Baugher: Budorden, Del 2

De Tio Budorden, Del 2: Inga andra Gudar

Av Mike Baugher

Innan vi börjar detta studium i Femte Moseboken 5, skulle jag vilja berätta, som en illustration, om en personlig upplevelse. När min fru och jag flyttade från staten Washington till Los Angelesområdet i California, följde våra två hundar med oss. Vi hade turen att hitta ett hus med cirka ett och ett halvt tunnland [6 070,5 m²] mark, som var inhägnad på två sidor. En av mina första uppgifter, när vi flyttade in i huset, var att sätta upp stängsel kring de två andra sidorna av fastigheten, så att hundarna skulle få gott om plats att springa omkring på, utan att vara fastkedjade eller instängda på något sätt.

 
Intressant nog försökte hundarna trots allt detta utrymme att hitta en väg ut ur gården. Vi märke ofta hur de sprang längs staketet, för att finna en öppning. De misslyckades, ända till en Sabbat. Då vi kom hem från kyrkan den dagen, hittade vi en lapp på ytterdörren från en djurskyddsinspektör. Han hade kallats, eftersom vår hund hade blivit påkörd av en bil och då han inte hittade någon hemma, tog han den till veterinären. Jag skyndade mig till sjukhuset, och kom faktiskt dit före djurskyddsinspektören. När han kom, sade jag att jag var hundens ägare och att jag gärna skulle ta henne hem och noga övervaka hennes tillstånd.

 
Väl hemma, kände jag överallt på hunden och fann inga brutna ben, men hennes baktassar hade så allvarliga skrapsår, att hon knappt kunde gå. Hon kunde äta och dricka, men det var uppenbart att hon var väldigt öm. Hon kunde inte sitta eller ligga, hon kunde bara stå, hänga med huvudet och gnälla, på grund av smärta. Vi gav henne några Tylenol mot smärtan och försökte att trösta och göra det så drägligt för henne som vi kunde. Varje dag visade hon tecken på bättring och efter en kort tid var hon riktigt bra.

 
När jag reflekterade över denna upplevelse, tänkte jag på hur väl detta stämmer överens med Guds handlande mot oss. Han har satt upp ett staket, de Tio Budorden, omkring oss, och om vi stannar innanför detta staket, är vi i säkerhet. I likhet med hunden, händer det att vi tycker att det är bättre att vara utanför Guds staket för att undersöka vad som finns på andra sidan. Vi vill se om det är något där ute av intresse för oss, men då befinner vi oss ute i Djävulens trafik. Många gånger springer vi huvudstupa mot ett fordon i rörelse, som Djävulen byggt.

 
Det hör alla Människor till

Vid två tillfällen hade Mose de Tio Budorden med sig från berget. När han återvände för första gången, fann han Israels barn göra krumsprång runt en gyllene kalv, ägna sig åt avgudadyrkan och begå äktenskapsbrott. Han kastade ned stentavlorna, på vilka de Tio Budorden var skrivna, och slog därmed sönder dem.

 
Andra gången Mose gick upp på berget, blev Guds lag, de Tio Budorden, det grundmurade förbundet mellan Gud och Hans folk. Under de 40 årens vandring i vildmarken stod de i centrum av tjänsten i helgedomen, som Gud hade inrättat för Sitt folk.

Alltför ofta menar vi att vi skriver under på de Tio Budorden, och tror oss veta allt som finns att veta om Guds lag. När allt kommer omkring, hur svårt är det att läsa de Tio Budorden? Hur mycket intelligens måste vi verkligen ha för att förstå tio bud? Nå, Guds tio budord omfattar mycket mer än att bara läsa dem från Andra Moseboken 20 och Femte Moseboken 5. Vi behöver bli påminda om hur viktig Guds lag är, eftersom vi är lurade, av vår egen syndiga natur, att tro att vi kan gå i strid med de tio befallningarnas innebörd.

 
Bibeln säger, i Predikaren 12:13: ”Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till.”

 
Vår Plikt

Den första tavlan i Guds lag innehåller de fyra bud, som visar människans hela plikt eller ansvar inför sin Skapare. Den andra tavlan, med sina sex föreskrifter, fastställer människans hela plikt mot sina medmänniskor. Jesus sade att på dessa två tavlor, som avgränsar eller definierar vår kärlek till Gud och vår kärlek till människan, vilar hela lagen och profeterna. (Matteusevangeliet 22:40.) Om vi skall frukta Gud och hålla hans bud – vilket är hela vår plikt – och på dessa bud vilar hela lagen och profeterna, vad var det då Jesus sade? Han sade att vi skall ansvara för de Tio Budorden inför Gud.

