Bibelläsningar för Familjekretsen. 119. Bönens stora Betydelse

Bibelläsningar för Familjekretsen

119. Bönens stora Betydelse

1. Var, säger aposteln, att vi skall be?

”Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande.” Första Timoteusbrevet 2:8.

2. Vad lovar Herren dem, som ber för och söker efter, vad de behöver?

”Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” Matteusevangeliet 7:8.

3. Hur belyser Frälsaren Sin beredvillighet, att skänka goda gåvor till dem, som ber Honom därom?

”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.” Vers 11.

4. Varför är det nödvändigt, att be Gud om allt detta?

”Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.” Jakobsbrevet 1:17.

Anm.: Kanske någon då ville fråga: Av vad nytta är då bönen, om inte Gud förändrar Sig? Vad kan det då hjälpa, att vi försöker att få Honom att ändra Sig med våra böner? Det är sant, att vår bön inte kan ändra på Guds inställning i den ringaste grad; men detta är ej heller avsikten med vår bön. Det är den bedjande, som behöver erhålla nytta av bönen. Gud är alltid villig, att ge Sina barn de välsignelser de behöver, när de ställer sig själva i ett sådant förhållande till Honom, att Han tryggt kan välsigna dem. Den omständigheten, att Gud sände Sin Son till att dö för världen, utan att vi bad Honom därom, visar, hur villig Han är, att hjälpa alla människor. Han säger även, att Han inte vill, att någon skall förtappas eller gå förlorad. Andra Petrusbrevet 3:9. Om då någon har en så djup känsla av sitt behov av hjälp, att han är villig att bekänna sina synder och sitt förtappade tillstånd utan Gud, skall Herren låta en sådan själ få den välsignelse, som Han har hängt över hans huvud under hela hans hittillsvarande levnad, och som Gud inte bara är villig att ge honom, utan även längtar efter att skänka honom. Guds sinne eller inställning förändras alltså icke det ringaste; utan det är den bedjandes sinne, som förändras. I annat fall skulle de välsignelser, som han finge del av, leda honom bort ifrån Gud samt hindra honom från att uppnå det mål, som Gud föresatte honom, då Han sände Kristus i världen till att dö för människosläktet. Bönens ändamål är alltså, att förmå syndaren till att inse sitt stora behov av hjälp samt sitt förtappade tillstånd, om han inte får den hjälp han behöver. Finge man allt, vad man behövde, utan att be, kunde detta tillstånd inte uppnås.

5. Vilka närmar Herren Sig?

”Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna.” Jakobsbrevet 4:8. Vi måste själva nalkas eller dra oss nära Gud, för då kommer Han så mycket närmare till oss. Gud ändrar inte inställning; men när Han ser någon närma sig Honom, liksom den förlorade sonen, uppmuntrar Han honom till att komma ändå närmare, genom att skänka honom Sina välsignelser.

6. Hur skall vi åkalla Herren?

”Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet.” Första Korintierbrevet 14:15. Detta förutsätter, att vi måste överväga vår ställning och rannsaka våra hjärtan.

7. Med vad bör våra böner blandas?

”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.” Filipperbrevet 4:6.

8. Bör vissa formella böner offentligt upprepas, för att bli hörda av människor?

”Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull.” Matteusevangeliet 6:7. Man bör hellre känna stundens behov och innerligen be om hjälp.

9. Med vad måste bönen vara förbunden, om den skall kunna behaga Gud?

”Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.” Hebréerbrevet 11:6.

10. Hur stark måste denna tro vara?

”Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.” Markusevangeliet 11:24. Det vill säga: När vi ber om det vi behöver, måste vi ha en fast förtröstan på Gud och inte hysa det minsta tvivel om, att Han skall uppfylla vår anhållan. Då kommer vi inte längre att bekymra oss om den saken, utan helt och hållet överlämna den till Gud.

11. Vilka känslor bör vi hysa mot dem, som på något sätt har förorättat eller skadat oss, när vi ber om förlåtelse för våra egna synder?

”Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.ʼ” Markusevangeliet 11:25.

12. Vad skall bli följden, om denna förmaning inte efterlevs?

”ʼMen om ni inte förlåter skall inte heller er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.ʼ” Vers 26.

