White. Kampen mellan Kristus och Satan. Kapitel 29. Spiritismen

Kampen mellan Kristus och Satan

Av Ellen G. White

Kapitel 29. Spiritismen

Läran om människans odödlighet har berett vägen för den nutida spiritismen. Om de döda ges tillträde till Gud och de heliga änglarna och berikas med ett vetande, som långt övergår deras tidigare kunskaper, varför skulle de då inte vända åter till jorden, för att upplysa och undervisa de levande?

Hur kan någon, som tror på människans medvetna tillstånd i döden, förkasta sina upplevelser som gudomligt ljus, meddelat av förhärligade andar? Detta betraktas som något heligt, men Satan utnyttjar det, för att främja sina ändamål. De fallna änglar, som åtlyder honom, uppträder som sändebud från andevärlden. Samtidigt som det ondas furste utger sig för att sätta de levande i förbindelse med de döda, utövar han sin trolldomsaktiga inverkan på deras sinnen.

Han har makt till, att framställa ett slags bild av människors döda vänner. Likheten är fullkomlig, de kända dragen, orden och tonfallet återges med stor noggrannhet. Många känner sig tröstade av försäkran om, att deras döda gläder sig över sin himmelska salighet, och utan att ana den minsta fara, lånar de sitt öra till ”villoandar och till onda andars läror.” Första Timoteusbrevet 4:1.

När de har kommit till tro på, att döda verkligen vänder tillbaka, för att ha förbindelse med dem, låter Satan också dem, som inte har levat i överensstämmelse med Guds Ord, visa sig, och som utan att vara beredda ligger i sina gravar. De hävdar att de är lyckliga i himmelen och att inneha framskjutna positioner där. På detta sätt sprids villfarelsen om, att det inte görs någon skillnad på de onda och de rättfärdiga.

De påstådda gästerna från andevärlden kommer stundom med varnande ord och varsel, som visar sig vara riktiga. När de så har vunnit personens tillit, framställer de läror, som direkt undergräver tron på Bibeln. Med ett skenbart djupt intresse för sina jordiska vänners välgång smyger de in några av de farligaste villfarelserna i deras sinnen. Faktumet, att de emellanåt säger sanningen, och stundom förmår att förutsäga kommande händelser, skänker deras budskap synbar trovärdighet, och deras falska lära tas emot av den stora mängden lika beredvilligt och tros på lika obetingat, som om det rörde sig om Bibelns heligaste sanningar. Guds lag åsidosätts, nådens Ande föraktas, och förbundets blod räknas som något oheligt. Andarna förnekar Kristi gudomlighet och menar sig vara jämställda med själve Skaparen. Således fortsätter den store upprorsstiftaren under ny förklädning sin strid mot Gud, den kamp, som började i himmelen och i nästan sex tusen år har rasat här på jorden.

Många försöker att förklara de spiritistiska yttringarna, genom att helt tillskriva dem bedrägeri eller skådespel från mediets sida. Men fastän det är sant, att svindel ofta tas för äkta vara, har det också förekommit yttringar av utpräglat övernaturlig kraft. Det hemlighetsfulla knackandet, varmed den moderna spiritismen började, var inte frukten av mänskliga konstgrepp eller list, utan var de onda andarnas verk. Många låter sig fångas av tron, att spiritismen blott är ett mänskligt bedrägeri, men när de ställs ansikte mot ansikte med fakta, som inte går att betrakta som annat än övernaturliga, låter de sig narras, och de kommer att betrakta dem som Guds väldiga kraft.

Dessa personer förbiser Skriftens vittnesbörd om de under, som frambringas av Satan och hans medhjälpare. Det var med djävulsk hjälp, som Faraos trollkarlar var i stånd till, att efterapa Guds gärningar.

Och aposteln Johannes, som beskriver den undergörande kraft, vilken skall visa sig i de yttersta dagarna, förklarar: ”Det {ett annat vilddjur} gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden.” Uppenbarelseboken 13:13-14. Här omtalas och förutsägs inte bara ett enda bedrägeri, utan Satans sista försök att leda så många vilse, som möjligt. Människor låter sig luras av de under, som Satans medhjälpare har makt till att utföra, och inte av dem, som de utger sig för att göra.

