det andra förbundet, existerade i verkligheten, innan det s.k. första förbundet ingicks vid berget Sinai; ty Abrahams förbund vad stadfäst i Kristus (Galaterbrevet 3:17), och det är endast i Kristus, som det s.k. andra förbundet äger någon kraft eller något värde. Genom det andra förbundet erhålls ingen välsignelse, som inte erhålls genom de löften, som gavs till Abraham. Och vi, med vilka det andra förbundet ingåtts, kan få del av dess utlovade välsignelser endast såsom Abrahams barn. Att tillhöra Kristus, är detsamma som att vara Abrahams barn och få del i hans välsignelser (Galaterbrevet 3:7-9), och enär ingen kan erhålla någon välsignelse, undantagandes han är Abrahams barn, är det klart, att det finns ingenting i det s.k. andra förbundet, som ej redan innefattas i det förbund, som upprättades med Abraham. Det andra förbundet existerade i varje enskildhet långt före det första förbundet, ja, det förekom redan på Adams tid. Det kallas för det andra, emedan dess stadfästande genom blod och dess utförligare omnämnande kommer efter det första förbundets upprättande vid Sinai. Och mer än detta, det var det andra förbundet, som ingicks med det judiska folket. Det förbund, som ingicks vid Sinai, var det första, som gjordes med detta folk.

28. Vad var då ändamålet med det sinaitiska förbundet?
Herren stod just i begrepp, att kungöra Sin lag. Israeliternas högtidliga löfte, att hålla den och deras misslyckade försök att göra det, ställde dem ansikte mot ansikte med lagöverträdelsens följder. Deras insikt om synden och deras kunskap om dess följder skulle fastna mycket lättare i deras sinnen, än om de inte hade gett det löfte, som de avlade. Och eftersom de sålunda fick en klar bild av sin synd och kunde inse dess förskräcklighet, skulle detta dra dem till den enda källan för hjälp, som kunde erhållas i överflöd genom det abrahamska förbundet. Man kan alltså säga, att det första förbundet tillkom, för att göra det andra förbundet (som är liktydigt med det abrahamska förbundet) mera framstående och sålunda leda folket till att anamma det. När vi bevisar, att det första förbundet – det, som ingicks vid Sinai – ej innehöll någon förlåtelse för synd, skall somliga med ens invända: ”Men de erhöll dock förlåtelse under det förbundet.” Hela svårigheten ligger i en förväxling av uttryck. Vi förnekar inte, att under det första förbundet, dvs. under dess giltighetstid, gavs det förlåtelse, men denna förlåtelse erhölls inte i och genom det förbundet. Förlåtelsen erhölls genom någonting annat, vilket vi kan se av Hebréerbrevet 9:15. Man fick inte bara förlåtelse för synd och nåd till hjälp vid behov under det gamla förbundet, utan samma förmåner förekom före detta förbunds uppkomst på grund av förbundet med Abraham. Det abrahamska förbundet skiljer sig inte i något avseende från det förbund, som ingicks med Adam, förutom att det är mera utförligt omtalat. Vi ser alltså, att det fanns inget behov för syndaförlåtelse i och genom det första eller sinaitiska förbundet. Frälsningens plan hade utvecklats långa tidsåldrar, innan evangelium blev predikat för Abraham (Galaterbrevet 3:8), och var alldeles tillräckligt att frälsa alla, som skulle anamma den. Det sinaitiska förbundet blev gjort, för att leda folket till att inse sitt behov av evangelium.

Hebréerbrevet 9:1 är ett Skriftställe, som hindrar många ifrån att se, att alla Guds välsignelser delges människan genom det andra förbundet och icke genom det första. Detta ställe lyder: ”Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom.” Detta, tillika med det faktum, att de som rättade sig efter dessa stadgar för gudstjänst, erhöll förlåtelse för sina synder (Tredje Mosebokens fjärde kapitel), tycks för somliga vara ett avgörande bevis för, att det första förbundet omfattade evangelium och dess välsignelser. Men syndernas förlåtelse erhölls inte på grund av offringarna; ”Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder.” Hebréerbrevet 10:4. Syndernas förlåtelse erhölls endast på grund av det utlovade syndoffret, Kristus (Hebréerbrevet 9:15), det nya förbundets medlare, på vem man visade sin tro genom offringarna. Det var alltså genom det andra eller nya förbundet, som förlåtelse erhölls av dem, som lydde stadgarna för gudstjänst hörande till det första förbundet.