13. Vad bör vi göra, när vi lider ont eller har motgångar?

”Får någon av er lida, skall han be.” Jakobsbrevet 5:13.

14. Bör vi be i enrum, i avskildhet?

”Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.” Matteusevangeliet 6:6.

15. Till vilken plats gick vår Frälsare för enskild bön?

”Sedan gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll, var han ensam där.” Matteusevangeliet 14:23.

16. Men om det så händer, att vi kommer i deras sällskap, som gör spe av bönen, eller som förbjuder oss att be, bör vi då upphöra med vår vanliga andakt?

”Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus där han i sin övre sal hade fönster öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, så som han tidigare hade brukat göra.” Danielsboken 6:10.

17. Vad sägs om Kornelius och hans familj?

”Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud.” Apostlagärningarna 10:2.

18. Hade de troende på apostlarnas tid bönesammankomster?

”Då han nu insåg vad som hänt, gick han till Marias hus, hon som var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många församlade och bad.” Apostlagärningarna 12:12.

19. Hur ofta förmanar aposteln församlingen att be?

”Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden.” Efésierbrevet 6:18.

20. Hur uttrycker han sig angående denna punkt på ett annat ställe?

”{B}e oavbrutet”. Första Tessalonikerbrevet 5:17.

21. I liknelsen om den fattiga änkan, vilket skäl ger domaren för, att han slutligen besvarade hennes bön?

”Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.ʼ” Lukasevangeliet 18:4, 5.

22. Vilken tillämpning gjorde Frälsaren av denna liknelse?

”Och Herren sade: ʼHör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem?” Verserna 6, 7.

Anm.: Tillämpningen av denna liknelse ses av följande: Här var en domare, vilken fruktade varken Gud eller människor, men likväl gav han änkan rättvisa, för att själv få vara i fred. Om nu denna anhållan kunde säkras genom ständigt upprepade böner från en, som inte älskade rättvisa, utan endast gjorde det för sin egen fördel, hur mycket mer skall inte Gud, som är oändlig i Sina utmärkande egenskaper, som älskar rättvisa och som är änkors försvarare (Psaltaren 68:5), skaffa rättvisa åt dem, som dagligen ropar till Honom?

23. Till vilken slutsats kommer Frälsaren som svar på Sin egen fråga?

”Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt.” Lukasevangeliet 18:8, första delen.

24. Vilken fråga ställer Jesus strax därefter?

”Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?ʼ” Vers 8, sista delen.

25. Vad var ändamålet med denna liknelse?

”Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna.” Vers 1.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 118. Vandringen i Ljuset

Bibelläsningar för Familjekretsen

118. Vandringen i Ljuset

1. Anser Gud det vara viktigt, att Hans barn vandrar i ljuset?

”Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.” Johannesevangeliet 12:35.

2. När man påbörjar sin kristliga vandring, vad måste man göra, för att få del av Kristi blods förtjänst?

”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” Första Johannesbrevet 1:7.

3. Hur länge kan den kristne förvänta sig, att ljuset skall fortsätta att lysa på hans stig?

”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd.” Ordspråksboken 4:18.

4. För vem strålar ljuset fram?

”Ljus strålar fram för den rättfärdige och glädje för de rättsinniga. ” Psaltaren 97:11.

5. Vad skall ske med det ljus, som en person har, om han uraktlåter eller försummar att vandra i det?

”Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är sjukt ligger också din kropp i mörker. Se därför till att ljuset i dig inte är mörker.” Lukasevangeliet 11:34, 35.

6. Varför är de fördömda, som inte kommer till ljuset?

”Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda.” Johannesevangeliet 3:19.

7. Vad gör den, som verkligen söker efter sanning?

”Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.ʼ” Vers 21.

8. Vad skall de, som förkastar ljus och sanning, slutligen ledas till att tro?

”Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.” Andra Tessalonikerbrevet 2:11, 12. Gud framställs såsom sändande dem villfarelse, emedan Han inte beskyddar dem däremot. Och Han kan heller inte beskydda dem, om de inte vandrar i ljuset från Hans framåtskridande sanning. Bibeln ger många exempel på sådana, som sålunda blivit överlämnade åt villfarelse. Läs Psaltaren 81:13; Romarbrevet 1:24, m.fl.

