Bibelläsningar för Familjekretsen. 5. Kristendomens Grundval

Bibelläsningar för Familjekretsen

5. Kristendomens Grundval

1. Vad är huvudsumman av eller det allra viktigaste hos Kristi evangelium?

”Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna”. Första Korintierbrevet 15:3-5.

2. Vilket faktum i evangelium bevisar, att Kristus är Guds Son, och alltså även, att Bibeln är sanning?

Kristi uppståndelse.

3. Kan det finnas någon frälsning eller uppståndelse för oss, om Kristus inte är uppstånden?

”Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade.” Första Korintierbrevet 15:16-18.

4. Vilka tre ting kan lyftas fram som bevis för Kristi uppståndelse?

Profeternas vittnesbörd, apostlarnas vittnesbörd och dopet.

5. Vad säger patriarken Jakob om Kristus nära två tusen år före Hans födelse?

”Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.” Första Moseboken 49:10.

6. Vad vittnar profeterna om den släkt, från vilken Kristus skulle komma?

”Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt. Över honom skall HERRENS Ande vila”. Jesaja 11:1, 2. ”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given…. Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid.” Jesaja 9:6, 7.

7. Vad sade Daniel om tiden, då Jesus skulle komma?

”Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad… Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Furste kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor… Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras utan orsak… Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer.”* Danielsboken 9:24-27. * Orden ”utan orsak” hämtades ur originalet. Min anm.

Anm.: Jerusalem blev återuppbyggt på Esras och Nehemjas tid. Det skriftliga påbudet i överensstämmelse med medernas och persernas lag utgick i konung Artasastas sjunde regeringsår eller år 457 f.Kr. Esra 7:7, 11-14. När man räknar sjuttio symboliska veckor (490 dagar), slutar denna tidsperiod år 34 e.Kr.; ty man räknar i profetian en dag för ett år. Se Hesekiel 4:6: ”Jag har tilldelat dig en dag för varje år.” Efter en halv vecka, eller mitt i den sista veckan, skulle alla offringar upphöra, emedan Kristus, det enda giltiga offret, skulle då dö på korset. Räknande tre och ett halvt år tillbaka i tiden från år 34, kommer vi till år 31 e.Kr. – det år, då Kristus blev korsfäst. Sedan den tiden har de judiska offringarna saknat betydelse, och de upphörde alldeles vid Jerusalems Förstörelse år 70.

Denna tideräkning är så tydlig, och den utvisar så bestämt den tid, då Kristus skulle dö, att judarna har uttalat en förbannelse över sådana, vilka läser Danielsboken. Och i deras bestämda delar av Skrifterna, vilka blir lästa i synagogorna varje Sabbat, nämns ingenting om Danielsboken, medan de dock har valt ställen från de andra profeterna. Det är tvivelsutan denna tidsperiod, som Jesus åsyftar, när Han säger: ”’Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!’” Markusevangeliet 1:15.

8. I vilken stad skulle Jesus bli född?

”Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.” Mika 5:2.

9. Hur beskrivs Jesu levnad och död av profeten Jesaja sju hundra år före Hans födelse?

”Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.” ”Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.” ”Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.” Jesaja 53:2, 9, 12. Hur blev icke Jesus räknad ibland ogärningsmän, då Han hängde på korset mellan två rövare!

10. Vad säger David om Kristi uppståndelse?

”Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min ära, också min kropp får bo i trygghet. Ty du skall ej lämna min själ åt dödsriket, du skall ej låta din fromme se förgängelsen. Du lär mig livets väg. Inför ditt ansikte mättas jag av glädje, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.” Psaltaren 16:9-11. Se även Apostlagärningarna 2:24-27, 31, 32.

11. Vad vittnar en annan profet härom?

”Han skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte. Låt oss lära känna HERREN, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom. Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens, och han skall komma till oss lik ett regn, lik ett vårregn som vattnar jorden.’” Hosea 6:2, 3. Jesu uppståndelse på den tredje dagen gjorde det möjligt för honom, att uppresa eller låta oss stå upp.

12. Vad vittnar Jesus Själv?

”’Se, vi går nu upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall håna och gissla och korsfästa honom. Och på tredje dagen skall han uppstå.’” Matteusevangeliet 20:18, 19. Jesus vittnade ofta för lärjungarna, att Han skulle uppstå på den tredje dagen.

13. Hur många personer, säger aposteln Paulus, var vittnen till Kristi uppståndelse?

”Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är avsomnade. Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. Allra sista visade han sig också för mig”. Första Korintierbrevet 15:6-9.

