Bibelläsningar för Familjekretsen. 97. Förlorad Tid

Bibelläsningar för Familjekretsen

97. Förlorad Tid

1. På vilken dag i veckan uppstod Kristus från de döda?

”Efter sin uppståndelse på första veckodagens morgon visade sig Jesus först för Maria från Magdala”. Markusevangeliet 16:9.

2. Vad är det främsta skälet, som ges för den första dagens helighållande?

Den sägs vara Sabbat, emedan Kristus uppstod från de döda på den dagen.

3. Enär Söndagen är den första dagen i veckan (se Dahlin, m.fl. ordböcker), vilken dag kommer näst före denna?

”Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen”. Matteusevangeliet 28:1.

4. Var Sabbaten en väl känd instiftelse på Kristi tid?

”Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften”. Lukasevangeliet 4:16.

Anm.: Kristus sade, att Han var Sabbatens Herre. Markusevangeliet 2:28. Som sådan visste Han, vilken dag i veckan var Sabbat eller vilodag; och hade judarna då så till vida förlorat tidräkningen, att de ej kunnat peka ut vilodagen, kunde Han ha undervisat dem därom. Men i stället för att ge dem någon sådan undervisning, helighöll Han samma dag, som de gjorde, samt sade, att det var lagligt (i överensstämmelse med lag) att göra väl på Sabbaten. Matteusevangeliet 12:12.

5. Var den vilodag, som Jesus och judarna iakttog, samma, som kungjordes från Sinai?

”Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.” Lukasevangeliet 23:56.

6. Vilken dag blev man då befalld att hålla?

”Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete”. Andra Moseboken 20:10.

7. Varför skulle den sjunde dagen hållas som vilodag eller Sabbat?

”Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.” Andra Moseboken 20:11; Första Moseboken 2:1-3.

Anm.: ”Låt det likväl vara nog att, angående en sak, om vilken så stor överensstämmelse råder, framställa fyra framstående författares ord: ’Det sjutaliga anordnandet’, säger Scaliger, ’var i bruk ibland österlänningarna från den äldsta forntiden.’ ’Vi har orsak att tro’, anmärker president De Goguet, ’att inrättandet av den korta perioden av sju dagar, kallad för en vecka, var det första steget, som människorna tog för att dela in och mäta sin tid. Från urminnes tider finner vi denna period i bruk ibland alla nationer, utan något avvikande i formen från den. Israeliterna, assyrierna, egyptierna, hinduerna, araberna och, med ett ord, alla Österns nationer har under alla tidsåldrar gjort bruk av en vecka bestående av sju dagar. Vi finner samma bruk ibland de gamla romarna, gallerna, britterna, tyskarna, Nordens nationer och i Amerika.’ Laplace säger: ’Veckan är kanhända den mänskliga kunskapens äldsta och mest obestridliga monument.’ Det synes, som om kineserna, som nu inte har någon sabbat, en gång ärade den sjunde dagen i veckan.” – Gilfillan On the Sabbath, sid. 364, 365.

8. Helighöll Israels barn Sabbaten, sedan de lämnat Egypten och innan de kommit till berget Sinai?

”På sjätte dagen hade de samlat in dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en.” ”Och de sparade det till följande morgon, som Mose hade befallt, och nu luktade det inte illa och det kom inga maskar i det. Mose sade: ’Ät detta i dag, för i dag är det HERRENS sabbat och då kan ni inte finna något på marken. I sex dagar skall ni samla in av det, men på sjunde dagen är det sabbat. Då kan ni inte hitta något.’” Andra Moseboken 16:22, 24-26.

Anm.: Manna började att falla mer, än en månad före lagens givande på berget Sinai. Och även vid den tiden var Sabbaten känd och helighölls av Israels barn; och då Gud inte lät regna manna på den dag, som Han kallade för Sabbaten, var det samma dag, som var bekant för israeliterna som vilodag.

9. Vad skulle hända den judiska nationen efter Jerusalems förstöring?

”När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd.” ”De skall falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk. Jerusalem kommer att trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är fullbordade.” Lukasevangeliet 21:20, 24.

10. Vilken dag i veckan har judarna hållit som vilodag ända intill nuvarande tid, fastän de är förskingrade i alla länder och är försatta under olika omständigheter?

Den sjunde dagen eller Lördagen.

Anm.: I den pålitliga historien finns det intet århundrade, som inte är uppfyllt av judiska traditioner. Därför kunde man med lika goda skäl påstå, att Söndagen inte är den första dagen i veckan eller den tredje efter korsfästelsen, eller att den hebréiska Bibeln inte är skriven av forntidens judar, som man kan påstå, att judarna har glömt bort dagarnas ordning, då Sabbaten var så helig för dem…. De, som påstår sådant, bör bevisa, var och när judarna förlorade dagarnas ordning eller tidräkningen.