 
Resten av lagstiftningen – de fem Moseböckerna – som handlar om offersystemet, de civila lagarna och hälsans lagar, är baserad på de Tio Budordens lag. Profeternas ord och skrifter belyser varken mer eller mindre människan och hennes syndiga egensinnighet gentemot buden. Frågorna det hela rör sig om, är avgudadyrkan, förräderi mot Gud, förtryck av de fattiga och människans misslyckande, som direkt hänför sig till Gud och medmänniskorna. Vi har ofta en benägenhet, vilket profeterna försökte klargöra, att bara betrakta hur profeterna tog itu med bekymmer, till försummelse av ett djupare studium av lagen.

 
Så fort Adam skapades, trädde den första tavlan i lagen i funktion och reglerade människans plikt mot sin Skapare. Så snart han blev till, kom denna lag till stånd, vad honom beträffade. Evas skapelse utgjorde en annan relation eller förhållande, som måste bestämmas i lag, den andra lagtavlan kom därför till och började att fungera. Det är helt uppenbart att så länge som Skaparen och några av Hans varelser existerar, måste lagens båda tavlor fortsätta att gälla.

 
Tänk på detta en stund. Så länge det finns en Gud, och så länge som det finns mer än en varelse, måste det finnas en lag som reglerar hur denna varelse förhåller sig till sin Skapare och till sin medvarelse. Det är därför som lagen är evig. Det är därför som lagen har sitt ursprung i Guds hjärta och sinne, och när Han började att skapa, blev denna lag större och större i sin tillämpning.

 
Skrivna i våra Hjärtan

Vid skapelsen skrev Herren principerna eller grundsatserna i Sin moraliska lag i människans sinne och på de köttsliga tavlorna i hennes hjärta, och innan synden kom in i världen, fungerade och styrde de naturligt och spontant eller otvunget, såsom naturlagarna gör i den fysiska världen. Det var lika naturligt för människan att göra Guds vilja som det var för fåglarna att flyga, för träden att växa, och för blommorna att blomma. Det var lika naturligt för människan att reagera på Gud och erkänna Honom genom lagen. Men när Adam och Eva föll för Satans frestelse, ändrades människans natur från rättfärdighet till syndfullhet. Det var som om människan hade åkt på en lång, halkig rutschkana, som förde henne bort från Gud som hade skapat henne, och hållandet av Guds lag, som skulle reglera hennes liv och göra det produktivt och glatt. Men även om synden har förändrat människans natur, har Guds lag inte helt raderats från hennes sinne, från de köttsliga tavlorna i hennes hjärta.

 
Vi ser bevis på detta när vi läser Paulus’ brev till romarna, där han säger: ”Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.” Romarbrevet 2:14-15.

 
Här uttalas förhållandet eller faktumet, att lagen placerades i människans hjärta i begynnelsen, då Gud skapade henne, och människan gav sitt gensvar. När synden kom, tog den inte helt bort kravet, i människans sinne, att hon skulle hålla lagen. Det är därför vi finner i världens riken i dag religioner av alla storlekar, former och beskrivningar, för människan har en känsla av synd och hon försöker, enligt bästa förmåga, att finna en bot för denna synd.

 
Detta är anledningen till att det kommer att finnas människor i himmelen, som kanske aldrig har hört Jesu Kristi namn, eller kanske aldrig har vetat om himmelens Gud. Om de svarar på den Helige Andes påverkan och ledning, som formar deras samveten, kommer Gud att fortsätta att helga deras liv, trots att de inte vet någonting om lagen, eftersom de reagerar på den smula av den prägel, som lagen gjort i deras hjärtan. När de kommer till himmelen, kommer de att fråga om ärren i Jesu händer och ärren på Hans huvud, och Jesus kommer att berätta historien om frälsning för första gången.