Min anm.: Här talar aposteln om vittnen, som sett Kristus efter Hans uppståndelse; de närvarade inte vid graven i det ögonblick, då Han framträdde därur. Dessa ögonvittnens utsagor förtar förstås inte kraften hos sanningen om Kristi uppståndelse, utan snarare styrker den.

14. Vad sade Petrus på Pingstdagen om Kristi uppståndelse?

”Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det.” Apostlagärningarna 2:32.

15. Vad sade han vid ett annat tillfälle?

”Livets furste dödade ni, men honom har Gud uppväckt från de döda. Det är vi vittnen till.” Apostlagärningarna 3:15.

16. Hur blev apostlarna behandlade, eftersom de således vittnade om Kristi uppståndelse?

”Medan Petrus och Johannes talade till folket, kom prästerna, tempelvaktens ledare och sadduceerna emot dem, upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda. De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll.” ”Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla.” ”Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga sadduceernas parti, uppfylldes av avund och grep apostlarna och satte dem i fängelse.” ”Då svarade Petrus och apostlarna: ’Man måste lyda Gud mer än människor. Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.” Apostlagärningarna 4:1-3, 33; 5:17, 18, 29, 30.

17. Tvingades de genom denna svåra behandling till att upphöra med sitt vittnesbörd?

”De lät sig övertygas, kallade in apostlarna, lät piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria.” ”Varje dag undervisade de i templet och hemma i husen och predikade det glada budskapet att Jesus är Messias.” Apostlagärningarna 5:39, 40, 42.

18. Vilka tre ting användes mot sannfärdigheten eller äktheten hos apostlarnas vittnesbörd?

Att de var okunniga, svärmiska eller fanatiska och bedrägliga.

19. Var den händelse de vittnade om av sådan beskaffenhet, att de kunde ha misstagit sig på grund av okunnighet eller svärmeri?

Nej.

20. Visade deras uppförande, att de var lögnare eller bedragare?

Nej.

21. Hur vittnade aposteln vidare om Kristi uppståndelse?

”Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom sedan han uppstått från de döda. Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda.” Apostlagärningarna 10:40-42. Läs även kapitel 13:32; 26:22, 23.

22. Vad vittnar Johannes om Jesu uppståndelse?

”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar… Det vi har sett och hört förkunnar vi för er”. Första Johannesbrevet 1:1, 3.

23. Hur bevisar dopet, att Kristus har uppstått?

”Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?” Första Korintierbrevet 15:29. ”Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” Romarbrevet 6:3, 4.

Anm.: Det kristna dopet måste ha en härkomst, ett ursprung. Det kan ej ha kommit från katolikerna; ty det brukades lång tid, innan detta samfund kom till. Och det finns ingen, som skall neka till, att det kommit från Kristus och apostlarna.

Som vi har sett, är dopet en tydlig framställning av Kristi uppståndelse. Det kunde alltså ej ha blivit infört av ärliga människor, om vittnesbördet om Kristi uppståndelse vore lögn. Dopet har alltid varit och skall alltid vara ett kraftigt vittnesbörd om Kristi uppståndelse.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 4. Den närvarande Sanningen

Bibelläsningar för Familjekretsen

4. Den närvarande Sanningen

1. I vad helgas människan?

”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” Johannesevangeliet 17:17.

2. Vad vill Herren med Sin sanning?

”[S]om vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” Första Timoteusbrevet 2:4. Det är Guds behagliga vilja, att detta skall ske, men människorna efterkommer eller lyder inte alltid Guds vilja.

3. Vad måste människan göra, för att bli helgad, sedan hon kommit till insikt om sanningen?

”Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen.” Andra Tessalonikerbrevet 2:13.

4. Och vad mer, än tro är nödvändigt?

”Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder”. Första Petrusbrevet 1:2.

5. Vilken verkan medför lydnad för sanningen?

”Ni har renat era själar genom att lyda sanningen”. Vers 22.

6. Hur måste vi tillbedja Gud, för att kunna behaga Honom?

”Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.’” Johannesevangeliet 4:24.

7. Hur bör man handla med sanningen?

”Förvärva sanning och sälj den inte”. Ordspråksboken 23:23. Med andra ord: Vi bör söka, att lära känna sanningen, vad det än må kosta, och sedan vi en gång funnit sanningen, bör vi icke överge den för något pris.

8. Finns det något i Bibeln, som går att kalla för en ”närvarande sanning”?

”Därför tänker jag alltid påminna er om detta, trots att ni redan känner till det och är befästa i den sanning som ni äger.” Andra Petrusbrevet 1:12.

