Skattgömman, Studium Nr. 18

Skattgömman

Studium Nr. 18: Syndens Utplåning

A. Den jordiska Helgedomen renad

1. Vad uträttades under den årliga Försoningsdagen?

Tredje Moseboken 16:34: ”Detta skall för er vara en evig stadga, så att försoning bringas för Israels barn en gång om året för alla deras synder. Och Aron gjorde så som Herren hade befallt Mose.”

Anm.: Bekända och ångrade synder förläts året runt, men ett register över dem fanns kvar i helgedomen. Helgedomen renades från dem årligen, så att folket måtte ha ett hopp om, att deras synder skulle utplånas för evigt.

2. Vilka sinnebilder [symboler] gav Gud oss, för att visa på det verkliga i helgedomens rening?

Tredje Moseboken 16:7‑8: ”Sedan skall han ta de två bockarna och ställa dem inför Herrens ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet. Aron skall dra lott om de båda bockarna: en lott för Herren och en lott för att skaffa bort synden.”

Anm.: Sinnebilderna utgjordes av djurs liv. Djurs liv stod för människors liv. Livet representerades av blodet. Tredje Moseboken 17:14. Märk att ingen synd överfördes på Herrens getabock.

3. Vad hände med Herrens getabock?

Tredje Moseboken 16:9: ”Den bock som lotten bestämmer åt Herren skall Aron föra fram och offra till syndoffer.”

Anm.: Det syndfria blodet från Herrens getabock täckte hela församlingens syndbehäftade blod. Guds Sons syndfria liv täcker all bekänd och övergiven synd hos Hans folk.

4. Vad skulle det syndfria blodet åstadkomma?

Tredje Moseboken 16:16: ”Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, ja, från alla deras synder. På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter.”

Anm.: Offrets syndfria blod åstadkom försoning för helgedomen; d.v.s. Guds tronsal, den heligaste platsen i världsalltet, blev en plats, där den förlåtne syndaren förenas med sin Skapare.

5. Vad skedde med de synder, som symboliskt sett avlägsnades från helgedomen?

Tredje Moseboken 16:21‑22: ”Och Aron skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg honom ut i öknen genom en man som hålls redo för detta. Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen.”

Anm.: Översteprästens tjänst innefattade, att rena helgedomen från varje spår av synd. Hans sista handling i helgedomen bestod i, att överföra de bekända och övergivna synderna till den levande bocken (föreställande Satan) och fördriva honom från lägret. Synderna utplånades ur Guds och alla Hans skapade varelsers minne. Gud tolererar inte ens minnet av synd i himmelen. Hebréerbrevet 8:12.

B. Den himmelska Helgedomen renad

6. Varför är det väsentligt för oss, att studera och förstå oss på den jordiska helgedomen?

Hebréerbrevet 8:5: ”De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.” [Sista meningen Bibelns egen kursivering.]

Anm.: Kristus, vår Överstepräst, tjänar oss i den himmelska helgedom, som den jordiska var en modell eller skugga av.

7. Var tjänar Kristus för oss nu?

Hebréerbrevet 8:1‑2: ”Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet som Herren själv har rest och inte någon människa.”

Hebréerbrevet 4:14‑16: ”Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.”

Anm.: Precis som Israels barns synder i förebilden placerades i den jordiska helgedomen sedan de förlåtits, placeras faktiskt våra synder i den himmelska helgedomen, när vi bekänner dem. [Den eng., norska och danska Bibeln, liksom Svenska Folkbibeln 98 ovan, talar om ”helgedomen”, ej ”det allra heligaste”, i Hebréerbrevet 8:2. Deras ordval stämmer överens med grundtextens, det gör ej 1917 Års Översättning.]

8. I Studium Nr. 13 läste vi om den himmelska helgedomen. När skulle den renas?

Danielsboken 8:14: ”Då svarade han mig: ’Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar, sedan skall helgedomen renas och återställas.’”

Anm.: Precis som den gamla helgedomen renades, måste den himmelska helgedomen renas. Synderna, som finns upptecknade [registrerade] där, måste utplånas. På så vis renas helgedomen. De 2 300 dagarna i Danielsboken 8:14 började år 457 f.Kr., vid påbudet om Jerusalems återuppbyggning. Danielsboken 9:25. De 2 300 årsdagarna slutade 1844. Det året inledde Kristus Sin tjänst, för att rena den himmelska helgedomen.

9. Vad avbildade renandet av den gamla helgedomen, då den levitiska helgedomen sinnebildliggjorde [symboliserade] den himmelska?

Tredje Moseboken 16:16: ”Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, ja, från alla deras synder. På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter.”

Hebréerbrevet 9:11‑15: ”Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet.”

10. Vem är den levande getabocken i den himmelska tempeltjänsten?

Uppenbarelseboken 20:1‑3: ”Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid.”

Anm.: Sedan gammalt förbinder judendomen och kristendomen den levande getabocken (hebréiskans Azazel) med Djävulen. Septuagintan – en grekisk översättning av Gamla Testamentet – översätter Azazel med apompaios, en ondskefull gudomlighet. Enoks Bok talar om Azazel som en fallen ängel; och i arabiskan är Azazel en ond ande. Alltså var den levande bocken helt klart en sinnebild på Satan för judarna.

11. Vad händer med våra synder, när de väl lagts på Satan?

Tredje Moseboken 16:10, 22: ”Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa bort synden. … Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen.”