 
Rättfärdighet genom Tro

Fulländning, att hålla lagen, avgränsas eller definieras som ”rättfärdighet genom tro”. Ofta är definitionen eller bestämningen av ”rättfärdighet genom tro” att ”göra rätt genom tron” eller ”rätt handlande”. Men denna betydelse ställer kärran framför hästen. Man kan inte göra rätt, förrän man är sund på insidan! Rättfärdighet är, först och främst, att vara korrekt, vilket är vida mer grundläggande och viktigare än att handla rätt. Rätt handlande är frukten, om man vill, av sundhet på insidan.

 
Vi måste vara rätt, innan vi kan göra det rätta, och om vi är sunda på insidan, kommer vi att göra rätt. Djävulen har försökt, genom tiderna, att vända det här upp och ned och få människor att göra rätt och sedan få dem att tro att de är rättfärdiga, eller laglydiga. Naturligtvis är detta inget mer och inget mindre än frälsning genom gärningar.

 
Om kristna och/eller hedningar tror att de är sunda på insidan eftersom de gör rätt, har de verkligen missat båten. De måste först vara rätt, innan de kan göra rätt och godtas av Gud. Det är därför de som är rättfärdiga, på grund av sitt godkännande av vad Kristus har gjort för dem, kan säga: ”Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, din lag är i mitt hjärta.’” Psaltaren 40:9.

 
Detta bör vara varje kristens erfarenhet. Lagen skall inte avskaffas. Lagen skall vinna äkta gehör i människornas hjärtan. Vår Gud, Den som skapade oss, vill alltid hjälpa oss att leva i harmoni med de stora principerna för den himmelska regeringen. Ingen av Hans lagar är godtycklig, utan de är eviga grundvalar – fullkomliga och eviga som Skaparen och Lagstiftaren Själv.

 
Korta men fullständiga

De Tio Budorden är både korta och omfattande. De utgavs i skriftlig form för 3 500 år sedan, men intressant nog har det aldrig förelegat något behov av att ändra dessa tio lagar på minsta vis. De har aldrig behövt ändras i något avseende. De Tio Budorden är lika aktuella och gäller i lika hög grad för mänsklighetens behov i dag, som när de kom från munnen och handen på Skaparen, Som gav dem. Detta i sig är tillräckligt för att övertyga oss om lagens perfektion och helighet samt dess gudomliga ursprung.

 
Det uppskattas att människan har antagit omkring 35 millioner lagar, i ett försök att reglera sitt beteende, men dessa har aldrig uppnått perfektionen hos de Tio Budorden. Människors lagstiftning måste ständigt korrigeras och förnyas, den kräver ofta förändringar. Icke så med Guds lag. Guds lag skrevs i sten för 3 500 år sedan, och den är lika aktuell och giltig, som om den hade skrivits i går.

 
Nyligen godkände [Amerikanska] Kongressen ett lagförslag, som upphävde mer än 1 000 gamla och ogiltiga lagar. De gällde inte längre. Inte många människor skulle dömas till böter i dag, eftersom de har bundit sin häst vid en raststolpe och försummat att hänga en havresäck på den! Det har förekommit attacker mot Guds lag, men Bibeln säger: ”Herrens lag är fullkomlig” och ”Hans händers verk är sanning och rätt, alla hans bud är fast grundade. För alltid och för evigt står de fasta, de fullbordas med sanning och rättvisa.” Psaltaren 19:8; 111:7-8 [delvis ur King James Version].

 
Djävulens Syfte

Det finns en ande i världen, som aldrig tröttnar på att angripa Guds lag eller Gud Själv, men dessa ansträngningar görs för att vilseleda och orsaka att tänkbara kandidater till himmelriket går förlorade. Detta är Djävulens syfte nummer ett.

Om en lag kan ändras i en människas sinne, då kan inte längre det som Herren använder för att påpeka synd utföra sitt verk, och mänskligheten kan därför aldrig utveckla en karaktär som Guds, eftersom Guds lag är en uppenbarelse av Guds karaktär eller sinnesart. Det är därför det är viktigt att vi lyder och håller Guds lag. Genom att vi gör detta, ändras våra sinnelag.

Lag som Verktyg

Lagen är ett verktyg eller instrument i händerna på den Helige Ande, varigenom människor överbevisas om synd. Synd har av Gudomen förklarats vara ”brott mot lagen.” Första Johannesbrevet 3:4. Lagen och evangelium går hand i hand vid den syndiga människans frälsning. Lagen kan inte ta bort synden. Den är bara en spegel, som pekar ut synden, den låter oss se hur smutsiga våra ansikten är. Allt den kan göra är att övertyga oss om att vi är skyldiga syndare och att vi hotas av den eviga dödens straff. Benådning och rening från synden måste komma genom Kristus och evangeliet.