Judarna hade inga namn för dagarna, utan kallade dem för den första, den andra, osv. intill Sabbaten. Om de på en trakt, där de varit förskingrade sedan 800 f.Kr., skulle ha uraktlåtit eller försummat att hålla ordning på dagarna, är det inte troligt, att alla andra på andra trakter skulle ha förlorat räkningen på samma sätt. Skulle tidräkningen ha förlorats av somliga, skulle snart en strid ha uppstått om den rätta Sabbaten; men historien omtalar ingen sådan strid. Från Esras tid till år 70 e.Kr. var det Stora Rådet, som kallas för Sanhedrin, i Jerusalem. Från den tiden till år 300 var det i Jasmania, Ushah eller Tiberias. Denna församling utgav varje år en kalender för alla judar i världen. Den efterföljdes i auktoritet av den babyloniska skolan från år 200 till år 1000 e.Kr. i regelbunden följdordning. När kunde de ha glömt bort Sabbaten? Den, som påstår något sådant, påstår en orimlighet.” – Isaac M. Wise, judisk rabbin i Cincinnati, Ohio.

11. Vilken inverkan på Sabbaten hade förändringen från den julianska till den gregorianska kalendern? – Ingen inverkan alls.

Många har grundat sin invändning på förändringen från den gamla till den nya stilen, men härvidlag har de inte visat sig kloka. Ingen tid förlorades genom denna förändring. Anledningen till förändringen var helt enkelt följande: I den av Julius Cæsar upprättade s.k. julianska kalendern var året bestämt till 365¼ dygn; men då sålunda årets antagna längd var för stor, så att på påven Gregorius XIII:s tid vårdagjämningen inföll redan tio dagar före den 21. Mars, företog Gregorius en förbättring av tidräkningen och införde i Oktober 1582 i Italien, Spanien och Portugal den s.k. gregorianska kalendern, i vilken tio dagar bortlämnades. Förändringen bestod blott i, att kalla den 5. Oktober för den 15. År 1733 infördes den nya stilen i Sverige, genom att ur Februari månad utesluta elva dagar, som då utgjorde skillnaden mellan den julianska och den gregorianska kalendern. Ryssland är den enda makt, som ännu vidhåller den gamla stilen; och som skillnaden nu är tolv dagar, motsvaras den 1. Januari i Ryssland av den 13. Januari hos oss. Likväl räknas ännu veckans dagar där på samma sätt, som i de andra länderna. {Enligt Wikipedia, infördes den nya stilen i Ryssland 1918, efter kommunisternas statskupp föregående år. Sök under ”ryska kalendern” på Google. Min anm.}

12. Vad lär oss astronomin beträffande omöjligheten av någon tids förlorande?

Den visar, att om någon tid hade förlorats, skulle det vara omöjligt att på förhand beräkna de himmelska kropparnas rörelser.

Anm.: ”Beräkningar av solförmörkelser i den förflutna tiden visar, att de uppgivna årtalen är rätta. Sedan Ptolemaios’ tid (omkring 500 år f.Kr.) kan inte en enda dag ha gått förlorad, ty hans jämndag och de, som räknas tillbaka till hans tid, överensstämmer med varandra. En förändring eller förlust av en enda minut skulle kunna finnas ut på detta sätt.” – Dr. F. Kampf, astronom i Förenta Staternas tjänst år 1873. {Betydelsen av ”jämndag” framgår inte av Nordisk Familjebok från 1929 i min ägo, andra uppslagsverk, ordböcker eller av källor på nätet. Man talar om ”utjämningsmandat” inom politiken; jämnar en dag av denna art ut något i astronomisk tidräkning? Min förbryllade fundering.}

S. C. Robinson omtalar följande intressanta omständighet i The Christian, för att visa, hur noga himlakropparnas gång överensstämmer med tidens lopp. ”Då jag en gång besökte observatoriet på Harvards Högskola vid dagens slut, undrade en vän, som ledsagade mig dit, om jag kunde få se det nya teleskopet, som de nyligen hade uppställt. Professorn var ganska förekommande emot oss eller tillmötesgående och svarade, att vi fortfarande skulle hinna att se en stjärna, om vi ville det. En bok med astronomiska tabeller låg på bordet. Min vän sökte i den och fann en stjärna, som skulle komma fram i synkretsen kl. 17.20.

På ett ögonblick avlägsnades täckelset från den stora mässingstuben, och i ett nu låg den ivrige professorn på rygg rakt under ögonstycket. Min vän stod vid hans sida med en liten hammare i handen och höll ögat fästat vid en stor kronometerklocka. Den högtidliga tystnaden bröts plötsligt av två slags ljud: Det ena var ordet ’där’, som professorn uttalade, och det andra var min väns hammarslag på bordet. Båda dessa ljud hördes i ett och samma ögonblick, men den person, som uttalade ordet, kunde inte se klockan. Han såg blott på stjärnan, som rullade fram på sin bana, till dess den rörde vid den fina hårlinjen i teleskopet. Och den andre personen kunde inte se stjärnan, utan han höll blicken fästad på klockans visare. Och då klockan i sin regelbundna gång visade precis 20 minuter efter 17, föll hammaren mot bordet. I samma ögonblick hade en av Guds stjärnor, många millioner mil avlägsen i den oändliga himlarymden, nått den förutbestämda punkten, alldeles som Herren hade bjudit den, då Han skapade den genom Sin allmakt.

Därefter fick jag tillåtelse, att blicka in i teleskopet, och jag såg på några ögonblick en hel värld av ljus och härlighet, som rullade förbi nästa linje i tuben. Därefter såg jag nyfiket i boken och upptäckte, att den var utgiven tio år förut, och att dess beräkningar nådde långt in i framtiden, samt att dessa beräkningar var grundade på andra beräkningar, som var ett tusen år gamla. Nära 3 000 år har gått, sedan David skrev den nittonde psalmen, men Gud har i trofasthet hållit Sitt förbund med naturen, och Han förde en av Sina sköna världar fram på dess bana genom himlarymden till den punkt, som den gamla beräkningen hade förutsagt, att den skulle uppnå precis på den bestämda minuten. Jag lämnade rummet med tyst vördnad och djup förvåning över den store Skaparens förunderliga verk.”