Uppenbarelseboken 20:1‑3, 6‑10: ”Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid. … Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.

Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse. Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet. De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”

Anm.: När väl våra synder lagts på Satan, förvisas han ut i ”ödemarken” på en livlös Jord, där ingen finns kvar för honom att bedra. Där hålls han bunden [av omständigheterna] under tusen år, tills de onda återuppväcks, och han anför dem i ett sista förtvivlat uppror. Bärande alla våra synder, dödas han slutligt för gott i den brinnande sjön, tillsammans med döden och dödsriket samt alla de onda.

Genom Sin syndfria livsgärning, offerdöd i vårt ställe på det förfärliga tortyrredskapet korset, Sin uppståndelse och tjänst som himmelsk Överstepräst, ger Kristus oss möjlighet att slippa den andra, evigt gällande döden i eldsjön. Ett kärlekens starka rop når Dig, just Dig: ”Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva, genom att du älskar Herren, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom.” Femte Moseboken 30:19-20.

C. Förlåtelse och Syndernas Utplåning

12. Vad har Gud lovat att göra, när vi bekänner våra synder?

Första Johannesbrevet 1:9: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”

Apostlagärningarna 26:18: ”för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.”

Anm.: Det är skillnad på förlåtelse och syndernas utplåning. Förlåtelse är benådning; men den benådades synder utplånas icke. De överförs till den himmelska helgedomen, i väntan på Kristi tjänst där.

13. Vad måste vi bedja Kristus att göra med våra överträdelser, förutom att förlåta dem?

Psaltaren 51:3, 11: ”Gud, var mig nådig enligt din godhet, utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet. … Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna alla mina missgärningar.”

Anm.: Att utplåna är detsamma som att stryka ut, upphäva och ta bort.

14. Vem är Han, som utplånar våra synder?

Jesaja 43:25: ” Det är jag [Gud; se verserna 15 och 16], jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg.”

15. När äger denna syndernas utplåning rum?

Apostlagärningarna 3:19‑20: ”Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus.”

Anm.: ”tider av vederkvickelse” syftar på den särskilda erfarenhet, då Guds beredda folk får del av den Helige Ande strax före Jesu återkomst.

16. Vad måste vi göra nu, för att få våra synder utplånade vid tidens ände?

Ordspråksboken 28:13: ”Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.”

Uppenbarelseboken 3:5: ”Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar.”

Anm.: Vi måste bekänna och överge (övervinna) våra synder nu i Kristi kraft, så att anteckningarna [arkiven, registren] om dem blir utplånade i den himmelska helgedomen när Kristus fullbordar Sin tjänst som Överstepräst.

Nu förstår vi, att, efter Kristi avslutade tjänst, innehåller böckerna inga anteckningar om synder begångna av oss. Alltså kommer det i alltets rättegång ej att finnas något, att rätteligen anklaga oss för. Detta ger sannerligen anledning till att sjunga!

D. Vikten av Trofasthet

Det är angeläget, att vi förstår betydelsen av trofasthet mot Gud. Somliga menar, att man endast behöver ta emot Honom en gång, sedan spelar det ingen roll, vad som händer i ens liv. Men det är en uppfattning, som Bibeln ej lär ut. När vi väl godtagit Kristus som vår Herre, är vi icke våra egna. Vi har köpts med Kristi dyrbara blod. Första Korintierbrevet 6:19‑20. Vi måste sedan leva för Honom som Han önskar och minnas, att Han ger oss kraften till lydnad.

17. Vad säger Bibeln händer med den, som en gång levat rättfärdigt, men senare återgår till ett liv i synd?

Hesekiel 18:24, 26: ”Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö. … När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö.”

18. Vad sker med en ond person, som vänder sig bort ifrån sin orättfärdighet?

Hesekiel 18:27: ”Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat.”

19. Vad kan trofasthet mot Gud innebära?

Uppenbarelseboken 12:11: ”De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.”

Hebréerbrevet 12:4: ”Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden.”

20. Hur belönas de, som är trogna mot Jesus till slutet?

Uppenbarelseboken 2:10: ”Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona.”

Anm.: Ens kärlek till Jesus måste vara stark nog att hålla för vilken som helst prövning. Alltså skall troheten mot Honom vara viktigare än livet självt. Livets krona står för evigt liv (Uppenbarelseboken 2:11) och seger (Första Korintierbrevet 9:24‑25).

21. Hur lyder Guds råd till dem, som eftersträvar att förbli trogna?

Uppenbarelseboken 3:11: ”Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.”

Sammanfattning

Vi lever under Försoningsdagen. På samma sätt som Israel, måste vi rannsaka våra hjärtan och bekänna alla våra synder, samt bönfalla Gud om att icke inleda oss i frestelse. Samtidigt måste vi se upp till Jesus, för att få kraft till att förbli äkta och trofasta, samt leva enligt allt det ljus vi har. Därmed kan Gud ombesörja en fullständig förvandling av våra liv. Endast på det viset kommer vi att få våra synder utplånade när Jesus fullbordar Sitt försoningsverk för oss. På så vis kommer våra synder att bäras bort för att aldrig mera ihågkommas av Gud eller människor. Vilken underbar och kärleksfull Gud vi tjänar!

För personlig Eftertanke

I dag ber jag Gud om, att skänka mig Sin kraft till att ångra, och vända ryggen åt mina synder. Jag är villig att överge all synd i den takt den uppenbaras för mig, i vetskapen om, att jag kan lita på Kristi uppehållande kraft.