Innan en sjuk människa kan söka bot, måste hon först förstå att hon har en sjukdom. Hon måste vara övertygad om att hon är sjuk. Innan hon kan inse sitt behov av en Frälsare, måste hon först inse att hon är en syndare och i behov av hjälp, därför att lagen dömer henne.

Ursprunglig Framställning

Låt oss titta på omständigheterna, då de Tio Budorden ursprungligen gavs. Sinaiberget låg i ett område där det fanns en stor, sandig platå, 1 219 meter över Medelhavet. Slätten, drygt tre kilometer lång och åtta hundra meter bred, var stor nog att rymma omkring två millioner människor, som var där vid den tidpunkt då lagen gavs.

 
Tittade de upp, kunde de se ett berg av granit resa sig ungefär 670 meter över platån. Isolerat, brant, fullt av sprickor, format som ett altare, var detta Jehovas lags berg, den upphöjda tron, varifrån konungarnas Konung tillkännagav de Tio Budorden. Dessa ingick i förbundet, som Han slöt med Sitt folk.

Mitt på dessa branta sluttningar hade Mose vaktat fåren åt sin svärfar Jetro. Här hade han två gånger fastat, i 40 dagar och 40 nätter. Här fann Elia en tillflykt från Isebels vrede. Här var det som Paulus tillbringade tre år, för att förbereda sig för sitt kall som evangelist.

 
Det var här, på Sinaiberget, som Mose medlade mellan Jehova och Israel. Orden uttalades: ”Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk.” Andra Moseboken 19:4-6, första delen.

Det var Guds ord som kom ned till dem, och då folket hörde dessa ord, svarade de: ”’Allt vad Herren har talat vill vi göra.’” Vers 8.

Högtidlig och stor Värdighet

På den tredje morgonen, efter den ceremoniella reningen, kom blixtar, åska, ett tjockt moln och ljudet från en trumpet, som tilltog allt mera, tills berget darrade och rök steg upp, lik röken från en smältugn. Allt detta gjorde förberedelsen för uttalandet av lagen på Sinaiberget till en scen av oöverträffad högtidlighet.

 
På något sätt har vi glömt bort det respektingivande och högtidliga, varmed vi bör betrakta Guds lag. Vi tar för givet att de Tio Budorden är regler och förordningar som vi är förpliktade att leva efter, men vi vill inte förstå innebörden av storheten och högtidligheten, som omgav lagens förkunnande.

 
Förbundet
”Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid dem och följ dem. HERREN vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb. Det var inte med våra fäder HERREN slöt detta förbund, utan med oss själva som står här i dag, oss alla som nu lever. Ansikte mot ansikte talade HERREN till er ur elden på berget. Jag stod då mellan HERREN och er för att förkunna HERRENS ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget.” Femte Moseboken 5:1-5.

 
Gud ingick förbundet, på Sinaiberget, med Israels barn. Sedan de tältat runt berget i två år, började de att röra sig mot det Utlovade Landet. De skickade sina spejare in i landet och beslutade, utifrån deras redogörelse, att de inte skulle dra in där på grund av jättar. Alltså sände Herren dem tillbaka ut i vildmarken, och Han berättade för dem att de alla skulle dö där. (Fjärde Moseboken 14:22-23; 26:65.) Ja, under de påföljande 38 åren dog de alla i vildmarken, med undantag för två – Kaleb och Josua.

 
Vad menas med: ”Det var inte med våra fäder HERREN slöt detta förbund, utan med oss själva som står här i dag, oss alla som nu lever”? Är det något fel här? Nej, det är i sin ordning, och det måste förstås. ”Lagen förkunnades inte vid denna tid uteslutande för hebréernas nytta. Gud ärade dem, genom att åt dem anförtro Sin lag, men den skulle anses som en helig skänk till hela världen.” Patriarchs and Prophets, sidan 305 [av Ellen G. White].

 
Ford Motor Company bildades 1903, med många anställda. Ford Motor Company verkar fortfarande i dag, men den första generationen anställda har alla dött. Ett krav, som ställdes på de första anställda, 1903, ställs även på dagens medarbetare: Skapa en kvalitetsbil.