{Till 1973 lades veckodagarnas ordning om i svenska almanackor, eftersom Söndagen ändå fungerade som vilodag och arbetsveckan för flertalet människor inleddes på Måndagen. Förändringen hade inte beställts av himmelen och eftersom skapelsen inte gjordes om, är Söndagen fortfarande veckans första dag. Jesus Kristus uppstod, som bekant, inte på Måndagen… Dessutom kan inte Söndagen samtidigt vara veckans första och sista dag. I tillägg har Sabbaten, den egentliga vilodagen, inte övergått till att bli beredelsedag inför veckovilan. Fredagen är ännu beredelsedag. Och Din födelsedag infaller även nu på samma datum, som då Du föddes! Min anm.}

Bibelläsningar för Familjekretsen. 96. Hedningarnas Sabbat

Bibelläsningar för Familjekretsen

96. Hedningarnas Sabbat

1. Månne Gud är även hedningarnas Gud?

”Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas”. Romarbrevet 3:29.

2. Gör Gud någon skillnad mellan judar och hedningar?

”Då började Petrus tala: ’Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.” Apostlagärningarna 10:34, 35.

3. Med vad måste människan överbevisas om synd?

”Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns.” Romarbrevet 5:13. Om hedningarna skulle överbevisas om synd, måste det ske genom lagen, på samma sätt, som judarna överbevisas.

4. För vem är lagen utfärdad?

”{O}ch inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska,… för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran”. Första Timoteusbrevet 1:9, 10.

5. Hade hedningarna överlämnat sig till sådana dåliga vanor?

”I Herrens namn varnar jag er därför: lev inte längre som hedningarna…. Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allt slags orenhet och får aldrig nog.” Efésierbrevet 4:17-19.

6. Jakob omtalade, hur Gud skulle besöka hedningarna och ta Sig ett folk av dem efter Sitt namn. Vad sade han hade fallit, men åter skulle uppbyggas?

”Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen”. Apostlagärningarna 15:15, 16.

7. Vad skulle följden bli av detta återuppbyggande av Davids boning?

”{F}ör att alla andra människor skall söka Herren, alla hedningar, över vilka mitt namn
har nämnts. Så säger Herren, som gör detta”. Vers 17. Man bör lägga märke till, att den särskilt omtalade klassen är ”alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts” {blivit uppkallade efter Honom}, det vill säga de folk, som hade förenat sig med Herren och alltså räknades ibland Guds Israel. Dessa höll alla Guds bud, såsom de gavs på Sinaiberget. Om hedningarna skulle bli delaktiga i frälsningsplanen och följa ordningen, som gällde innan Davids boning föll, måste även de hålla alla Guds bud.

8. För vem blev Sabbaten gjord?

”’Sabbaten blev gjord för människan”. Markusevangeliet 2:27. Med ordet människa betecknas här alla människor, utan undantag, hedningar såväl som judar.

9. Vilken särskild dag har Gud avskilt eller reserverat för Sabbat, alltså vilodag, och befallt människorna att hålla?

”Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat.” Andra Moseboken 20:10.

10. Vad har Herren genom profeten Jesaja lovat dem, som helighåller Sabbaten?

”Välsignad är den människa som gör så, den människoson som håller fast vid det, den som tar vara på sabbaten så att han inte ohelgar den, den som avhåller sin hand från att göra något ont.” Jesaja 56:2.

11. Vilka känslor sade Han, att främlingen (det vill säga en hedning) skulle ha, när han förenar sig med Guds folk?

”Den främling som har slutit sig till HERREN skall inte säga: ’Säkert kommer HERREN
att skilja mig från sitt folk.’” Vers 3.

12. Vad säger Herren, att Han vill göra för främlingen, som håller Hans Sabbat?

”De främlingar som har slutit sig till HERREN och som vill tjäna honom och älska HERRENS namn, ja, som vill vara hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag föra till mitt heliga berg. Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus…. Så säger Herren HERREN, han som samlar de fördrivna av Israel: Ännu fler skall jag samla till honom, till hans församling.” Verserna 6-8.

13. Vad skulle Han ge dem?

”Ty så säger HERREN: De eunucker som tar vara på mina sabbater, som väljer det jag finner glädje i och håller fast vid mitt förbund, åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar ge ett minnesmärke och ett namn, en välsignelse som är bättre än söner och döttrar. Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall utplånas.” Verserna 4, 5. Detta måste avse den kristna tidsåldern; ty på Gamla Testamentets tid blev ingen upphöjd över Guds folk; men sedan det förkastades för sin otros skull, kan främlingen bli upphöjd till att inta dess plats. Och de, som blir det nya förbundets barn, erhåller ett bättre namn, än det gamla förbundets, enär det nya förbundet innehåller bättre, det vill säga eviga, löften. Hebréerbrevet 8:6.