Ordet häxeri används inte längre, och påståendet att människor kan tala med de onda andarna betraktas som en fabel från den Mörka Medeltiden. Men den nya utgåvan av det häxeri, som nu är förbjudet och fördömt, förekommer i dag inom spiritismen. Dess anhängare, som nu räknas i hundratusental, ja, i millioner, har hittat fram till de vetenskapliga och kristna kretsarna, där spiritismens anhängare erkänts. Även i kungapalatsen går detta jättebedrägeri att finna.

Satan lurar människor i dag, liksom han lurade Eva i Edens Lustgård, genom smicker, genom att upptända begäret efter förbjuden kunskap. ”{N}i blir som Gud”, sade ormen, ”med kunskap om gott och ont.’” Första Moseboken 3:5.

Aposteln Jakob beskriver spiritismens kunskap med orden: ”En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.” Jakobsbrevet 3:15.

Mörkrets furste har en välutvecklad hjärna och är väldigt skicklig på, att tänka ut frestelser för människor under alla förhållanden och kulturer. Han verkar med all förförelsens orättfärdighet, för att vinna herraväldet över människornas barn, men han kan bara genomföra sina förehavanden med dem, som frivilligt går med på hans frestelser. De, som låter honom få makt över sig, genom att ge efter för sina dåliga böjelser, har bara en väldigt svag uppfattning om, vad deras eftergivenhet kommer att medföra. Frestaren ödelägger dem först och så ansätter han dem till att ödelägga andra.

Satan kommer till dem, som ser sig själva som utbildade och belevade, med högtflygande föreställningar om saker och ting inom de förbjudna områdena, och leder dem så till att intressera sig för dessa företeelser på sådant sätt, att deras stolthet förbjuder dem att medge, att de har vilseletts, och att de nu ringaktar den Evige. För denna grupp föreställer sig den store förföraren genom spiritismen på ett raffinerat och upphöjt sätt, och han har därför framgång i, att locka in många i sin fälla. Han, som klädd som en av de himmelska seraferna, kunde stå inför Kristus vid Hans frestelse i ödemarken, kommer till oss människor på det mest tilltalande vis, ofta som en ljusets ängel. Han vädjar till förståndet, genom att framställa för oss upphöjda ämnen, och gläder sig över att inta scenen, för att förleda än flera, genom att tala om kärlek och givmildhet. Detta mäktiga väsen, som kunde ta med sig världens Frälsare upp på ett väldigt högt berg och visa Honom världens riken och deras härlighet, han kommer att fresta oss människor på sådant sätt, att det förvillar våra sinnen och avhåller oss från, att söka skydd i den Heliges kraft.

För de njutningssjuka, de sinnliga och dem, som älskar nöjen, visar spiritismen sig i en mindre förfinad förklädnad, än för de mera belevade och förståndspräglade. De finner i dess grövre uttryck det, som stämmer överens med deras böjelser. Satan studerar varje svaghetstecken i den mänskliga naturen, han lägger märke till de synder, som var och en är benägen att begå, och så sörjer han för, att det inte fattas tillfällen till att tillfredsställa de onda böjelserna. Han frestar människor till överdrift i det, som i sig självt är tillåtet, och får dem genom omåttlighet att försvaga både kroppens, själens och moralens kraft. Han har förstört och förstör stadigt tusentals, genom att göra dem eftergivna för lidelserna, och därmed förråar han hela människans natur.

När människor på detta sätt förmåtts till att tro, att begäret är den högsta lagen, att frihet är detsamma som tygellöshet, och att människan bara skall avlägga räkenskap inför sig själv, vem kan då undra över, att last och fördärv blommar överallt?

Självbehärskningens tyglar släpps, tankens och själens kraft underställs djuriska böjelser, och med fröjd infångar Satan i sitt garn tusenden av dem, som utger sig för att vara Kristi lärjungar.