Allas Gemenskap och Enhet

Gud ingjuter tanken på gruppverkan inom varje generation, och den förändras aldrig. Den utgör en stammässig inriktning. Vi är alla individer inom stammen, men det finns en känsla av kollektiv, och Gud förväntar Sig att vi samfällt svarar på den.

Detta är en av anledningarna till att önskan om enhet i lika hög grad är en befallning från Gud som lydnad för de Tio Budorden, eftersom begreppet enhet måste finnas där för att vi skall vara Hans förbundsfolk. Det är därför som Jesus bad: ”att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig” (Johannesevangeliet 17:22-23).

Det förekommer en mentalitet av samhörighet som Gud har för avsikt att Hans folk skall dela och förstå. Detta är en av anledningarna till att det inte finns något som helst utrymme för rasdiskriminering, för klasskillnader, för olikheter – när det gäller frälsning – mellan män och kvinnor eller mellan judar och greker. Gud gjorde allt detta klart och tydligt. Han vill att vi, mer än något annat, skall uppnå en sådan enighet, att vi blir en kropp, en harmonisk enhet. Först när vi når den punkten, kommer vi att kunna ta del i det förbund som Gud har ordnat åt oss.

 
Detta var ingressen som Mose gav i Femte Moseboken 5:3. Han tillkännagav att den generation som förbundet upprättades med, var död och borta. Och trots att den nuvarande generationen inte ännu var i ansvarsposition när förbundet upprättades, hade de mognat så mycket att förbundet nu tillämpades på dem. De var i lika hög grad där, i kollektiv mening, som vi då Adam först syndade. Hur kommer det sig, tror Du, att vi föds med en syndig natur? Det beror på vad vår far gjorde. Här har vi tanken på mänskligheten som grupp, vilken vi, som ett folk, måste komma underfund om, innan vi kan uppnå en enhet där vi kan hålla Guds bud, som Han vill att vi skall göra, och därigenom försättas i ett tillstånd av hängivenhet och helighet så att slutet kan komma. Så länge som vi strider inbördes, så länge som vi tittar snett på varandra, så länge vi tror att vi är så viktiga att vi inte kan stryka ett streck över dessa skiljaktigheter, så länge vi inte kan komma till rätta med känslorna vi hyser angående varandra, är vi lika förlorade, som om vi aldrig hade kommit till Jesus. Om vi hyser den typen av känslor för varandra, eftersom vi inte är del av förbundet, är vi inte en del av gemenskapen. De med sådana känslor ingår i den grupp som kommer att stå inför Herren och säga: ”Herre, Herre, har vi inte profeterat i Ditt namn? Har vi inte drivit ut onda andar i Ditt namn? Har vi inte gjort många underbara saker i Ditt namn?” Och Herren kommer att vända Sig till dem och säga: ”Ursäkta, vad heter Ni? Känner jag Er? Jag är ledsen, Jag känner Er inte alls. Ni ingår inte i den grupp som är enig, som verkligen är lydig mot Min lag; gå därför ifrån Mig, Ni ogärningsmän.” (Se Matteusevangeliet 7:22-23.)

”Jag är Herren”

I Femte Moseboken 5:6 heter det: ”Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.”

 
När vi tittar på frasen: ”Jag är Herren”, har ordet Herren översatts från det hebréiska ordet Jehovah eller Yahweh. I dag gör ett antal människor en enorm sak av vad de kallar för ”heliga namn”. Om vi inte uttalar Guds namn korrekt, enligt dem, vill de inte ha något att göra med oss. De tror på att hålla alla de Tio Budorden, men de vill inte ha något att göra med någon som de tror felaktigt uttalar Guds namn. Vi är inte en del av deras gemenskap, och vi är förlorade, vad dem beträffar.

 
Jag skulle vilja hävda, först och främst, att vi inte ens vet hur vi korrekt uttalar Guds namn. Den kunskapen gick förlorad för århundraden sedan. Hebréiska bestod enbart av konsonanter, och många århundraden efter det hebréiska språket utvecklades, infördes vokalpunkter så att vi kunde uttala orden. Vid denna tidpunkt hade uttalet av Guds namn gått förlorat. Allt som fanns kvar var konsonanter – Yhvh.