14. Vilka två klasser predikade Paulus till i Antiokia på Sabbaten?

”Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: ’Israelitiska män och ni som fruktar Gud, lyssna!” Apostlagärningarna 13:16. Jämför härmed den fyrtioandra versen. Av denna text ser man, att de hedningar, vilka fruktade Gud, var församlade med judarna, för att tillbe på Sabbaten.

15. Var fann aposteln hedniska kvinnor, som helighöll Sabbaten?

”{O}ch därifrån till Filippi, som är den ledande staden i denna del av Makedonien och en romersk koloni. I den staden stannade vi några dagar. På sabbaten tog vi vägen ut genom stadsporten och gick längs en flod, där vi antog att det fanns ett böneställe. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade kommit dit.” Apostlagärningarna 16:12, 13. Här bildades filippernas församling, som tvivelsutan helighöll den sjunde dagen.

16. Vilka två klasser lyssnade till apostelns predikan i Korint?

”Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker [hedningar].” Apostlagärningarna 18:4.

17. Under hur lång tid hade Mose och profeterna blivit lästa i synagogorna, och hur omfattande var undervisningen ur dessa skrifter?

”Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat.’” Apostlagärningarna 15:21.

Anm.: Sabbaten var verkligen den enda regelbundna tiden för Skrifternas läsande. Och om hedningarna kände Gud och lydde Honom, måste de ha besökt gudstjänsten på Sabbaten, liksom judarna.

18. Av vilka två klasser bestod den israelitiska församlingen?

”Också en stor blandad folkhop drog upp med dem”. Andra Moseboken 12:38.

19. Vilken lag skulle gälla för främlingarna?

”En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.’” Vers 49.

20. Vilka knorrade emot eller klagade på Mose och Aron, sedan de hade kommit in i ödemarken?

”Och hela Israels menighet knotade mot Mose och Aron i öknen”. Andra Moseboken 16:2. Alla beklagade sig, både judar och hedningar.

21. Hur satte Gud hela menigheten på prov?

”Då sade HERREN till Mose: ’Se, jag skall låta det regna bröd från himlen åt er. Folket skall gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så skall jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte.” Vers 4.

22. Hur bestod eller klarade folket av detta prov?

”Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting. Då sade HERREN till Mose: ’Hur länge skall ni vägra att hålla mina bud och befallningar?” Verserna 27, 28.

23. Vilken aktning visade folket för den stränga tillrättavisningen?

”Alltså höll folket sabbat på sjunde dagen.” Vers 30.

Anm.: Här var både egyptier och israeliter. Alla hade knorrat och Gud satte dem på prov med hjälp av vilodagsbudet. Detta skedde trettio dagar, innan lagen förkunnades från Sinai. Vid detta tillfälle behandlades alla, både judar och hedningar, lika. De måste alla helighålla Sabbaten.

24. Vad började Mose strax, att undervisa folket om?

”De kommer till mig när de har någon rättssak, och då dömer jag mellan dem. Jag låter dem veta Guds stadgar och bud.’” Andra Moseboken 18:16. Hedningarna såväl som judarna erhöll eller mottog denna undervisning.

25. Omnämnde Gud hedningarna särskilt, då Han gav Sabbatsbudet på Sinaiberget?

”Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar.” Andra Moseboken 20:10. Här ser vi, att främlingen blev förbjuden att arbeta på vilodagen lika så väl som israeliten. Det gjordes ingen skillnad mellan dem.

26. Vilken bön uppsände Salomo vid templets invigning angående främlingens fördelar och plikter?

”Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel,… kommer och ber, vänd mot detta hus, må du då höra det i himlen där du bor och göra allt vad främlingen ropar till dig om. Så skall alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, såsom ditt folk Israel gör”. Första Konungaboken 8:41-43.

Anm.:  Salomo glömde inte hedningarna, utan bad, att Gud skulle ge dem samma fördelar som judarna. Om ”alla folk på jorden” fruktade Gud, som Israel gjorde, skulle de alla komma ihåg vilodagsbudet och helighålla den sjunde dagen.

27. När alla de frälsta församlas på den nya jorden, för att tillbe Gud, vilken dag är då ännu Sabbat?

”Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger HERREN.” Jesaja 66:23. Alltså skall de återlösta från alla folk och släkten på jorden fira åminnelsen av Herrens skapelseverk i all evighet.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 95. De ceremoniella Sabbaterna

Bibelläsningar för Familjekretsen

95. De ceremoniella Sabbaterna

1. Vad blev följden av, att Kristus utplånade ”handskriften i stadgar”, eller strök ut skuldebrevet?

”{O}ch strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset…. Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.” Kolosserbrevet 2:14-17.

2. På vad skrevs de Tio Buden?

”Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor.” Femte Moseboken 4:13.

3. Hur blev de skrivna på dessa stentavlor?

”Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.” Andra Moseboken 32:16.

Anm.: Lagen inristades i sten; den kunde alltså icke utplånas, ej heller kunde man säga om stentavlorna, att de spikades fast vid korset.

4. För vem blev veckosabbaten gjord?

”Och Jesus sade till dem: ’Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten.” Markusevangeliet 2:27. Om Sabbaten gjordes för människans skull, kan den inte räknas ibland de anordningar, vilka var emot oss.

5. När blev Sabbaten gjord?

”Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara…. Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.” Första Moseboken 2:1-3.

6. Vad var människans tillstånd på den tiden?

”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.” Första Moseboken 1:31.