Anm.: Det finns bibliska sanningar, vilka äger sin tillämpning under alla tider, och dessa är alltså närvarande sanningar för alla släkten; men det finns även några sanningar i Bibeln, vilka är av en mera lokal beskaffenhet och vilka kan användas blott om ett släkte samt är frälsande sanningar blott för dem i det släktet, som tror på dem. Att tro på sådana sanningar i ett föregående eller efterföljande släkte skulle inte medföra samma utfall. Syndafloden är ett gott exempel. Noas varningar var en närvarande sanning till frälsning för det släkte, som levde på hans tid; men det skulle inte ha varit till någon nytta för det efterföljande släktet, att tro på en kommande syndaflod. Det var en sanning, som tillhörde blott det släkte, som skulle bevittna denna flod. Detsamma kan sägas om, att tro en viss sanning för långt in i framtiden. Om Johannes Döparen, t. ex., hade förkunnat sitt budskap för det släkte, som levde före Kristi födelse, skulle det ej ha varit till någon nytta, emedan tiden för dess fullbordande då ännu inte hade kommit. Detta är dock inte fallet med Bibelns allmänna sanningar, såsom tro, omvändelse, osv. De är frälsande sanningar för alla tider och släkten.

9. Vilket särskilt budskap förkunnade Noa på sin tid?

”Då sade Gud till Noa: ’Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden. Gör dig en ark av goferträ”. Första Moseboken 6:13, 14.

10. Byggde Noa arken? Och varför blev den byggd?

”I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.” Hebréerbrevet 11:7.

11. Hur många blev frälsta eller räddade i arken?

”Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten.” Första Petrusbrevet 3:20. Måhända hade många av dem, som gick förlorade, samma tro som Noa och hans familj fram till den tid, då Gud lät förkunna det särskilda budskapet. Då uppkom det en skillnad mellan dem, icke på grund av deras förra tro, utan emedan de icke i likhet med de personer, vilka blev frälsta, trodde det särskilda budskap, som var en frälsande sanning för den tiden.

12. Vilket särskilt budskap förkunnade Jona för folket i staden Nineve?

”Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt HERRENS ord… Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ’Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.’” Jona 3:3, 4.

13. Vad frälste folket från den hotande förstörelsen?

”Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem.” ”När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.” Verserna 5, 10.

14. Vad var Johannes Döparens särskilda mission eller uppgift?

”En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom.” Johannesevangeliet 1:6, 7.

15. Vad svarade han dem, som sporde eller frågade honom om hans uppdrag?

”Han svarade med profeten Jesajas ord: ’Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!’” Vers 23.

16. Johannes’ dop var någonting nytt och märkvärdigt för dem, som levde på hans tid. Vad gjorde de, som förkastade hans budskap?

”Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem* och lät inte döpa sig av honom.” Lukasevangeliet 7:30. * I originalet heter det, att de rent av ”föraktade” Guds plan för dem. Förakt följs lätt av förkastelse. Min anm.

17. Och vad gjorde de, som blev döpta av Johannes?

”Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop.” Vers 29. Det vill säga, de förhärligade Gud genom det steg de tog, vilket visade deras tro på Hans sanning.

18. Blev Kristus anammad eller godtagen av dem, som kallade sig för Guds folk, då Han kom till denna jord?

”Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.” Johannesevangeliet 1:11.

19. Vilket skäl gav de för sin otro?

”Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.’” Johannesevangeliet 9:29.

Anm.: Hindret i vägen var, att de trodde inte på någonting nytt. De visste, att Gud hade talat genom Mose. Det behövdes ingen tro, för att omfatta det faktumet. Och de vågade ingenting genom att tro på Mose, ty allting hade bevisat, att han var sänd av Gud. Alla kunde lätt inse det. Men här kom en man, som uppfyllde profetiorna om deras länge förväntade Messias. De ansåg det dock vådligt eller farligt, att ta emot Honom, ty tiden hade ännu ej fullständigt bevisat sannfärdigheten eller äktheten hos Hans anspråk. Kort sagt, det fordrade för mycken tro, för att anamma Kristus. De önskade att se, utan att tro; och eftersom det var omöjligt, förkastade de Honom. Detta folk trodde dock på Noas budskap; det trodde på Elia och på alla profeterna. Men då det kom till den särskilda sanningen, som angick dess egen tid, då drog det sig tillbaka. På samma sätt kan det även gå med det närvarande släktet beträffande budskapet om Kristi andra ankomst. Det håller fast vid sina gamla meningar, emedan ingen säger något emot dem, men på samma gång uraktlåter eller försummar det att anamma sanningar, vilka angår Herrens andra uppenbarelse.