9. Varifrån erhålls ljuset?

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Psaltaren 119:105, 130; Ordspråksboken 6:23.

10. Till vem sade en Guds ängel, att hans vägar behagade Herren?

”En dag omkring nionde timmen såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: ʼKornelius!ʼ Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: ʼVad är det, herre?ʼ Ängeln sade: ʼDina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg.” Apostlagärningarna 10:3, 4.

11. Sade ängeln till honom, att han inte hade någonting mer att lära eller göra, för att bli frälst?

”Så sänd nu några män till Joppe och låt hämta Simon, som också kallas Petrus. Han gästar hos en viss Simon, en lädermakare, som har ett hus vid havet. Han skall säga dig vad du skall göra.” Verserna 5, 6, Reformations-Bibeln.

Anm.: Herren lät inte Kornelius få besök av en ängel, därför att han var fullkomlig i allt han gjorde; utan Gud såg, att han hade en innerlig önskan om, att efterkomma eller lyda alla Hans fordringar, så långt han kände till dem. En sådan anda var välbehaglig för Herren, och Han öppnade därför vägen för Kornelius, så att han kunde få lära känna hela sanningen från Petrus, på det att han måtte bli frälst. Gud förändrar Sig aldrig. Han gör detsamma nu med uppriktiga och gudfruktiga personer; och alla kan få upplysning om alla de sanningar, som de vill vandra uti. Om de förkastar sanningen, när Gud framställer den för dem, drar Gud undan Sitt beskydd, och de lämnas utsatta för fiendens förförande angrepp.

12. Vid vad förmanas vi att hålla fast?

”Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt.” Hebréerbrevet 3:14; Matteusevangeliet 10:22.

13. Vilka är saliga ibland dem, som lyssnar till Uppenbarelsens profetior?

”Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den.” Uppenbarelseboken 1:3. Ju mera ljus vi erhåller, desto större blir alltså vårt ansvar. Vi lever i de sista dagarna samt hör till det släkte, som skall lyssna till den tredje ängelns varnande budskap. Uppenbarelseboken 14:9-12. Detta budskap framhåller Guds bud och Jesu tro som ett skydd emot antagandet av vilddjurets märke. Se läsningarna om detta och andra besläktade ämnen.

14. Har vi exempel på, att Gud har förgjort folk, som åtnjutit Hans välsignelse, men sedermera avvikit från Hans budords stigar?

”Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde.” Judasbrevet vers 5.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 117. Biblisk Helgelse

Bibelläsningar för Familjekretsen

117. Biblisk Helgelse

1. Har Gud uppenbarat Sin vilja angående helgelse?

”Detta är Guds vilja: att ni helgas”. Första Tessalonikerbrevet 4:3. ”Helga, dvs. att avskilja en person eller sak för ett heligt eller gudstjänstligt bruk. Så var prästerna, offren, tabernaklet, osv. Helgade. Så var också Sabbaten helgad eller avskiljd. Kristus ʼhelgade Sig Självʼ, genom att utge Sig Själv till ett offer åt Gud, och genom Andens fostrande nåd helgas den kristne både utvärtes och invärtes, för att bli redo att se Gud.” Biblisk Ordbok, av Nyström.

2. Klarar människan av detta verk i egen kraft?

”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” Johannesevangeliet 15:5.

3. Genom vilket medel åstadkoms denna förändring?

”Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.” Johannesevangeliet 17:19.

4. I vilket förhållande till sanningen måste man stå, för att bli helgad?

”Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen.” Andra Tessalonikerbrevet 2:13.

5. Är ett enkelt erkännande av sanningen nog, för att förskaffa oss denna önskvärda gåva?

”Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder och blir bestänkta med Jesu Kristi blod.” Första Petrusbrevet 1:2.

Anm.: Fastän ingen kan helga sig själv, är det dock visat, att var och en har någonting att utföra i förbindelse med detta verk. Man måste förena sig med Gud, genom att tro och lyda Hans sanning. Guds Ande skall då helga eller avskilja människan åt Guds tjänst.