7. Skulle människan ha blivit en syndare, om hon hade förblivit lydig mot Gud från begynnelsen?

”Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga.” Romarbrevet 2:13. Hade människan aldrig syndat, hade hon heller inte behövt en Frälsare, och Kristus skulle alltså icke ha lidit döden för människosläktet. Sabbaten tillhörde alltså människan, innan hon behövde någon Frälsare. {”Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.” Första Johannesbrevet 3:4. Att hålla lagen, däribland vilodagsbudet, är raka motsatsen till synd, dvs. rättfärdighet, rätt handlande. Min anm.}

8. För vilket ändamål instiftades de sabbater, vilka utgjorde en del av handskriften med dess stadgar {från den gamla översättningen}?

”Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus” Kolosserbrevet 2:17.

9. Men till vad hänvisar Herrens Sabbat? – Till skapelsen.

”Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.” Andra Moseboken 2:11. Den är alltså inte en skugga av tillkommande ting, utan en påminnelse om Guds skapelsemakt, och alltså räknas den inte till de sabbater, vilka är ”en skugga av tillkommande ting”. {Guds Tio Bud pekar på rätt handlande och är således icke behäftade med synd, som är orätt handlande. Vilodagsbudet ingår i dessa rättfärdiga, sunda bud och behöver alltså inte avskaffas, utan skall respekteras som något sunt och naturligt att rätta sig efter. Bilföraren tömmer ju inte tanken på bensin, för att köra; han ser till, att hålla tanken fylld! Min anm.}

10. Fanns det några sabbater under det Gamla Testamentets tid, vilka var av en lokal beskaffenhet, eller en skugga av tillkommande ting?

”I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla sabbatsvila”. ”Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen…. En vilosabbat skall den vara för er, och ni skall då fasta.” Tredje Moseboken 23:24, 27-32.

11. Till vad tjänade dessa sabbater?

”Detta är HERRENS högtider. Ni skall utlysa dem som heliga sammankomster, då ni skall offra eldsoffer åt HERREN, brännoffer och matoffer, slaktoffer och drickoffer, varje dag de för den dagen bestämda offren.” Vers 37.

12. Var dessa sabbater helt åtskilda från Herrens Sabbat, som är den sjunde dagen i veckan?

”Detta förutom HERRENS sabbater och förutom era övriga gåvor och alla era löftesoffer och alla era frivilliga offer, som ni ger åt HERREN.” Vers 38.

Anm.: Granskningen av detta ämne visar klart, att ”Herrens Sabbat” och de sabbater, vilka var en skugga av det tillkommande, var helt och hållet olika anordningar, som instiftats för helt olika ändamål. Den förstnämnda var ämnad som åminnelse av Guds stora skapelseverk, medan de andra var skuggor, som pekade framåt mot Kristus och Hans verk. Dessa behövdes inte längre, sedan Han hade kommit, till vilken de hänvisade. Efter Kristi död har vi haft Hans nattvard som åminnelse av Honom.

Dr. Adam Clarke säger: ”Aposteln talar här {i den gamla översättningen} om några enskildheter angående handskriften med dess stadgar, vilka hade avskaffats, nämligen skillnaden mellan mat och dryck, vad som var rent eller orent enligt lagen; det nödvändiga i, att helighålla vissa högtider, såsom nymånader eller vissa sabbater eller dagar, vilka skulle hållas mera högtidligt, än som vanligen var fallet. Alla dessa hade borttagits och naglats vid korset, samt var följaktligen inte längre bindande. I detta Skriftställe finns alltså ingen antydan om Sabbatens avskaffande, eller att kristendomen har gjort dess moraliska nödvändighet om intet. Jag har på ett annat ställe visat, att budet om att helighålla Sabbaten är gällande för alla tider och kan aldrig avskaffas, så länge tiden varar. Och enär Sabbaten är en förebild av den eviga vilan, som återstår för Guds folk, den eviga saligheten, måste den fortfara att existera eller att vara giltig, intill dess evigheten inträder; ty ingen förebild kan upphöra att existera, förrän motbilden kommer. För övrigt är det inte klart, att aposteln på detta ställe åsyftar varken de judiska sabbaterna eller veckosabbaten. Sabbaton (sabbaters eller veckors) har troligen avseende på deras veckohögtider, som jag har omtalat i anmärkningarna över Moseböckerna.” – Anmärkning över Kolosserbrevet 2:16.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 94. Söndagens Helighet

Bibelläsningar för Familjekretsen

94. Söndagens Helighet

1. På vilket ställe i det Nya Testamentet finner vi första dagen i veckan först omtalad?

”Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven.” Matteusevangeliet 28:1. Söndagen är den första dagen i veckan. Matteus skrev sitt evangelium sex år efter Kristi uppståndelse; men bortsett från det kallar han den dag, som föregår första veckodagen, för Sabbaten.

2. Var finner vi den första dagen därnäst omtalad?

”När sabbaten var över…. Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp.” Markusevangeliet 16:1, 2. Denna händelse är densamma, som omtalas av Matteus, och Markus skrev sitt evangelium 32 år efter Kristi uppståndelse.

3. På vilken dag uppstod Jesus från de döda?

”Efter sin uppståndelse på första veckodagens morgon visade sig Jesus först för Maria från Magdala, som han hade drivit ut sju onda andar ur.” Vers 9.

4. På vilken dag blev Kristus lagd i graven?

”Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.” Lukasevangeliet 23:52-54.