20. Vad sade folket, då Kristus påminde det om, hur dess fäder hade dräpt profeterna?

”Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.” Matteusevangeliet 23:30.

Anm.: Ehuru de föregav sig vara bedrövade över sina fäders uppförande, då de hade dräpt profeterna, som förkunnade nya sanningar för dem, uppfyllde de dock snart sitt eget mått av ogudaktighet, genom att korsfästa Guds Son. Detta visar, att de skulle ha handlat på samma sätt som fäderna, om de hade levat på den tiden. Måtte Herren bevara detta släkte ifrån att beklaga sig över judarnas handlingssätt, då de korsfäste Kristus, medan det på samma gång följer i deras fotspår, genom att förkasta de sanningar, vilka äger sin särskilda tillämpning på denna tid.

21. Vad blev följden av, att judarna förkastade Kristus?

”När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den och sade: ’Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon.” Lukasevangeliet 19:41, 42.

22. Finns det ett särskilt budskap och verk för det sista släktet?

”Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen. Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid”. Matteusevangeliet 24:44, 45.

Anm.: På grund av Herrens annalkande uppenbarelse skall ett budskap bli förkunnat, som ger mat i rätt tid. Detta måste vara ett varningens budskap om Herrens andra ankomst – ett budskap, som är ämnat att leda folket till att bereda sig för denna händelse. Det faktum, att ett sådant budskap inte alltid blivit förkunnat, är ej något bevis emot, att det nu bör förkunnas. Pastor John Robinson sade i det avskedstal han höll för pilgrimsfäderna vid deras avresa från Nederländerna till Amerika: ”Gud vet, om jag någonsin mer skall se Era ansikten; men antingen Gud förunnar detta eller ej, besvär jag Er inför Gud och inför de heliga änglarna, att Ni inte följer mig längre, än jag har följt Kristus. Om Gud skulle uppenbara någonting för Er genom något annat redskap, var lika villiga att anta det, som Ni alltid har varit att anta de sanningar jag har framställt för Er. Ty jag är viss om, att Herren har mera ljus, som Han vill låta framstråla ur Sitt ord. För min egen del kan jag inte nog beklaga de reformerta församlingarnas tillstånd. De har kommit till en viss punkt i sin religion, och de vill inte gå längre än det redskap, som åstadkommit Reformationen. Lutheranerna kan inte övertalas till, att gå längre än Luther. Och Ni ser även, hur kalvinisterna sitter fast, där de lämnades av den store gudsmannen, som dock ej såg allting. Detta är ett jämmerligt tillstånd, som är högst beklagligt; ty fastän de var skinande ljus på den tid de levde, trängde de dock inte in i hela Guds råd, och om de levde på vår tid, skulle de vara lika villiga att anamma mera ljus, som de var att ta till sig det ljus, som framlyste på deras tid.”

23. Vad säger Herren om dem, som handlar sålunda vid Hans uppenbarelse?

”[S]alig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer” Vers 46.

Anm.: Luther förklarade: ”Jag tror förvisso, att domen inte ligger mer än tre hundra år i framtiden. Gud varken vill eller kan tåla denna ogudaktiga värld mycket längre. Den stora dagen drar när, på vilken vederstygglighetens rike skall omstörtas.”

Melanchton sade: ”Denna gamla värld är icke långt ifrån sitt slut.” Kalvin bad de kristna, att ”inte dra sig undan, utan att innerligt bida efter den dag, när Kristus skall komma igen, ty denna händelse är den förnämsta bland alla händelser.” Och han försäkrade, att ”de troende bland människorna skall ha denna dag för blicken.” ”Vi måste hungra efter Kristus, vi måste söka efter Honom och begrunda Honom”, säger han, ”till dess den stora dagen kommer, när vår Herre skall fullständigt uppenbara Sitt rikes härlighet.”

Knox, den skotske reformatorn, sade: ”Har icke vår Herre Jesus tagit vårt kött upp till himmelen? Och skall han icke komma igen? Vi vet, att Han skall komma igen, och Han skall inte dröja.”

Ridley och Latimer, som lade ned sina liv för sanningen, bidade i tro Herrens återkomst. Ridley skriver: ”Jag tror det, och därför säger jag det, att denna värld nalkas sitt slut. Låt oss med Guds tjänare, Johannes, ropa ur våra hjärtan till vår Frälsare: Kom, Herre Jesus!”

