Skattgömman, Studium Nr. 23

Skattgömman

Studium Nr. 23: De tusen Åren – Millenniet

Ordet millennium härleds från de två latinska orden mille (tusen) och annus (år). Uttrycken ”tusen år” och ”millennium” används därför omväxlande i detta studium om händelser i ändens tid. Det föreligger olika teorier angående millenniet. Premillennialismen är tron på, att Jesu återkomst markerar början på de tusen åren. Postmillennialismen hävdar, att Kristus återvänder till Jorden först efter de tusen åren. Amillennialister tror att de tusen åren helt enkelt symboliserar en lång tidsperiod. Dessa synsätt utesluter varandra och bristen på överensstämmelse har lett till att lärosatsen om millenniet ofta blivit omstridd. Bibeln ger de enda rätta svaren. [I samband med övergången till år 2000 talades det mycket om ”millenniet”. Emellertid åsyftades det nya årtusendet, icke de tusen åren i detta studium.]

A. De tusen Årens Inledning

1. Hur kommer mänsklighetens moral att förändras under de yttersta dagarna?

Andra Timoteusbrevet 3:1, 13: ”Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. […] Men onda människor och bedragare skall göra framsteg – till det sämre. De bedrar och blir själva bedragna.”

Anm.: Bibeln ger inget stöd åt meningen, att världen kommer att omvändas till kristendomen före Jesu återkomst. Ej heller talar den om, att mänskligheten skulle uppnå tusen års världsfred före Jesu andra ankomst. I stället kommer ”onda människor och bedragare [att] gå allt längre i ondska” (Andra Timoteusbrevet 3:13. 1917 Års Översättning).

2. Vad sker med de onda, som lever vid Jesu andra ankomst?

Andra Tessalonikerbrevet 1:6‑10: ”Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. Ty vårt vittnesbörd har ni trott. Så skall det ske på den dagen.”

Jeremia 25:31: ”Larmet hörs till jordens ände, ty HERREN går till rätta med hednafolken, han skall döma allt kött. De ogudaktiga överlämnar han åt svärdet, säger HERREN.”

3. När blir de rättfärdiga döda uppväckta?

Första Tessalonikerbrevet 4:15‑17: ”Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren.”

Anm.: De rättfärdiga dödas uppståndelse är den första av två uppståndelser. Jesus kallade dessa två uppståndelser för ”uppståndelsen till liv” och ”uppståndelsen till dom” (Johannesevangeliet 5:28‑29. 1917 Års Översättning).

4. Vilken ställning erhåller de, som uppväcks i den första uppståndelsen?

Uppenbarelseboken 20:4, 6: ”Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. […] Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.”

5. Hur länge dröjer det sedan, innan de onda uppstår?

Uppenbarelseboken 20:5: ”Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen [före vers 5 omtalas de heligas uppvaknande till odödlighet i den första uppståndelsen. Därpå följer tusen år och sedan de ondas uppståndelse. Se även anmärkning nedan!].”

Anm.: De onda uppväcks vid den andra uppståndelsen, ”uppståndelsen till dom” (Johannesevangeliet 5:29). Denna händelse inträffar vid slutet på millenniet. Uttrycket ”Detta är den första uppståndelsen” i slutet av vers 5 hör till vers 6, på vilken den syftar. (Bibeln indelades i kapitel och verser av en man till häst, på väg till ett rådplägningsmöte.)

B. Under Millenniet

6. Var fängslas Satan, för att kvarstanna under de tusen åren?

Uppenbarelseboken 20:1‑2: ”Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år.”

Anm.: Ordet avgrunden kommer från grekiskans abussos, och motsvarar hebréiskans ord för ”djupet” i Första Moseboken 1:2. Det syftar på Jordens kaotiska och ”förödda” tillstånd efter de ondas undergång (Jeremia 4:23‑27). Satan och hans änglar kvarhålls på en Jord fylld med de obegravna liken efter dem, som blivit ”slagna av HERREN” (Jeremia 25:33). I hebréernas helgedomsriter på Försoningsdagen illustrerades denna fångenskap genom den levande getabocken, som leddes ut i ödemarken (Tredje Moseboken 16:20‑22). Under denna tid har Satan inget annat att göra, än att tänka på den roll han spelat i upproret mot Gud.

7. Vilket ansvar ”ges åt de heliga”, när de tusen åren börjar?

Uppenbarelseboken 20:4: ”Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma.”

Anm.: De heliga har redan dömts, förklarats vara rättfärdiga, och gjorts till kungar och präster med Kristus (Uppenbarelseboken 20:6). Nu ges de ansvaret att döma.

8. Vilka kommer de heliga att döma?

Första Korintierbrevet 6:2‑3: ”Vet ni inte att de heliga skall döma världen? Om nu världen skall dömas av er, duger ni då inte till att döma i de minsta mål? Vet ni inte att vi skall döma änglar? Skall ni då inte kunna döma i vardagliga ting?”