5. Vad gjorde de heliga kvinnorna, sedan de hade sett, var de lade Honom?

”Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.” Vers 56.

6. Vilket arbete uppsköt de till den första dagen i veckan, emedan de inte ville göra det på Sabbaten?

”På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning.” Lukasevangeliet 24:1.  Lukas skrev sitt evangelium 24 år efter de händelser han nämner hade inträffat, och även han ingavs av den Helige Ande att kalla den dag, som föregår den första dagen i veckan, för Sabbat.

7. Vad säger Johannes om dessa händelser?

”Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den.” Johannesevangeliet 20:1. Johannes skrev sitt evangelium år 97 e.Kr., och likväl ger han den första dagen ingen helig benämning. Han ger ungefär samma beskrivning som de andra evangelisterna.

8. Vad inträffade på aftonen av denna första dag?

”På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ’Frid vare med er.’” Vers 19.

9. Hade Jesus förut uppenbarat eller visat Sig för några av Sina lärjungar?

”Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet.” Markusevangeliet 16:12.

10. Då dessa gick åstad och berättade för de församlade, vad de hade sett, hur anammades eller mottogs nyheterna?

”De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.” Vers 13.

11. Då Jesus sedan kom in ibland de elva, vad sade Han till dem?

”Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden.” Vers 14. Detta vittnesbörd bevisar klart, att de elva inte var församlade, för att fira åminnelsen av Kristi uppståndelse; ty de trodde inte, att Han var uppstånden.

12. Visade Kristus Sig för de elva, medan de två, som hade sett Honom i Emmaus, omtalade sin erfarenhet?

”De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, och dessa sade: ’Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon.’…. Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: ’Frid vare med er.’” Lukasevangeliet 24:33-36.

13. Var lärjungarna församlade, för att fira Herrens nattvard?

”Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: ’Har ni något att äta här?’ Då räckte de honom en bit stekt fisk, som han tog och åt inför deras ögon.” Verserna 41-43. Fisk och honung används aldrig vid nattvarden.

14. Var bodde lärjungarna, då de var i Jerusalem?

”Och när de kom dit gick de upp till det rum i övre våningen där de brukade uppehålla sig – Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Thomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon ivraren och Judas, Jakobs son.” Apostlagärningarna 1:13. De bodde alla tillsammans i detta rum samt var troligen hemma vid sin aftonvard, då Frälsaren uppenbarade Sig för dem. Han kände till deras seder och visste, vid vilken tid de intog sin aftonvard; och då Han kom, fann Han dörrarna låsta, emedan de fruktade för judarna.

15. När mötte Frälsaren åter Sina lärjungar?

”Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ’Frid vare med er.’” Johannesevangeliet 20:26. Icke på den åttonde dagen, utan ”åtta dagar därefter” – ett obestämt uttryck. Om detta vore ett bestämt uttryck, skulle ”åtta dagar därefter” infalla efter den följande veckans Måndag. För betydelsen av sådana uttryck, jämför denna text med Matteusevangeliet 17:1 och Lukasevangeliet 9:28.

16. På vilken dag mötte Paulus bröderna i Troas vid ett tillfälle?

”Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.” Apostlagärningarna 20:7.

17. På vilken tid av dagen hölls mötet?

”Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade.” Vers 8.

Anm.: ”Eftersom texten säger, att det fanns ganska många lampor i rummet, där de var samlade, och Paulus talade till dem från mötets början till midnatt…. började denna sammankomst ibland lärjungarna i Troas och Paulus’ tal till dem på aftonen. Det återstår blott att bestämma, vilken afton det var…. För min egen del anser jag, att mötet hölls på Lördagskvällen…. och inte på den kommande Söndagskvällen…. Eftersom Lukas vittnar, att detta möte hölls på den första dagen i veckan… måste det nödvändigtvis ha hållits på Lördagskvällen, och inte på vår Söndagskväll, eftersom Söndagskvällen i Lukas’ berättelse och i Skriften inte utgör en del av den första, utan av den andra, dagen, och dagen alltid börjar och slutar vid aftonen.” – William Prynne i Dissertation on the Lord’s Day Sabbath, sid. 36-41, år 1633.

”Apostlarnas arbete på de första dagarna av den vecka de tillbringade i Troas sägs det ingenting om; men om den sista dagen har vi en uppgift, som meddelar alla omständigheterna lika noga som ett av evangelierna. Det var den afton, som följde efter den judiska Sabbaten. På Söndagsmorgonen var skeppet färdigt att avsegla.” – Conybeare och Howsons Life of Paul, s. 626, billighetsupplagan 1878.

”Den Söndagseftermiddagen på våren fortsatte han sin resa ibland Idas ekskogar och strömmar.” – Samma verk, s. 629.

”Jag kommer därför till den slutsatsen, att lärjungarna var församlade på aftonen efter den judiska Sabbaten, vilken ännu helighölls som vilodag av alla, som var judar eller judiska proselyter. Enär de betraktade aftonen som början på den första dagen i veckan, använde de den på ovan beskrivna sätt. På Söndagsmorgonen fortsatte Paulus och hans ledsagare sin resa, vilket de tvivelsutan var nödsakade att göra på grund av skeppets rörelser, eftersom det legat i Troas hamn i sju dagar.” – Professor McGarveys kommentar över Apostlagärningarna.