6. Vilken förändring måste till, innan man blir en gren av det verkliga vinträdet?

”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.” Andra Korintierbrevet 5:17. {I originalet heter det: ”allt har blivit nytt.” Min anm.}

7. Hur mycket hos personen påverkas av helgelsen?

”Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst.” Första Tessalonikerbrevet 5:23.

Anm.: När man betänker det sätt, varpå ordet ande brukas på andra ställen i Nya Testamentet (t. ex. i Första Korintierbrevet 5:3; 4:21; Romarbrevet 12:11; Matteusevangeliet 5:3), är det klart, att aposteln på detta ställe åsyftar sinnet eller känslorna.

8. Vad måste vi ha, innan vi kan åtnjuta denna stora ära?

”HERRENS fruktan fostrar till vishet, och ödmjukhet föregår ära.” Ordspråksboken 15:33. ”Ödmjukhet. Ödmjukt sinne, väsende, skick, uppförande.” – Dalin.

9. Vad är vår plikt, när vi blivit förenade med Kristus?

”Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.” Kolosserbrevet 3:1, 2.

10. Vilken annan dygd eller god egenskap är nödvändig, förutom ödmjukhet?

”Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. 2 Var ödmjuka och milda på allt sätt.” Efésierbrevet 4:1, 2. {Originalet använder ”saktmodighet”, vilket är detsamma som fridsamhet och blidhet. Min anm.}

11. Vilkens sinnelag bör vi ha?

”Var så till sinnes som Kristus Jesus var.” Filipperbrevet 2:5.

12. Vad kan man då säga av uppriktigt hjärta?

”Men ske inte min vilja utan din.ʼ” Lukasevangeliet 22:42.

13. Vad skall Gud göra för en bedjande, som innehar denna ställning?

”Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom.” Johannesevangeliet 9:31.

14. Med vilka ord uttrycker aposteln detsamma?

”{O}ch vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom.” Första Johannesbrevet 3:22. När vi jämför de två senast anförda texterna, kommer vi till den slutsatsen, att den som gör Guds vilja, håller Hans bud.

15. Vad skall Herren göra för dem, som älskar Honom så mycket, att de håller Hans bud?

”ʼOm någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.” Johannesevangeliet 14:23.

16. I vilket tillstånd är den själ, i vilken Kristus bor?

”Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull.” Romarbrevet 8:10. Rättfärdighet brukas i Skriften i nästan samma betydelse som helgelse. Den omfattar själens heliga principer och känslor samt levernets överensstämmelse med Guds lag. ”{D}ina bud är rättfärdiga.” Psaltaren 119:172. ”Det skall vara vår rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför HERRENS, vår Guds, ansikte så som han har befallt oss.” Femte Moseboken 6:25.

17. Hur kommer man i detta tillstånd?

”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” Romarbrevet 12:2.

18. Vad skall vi då bli i stånd till att göra?

”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn”. Kolosserbrevet 3:17.

19. I vilken utsträckning bör våra handlingar utföras till Guds ära?

”Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.” Första Korintierbrevet 10:31.

20. Varför bör vi hysa så stor omsorg om kroppen?

”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst.” Romarbrevet 12:1. {Originalet talar om ”eder förnuftiga gudstjänst” – en sund hälsa underlättar förnuftets religiösa bruk. Min anm.}

21. Hur mycket måste vi försaka eller avstå ifrån, för att bli Jesu sanna lärjungar?

”På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.” Lukasevangeliet 14:33.

22. Sedan vi försakat eller förnekat oss själva, vad måste vi ta på oss, för att kunna lära av Kristus?

”Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.” Matteusevangeliet 11:29.

23. Vilka band måste söndras, om nödvändigt, för att vi skall vara värdiga Kristus?

”Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.” Matteusevangeliet 10:37.

24. Vad skall bli följden, när vi sålunda försakar världen och följer Kristus?

”Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er.” Johannesevangeliet 15:20.

25. Skall denna förföljelse skilja oss från Kristus eller Hans kärlek?

”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” Romarbrevet 8:38, 39.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 116. Helgelse

Bibelläsningar för Familjekretsen

116. Helgelse

1. Genom vilken handling blev Aron och hans söner invigda till prästämbetet?

”Aron och hans söner skall du smörja och helga till präster åt mig.” Andra Moseboken 30:30. Helga – ”inviga till Guds tjänst – ägna.” Dalin.

