Baugher: Budorden, Del 4

De Tio Budorden, Del 4: Avgudadyrkan är dåliga Nyheter [Avsnitt B]

Av Mike Baugher

”Du skall inte göra dig någon bildstod [en avgud] eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.” (Femte Moseboken 5:8.)

 
Det skapade får inte bli föremål för dyrkan. Solen, Månen och stjärnorna på himlen har gjorts till föremål för dyrkan. Varelserna på Jorden och varelserna i vattnet har gjorts till föremål för dyrkan, men Gud sade: ”Nej!” Skälet är tydligt i nästa vers, där det heter: ”Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud”. Femte Moseboken 5:9. (Innebörden av att Gud är en nitälskande eller svartsjuk Gud diskuterades i första artikeln i denna serie.)

 
Det andra budet följs av hot om straff och stöds av ett dyrbart löfte. ”Jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.” Verserna 9-10.

 
Föräldrarnas Synder 
Detta är ett väldigt oroande uttalande för många människor. De tycker att det är en godtycklig dom, men det är det inte. Det är en oföränderlig, evig lag genom arv och miljö att föräldrarnas synder och fel ärvs av barnen och går, på många sätt, att inte komma undan.

 
Många barn som har växt upp i alkoholisthem hatar spritmissbruket. Men miljön, omständigheterna, lidelserna och inställningarna överförs till dessa barn, och vanligtvis blir 80 procent av barn som växer upp i alkoholisthem alkoholister själva. Det är helt enkelt så det fungerar. Vi växer upp i ett hem med vissa typer av attityder – vilka dessa hållningar nu kan vara – och dessa inställningar överlämnas åt oss, våra barn och våra barnbarn. Det är därför som den gamla historien om familjerna Hatfield och McCoy är evig. Hatet förs vidare från generation till generation, och många gånger förstår inte det nuvarande släktet ens varför de när detta hat.

 
Den kristna kallet manar oss att komma till Guds Ord, lära oss vad Han ber om och kräver av oss, och sedan titta på oss själva i spegeln, som är Hans lag. Skall vi sedan fråga: ”Vad går mitt liv ut på? Jag ser att jag är en syndare, men jag är oförmögen att hantera den saken. Skall jag gå evigt förlorad? Skall jag bara falla ner i en pöl av missmod och säga: ’Det finns ingen hjälp för mig?’ Nej! I Andra Korintierbrevet 5:17 läser vi: ”Om någon är i Kristus är han en ny skapelse.” Vi har ytterligare en chans genom att födas på nytt och i allt växa upp till Honom som är huvudet, nämligen Kristus, såsom framgår av Efésierbrevet 4:15.

 
Denna livsförändrande upplevelse kan hända vid 12 års ålder av, eller den kan hända vid 80 års ålder. Även på äldre dagar kan vi genom denna process av förändring mogna som personer tack vare Herren Jesus Kristus. Om Du är ung, kommer Gud att låta miraklet ske långsammare. Om Du är gammal, kommer Han att hälla en massa ”gödselmedel” på det, så att Du växer väldigt snabbt. Gud har ett svar på allt!

 
Dessa syndiga tendenser eller böjelser, som föräldrar överlämnar till sina barn, vidarebefordras igen och igen, om inte Kristus ingriper i människors liv. Detta är en av anledningarna till att vi hör korta uttryck såsom ”Han agerar precis som sin far,” eller ”Hon följer i sin mors fotspår.” Men det behöver inte vara så.

 
Klädmodets Avgud 
Mode, i bred bemärkelse, omfattar avgudadyrkan. Ordet mode [engelska: Fashion] betyder ”att överensstämma med rådande lägen, praxis och seder i världen.” Världsligt mode har att göra främst med kläder och smycken som kroppen är klädd och prydd med. Vanligtvis finner vi att alla yttringar av stolthet och klädsel, som strider mot Guds Ord, är en art av avgudadyrkan, och Guds Ord förklarar också att det förhåller sig så. Det är därför vi, som sjundedags-adventister, har särskilda råd beträffande områden som mode, kläder och utsmyckning. Dessa saker utgör ett slags avgudadyrkan, som är en överträdelse av det andra budet.

 
Det är på de Tio Budorden som hela lagen och profeterna vilar. Detta andra bud är ytterst djupgående. Kvinnor, liksom män, kan vara slavar under modets avgud. Ens prydnad skall inte vara ett yttre föremål; det bör inte utgöras av en uppvisning av smycken och föremål i klädedräkten.