Vidare, dessa ”stadgar för gudstjänst” utgjorde ingen del av det första förbundet. Om så varit, skulle de ha blivit omnämnda i detta förbund, men det säger ej ett enda ord därom. De var förbundna därmed, men inte en del därav. De var blott de medel, genom vilka folket erkände rättvisan av sin fördömelse till döden för överträdelse av den lag, som det hade förbundit sig att hålla, och genom vilken det bevisade sig tro på det nya förbundets medlare.


I korthet framställt, är alltså Guds plan för syndares frälsning i alla tider, från Adams fall till nådatidens slut, som följer: Överbevisning om synd medelst lagen, varigenom syndaren drivs till att söka frihet; därnäst emottagandet av Kristi nådiga inbjudning, till vilken han länge förut haft tillgång, men ej velat anamma; och slutligen, sedan han antagit Kristus och erhållit trons rättfärdighet, visar den kristne sin tro genom iakttagandet av evangelii anordningar genom ett rättfärdigt leverne i tron på Kristus.

måndag 14 december 2015

Bibelläsningar för Familjekretsen. 69. Evigt Straff

Bibelläsningar för Familjekretsen

69. Evigt Straff

1. När de ogudaktiga en gång får sitt straff, hur varaktig blir dess verkan?
”Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.ʼ” Matteusevangeliet 25:46.

2. Vad är syndens straff?
”Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” Romarbrevet 6:23. Detta straff är det motsatta av evigt livt. Det eviga straffet är alltså en evig död – en död, som aldrig skall upphöra.

3. Hur många gånger skall de ogudaktiga dö?
”Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.ʼ” Uppenbarelseboken 21:8.

Anm.: Både goda och onda människor måste dö den första döden; men denna är blott timlig eller tillfällig och varar inte längre än till uppståndelsen. Efter uppståndelsen måste de ogudaktiga dö den andra döden, som är evig i sina verkningar.

4. Hur långvarig skall pinan bli i eldsjön?
”Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter.” Uppenbarelseboken 14:10, 11.

Anm.: De grekiska orden, vilka här är översatta ”evigheternas evigheter”, har olika betydelser. Varaktigheten av den period, som därmed betecknas, beror på sammanhanget de brukas i. Enligt grekiska ordböcker betyder aion tidsperiod, livstid, lång tid, evighet [härav eon = tidsrymd. Min anm.].

5. Hur används ordet evig på många andra ställen i Skriften?
”då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.” Andra Moseboken 21:6. Se även Tredje Moseboken 16:29, 31, 34. Orden ”allt framgent” i det anförda stället [i originalet; i Folk-Bibeln ”för alltid”] och ordet ”evärdlig” [Folk-Bibeln: ”evig”] i de andra Skriftställena är översatta från samma ord i grundspråket.

6. Hur lång tid skänkte Samuels moder honom till Herren, för att tjäna i templet?
ʼJag vill vänta tills pojken har blivit avvand. Då skall jag ta honom med mig och föra fram honom inför HERRENS ansikte och sedan låta honom stanna där för alltid.ʼ” ”Därför vill jag nu ge honom tillbaka till HERREN. Så länge han lever skall han tillhöra HERREN.ʼ” Första Samuelsboken 1:22, 28. Här står det uttryckligt, att formuleringen ”för alltid” är densamma som ”för all sin tid” [Folk-Bibeln: ”Så länge han lever”], dvs. så länge Samuel skulle leva. Hade han inte levat mer, än en vecka eller en månad, skulle detta ”för alltid” ha varit inskränkt till en vecka eller månad.

7. Hur länge var Jona i valfiskens buk?
”Till bergens grund sjönk jag ner, jordens bommar slöts för evigt bakom mig.” Jona 2:6. Här är uttrycket ”för evigt” inskränkt till tre dagar.

8. Vad är beskaffenheten hos den eld, i vilken de ogudaktiga slutligen skall bli kastade?
”Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.” Matteusevangeliet 25:41.

9. Vad står det om denna eld på ett annat ställe?
”Han har sin kastskovel i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks.ʼ” Matteusevangeliet 3:12.