2. Vad kallas Guds folk för nu?

”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk”. Första Petrusbrevet 2:9, första delen.

3. Vad var de, innan de blev Guds utvalda folk?

”Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk”. Vers 10.

4. Från vad och till vad blev de kallade?

”{F}ör att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” Vers 9, sista delen.

5. Genom vilken handling offentliggör den kristne sitt iklädande av Kristus Jesus?

”Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.” Galaterbrevet 3:27.

6. Vad måste den göra, som kommer till Kristus?

”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat.” Matteusevangeliet 11:28, 29. Den, som kommer till Jesus, måste bli Hans lärjunge. Han har inträtt i Kristi skola och är Hans lärjunge eller elev för hela sin livstid. Han tar ej sin examen förrän vid slutet av nådens tid.

7. Hur högt måste man älska Kristus, för att vara Hans lärjunge?

”Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.” Matteusevangeliet 10:37, 38.

8. Vad vittnar Frälsaren vidare härom?

”På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.” Lukasevangeliet 14:33.

9. Vad kan iklädandet av Kristus stundom orsaka?

”Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och en man får sina egna till fiender.” Matteusevangeliet 10:35, 36.

10. Hur kommer det sig, att hela världen kan enas om, att hata en sann kristen?

”Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.” Johannesevangeliet 15:19.

11. Hur innerligt är Jesu lärjungar förenade med Honom?

”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” Vers 5.

12. Om man inte bär samma frukter som Kristus, vilken slutsats går då rätteligen att dra?

”Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.” Romarbrevet 8:9.

13. Men vilka frukter skall frambringas av dem, som har Kristi Ande?

”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.” Galaterbrevet 5:22, 23.

14. Vilket sinnelag skall den ha, som verkligen är en Kristi lärjunge?

”Var så till sinnes som Kristus Jesus var.” Filipperbrevet 2:5.

15. Vad var Kristi sinnelag?

”{U}tan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.” Verserna 7, 8.

16. Hur skall den person vandra eller leva, som förblir i Kristus?

”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.” Första Johannesbrevet 2:6.

17. Av vilken orsaks skull har Gud gett Sina löften till världen?

”Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.” Andra Petrusbrevet 1:4.

18. Vad blir då varje kropp, som får del av den gudomliga naturen?

”Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud”. Första Korintierbrevet 6:19.

19. Till vem hör då människan, och vad är hon förpliktigad att göra?

”{O}ch att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!” Verserna 19, 20. Vår tid, våra krafter och våra medel tillhör Gud och bör användas i Hans tjänst.

20. Vilken ställning skall den inta, som alltså överlämnat sig åt Herren?

”Och jag hörde HERRENS röst. Han sade: ’Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?’ Då sade jag: ’Här är jag, sänd mig!’” Jesaja 6:8. Den man eller kvinna, som har överlämnat sig åt Herrens tjänst, skall ge mer akt på Guds Ord, än på jordiska vänners uppmaningar. En sådan människa skall vara villig att göra allt, som Guds Ord fordrar, även om hon därigenom skulle mista sin faders, sin moders, sin systers eller broders, ja, till och med sin makas eller makes vänskap.

21. Hur framställer David detta villiga sinnelag hos Guds tjänare?

”Som en tjänares ögon ser på sin herres hand, som en tjänarinnas ögon på sin frus hand, så ser våra ögon upp till HERREN, vår Gud, till dess att han ger oss sin nåd.” Psaltaren 123:2.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 115. Otro

Bibelläsningar för Familjekretsen

115. Otro

1. Av vad kan en människa bli rättfärdiggjord?

”Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” Romarbrevet 5:1.

2. Av vad skall de rättfärdiggjorda då leva?

”Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom.” Hebréerbrevet 10:38.

3. Varför uppnådde inte de forna israeliterna rättfärdighetens lag?

”Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro”. Romarbrevet 9:32.

4. Vad sade Jesus om det dåvarande släktet, då en kom till Honom och sade, att Hans lärjungar inte förmådde att bota hans son?

”Jesus svarade dem: ’Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er?” Markusevangeliet 9:19.