 
Titta, till exempel, på konsonanterna grnd. Det finns inga vokaler. Det är som med Guds namn, som har fyra konsonanter och inga vokalpunkter. Om vi skulle sätta in en vokal, kan vi stava det grand [storslagen]. Vi kunde i stället sätta in vokalen i, och vi skulle då stava det grind [mala]. Men vi skulle lika gärna kunna ta bort i och ersätta det med ou och stava ordet ground [mark].

 
Det vi behöver förstå om dessa fyra konsonanter är att detta var Guds namn, och det fastställde något om Hans karaktär. Det betyder att Han var den evige, självexisterande, ständigt levande, ständigt agerande Guden. Om vi kan förstå denna aspekt, behöver vi inte veta om det är ett a, ett i, ett ou, eller något annat. Allt vi behöver veta är att det finns en Gud som har kontroll över allt, Han har alltid varit till, och Han kommer alltid att vara till.

 
Medan Mose vaktade fårhjorden åt sin svärfar Jetro längs en av flodbäddarna nära foten på Sinaiberget, visade sig där plötsligt för honom en brinnande buske. Ni känner till den här historien. Ur den kom en röst som sade: ”’Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud. . . . Gå nu! Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.’” Andra Moseboken 3:6, 10.

En Gud

Moses kom ihåg att hans landsmän länge hade varit utsatta för träldomens förnedrande inverkan och att de fortfarande bodde i ett polyteistiskt (flera gudar) Egypten. Han dristade sig att svara Gud: ”’När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?’” Vers 13.

Och Gud sa till honom: ”’Jag är den Jag Är.’ Och han sade vidare: ’Så skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er.’” Vers 14. Detta är vad ordet Jehovah eller Yahweh eller de fyra konsonanter betyder: ”jag är.”

Israeliterna, som i detta ögonblick lyssnade till Jehovas röst, var närmare två millioner till antalet, men Gud talar till dem [i King James Version] som till varje individ personligen med entalsformen ”Dig”, inte med pluralisformen ”Er alla”. Gud ser Sitt folk som en enda, kolossal person eller en samlad enhet. Det var denna gudomliga syn på det judiska folket som en enda, samlad personlighet som gav Israel en sådan särställning ibland alla Jordens folk.

 
Detta begrepp har egentligen inte ändrats i dag. Jesus är densamme i går, i dag och i evighet. Hans sätt att förhålla Sig till oss, är detsamma. Där Han tidigare förhöll Sig till Israels barn som till en samlad nation, förhåller Han Sig nu till församlingen som till en brud – inte till brudar, utan till en brud.

 
Vi, som ett folk, måste förstå detta begrepp om enhet, för att lägga åt sidan våra olikheter och bli som en stor familj. Om vi inte gör det, ligger vi inte bättre till än syndaren som står utan Kristus.

Inga andra Gudar

”Jag är HERREN, din Gud,. . . Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.” Femte Moseboken 5:6-7.

 
Det finns en anledning till varför Gud gav detta bud på detta sätt. Vi får höra, i Andra Moseboken 20:5, att Han är en svartsjuk eller nitälskande Gud. Svartsjuka, enligt mänskligt förmenande, är inte bra, men det är inget fel, ur ett gudfruktigt perspektiv, med att vara svartsjuk. Det finns något som heter god svartsjuka, såsom att vara svartsjuk å Guds vägnar.¹

Gud säger: ”Jag är en svartsjuk Gud.” Varför är Han svartsjuk? Är det för att Han hyser en bestämd, självisk önskan om, att blåsa upp Sitt eget jag, att Han har samma slags svartsjuka som vi har? Nej, det har ingenting med detta att göra.

 
De av oss som är föräldrar vet vad det innebär att vara avundsjuk eller nitälskande å våra barns vägnar på rätt sätt – i form av vaksamhet, noggrann bevakning och omsorg om barnet. Detta inträffar när vi vill ha det bästa för barnet, och vi inte vill att något inflytande utifrån förstör barnets liv. Vi, som föräldrar, har skapat detta barn, vi vill inte att någon inblandning av något slag fördärvar barnet.

 
Detta är den typ av svartsjuka eller brinnande iver, som Gud har. Han ser Sitt folk, och Han säger: ”Jag är en svartsjuk Gud. Jag vill inte inta andra plats efter någon annan gud.” Varför? Eftersom det bara finns en Gud. Någon annan gud har en ond avsikt, och Gud säger: ”Jag kommer inte att stå ut med det, Jag kommer inte att samarbeta på den punkten. Jag kommer inte att dela Dig med någon annan. Jag skall vara allenarådande, eftersom Jag är Skaparen, Jag är den som kallat Dig som ömsesidig, kollektiv nation, och Jag vill ha Dig som Min brud i himmelriket.”