Men ingen behöver låta sig bedras av spiritismens lögnaktiga påfund. Gud har gett världen tillräckligt med ljus, för att möjliggöra för den, att uppdaga fällan.

Även om det inte funnes något annat bevis för spiritismens sanna natur, borde det för varje kristen vara tillräckligt, att andarna inte gör någon skillnad på rättfärdighet och synd, på Kristi ädlaste och renaste apostlar och Satans mest fördärvade tjänare. Genom att framställa de uslaste människor som varande i himmelen och inta en hög ställning där, säger Satan till världen: ”Det spelar ingen roll, hur onda Ni är, det spelar ingen roll, om Ni tror på Gud och Bibeln, eller Ni tvivlar. Lev, som Ni har lust till; Ert hem är i himmelen!”

När apostlarna framställs av dessa onda andar, låter man dem motsäga det, de har skrivit, och som den Helige Ande befallde dem, medan de var på jorden. De förnekar Bibelns gudomliga upprinnelse och river sålunda bort grundlaget för det kristna hoppet och släcker det ljus, som uppenbarar vägen till himmelen.

Satan kommer att få världen att tro, att Bibeln är rena påhittet eller åtminstone en bok, som passade under mänskosläktets barndom, men nu är något, man kan ta lätt på eller lägga ifrån sig som något föråldrat. I stället för Guds Ord, erbjuder han den spiritistiska läran. Här är ett tillvägagångssätt, som han helt behärskar. På detta sätt kan han få världen till att tro, vad han vill. Den bok, som skall döma honom och hans anhängare, döljer han i mörkret – exakt där han vill ha den. Världens Frälsare gör han till en helt vanlig människa, och liksom den romerska vaktstyrkan, som bevakade Kristi grav, spred det lögnaktiga rykte, som prästerna och de äldste lade i deras munnar för att motbevisa Jesu uppståndelse, försöker den spiritistiska lärans tillskyndare att få det att se ut, som om det inte skedde något mirakulöst i vår Frälsares liv. När de alltså har försökt att fösa Jesus i bakgrunden, torgför de sina egna mirakel och förklarar, att dessa vida överträffar Kristi gärningar.

Profeten Jesaja säger: ”När de säger till er: ’Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar’, så svara: ’Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?’ ’Till Guds undervisning, till vittnesbördet!’ Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.” Jesaja 8:19-20. Om människor hade varit villiga att ta emot den sanning, som Skriften så tydligt berättar om, avseende människans natur och de dödas tillstånd, skulle de i spiritismens påfund och uppenbarelser se Satans verk med all dess makt och tecken samt falska under. Men hellre än att uppge den frihet, som är så behaglig för den köttsliga tankegången, och ge avkall på de synder, som de älskar, blundar många för ljuset och vandrar rakt fram, utan att ge akt på alla varningar, medan Satan spinner sitt garn om dem och de blir hans byte. Och apostelns ord uppfylls på dem: ”eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen”. Andra Tessalonikerbrevet 2:10-11.

De, som motsätter sig spiritismens lära, angriper inte bara människor, utan också Satan och hans änglar. De har inlett en strid mot makterna, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot ondskans andemakter i rymden. Satan vägrar att vika sig en tum, såvida inte han drivs tillbaka av himmelska sändebud. Guds folk skall vara i stånd till, att möta honom på samma sätt, som vår Frälsare gjorde det, med dessa ord: ”Det står skrivet!” Satan kan citera Bibeln lika skickligt i dag som på Kristi tid, och han kommer att förvanska dess lära, för att gynna sitt bländverk. Bibelns rena ord är det starkaste vapnet i varje strid.

De, som vill bestå i denna farans stund, måste själva förstå Skriftens vittnesbörd om människans natur och tillståndet i döden, ty i en nära framtid kommer många att ställas inför djävulska andar, som ger sig ut för att vara älskade vänner eller släktingar och förkunna de farligaste kätterier. Dessa gäster kommer att vädja till vårt innerligaste deltagande och kommer att utföra under, för att stötta sina påståenden. Vi måste vara beredda på, att motstå dem med Bibelns sanningar, att de döda ingenting vet, och att de, som visar sig på detta sätt, är onda andar.