Anm.: Elden kallas för evig, emedan den icke skall släckas. Om ett hus står i lågor och elden blir släckt, kan huset räddas. Men om elden är osläcklig, skall den uträtta det verk, som är omtalat i det senast anförda Skriftstället; den skall bränna upp de ogudaktiga, som här kallas för agnar. Elden benämns evig, eftersom den varar så länge, som det finns någonting för den att förtära samt även enär den är evig till sin verkan, till sin följd.

10. Har människorna någonsin i forntiden blivit hemsökta med evig eld?
”Såsom Sodom och Gomorra och städerna där omkring, vilka på lika sätt som dessa övade skörlevnad och gick efter främmande kött, föreligger, genom det straff de undergått, såsom ett exempel på en evig eld. ” Judasbrevet 7, originalet.

11. Vilken verkan hade denna eviga eld på dessa städer?
Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga.” Andra Petrusbrevet 2:6. Den eviga elden förvandlade dessa städer till aska, och aposteln säger, att de blev satta till ett exempel för dem, som i framtiden skulle leva ogudaktigt. Dessa städer är nu inte i brand; ty Döda Havets salta vatten övertäcker den plats, där de en gång stod. [Märk: För undersökningar om platsen för Sodom och Gomorra, se upptäckter gjorda av den amerikanske amatörarkeologen Ron Whyatt, och besök upptäcktsresanden Jonathan Grays i Nya Zeeland nätplats www.beforeus.com ]

12. I vilket tillstånd skall denna eld lämna de ogudaktiga?
”Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt,”. Andra Tessalonikerbrevet 1:9.

13. Vart skall man kunna gå, för att komma bort ifrån Herrens ansikte och från Hans krafts härlighet?
”Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, … Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.” Psaltaren 139:7-10.

Anm.: En annan översättning lyder: ”Bort ifrån Herrens ansikte och bort ifrån hans makts härlighet.” Detta är alltså visst eller säkert, att när Herrens härlighet skall fylla jorden, såsom vattnet betäcker havet (Habbackuk 2:14), skulle inte de ogudaktiga kunna straffas med evigt fördärv ”bort ifrån Herrens ansikte och bort ifrån hans makts härlighet”, om de inte skulle göras om intet, såsom psalmisten säger: ”Ännu en liten tid och den ogudaktige finns ej mer, när du ser efter hans plats är han borta.” Psaltaren 37:10. Då skall de rättfärdiga ärva landet och hugnas eller uppmuntras med stor frid.

torsdag 10 december 2015

Bibelläsningar för Familjekretsen. 68. Syndarens Öde

Bibelläsningar för Familjekretsen

68. Syndarens Öde

1. Domen inleds med Guds hus. Vilken fråga framställer Petrus därom rörande de ogudaktiga?
”Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?” Första Petrusbrevet 4:17.

2. Vad säger Paulus om syndens lön?
”[S]yndens lön är döden,”. Romarbrevet 6:23. ”Död: en livsforms upphörande; tillintetgörelse.” – Sunden [Sundén? Min fråga. Som jag inte lär få svar på...].

3. Av vilken beskaffenhet är denna död?
”Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt,”. Andra Tessalonikerbrevet 1:9; Apostlagärningarna 3:23; Matteusevangeliet 10:28.

4. Vad säger Frälsaren skall hända dem, som inte omvänder sig?
”Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.” Lukasevangeliet 13:3. ”Förgås: förolyckas; omkomma.” – Sunden. [Förgås är lika med att gå under. Min anm.]

5. Hur säger aposteln, att de skall förgås?
”Dessa människor är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fånga och döda. De smädar vad de inte känner till och kommer att gå under genom sitt förfall.” Andra Petrusbrevet 2:12.

6. Med vad jämförs de ogudaktiga med tanke på deras straff?
”Vad ni än tänker ut mot HERREN skall han komma med fullständig ödeläggelse. Nöden skall inte komma två gånger. Om de än är hopslingrade som törnsnår och druckna av sitt drickande, skall de alla förtäras som torrt gräs.” Nahum 1:9, 10.

7. Vad blir utfallet av detta straff?
”När stormen kommer är det ute med den ogudaktige, den rättfärdige har en evig grundval.” Ordspråksboken 10:25. [I originalet: ”försvinner den ogudaktige”. Min anm.]

8. Skall det bli någonting kvar av dem?
”Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger HERREN Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist. ” Malaki 4:1.