”Tanken på Herrens återkomst”, säger Baxter, ”är väldigt ljuv och glädjebringande för mig; det är trons verk och dess heliga natur, att älska Herrens uppenbarelse och att bida det saliga hoppet.”

24. Vad blir utfallet av detta budskap?

”I detta visar sig de heligas tålamod: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’” Uppenbarelseboken 14:12.

25. Med vilken iver skall detta verk utföras?

”Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt.” Lukasevangeliet 14:23.

Anm.: Detta verk pågår nu. Den tredje ängelns budskap ljuder i alla delar av världen, förmanande människorna överallt till att anamma sanningen. Många av Herrens sändebud i vår tid delar apostelns känslor: ”Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor”. Andra Korintierbrevet 5:11.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 3. Vikten av en sund Lära

Bibelläsningar för Familjekretsen

3. Vikten av en sund Lära

1. Spelar ens tro någon roll, bara man blott är uppriktig?

”Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen.” Andra Tessalonikerbrevet 2:13; Josua 24:14.

2. Hur kan vi avgöra, huruvida en lära är sann eller ej?

”[P]röva allt, behåll det goda”. Första Tessalonikerbrevet 5:21; Jesaja 8:20.

3. På vilken grundval bör varje trosartikel vara grundad?

”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” Efésierbrevet 2:20; Första Korintierbrevet 3:11.

4. Vilken sak nämns först av de saker, till vilka Skriften är nyttig?

”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning”. Andra Timoteusbrevet 3:16.

5. Vilket råd erhöll Timoteus, då han höll på att förbereda sig för predikoämbetet?

”Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer.” ”Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den.” Första Timoteusbrevet 4:13, 16.

6. Vilket stort uppdrag gavs åt honom, med tanke på hans offentliga verksamhet?

”Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning.” Andra Timoteusbrevet 4:1, 2.

7. Varför är denna plikt så nödvändig?

”Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.” Verserna 3, 4.

8. Vad blev Titus upplärd till att predika? Vari skulle han vara ett föredöme?

”Men du skall tala i överensstämmelse med den sunda läran”. ”[O]ch var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet.” Titusbrevet 2:1, 7.

9. Vilken kraft finns i den sunda läran?

”Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna.”* Titusbrevet 1:9. * Här använder originalet ”tillrättavisa de motsägande.” Vederlägga betyder, att motbevisa. Min anm.

10. Vilken fara är förbunden med falska läror?

”[S]om har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum.” Andra Timoteusbrevet 2:18.

11. Vilka är Jesu lärjungar? Vilket nådigt verk blir utfört för dem?

”’Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och sanningen skall göra er fria.’” Johannesevangeliet 8:31, 32.

12. Genom vad skall de bli helgade?

”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” Johannesevangeliet 17:17.

13. Brukar Gud anta människors tillbedjan, när de med uppsåt lär ut sådant, som är emot Hans vilja?

”Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.’” Matteusevangeliet 15:9.

14. Kan vi tillsluta öronen för sanningen och likväl vara utan ansvar?

”Om någon vänder bort sitt öra och ej vill höra lagen, då är också hans bön en styggelse.” Ordspråksboken 28:9.

15. För vem skall Herren uppenbara Sin vilja?

”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.” Johannesevangeliet 7:17; Psaltaren 25:9; Johannesevangeliet 8:12.

16. Hur skall det gå med de andligen blinda lärarna samt med dem, som de undervisar?

”Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen.’” Matteusevangeliet 15:14.

17. För vilka skall himmelens portar slutligen upplåtas eller öppnas?

”Öppna portarna, så att ett rättfärdigt folk får tåga in, ett folk som förblir troget.” Jesaja 26:2; Uppenbarelseboken 22:14.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 2. Skriftens Nytta

Bibelläsningar för Familjekretsen

2. Skriftens Nytta

1. För vad är den Heliga Skrift nyttig?

”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet”. Andra Timoteusbrevet 3:16.

2. Vad är ändamålet med allt detta?

”[F]ör att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” Vers 17.

3. Vad säger aposteln, att vi bör hålla fast vid?

”Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det”. Vers 14.

4. Gäller detta för varje lärosats?

”[O]ch du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus.” Vers 15. Det gäller endast om den Heliga Skrifts läror.

5. Vad slags visdom erhåller vi av Guds ord?

Den visdom, som medför att man ”blir frälst genom tron i Kristus Jesus.” Samma vers.