Vi står precis inför ”prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov.” Uppenbarelseboken 3:10. Alla, vars tro inte fast vilar på Guds Ord, kommer att låta sig narras och övervinnas. De, som allvarligt söker kunskap om sanningen och strävar efter, att rena sina själar genom lydnad och härmed göra, vad de kan, för att bereda sig på striden, kommer i sanningens Gud att finna ett säkert försvar. ”Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig”, löd Frälsarens löfte i Uppenbarelseboken 3:10. Hellre skulle Han sända varje ängel från himmelen, för att skydda Sitt folk, än Han ville överlåta en enda själ, som litar på Honom, till att bli besegrad av Satan.

Profeten Jesaja ger en bild av det fruktansvärda bedrägeri, som kommer att drabba de onda, så att de tror sig slippa Guds dom: ”’Vi har slutit förbund med döden, vi har ingått fördrag med dödsriket. När gisslet far fram som en översvämmande flod, skall det inte nå oss, ty vi har gjort lögnen till vår tillflykt, falskheten till vårt gömställe.’” Jesaja 28:15. Ibland dem, som beskrivs här, finns också de, som i sin styvsinta obotfärdighet lugnar sig själva med försäkran om, att det inte förekommer något straff för syndaren, att hela mänskosläktet, hur än fördärvat det måtte vara, skall upphöjas till himmelen, för att bli som Guds änglar. Men än mera eftertryckligt sluts en pakt med döden och en överenskommelse med helvetet av den, som förkastar de sanningar, som himmelen har skänkt till försvar för de rättfärdiga i prövningens stund, och tar emot den lögnens tillflykt, som Satan erbjuder dem i stället: Spiritismens bedrägliga bländverk.

Denna generations blindhet är obeskrivlig! Tusentals förkastar Guds Ord och anser det inte värdigt att tro på, men med den största tillit godtar de Satans bedrägeri. Tvivlare och bespottare fördömer den blinda tron hos dem, som kämpar för profeternas och apostlarnas tro, och de lustiggör sig över Skriftens högtidliga förkunnelse om Kristus och frälsningsplanen och den vedergällning, som kommer att ramma dem, som förkastar sanningen. Deras hycklande inställning gör, att de är så trångsynta och vidskepliga, att de hånar dem, som erkänner Guds krav och åtlyder Hans lags bud. De uppträder, som om de verkligen hade ingått förbund med döden och träffat avtal med helvetet, som om de hade rest en oöverstiglig, ogenomtränglig mur mellan sig själva och Guds vedergällning. Ingenting förmår att väcka deras fruktan. Så helt och fullt har de överlämnat sig till frestaren, så nära har de förenat sig med honom, och så besjälade är de av Satans anda, att de varken har kraft eller lust till, att lösgöra sig ur hans garn.

Satan har länge förberett sina sista ansträngningar, för att bedra världen. Grunden till hans verk lades i och med hans försäkran till Eva i Edens Lustgård: ”’Ni skall visst inte dö!” ”{D}en dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.’” Första Moseboken 3:4-5. Steg för steg har han berett vägen för sitt mästerverk i bedrägeri genom utvecklingen av spiritismen. Ännu har han inte helt uppfyllt sina planer, men det kommer han att göra i den sista, återstående tiden.

Och världen kommer att bli förförd av detta bedrägeri. Människorna håller hastigt på att invaggas i en ödesdiger känsla av trygghet, varur de först kommer att väckas upp vid utgjutandet av Guds vrede.

”Därför säger Herren Herren så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly. Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Hagel skall slå ner lögnens tillflykt, vatten skall skölja bort gömstället. Ert förbund med döden skall upplösas, ert fördrag med dödsriket skall inte bestå. När gisslet far fram som en översvämmande flod, skall ni bli nertrampade av det.” Jesaja 28:17-18.