Anm.: All dom har överlåtits på Sonen (Johannesevangeliet 5:22). När de återlösta sitter med Kristus på Hans tron (Uppenbarelseboken 3:21), kommer Han att med dem dela plikten, att döma både fallna människor och fallna änglar. Världsalltets invånare har beskådat kampen mellan Jesus och Djävulen. De vet, att Gud har varit fullständigt rättvis. Nu ges de rättfärdiga tillfälle, att prisa Guds rättvisa. Gud kommer ej att tillintetgöra en enda syndare, förrän de heliga gått igenom varje fall med Jesus och bekräftat, att rättvisan haft sin gilla gång.

9. Vilken måttstock döms de onda efter?

Uppenbarelseboken 20:12-13: ”Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet [grekiska: Hades] gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.”

Anm.: Människornas gärningar kommer att jämföras med Tio Guds Bud. Denna lag är den omutliga måttstock, som skiljer rätt från fel. Emellertid har varje person begått både goda och onda handlingar. Vi skall vara tacksamma över, att frälsningen ej beror på en jämförelse mellan antalet rättfärdiga gärningar och antalet överträdelser. Hesekiel understryker, att de rättfärdiga blott bedöms efter sina rättfärdiga gärningar. Deras tidigare överträdelser har förlåtits dem (Hesekiel 18:21‑22). Å andra sidan straffas de onda enbart för sina synder. Inga av deras goda gärningar blir ihågkomna (Hesekiel 18:24).

10. Vad måste tillfångatas, innan de heliga står redo att döma de onda och näpsa [tukta, straffa] all olydnad?

Andra Korintierbrevet 10:4‑6: ”De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga.”

Anm.: Innan någon förmår döma rättvist, måste han ha grundsatserna i Guds lag skrivna i hjärtat. Detta förlopp [process] heter helgelse, varigenom varje tanke och känsla bringas i samklang med Jesu väsen.

C. Domens Verkställighet

11. Vad händer med Satan, efter de tusen åren?

Uppenbarelseboken 20:7‑10: ”Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse. Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet. De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”

Anm.: De folk, som Satan går ut för att förvilla, består av de onda som uppväckts i den andra uppståndelsen. Somliga av dem dödades vid Kristi återkomst före de tusen åren (Andra Tessalonikerbrevet 1:6‑10) och de ”levde inte, förrän de tusen åren hade gått” (Uppenbarelseboken 20:5). Nu väcks de i den andra uppståndelsen, ”uppståndelsen till dom” (Johannesevangeliet 5:29. 1917 Års Översättning).

12. Varifrån sänks det Nya Jerusalem ned, när de tusen åren är förbi?

Uppenbarelseboken 21:2: ”Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.”

Anm.: Det Nya Jerusalem är de heligas hem under millenniet. Medan Satan tillbringar ett tusen år i ”husarrest”, utför de heliga sina plikter i himmelen. Det är först efter de tusen åren, som de kommer åter, för att ta den förnyade Jorden i besittning (Uppenbarelseboken 21:2‑4).

13. Vad sker med de onda, när de omringar Guds stad?

Uppenbarelseboken 20:9: ”De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem.”

Anm.: När Herren kommer till Jorden med Sina heliga, kommer Han att verkställa domen över syndarna för deras ogudaktiga handlingar (Judasbrevet 14‑15). Djävulen, hans änglar och de onda kastas i den brinnande sjön, där de dör den andra döden (Uppenbarelseboken 20:10, 14‑15).

14. Hur kommer Gud att känna det, när Han utplånar de onda?

Hesekiel 18:23: ”Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, HERREN. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.”

Anm.: Gud finner ingen glädje i de ondas undergång. Det står, att denna utplåning är Guds ”främmande verk” (Jesaja 28:15, 18, 21). I motsats till den första döden, kallas aldrig den andra döden i Bibeln för en ”sömn”, ty till den andra döden är det ej kopplad någon uppståndelse. Blott de, som försmått [föraktat, förkastat] Guds nåd, kommer att dö en andra gång.

Sammanfattning

Bibeln klargör, att det blir två uppståndelser och en period på tusen år dem emellan. Den första uppståndelsen äger rum, när de rättfärdiga uppväcks vid Kristi återkomst. Under de tusen åren hålls Satan fången på Jorden, utan någon att fresta. Sedan sänker sig det Nya Jerusalem ned och de onda uppväcks, för att se glansen hos den himmelska staden. De försöker att storma och inta staden. Därpå dödas de, som straff för sina synder, och Jorden förnyas. Saliga är de, som får del av den första uppståndelsen.

För personlig Eftertanke

Jag tänker studera Tio Guds Bud såsom de står i Andra Moseboken 20:3‑17, införliva deras principer i mitt liv, och bereda mig för ansvaret att döma de onda, genom att låta Kristus bringa mitt sinne i samklang [harmoni] med deras [budens] förordningar (Andra Korintierbrevet 10:5).