9. Vad skall då deras tillstånd bli?
”Ty som ni har druckit på mitt heliga berg, skall alla hednafolk få dricka utan uppehåll. De skall dricka, de skall svälja, de skall bli som om de aldrig varit till.” Obadja 16.

10. Hur skall de ogudaktigas plats bli funnen?
”Ännu en liten tid och den ogudaktige finns ej mer, när du ser efter hans plats är han borta.” Psaltaren 37:10. Det skulle bli svårt, att hålla den ogudaktige i evig pina utan någon plats för honom att vara på.

11. Jorden i sitt nuvarande tillstånd har varit och är de ogudaktigas uppehållsort. Var skall de få sin lön – döden, som är syndens lön?
”Om den rättfärdige får sin lön på jorden, hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren!” Ordspråksboken 11:31.

12. Hur skall detta ske?
”De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem.” Uppenbarelseboken 20:9.

13. Blir de ogudaktiga straffade strax efter döden? Om inte, när erhåller de sitt straff?
”Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,”. Andra Petrusbrevet 2:9; Job 21:29, 30.

14. Jorden, som är syndarens uppehållsort, har blivit förbannad på grund av synden. Till vad förvaras den?
”Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.” Andra Petrusbrevet 3:7. Både jorden och syndaren förvaras till elden på den sista dagen.

15. Vad medför elden på jorden?
”[M]edan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta.” Vers 12.

16. Vad kallar vår Frälsare denna jord för, när den är i detta tillstånd?
”Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen.” Matteusevangeliet 13:41, 42.

Anm.: Satan och de ogudaktiga har nu denna jord som sin bostad. När Kristus kommer, skall den bli Hans, och sedan skall Han rengöra den från synd och syndare, innan Han ger den till de frälsta.

17. Vad skall uppstå ur denna jords aska?
”Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.” Andra Petrusbrevet 3:13. De ogudaktigas rum finns då inte mer till.

18. Men var skall de rättfärdiga då vara?
”Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike.” Matteusevangeliet 13:43.

19. Vilket löfte från vår Frälsare skall då besannas?
”Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.” Matteusevangeliet 5:5.

20. Vilken allmän sång skall då uppstämmas?
”Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga: ʼHonom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset,
äran och makten i evigheternas evigheter.ʼ” Uppenbarelseboken 5:13.

onsdag 9 december 2015

Bibelläsningar för Familjekretsen. 67. En rättvis Belöning

Bibelläsningar för Familjekretsen

67. En rättvis Belöning

1. Vilken rättvisans princip bör vi följa i vår gemenskap med varandra?
”Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den.” Ordspråksboken 3:27.

2. Vilken allmän vedergällningsregel omtalas i Skriften?
Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.” Matteusevangeliet 7:1, 2.

3. Bör man under någon omständighet återgälda ont med ont?
”Löna inte ont med ont,”. Romarbrevet 12:17. ”Löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna,”. Första Petrusbrevet 3:9.

4. Vad sägs om dem, som vedergäller gott med ont?
”Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan inte vika.” Ordspråksboken 17:13.

5. Skall alla människor bli belönade utan avseende på deras karaktär?
”Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” Romarbrevet 6:23. Läs Romarbrevet 2:6, 11.

6. Skall alla människors gärningar komma i ljuset, för att erhålla vederbörlig eller rimlig rannsakning?
”Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva.” Första Korintierbrevet 3:12, 13.

7. Skall Gud göra personskillnad vid denna rannsakning?
”Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?ʼ” Första Moseboken 18:25. ”Rättfärdighet och rätt är din trons fäste, nåd och sanning står inför ditt ansikte. ” Psaltaren 89:15. ”Han skall ge var och en efter hans gärningar:”. ”[T]y Gud är inte partisk.” Romarbrevet 2:6, 11.

8. Kan vi inte i verkligheten avgöra för oss själva, vad vår belöning skall bli?
”Se, jag lägger i dag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är,”. Femte Moseboken 30:15. ”Så säger HERREN: Se, jag förelägger er vägen till livet och vägen till döden.” Jeremia 21:8.

9. Skall någon undslippa rannsakning i domen?
”Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.” Andra Korintierbrevet 5:10.

10. Vad skall avgöra belöningens beskaffenhet för var och en?
”Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda.” Galaterbrevet 6:7.

11. Vad skall den orättfärdiges skörd bli?
”Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång,”. Galaterbrevet 6:8. ”Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda,”. Romarbrevet 2:9.