6. Hur plägade eller brukade Paulus predika? Vilken inverkan hade hans predikan?

”Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: ’Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.’ Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som fruktade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.” Apostlagärningarna 17:2-4.

7. Hur erhöll Apollos sin kunskap?

”Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften.” Apostlagärningarna 18:24.

8. Hur blev han genom Guds nåd till mycken nytta för de troende?

”När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.” Verserna 27, 28.

9. Vad använde Kristus Själv, för att undervisa Sina lärjungar och för att trösta dem i deras stora bedrövelse?

”Han sade till dem: ’Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?’ Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.” Lukasevangeliet 24:25-27.

10. Vilken inverkan hade denna predikan på lärjungarna?

”Och de sade till varandra: ’Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?’” Vers 32.

11. Vad säger psalmisten, att Guds ord är på vår stig?

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Psaltaren 119:105.

12. Behöver vi hysa någon fruktan för, att Guds utsådda ord skall återvända tomhänt, fåfängt?

”Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.” Jesaja 55:10, 11.

13. Vilken inverkan hade Herrens ord på Jeremia, då han fann dem?

”Dina ord kom och jag åt dem, ja, ditt ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje”. Jeremia 15:16.

14. Hur får man den sanna tron?

”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” Romarbrevet 10:17. Alltså kan endast den tro, som är grundad på Guds tydliga ord, kallas för sann kristlig tro.

15. Vad sade Jesus om dem, som blygs eller skäms för Hans ord?

”Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.’” Markusevangeliet 8:38. Märk, att den som blygs för Jesu ord, blygs även för Jesus.

16. Efter vad skall Gud döma de människor, vilka inte anammar eller tar emot Jesus såsom sin Frälsare?

”Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen.” Johannesevangeliet 12:48.

17. Vad bör rikligen få bo ibland oss?

”Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.” Kolosserbrevet 3:16.

18. Vad kallar aposteln Guds ord för? Vilken inverkan har det på oss, när vi tror det?

”Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.” Första Petrusbrevet 1:23. Guds ord är ett oförgängligt utsäde, som verkar omvändelse hos varje själ, som anammar det.

19. Hur framställer aposteln skillnaden mellan människans natur och Guds ord?

”Ty allt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar bort och blomman faller av, men Herrens ord förblir i evighet. Det är detta ord som har förkunnats för er.”* Verserna 24, 25. Människan är förgänglig, men Guds ord är oförgängligt; och den som anammar Herrens ord, erhåller ett oförgängligt utsäde i hjärtat. * ”… som har blifvit såsom ett glatt budskap förkunnadt ibland eder”, heter det i upplagan från 1893 av denna bok, för att framhäva evangeliet – det glada budskapet! I King James Version av Bibeln står det: ”Och detta är det ord vilket genom evangeliet predikas ibland er.” Min anm.

20. Var det Guds mening, att människorna skulle förstå allt Guds skrivna ord?

”Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag.” Femte Moseboken 29:29. – ”Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp.” Romarbrevet 15:4.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 1. Om att rannsaka eller forska i Skriften

Bibelläsningar för Familjekretsen

1. Om att rannsaka eller forska i Skriften

1. Vad sade Kristus om Skrifterna, då Han vandrade här på jorden?

”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.” Johannesevangeliet 5:39.

Anmärkning: Då detta uttalades, hade inte ett enda ord av Nya Testamentet ännu skrivits. Det var på Gamla Testamentet, som judarna litade för upplysning om vägen till det eviga livet. Och ehuru de inte ville anamma Kristus, sade Han dem, att dessa skrifter, som de så högt aktade, vittnade om Honom. Om Gamla Testamentet vittnar om Kristus, är det förvisso värt vår noggranna uppmärksamhet.

2. Vad förkunnades för Abraham?

”Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.” Galaterbrevet 3:8. ”I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade”. Första Moseboken 22:18.

3. Vem är denna avkomma?

”Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: ’och åt dina avkomlingar’, som när man talar om många, utan som när det talas om en enda, och åt din avkomling som är Kristus.” Galaterbrevet 3:16.

4. Hade alltså Abraham kännedom om Kristi evangelium?

”Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad.’” Johannesevangeliet 8:56.

5. Vilket annat bevis kan framdras för, att evangelium, eller det glada budskapet om Kristus, blev förkunnat under Gamla Testamentets tid?