”Den idén, att överföra den judiska Sabbaten från den sjunde dagen till den första, var någonting, som infördes i senare tider.” – Dr. Henry Alford, Apostlagärningarna 7:20, i New Testament for English Readers.

18. Hur många följde med Paulus på hans resa i Asien vid detta tillfälle?

”Med honom följde Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarkus och Sekundus från Tessalonika, vidare Gajus från Derbe och Timoteus samt Tykikus och Trofimus från Asien.” Apostlagärningarna 20:4.

19. Medan Paulus gick till fots tvärs över halvön (19,5 engelska mil, drygt 31 kilometer), vad gjorde de andra, som var med honom?

”Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi skulle ta Paulus ombord. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen.” Vers 13. Ingen av dem betraktade Söndagen som någonting mer, än en vanlig dag.

20. Vad skrev Paulus i församling i Korint, att den skulle göra på första dagen i veckan?

”På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst.” Första Korintierbrevet 16:2.

21. För vilket ändamål skulle dessa gåvor insamlas?

”När det gäller insamlingen till de heliga, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien.” Vers 1.

Anm.: Dessa bidrag skulle inte tas upp vid de offentliga församlingarna. ”{S}kall var och en av er hemma lägga undan”.

Greenfield översätter i sitt grekiska lexikon det grekiska uttrycket så här: Nära sig själv, dvs. hemma. Två latinska översättningar, Vulgata och Castellios, återger det: apud se, nära sig själv, hemma. Tre franska översättningar, Martins, Ostervalds och De Sacys, återger det: ches soi, i sitt eget hus, hemma. Den tyska översättningen av Luther återger det med ”bei sich selbst”, hos sig själv, hemma. Den nederländska ”by zich zelven” detsamma som den tyska. Den italienska av Diodati appresso di se, i sin egen närvaro, hemma. Den spanska av Phelipe Scio, en su casa, i sitt eget hus. Den portugisiska av Ferreira, para isso, nära sig själv.

Vi har nu uppgett alla i Nya Testamentet förekommande texter, som omtalar den första dagen i veckan, och alla utav dem kallar den blott för en vanlig dag.

22. När var Johannes i Anden?

”På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun”. Uppenbarelseboken 1:10.

23. Vilken dag har Gud kallat för Sin?

”Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag”. Jesaja 58:13.

24. Vilken dag sade Kristus, att Han är Herre över?

”Så är Människosonen Herre också över sabbaten.’” Markusevangeliet 2:28. Sabbaten är alltså Herrens dag. De sex andra dagarna ges till människan att arbeta på. Någonting sådant som en helig Söndag är inte omtalat i det Nya Testamentet.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 93. Händelsernas Följdordning under de Tusen Åren

Bibelläsningar för Familjekretsen

93. Händelsernas Följdordning under de Tusen Åren

1. Vilken storartad händelse skall inträffa vid Kristi andra ankomst?

”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.” Första Tessalonikerbrevet 4:6, 7.

2. Vart skall de heliga då bli förda?

”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” Johannesevangeliet 14:2, 3.

3. I vilket tillstånd skall jorden försättas vid Herrens återkomst?

”Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, upp mot himlen och där fanns inget ljus.” ”Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken, alla dess städer ödelagda inför HERRENS ansikte, för hans brinnande vrede.” Jeremia 4:23, 26; Jesaja 24:1-3.

4. Skall det finnas någon levande människa på jorden under den tiden?

”Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människa och alla himlens fåglar hade flytt.” Jeremia 4:25; Sefanja 1:3.

5. Vad skall bli av dem, som inte tas upp och möter Herren i luften?

”Larmet hörs till jordens ände, ty HERREN går till rätta med hednafolken, han skall döma allt kött. De ogudaktiga överlämnar han åt svärdet, säger HERREN.” Jeremia 25:31; Andra Tessalonikerbrevet 1:7, 8.

6. Hur länge skall de uppståndna heliga regera med Kristus i himmelen?

”Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år.” Uppenbarelseboken 20:4.

7. När hade de åter blivit levande?

”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.” Uppenbarelseboken 20:6.

8. Hur länge skall de ogudaktiga bli kvar i sina gravar, sedan de heliga stått upp ur sina?

”Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått.” Vers 5.

9. I vilket tillstånd skall Satan vara under de tusen åren?

”Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år.” Vers 2.

10. Var skall han förvaras?

”Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom”. Vers 3, första delen.

11. Var är avgrunden belägen?

”Stjärnan öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur den som rök från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen.” Uppenbarelseboken 9:2.

Anm.: Om röken, som stiger upp ur denna avgrund, förmörkar solen och luften, är det tydligt, att själva avgrunden måste vara belägen här på jorden. Samma ord översätts på vissa ställen i Bibeln med ordet djup. Septuagintan brukar denna översättning av ordet, för att beteckna jordens ursprungliga tillstånd, såsom beskrivet i Första Moseboken 1:2: ”och mörker var över djupet.” Vi har redan sett, att jorden återgår till detta tillstånd under de tusen åren, att den blir ”tom och öde”, och vi kommer följaktligen till den slutsatsen, att denna jord är i sitt kaotiska tillstånd under Satans tusenåriga fångenskap på densamma.

12. Vad är Satans sysselsättning, innan han blir bunden?

”Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.” Första Petrusbrevet 5:8.