12. Vilken belöning skall de rättfärdiga få?
”[M]en den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.” Galaterbrevet 6:8. ”[M]en härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda,”. Romarbrevet 2:10.

13. Med vilka ord omtalas allas slutliga öde samt tiden, när detta skall avgöras?
”Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig.ʼ ʼSe, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar.” Uppenbarelseboken 22:11, 12.

14. Vad är det då, som gör detta ämne av sådan betydelse för var och en av oss?
”Om redan det ord som talades genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning?” Hebréerbrevet 2:2, 3.

söndag 6 december 2015

Bibelläsningar för Familjekretsen. 66. Uppståndelsen

Bibelläsningar för Familjekretsen

66. Uppståndelsen

1. Uppge den främsta följden av människans syndafall.
”Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.” Romarbrevet 5:12

2. I vilket tillstånd är människan, medan hon ligger i graven?
”Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft. Ty i graven dit du går kan man inte verka eller tänka, och där finns ingen kunskap eller vishet.” Predikaren 9:10. Det vill säga, i dödens tillstånd är människans sinne inte verksamt. Hon kan alltså inte prisa Gud, medan hon är i graven, inte ens tänka på Honom (Psaltaren 6:6), ty i dödstillståndet är tankarna förgångna. Psaltaren 146:2-4.

3. Vad har Herren lovat angående människans återlösning eller befrielse från detta tillstånd?
”Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem, från döden skall jag återlösa dem. Du död, var är dina plågor? Du dödsrike,var är din ödeläggelse?” Hosea 13:14.

4. Vem skall förlossa oss från gravens våld?
”Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.” Första Korintierbrevet 15:21, 22; Johannesevangeliet 5:26-29.

5. Vad skulle följden ha blivit, om Kristus inte hade förvärvat eller säkrat oss förlossning från gravens våld?
”Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade.” Första Korintierbrevet 15:16-18.

6. Var är de döda, när Kristi röst kallar fram dem till livet?
”Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.” Johannesevangeliet 5:28, 29.

7. Vilka särskilda klasser skall erhålla en uppståndelse?
”[B]åde rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång.” Apostlagärningarna 24:15.

8. När skall de rättfärdigas uppståndelse ske?
”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå.” Första Tessalonikerbrevet 4:16; Första Korintierbrevet 15:23.

9. Hur länge måste de andra vänta efter den första uppståndelsen?
”De levde och regerade med Kristus i tusen år. Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen.” Uppenbarelseboken 20:4, 5.

10. När skall de rättfärdiga erhålla eller få sin lön?
”Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.ʼ” Lukasevangeliet 14:14.

11. Vilken skillnad skall det bli mellan den närvarande kroppen och den, som erhålls i uppståndelsen?
”Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. 43 Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp.” Första Korintierbrevet 15:42-44.

12. Vilkens kropp skall de uppståndnas kroppar likna?
”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet.” Filipperbrevet 3:20.

13. Vad skall de rättfärdiga göra, när de uppstår ur sina gravar?
”Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igende avsomnade.” Jesaja 26:19; Första Korintierbrevet 15:55.

14. Hur länge skall de leva?
Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn.” Lukasevangeliet 20:36.

15. Vad skall drabba dem, som är ovärdiga att få del i den första uppståndelsen?
”Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.ʼ” Uppenbarelseboken 21:8.

16. Vad sker därefter?
”Som den siste fienden berövas döden all makt,”. Första Korintierbrevet 15:26. I originalet heter det, att döden blir tillintetgjord, och då mister den sannerligen all makt! Min anm.

17. Vad skall sedan bli de rättfärdigas tillstånd?
Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!” Matteusevangeliet 13:43.

onsdag 2 december 2015

Bibelläsningar för Familjekretsen. 65. Tillståndet i Döden

Bibelläsningar för Familjekretsen

65. Tillståndet i Döden

1. Genom vilken sinnebild framställs döden i Bibeln?
Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp.” Första Tessalonikerbrevet 4:13; Första Korintierbrevet 15:18, 20; Johannesevangeliet 11:11-14. I ostörd sömn är människan alldeles medvetslös. Tiden går förbi, utan att märkas, och tankens verksamhet upphör för en tid.

2. Var sover de döda?
De många som sover i mullen skall vakna,”. Danielsboken 12:2.

3. Hur länge skall de sova där?
[S]å lägger sig människan och står ej upp igen. Först när inte himlen mer finns, vaknar hon och reser sig från sin sömn.” Job 14:12.