 
Exempelsamling/Lagbok
När jag gick på Walla Walla College i Walla Walla, [delstaten] Washington, hade jag en lärare vid namn Alden Thompson. Flera år efter att jag tagit examen, skrev han en bok med titeln God’s Word: Casebook or Codebook? Codebook [lagbok] betyder att Bibeln bara är en samling lagar och förbud, en samling ”Du skall inte”. Casebook [handbok över typfall] innebär fallbeskrivningar av hur Gud handlar med syndaren genom alla misslyckanden och svårigheter som människor möter. Båda aspekterna eller inslagen förekommer i Bibeln. Skriften är verkligen en lagbok, och den är verkligen en exempelsamling också!

 
Inget Nytt
Medan jag nyligen studerade Andra Moseboken, stötte jag på något väldigt intressant, vad gäller begreppet exempelsamling. Låt oss se om vi kan lista ut vad det var som var så misshagligt för Gud, när vi läser detta avsnitt: ”När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: ’Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egypten, det vet vi inte.’” Andra Moseboken 32:1.

 
Det som grep tag i mitt intresse var nästa registrerade eller nedtecknade händelse: ”Då sade Aron till dem: ’Tag guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem åt mig.’” Vers 2.

 
När jag läste detta, tänkte jag: ”Förvisso är ingenting nytt under Solen!” Avgudadyrkan är någonting evigt som skördar generation efter generation efter generation. Jag vet inte hur Du reagerade, men jag blev väldigt bestört när jag för första gången såg ett örhänge i en mans öra. Sedan började de att dyka upp i kvinnors näsor; jag har sett kvinnor med flera örhängen från början till slutet på sina öron. Av denna text i Andra Moseboken noterar vi att denna typ av utsmyckning är en form av avgudadyrkan.

 
En Synd leder till en annan

”Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. Han tog emot guldet och gjorde av det en gjuten kalv, som han formade med en mejsel. Och de sade: ’Detta är din Gud, Israel, som har fört dig upp ur  Egyptens land.’ När Aron såg detta byggde han ett altare framför den och utropade: ’I morgon är det en HERRENS högtid.’” Vers 3-5. Här var detta föremål, format av deras händer, och de höll upp det inför Israels barn som den som representerade Jehova Gud! Är det inte nästan obegripligt? Likväl ägde det rum.

 
”Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer.” Du kan föreställa Dig detta. ”Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan steg de upp för att förlusta sig.” Vers 6. En sak leder till en annan. Om man bryter ett av buden, har man brutit dem alla. ”Den som med vett och vilja bryter ett av buden kan inte hålla något av dem i den rätta andan. ’Den som håller hela lagen men överträder ett enda bud har brutit mot dem alla’ (Jak 2:10).” Men jag säger..., sidan 59.

 
”Då sade HERREN till Mose: ’Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.’ HERREN sade ytterligare till Mose: ’Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig skall jag göra till ett stort folk.’ Men Mose bönföll inför HERREN, sin Gud, och sade: ’HERRE, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt.’ Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk. Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna. Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: ’Det hörs krigsrop i lägret.’” Andra Moseboken 32:7-17.

 
Vet Du vad som skedde? Det var skrik och sång och dans. Vers 18 fortsätter: ”’Det är inte ljudet av segerrop, ej heller ljudet av klagan efter nederlag. Ljudet av sång är vad jag hör.’”

 
Sedan fortsätter det att berätta hur de inte bara hängav sig åt att bryta det andra budet, utan också deltog i sång och dryck samt dans, innan de slutligen tog av sig kläderna! ”Mose såg att folket var nakna (för Aron hade gjort dem nakna, till skadeglädje för deras fiender.)” Vers 25 [det mesta ur King James Version].

 
Det andra budordet är väldigt djupgående. Det är så djupgående att vi kommer att behandla fler aspekter av eller sidor hos det i en annan artikel. Gud har ett budskap till Sitt folk, vad angår det andra budet. Det var inte bara för judarna i Gamla Testamentet, eftersom vi kan se att många av de frågor som det andra budordet berör är högst relevanta för oss i dag. Det är bara när vi uppnår den standard som Gud kallar oss till som vi kommer att vinna Hans godkännande.

Fortsättning följer. . .

Källa: LandMarks, September, 2005, sidorna 22-24.