 
Gud sade detta, väl vetande att Israels barn kom ut ur det polyteistiska landet Egypten och var på väg till det polyteistiska landet Kanaan. På vissa platser i Kanaan fanns det lika många gudar som det fanns byar. Det fanns mängder av gudar, Baal, Asterot, Molok och Dagon, för att nämna några. Israel, vad deras arv beträffade, kom från ett polyteistiskt samhälle.

Bibeln säger i Josua 24:2: ”’Så säger HERREN, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra gudar.”

Gud säger: ”Hör här, vi skall rätta till hela situationen. Vi skall se till, att Du blir ett enat folk, som endast har Mig att dyrka.”

Vad händer i Dag?

Hur vi förhåller vi oss till detta i dag? Vem är verkligen den här Jehova Gud som Bibeln talar om? Från Nya Testamentet vet vi att detta är ingen annan än Herren Jesus Kristus. (Se Johannesevangeliet 1:3; Hebréerbrevet 1:1-2.) Det var Jesus som var på Sinaiberget, enligt Nehemja 9:6, 13. Det var Jesus som uttalade de Tio Budorden. Jesus är densamme i går, i dag och i evighet.

När Jesus kom som spädbarn till Betlehems krubba, hade ängeln sagt till Hans föräldrar att de skulle ge Honom namnet Jesus, eftersom Han skulle frälsa dem från deras synder. Han är känd som Alfa och Omega. Namnet Emmanuel betyder ”Gud med oss”. Och skönheten i evangeliets budskap är att himmelens Gud alltid arbetar på att återställa oss till gemenskap med Sig Själv. Han älskar oss. Han dog för oss. Han var Lammet som blev slaktat från världens skapelse och Hans planer har aldrig ändrats.

 
”Jag är Herren, din Gud.”

 
Något unikt och personligt. Det faktum att Jesus är en personlig Gud, för individen och för den samlade, enade gruppen, uttrycks genom begreppet att församlingen är Kristi brud. Församlingen kallas också för Kristi kropp. Samma enhet utgör fortfarande församlingens höga kall i dag, som det gamla Israels. Kraven på enhet är fortfarande desamma.

Lagen på Väg bort

Är lagen på väg bort? Gud förbjude! Kan Ni föreställa Er hur det skulle vara om vi dyrkade andra gudar? Vad skulle de göra för oss? Jo, de kan ge oss syndens nöjen för en tid, men de kan inte ge oss frälsning. De är helt kraftlösa, oförmögna att göra något för oss.
Det första budordet, som säger: ”Du skall inte ha några andra gudar vid sidan av mig”, var tillämpbart för Israel medan de färdades från Egypten till Kanaan, men det är också tillämpbart för församlingen i dag. Ingenting får ta Guds plats i våra liv.

 
Vi lever i ett sådant materialistiskt samhälle i dag att det finns sådant som kräver vår tillbedjan på varje nivå. Bibeln säger att om vi är arga på vår broder, har vi redan begått mord. (Första Johannesbrevet 3:15.) Gud gör en andlig tillämpning. Det finns en andlig tillämpning av det första budet också. Allt som drar bort vår uppmärksamhet från Gud blir något i stället för Gud.

 
Det finns ett gammalt talesätt, vilket syns på bildekaler och som lyder: ”Den som dör med flest leksaker vinner.” Detta är mentaliteten hos människor i dag, i denna materialistiska värld. Den personen är i själva verket förloraren, för när vi tar den andliga tillämpningen av detta bud, manar det oss till att fästa blicken på bara en Gud – Den som skapade oss och återlöste oss.

 
Då vi fortsätter genom budorden, i Femte Moseboken 5, skall vi granska den ursprungliga, fysiska tillämpningen, och vi kommer också att lära oss den andliga tillämpningen.

Fortsättning följer. . .

Källa: LandMarks, Juli, 2005, sidorna 28-35.

¹ Nitälskan = Brinnande iver, enligt Bonniers Svenska Ordbok, sidan 363. Övers. anm.