4. Vad måste ske, innan Job kan vakna upp?
Kan en människa få liv igen som en gång dött? Då skulle jag hålla ut i min mödas tid, till dess att min avlösning kommer.” Vers 14.

5. Var väntar han?
Om jag måste vänta mig dödsriket som min boning, breda ut min bädd i mörkret,”. Job 17:13. I originalet heter det: ”Graven är mitt hus”. Min anm.

6. Vet människan något om de efterlevande, medan hon är i detta tillstånd?
Om hennes barn kommer till ära, vet hon det inte, om de blir ringa, ser hon det inte.” Job 14:21.

7. Vet de döda någonting?
De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt.” Predikaren 9:5.

8. Hur mycket deltar de i, vad som sker under solen?
Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig någonsin mer får de ta del i vad som sker under solen.” Vers 6.

Anm.: Om en människa förbleve medveten i döden, skulle hon veta, om hennes barn komme till ära eller ej; men Job säger, att hon vet det inte. Om människan i döden, enligt ovan anförda text, förlorar sitt sinne, så att hon varken kan älska eller hata, är det klart, att hon inte mer kan ha något att göra med de levande. Men om en människa kan tänka i döden, måste hon vara levande, och om hon lever, måste hon ha en vistelseort. Var är hon? Är hon i himmelen eller i helvetet? Om hon strax efter döden går till ettdera av dessa ställen, av vad nytta är då domen, som inträffar vid världens slut? Kan man tänka sig möjligheten av, att en eller annan person genom döden gick till det oriktiga stället, och när domen kommer, måste hon gå till det andra stället, sedan hon måhända hade varit i härlighet eller i pina under många hundra år?

9. Kan de döda prisa Herren?
De döda prisar inte HERREN, ingen som har farit ner i det tysta.” Psaltaren 115:17.

10. Hur mycket vet en människa om Gud, när hon är död?
Ty i döden tänker ingen på dig,”. Psaltaren 6:6.

Anm.: Ingen kan veta någonting om Gud i döden. Bibeln framställer de döda såsom sovande. Vore de i himmelen eller i helvetet, skulle det inte vara passande att framställa dem såsom sovande. Var Lasarus, som Jesus älskade, i himmelen, då Frälsaren sade: ”ʼVår vän Lasarus sover,”? Johannesevangeliet 11:11. Var han i himmelen, berövades han genom sin uppståndelse himmelens välsignelser. Detta är i strid mot all rimlighet, såväl som mot Bibeln. Lasarus blev genom Guds kraft förd tillbaka från dödsriket. Då kunde han åter lova Herren med sina systrar i de levandes land.

11. Men är inte de rättfärdiga döda i himmelen?
Ty David har inte farit upp till himlen.” Apostlagärningarna 2:34.

12. Om de döda inte kunna lova Gud, vad måste först äga rum, innan de kan göra det?
Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. ” Jesaja 26:19.

13. Vad var det enda, som kunde tillfredsställa David?
Men jag skall se ditt ansikte i rättfärdighet, jag skall mättas av din åsyn när jag vaknar.” Psaltaren 17:15.

14. Vad skulle bli följden, om de döda aldrig uppstode?
Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade.” Första Korintierbrevet 15:16-18.

15. När skall de rättfärdigas uppståndelse äga rum?
Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå.” Första Tessalonikerbrevet 4:16.

Anm.: Vi har sett av Predikaren 9:5, att de döda inte vet någonting; följaktligen vet de heller intet om tidens förlopp. En dag eller ett tusen år är för dem såsom ett ögonblick. Att gå ned i dödsriket och vänta på uppståndelsen, även om väntanstiden vore ett tusen år lång, skulle för dem tyckas vara blott såsom en plötslig övergång från det närvarande livet till det tillkommande. För dem, vilkas liv är uppfyllt av sorg och bekymmer på grund av kära vänners eller anhörigas framhärdande i ogudaktighet, är det tröstrikt att veta, att de inte skall plågas i dödsriket. Det skulle även störa de frälstas fröjder i himmelen, om de kunde se sina anhöriga misshandlas eller lida ont här i världen. Gud har därför visligen anordnat det så, som Job säger: ”Om hennes barn kommer till ära, vet hon det inte, om de blir ringa, ser hon det inte.” Job 14:21.