”Ty evangeliet har predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det.” Hebréerbrevet 4:2. Med ordet dem åsyftas här israeliterna, då de befann sig på vandringen från Egypten till det utlovade landet, vilket framgår av sammanhanget. Det glada budskapet om Kristus blev först förkunnat för dem, och sedan har även vi fått lyssna till det.

6. Vad föranledde Mose, att lämna Egyptens skatter?

”Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.” Hebréerbrevet 11:26. Läs även verserna 24 och 25. De människor, vilka på den tiden trodde på Kristus, var villiga att överge världen med dess lustar, för att erhålla Jesu rikedomar.

7. Av vem erhöll israeliterna andlig mat och dryck under sin vandring genom ödemarken?

”Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose. Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.” Första Korintierbrevet 10:2-4.

8. Vem var hörnstenen i apostlarnas och profeternas tro och lära?

”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” Efésierbrevet 2:20. Alltså är det Gamla såväl som det Nya Testamentet grundat på Kristus.

9. Vilken del av Skriften hörde Filippus en viss etiopisk hovman läsa?

”Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: ’Förstår du vad du läser?’” Apostlagärningarna 8:30.

10. Vad svarade hovmannen, då han tillfrågades, om han förstod vad han läste?

”Mannen svarade: ’Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?’ Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.” Vers 31.

11. Vad gjorde då Filippus?

”Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom.” Vers 35.

Anmärkning: Änskönt [fastän] vi så klart kan skönja Kristus i Gamla Testamentets profetior, ville dock inte judarna anamma Honom såsom den utlovade Messias. Det är en sanning, att det Nya Testamentet låg fördolt i det Gamla, och att det Gamla är uppenbarat i det Nya. När vi rannsakar båda tillsammans, erhåller vi en grundlig kännedom om frälsningens plan; ty utan Gamla Testamentet kan man ej bevisa, att Kristus var Messias. Nya Testamentet innehåller Hans levnadsbeskrivning, visande, att Han hade en ren och helig karaktär. Och hade icke Gamla Testamentet förutsagt, vad Kristus skulle vara och uträtta, hade vi ej haft någonting, varmed vi kunde avgöra, om den person, som då framträdde, verkligen var Messias eller ej. Hur nödvändigt är det icke då, att vi älskar och studerar hela Bibeln! Om vi inte gör detta, kan vi i likhet med judarna gå miste om några av de viktigaste sanningar, som finns i Nya Testamentet.

12. Vad kan den Heliga Skrift uträtta för oss?

”[O]ch du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus.” Andra Timoteusbrevet 3:15.

13. Till vilken nytta är Skriften?

”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet”. Vers 16.

14. För vad berömde apostlarna trossyskonen i Berea?

”Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.” Apostlagärningarna 17:11.

15. Av vad, förutom bröd, skall människan leva?

”Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.’” Matteusevangeliet 4:4. Om människan skall leva av Guds ord, borde hon förvisso bruka det för varje dag; ty hon behöver daglig näring för att hålla sig vid liv. Skriften uppenbarar för oss Kristus, som är det sanna brödet, vilket kan ge oss det eviga livet. Johannesevangeliet 6:32, 51.

16. Vad sägs om Guds ord?

1) Det är sannfärdigt eller rätt. Psaltaren 33:4.

2) Det skall bestå evinnerligen eller för alltid. Psaltaren 119:89.

3) Det är ett ljus på vår vandringsstig. Vers 105.

4) Det gör de enfaldiga eller enkla visa. Vers 130.

5) Det är Andens svärd. Efésierbrevet 6:17.

6) Det är den kristnes glädje och fröjd. Jeremia 15:16.

Bibelläsningar för Familjekretsen. Förord

Bibelläsningar för Familjekretsen

Förord

De kristna tror, att Bibeln är Guds ord och utgör ”Hela Skriften”, som aposteln säger, och att denna är ”nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet”. Andra Timoteusbrevet 3:16. Det är alltså av den största betydelse för människan, att hon skall förstå dess rena och oförfalskade sanningar.

Utgivarna av detta verk är inte ensamma om övertygelsen, att den offentliga predikan rörande Bibelns sanningar är alltför mycket bemängd med spekulation och filosofi och alltför litet grundad på Guds ord; att den består till alltför stor del av mänskliga resonemang och följaktligen till alltför ringa del av Skriftens direkta vittnesbörd. En text kan väl göras till utgångspunkt för ett vältaligt och lysande föredrag, som tycks vara lärt och logiskt, men dock lämnar sinnet utan svar på den viktiga frågan: ”Vad säger Skriften?”