5. Vad sade Frälsaren till Tomas, då denne mötte Honom, eftersom han inte hade trott de bröders vittnesbörd, som hade sett Kristus efter Hans uppståndelse?

”Sedan sade han till Thomas: ’Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!’” Johannesevangeliet 20:27.

Anm.: Om människorna skall rättfärdiggöras av tron och leva av denna, är det klart, att de inte är rättfärdiggjorda, om de är otroende, och följaktligen inte heller lever enligt Skriftens betydelse av detta ord. Herren bestraffade Tomas för hans otro, emedan han inte velat anta de trovärdiga lärjungarnas vittnesbörd. Hur mycket mer klandervärd är inte den otro, som står emot den sky av vittnen, som nu omger oss på alla sidor avseende Guds godhet och makt att frälsa syndare!

6. Vad förmanar Paulus alla att göra på grund av den stora sky av trosvittnen, som han omtalar i Hebréerbrevets elfte kapitel?

”När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss.” Hebréerbrevet 12:1.

Anm.: Uttrycket ”allt som tynger” åsyftar sådana dåliga karaktärsdrag och levnadsvanor, vilka hindrar oss i den kristna tävlingskamp, som föreligger oss. Alla dessa bör vi lägga ifrån oss. Men en annan sak omtalas, som är av större betydelse, och denna är den synd, som vidlåder eller klibbar fast vid oss alla, nämligen otro; ty otro är synd.

7. Varför blev de flesta av israeliterna nekade inträde i det utlovade landet?

”Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som var olydiga? Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in.” Hebréerbrevet 3:18, 19.

8. Betraktades deras otro som synd? Vilken inverkan hade den på Gud?

”Vilka var han vred på under fyrtio år? Var det inte de{m} som syndade och blev liggande döda i öknen?” Vers 17.

9. Vilken lärdom förmanas vi att dra från israeliternas erfarenhet?

”Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar.” Hebréerbrevet 4:1. Gud är densamme nu som då. Om Han då var förtörnad (bedrövad, grundtexten) över israeliternas otro och på grund därav nekade dem inträde i Kanaan, kan Han ej heller nu låta oss få komma in i den utlovade vilan, om vi hyser otro.

10. Vad bör vi vinnlägga oss om?

”Låt oss därför ivrigt sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.” Vers 11.

11. Bör den, som försöker att vara en kristen, förlora modet, när han erfar Herrens aga?

”Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet, när du tuktas av honom.” Hebréerbrevet 12:5.

12. Är det ett bevis på, att Herren inte älskar oss, när vi råkar i prövningar?

”Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son som han har kär.” Vers 6.

13. Vad har man skäl till att befara, när man inte möter prövningar?

”Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner.” Vers 8.

14. Vilket svar gav Kristus lärjungarna, då de nästan blev modfällda över ett av Hans påståenden och själva yttrade: ”Vem kan då bli frälst?”?

”Jesus såg på dem och sade: ’För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.’” Matteusevangeliet 19:26.

15. Hur mottog Abraham ett från Gud givet löfte, ehuru det tycktes vara omöjligt, att det kunde bli uppfyllt?

”Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran.” Romarbrevet 4:20.

16. För vad räknades Abrahams tro under dessa omständigheter?

”Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.” Vers 3.

17. Vad bör den av otro drabbade göra?

Han bör innerligt be: ”’Jag tror. Hjälp min otro!’” Markusevangeliet 9:24.

18. Om man tror, att man får det man ber om, hur skall Gud belöna vår tro?

”Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.” Markusevangeliet 11:24.

Doug Batchelor, Amazing Facts. De Mest Förbluffande Profetiorna

De Mest Förbluffande Profetiorna

Så heter, i översättning, en sevärd serie på tio föreläsningar om bibliska förutsägelser och tidsaktuella fakta. Upptagningarna gjordes i Pioneer Memorial Church, Berrien Springs, Michigan, USA år 2006 och talare var den världen runt kände pastorn Doug Batchelor, tillika ledare för Californiainstitutet Amazing Facts.