13. Vad menas med Satans bindande?

Vid Kristi andra ankomst tas de heliga till himmelen och de ogudaktiga blir förgjorda och förblir sedan i detta tillstånd under de tusen åren. Det är alltså slut med Satans sysselsättning, ty han har ingen att bedra, utan måste vandra omkring på den ödelagda jorden och beskåda det förskräckliga fördärv, till vilket han varit upphovsmannen. Det finns ingen för honom att fresta, och han är alltså bunden av omständigheterna i sin verksamhet.

14. Hur kommer Satan att frigöras ur detta tillstånd?

”Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått.” ”Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse.” Uppenbarelseboken 20:5, 7. När de ogudaktiga uppstår ur sina gravar, kommer Satan åter lös, ty han får nu åter tillfälle att befatta sig med sitt forna förförelseverk.

15. För hur lång tid skall han bli lös?

”{F}ör att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid.” Vers 3, sista delen.

16. Vad skall han genast företa sig att göra?

”Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet.” Vers 8.

Anm.: Vid denna tid skall det Nya Jerusalem med den frälsta skaran ha kommit ned från himmelen och intagit sin plats på jorden. Uppenbarelseboken 21:2. Satan skall då inge de ogudaktiga, som har uppstått ur sina gravar, den tanken, att de kan inta staden.

17. Vad blir följden av deras försök, att inta staden?

”De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem.” Uppenbarelseboken 20:9.

18. Vilken försäkran från Herren skall sålunda besannas?

”Vänta på HERREN och håll dig på hans väg. Han skall upphöja dig så att du får ärva landet. Du skall se hur de ogudaktiga blir utrotade.” Psaltaren 37:34.

19. Vilka skall undkomma den andra döden?

”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt”. Uppenbarelseboken 20:6.

20. Vad skall den eld åstadkomma, som kommer ned från himlen vid detta tillfälle?

”Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger HERREN Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist.” Malaki 4:1.

21. Skall denna eld inverka på någonting annat, än de ogudaktiga?

”Men de himlar [de atmosfäriska] och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.” Andra Petrusbrevet 3:7.

22. Vad blir följden härav?

”{O}ch himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till.” Vers 10. {”och de verk, som äro derpå, förbrännas”, i originalet. Min anm.}

23. Vad väntar vi sedan?

”Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.” Vers 13.

24. Vilka skall bo på den nya jorden?

”Ty de onda skall utrotas, men de som väntar på HERREN skall ärva landet.” Psaltaren 37:9.

25. Vad blir deras tillstånd där?

”Men de ödmjuka skall ärva landet och glädja sig över stor frid.” Vers 11.

26. Hur skall varje med förstånd begåvad skapad varelse inom världsalltet därefter visa sin tacksamhet för det eviga livets gåva?

”Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga: ’Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter.’” Uppenbarelseboken 5:13.

27. Kan det då finnas någon ogudaktig kvar, när ”allt skapat i himlen och på jorden” lovar och prisar Herren?

”Ännu en liten tid och den ogudaktige finns ej mer, när du ser efter hans plats är han borta.” ”Men de ogudaktiga skall gå förlorade. HERRENS fiender försvinner som ängarnas prakt, de försvinner som rök.” Psaltaren 37:10, 20. ”Se, dagen kommer, den brinner som en ugn.
Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer
skall bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist.” Malaki 4:1. ”HERRENS dag är nära för alla hednafolk…. Ty som ni har druckit på mitt heliga berg, skall alla hednafolk få dricka utan uppehåll. De skall dricka, de skall svälja, de skall bli som om de aldrig varit till.” Obadja 15:16.

28. Skall det sedan finnas någon synd eller något ont kvar någonstans inom Guds stora skapelse?

”Och ingen förbannelse skall finnas mer.” Uppenbarelseboken 22:3. ”Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.’” Uppenbarelseboken 21:4.

29. Hur beskriver aposteln evighetstillståndet i jämförelse med vårt nuvarande tillstånd?

”Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.” Andra Korintierbrevet 4:17, 18.

Schema över de tusen åren

	Kristi andra ankomst	De rättfärdigas uppståndelse	Satans bindande		Den heliga staden kommer ned	De ogudaktiga uppstår	Satan löses och förgörs
Kristna tidsåldern				1 000 år mellan de två uppståndelserna				Evigheten
De sista dagarna				Jorden ödelagd				Den nya jorden

Schemat är tredelat. Den vänstra delen visar den sista delen av den kristna tidsåldern. Den lodräta linjen utmärker änden på det kristna tidevarvet, när Kristi andra ankomst inträffar, de rättfärdiga döda uppstår, Satan binds och de tusen åren tar sin början. Vid slutet av de tusen åren (se den högra delen av schemat) inträffar de ogudaktigas uppståndelse. Under de tusen åren ligger jorden öde, ty vid deras början faller de ogudaktiga döda ned inför Jesu Kristi tillkommelses härlighet, de rättfärdiga tas till himmelen, för att där under de tusen åren sitta till doms över de ogudaktiga, innan dessa blir uppresta, för att erhålla sitt straff. När dessa står upp, kommer Satan lös, han slipper sitt tillstånd av sysslolöshet, och han samlar nu de ogudaktiga omkring sig, för att inta de heligas läger, det Nya Jerusalem, som kommit ned på jorden; men eld kommer ned från himlen och förgör dem alla. Jorden renas sedan genom eld och blir de heligas eviga bostad.