Den plan, som blivit följd i föreliggande verk, är att låta den heliga boken tala för sig själv. Under lämpliga rubriker har vi sammanfört dess vittnesbörd om de olika ämnen, vilka blivit avhandlade. Detta är, enligt vår mening, den enda trygga väg, på vilken vi kan komma till rätt insikt om vad Guds ord lär – nämligen att låta skrift förklara skrift, sålunda bringande alla dess vittnesbörd i samklang med varandra. Man har allstå följt regeln, att låta Bibelns egna ord besvara de olika frågor, vilka helt naturligt uppstår vid betraktandet av ett aktuellt ämne. I flertalet fall har den del av texten, som innehåller det rätta svaret på frågan, satts i kursivstil. Dessa svar är för det mesta återgivna utan anmärkning eller förklaring; ty när Herren talar, bör människans ord vara få – det anstår henne att med vördnad och gudsfruktan lyssna till Herrens ord och lyda det. På samma sätt har frågor av historisk beskaffenhet blivit besvarade med direkta anföringar från historien. Stor noggrannhet har iakttagits, för att ordagrant återge de citat, vilka tagits från andra författare, samt att, så vitt möjligt, uppge den ursprungliga källan för det anförda. Alla anföringar från Gibbon’s Decline and Fall of the Roman Empire är tagna från Milmans upplaga av 1854. Utdragen från ”Tankar öfver Daniel och Uppenbarelsen” är tagna från den senaste reviderade upplagan.

Det är att hoppas, att få skall låta sig nöja med att läsa blott de texter, vilka är anförda i denna bok. Bibeln bör ligga uppslagen framför varje läsare och sammanhanget med varje text noga begrundas. Den och den allena är vår källa för upplysning om de stora ämnen, vilka angår människans moraliska och andliga intressen här i livet och hennes öde i den förestående evigheten, tillsammans med Guds planer och beslut med hänsyn till denna världen samt sättet, medlen och tiden för deras utförande – i allt detta är Bibeln för oss en fullständig och pålitlig vägvisare. Dessa inbjudande forskningsfält skall läsaren på de följande sidorna finna utbredda för sin andliga åskådning. Många ämnen, vilka sällan berörs av vare sig redaktörer eller predikanter, har också framställts – ämnen, vilka vi är förvissade skall uppväcka hos läsaren en ny och levande lust för Guds ords läsande och studerande.

Dessa Bibelläsningar är författade av många Bibelforskare, vilka genom verklig erfarenhet lärt känna de bästa och mest verksamma metoderna för framställandet av de ämnen, som blivit avhandlade. Alla läsningarna har blivit kritiskt granskade av en för detta ändamål särskilt tillsatt kommitté. Den blandning av författare, som sålunda bidragit till detta verk, skall alltså, hoppas vi, göra boken mera lämpad för de olika sinnelag, vilka kommer att bli intresserade av dess läsande och studerande.

De utmärkt sköna teckningarna, som dels är i original, dels utvalda, tillika med bokens typografiska förträfflighet från början till slut, skall starkt stegra dess värde för sådana, som har en smak för det sköna såväl som det praktiska.

Till alla sådana, som älskar Guds dyrbara ord, överlämnas nu detta verk under den förhoppningen, att de skall finna en stor lust och tillfredsställelse i att studera dess sidor. Även till sådana, vilka känner blott ringa eller intet intresse för Bibelstudium, anbefaller vi dessa läsningar, förvissade om, att de genom deras granskning skall inges med en välsignelsebringande åtrå till att studera den bok, för vilken de hitintills varit så främmande.

UTGIVARNA.

Bibelläsningar för Familjekretsen. Förlagsfakta

Bibelläsningar för Familjekretsen

omfattande

ett hundra femtio Bibelläsningar för enskilt och offentligt studium av den Heliga Skrift, i vilka framställs och besvaras över två tusen frågor om religiösa ämnen, utgörande frukten av mer än tjugo Bibelforskares arbete.

Tillika med Spelet om Livet i bildlig framställning.

Bearbetat efter den sextonde engelska originalupplagan, av A. Swedberg.

Fjärde upplagan, Stockholm. Skandinaviska Förlags- & Tryckeriaktiebolaget. 1893.

Tryckt hos Skandinaviska Förlags- & Tryckeriaktiebolaget, Kristiania. 1893.

Språklig granskning och införande av texter ur Svenska Folk-Bibeln 1998 (om inget annat anges): Lennart Sundstad. Detta arbete inlett 2015. Blott texten ur boken, inga illustrationer, har tagits med.