Du når programmen här: www.mostamazingprophecies.com

Föreläsningarna har dessa titlar:

1. The Final Kingdom

2. Solving the Messiah Mystery

3. Armageddon Countdown

4. The Dragon and the Woman

5. The Millenium of Peace

6. The Bride of Anti-Christ

7. Elijah’s Return

8. Bowing to Babylon

9. The Tree of Life

10. The 144,000

På hemsidan finner Du även talprogram och en mängd litteratur, som är fri att läsa och skriva ut.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 114. Frivilliga Gåvor

Bibelläsningar för Familjekretsen

114. Frivilliga Gåvor

1. Vad älskar Herren?

”Gud älskar en glad givare.” Andra Korintierbrevet 9:7.

2. Vilka karaktärsdrag fordrar Gud hos dem, som skall fylla ansvarsfulla befattningar?

”Men välj ut åt dig dugliga män från allt folket, män som fruktar Gud, är pålitliga och hatar orätt vinning, och sätt dem till föreståndare för folket, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio.” Andra Moseboken 18:21.

3. Hur varnar Frälsaren mot girighet?

”Sedan sade han till dem: ’Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar.’” Lukasevangeliet 12:15.

4. Hur betraktade Gud den rike mannen, som samlade ägodelar blott för sin egen bekvämlighet?

”Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop?” Vers 20.

5. Vad säger Kristus om dem, som handlar på samma sätt, som den rike mannen i liknelsen?

”Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.’” Vers 21.

6. Hur mycket kan en människa ta med sig, när hon lämnar denna värld?

”Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån.” Första Timoteusbrevet 6:7.

7. Vem ger människan krafter till att samla rikedomar?

”Du skall komma ihåg Herren, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom”. Femte Moseboken 8:18.

8. Vad säger Skriften om dem, som förtröstar på sina rikedomar?

”Den som förtröstar på sin rikedom kommer på fall”. Ordspråksboken 11:28.

9. Vilken förmaning skulle Timoteus ge dem, som är rika?

”Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av.” Första Timoteusbrevet 6:17.

10. Hur bör de använda sina medel?

”Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig”. Vers 18.

11. Vad skulle de därigenom samla åt sig själva?

”{O}ch samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.” Vers 19.

12. Vad gör den, som ger Herren något av sina ägodelar?

”Ära Herren med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda.” Ordspråksboken 3:9.

13. Hur betraktar Herren dem, som villigt ger till främjandet av Hans verk?

”Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.” Hebréerbrevet 13:16.

14. Skall Herren ihågkomma dem, som bidrar till Hans verks framgång?

”Ty Gud är inte orättvis, så att han glömmer vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som tidigare tjäna de heliga.” Hebréerbrevet 6:10.

15. Om en människa har blott litet av denna världs goda, är hon då inte fritagen från att ge?

”{V}ar och en skall ge vad han förmår, efter den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig.” Femte Moseboken 16:17.

16. Kan det alltså vara myckenheten av det man ger, som behagar Herren?

”Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har.” Andra Korintierbrevet 8:12.

17. Vilken skön belysning eller exempel av denna grundregel har vi?

”Jesus såg upp och märkte hur de rika lade sina gåvor i offerkistan. Men han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt. Då sade han: ’Amen säger jag er: Denna fattiga änka gav mer än alla andra. Ty det var av sitt överflöd som alla andra lade något i offerkistan, men hon offrade av sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.’” Lukasevangeliet 21:1-4.

18. Vad får den, som villigt ger för främjandet av Guds verk?

”Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.” Lukasevangeliet 12:33.

19. Var är den människas hjärta, som har samlat sig skatter i himmelen, genom att ge av sina medel för främjandet av Guds verk?

”Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” Vers 34.

Anm.: ”I stället för att besvära sig själva med att samla rikedomar, bör Kristi lärjungar dela ut av sina ägodelar ibland sina troende bröder, närhelst de får tillfälle därtill. När de gör detta med tro och kärlek, samlar de sig därigenom skatter, över vilka Gud Själv är förmyndare. På detta sätt undviker de, att lägga sina pengar i en säck med hål i, som med tiden blir gammal och sliten…. De har i stället lagt upp sina skatter i himmelen, där de är utom all fara, och deras hjärtan blir också därigenom allt mer och mer himmelska.” – Scotts anmärkning över Lukasevangeliet 12:34.