Baugher: Budorden, Del 8

De Tio Budorden, Del 8: Sabbaten är en Fröjd [Avsnitt A]

Av Mike Baugher

I Del 7 i denna serie gick vi igenom några av begreppen om den sjunde dagens Sabbat. I denna artikel kommer vi att överväga några av de saker som Gud har bett oss att göra och inte göra under iakttagande av den sjunde dagens Sabbat.

I Jesaja 58:13-14 läser vi: ”Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till HERRENS ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller talar tomma ord, då skall du glädja dig i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har HERRENS mun talat.”

Vem är det som säger oss detta? Är det Jesaja? Nej, det står skrivet: ”Så har HERRENS mun talat”. Detta är alltså uppenbarligen mer än bara ett profetiskt yttrande. Det kommer till oss direkt från Herrens egen mun.

Inget Tvång

Detta avsnitt av Skriften säger oss flera saker som vi måste noga överväga.

1. I sitt mest omfattande sammanhang säger Jesaja 58, som helhet, oss att det är nödvändigt att ha en rätt inställning och respekt för Sabbaten som ett villkor för att få Herrens välsignelser.

2. Korrekt sabbatshållande kan inte framtvingas. Jag har hört människor säga att de skulle ogilla en Söndagslag, men skulle kunna tänka sig en Sabbatslag! Skulle Du förespråka en Sabbatslag? Nej, nej! Vi kan inte tvinga andra att hålla Sabbaten. Det är inte Guds plan, det är inte Guds vilja. Han säger: ”Kom ihåg”, Han säger: ”Den som vill”, men Han tvingar oss aldrig till att observera Hans vilodag. Texten säger att Sabbatens efterlevnad skall vara frivillig.

När den här texten säger: ”Om du hindrar din fot”, betyder det att om Du går, kanske på en trottoar, och ser ett mynt på den, skulle Du inte vilja trampa på myntet, eftersom Du då inte skulle kunna nå ned och plocka upp det. Alltså hindrar Du Din fot från att trampa på det. Detta är vad Herren talar om här, det faktum att man inte trampar på Sabbatsdagen. Om Du hindrar Din fot från att kliva på Sabbaten och från att trampa ned den smutsen, väntar en välsignelse på Dig.

Beslutet om hur vi skall behandla Sabbaten ligger hos var och en av oss. Inte trampa den under fötterna, men heller inte tvinga någon att hålla Sabbaten. Det måste vara frivilligt.

Egen Väg

3. Guds folk har gjort vad de själva har haft lust till, gått sina egna vägar, odlat sina egna intressen, talat tomma ord på Guds heliga dag. De har berövat Gud på det som egentligen och verkligen är Hans. De har använt den som om den vore deras egen.

Jesajas bok skrevs på Gamla Testamentets tid. Man skulle tro att folket som levde under Israels hushållning, skulle ha vetat bättre, eftersom hela ekonomin var uppbyggd kring de Tio Budorden och helgedomens offersystem. Man skulle tro att folk skulle ha insett detta, men så var inte fallet.

Oberoende av sin kultur, är människor inte annorlunda när det kommer till kritan. Karaktärsdrag har inte förändrats på 6 000 år. Alla har varit syndiga. Alla har varit otillräckliga. ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda”. Romarbrevet 3:10. ”Alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.” Jesaja 64:6. Det är därför Gud har gett oss dessa principer – så att omvandlingen av våra liv kan äga rum, och Guds vilja kan ske i och genom oss. Sabbaten är en stor del av hela programmeringssystemet, om man så säger, den är i princip det andliga DNA som håller oss samman.

En helig Dag

4. Den enda typ av Sabbatshållare som Gud kan godkänna och välsigna är den som betraktar vilodagen som ett nöje, eftersom den skall förhärligas ”till HERRENS ära” och därför är värd att ära.

5. Eftersom den är ”Herrens heliga dag” och eftersom Gud bad människan att hålla den på ett särskilt sätt, visar det sätt på vilket man helighåller Sabbat förhållandet mellan en själv och Gud. Detta är en princip som Jesus beskrev när Han sade: ”Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.” Matteusevangeliet 7:20. Sättet vi helighåller vilodagen står i direkt förhållande till hur vi förhåller oss till Gud.

Guds-centrerade

6. Den uttryckliga befallningen att inte gå våra egna vägar, göra vad vi har lust till, eller tala tomma ord innebär, mot bakgrund av denna uppenbarelse, att Sabbaten skall förhärligas ”till HERRENS ära”, och att vi skall hålla den på Guds sätt. Vi skall finna nöje i att göra Guds vilja, och vi skall finna nöje i att tala Guds ord. Vidare sägs det att om vi gör detta, kommer sådant Sabbatshållande att göra vilodagen till en fröjd. Den kommer att bli ett nöje.

En sådan grad av koncentration på Guds – vilken utesluter alla världsliga sysslor på Sabbaten – är möjlig och trevlig bara för dem vars liv på veckans övriga sex dagar är Guds-centrerat – helt inriktade på Gud mitt uppe i den Guds-frånvända värld vi lever i.

Vi kommer att upptäcka att, även om vi befinner oss i en sekulariserad värld, kan allt kretsa runt gudfruktiga ting, och då kommer Sabbaten verkligen att vara ett nöje för oss. Om vi i stället koncentrerar oss på det materiella i en Guds-frånvänd värld och gör det med ett världsligt sinne, kommer inte Sabbaten att vara en glädje för oss, eftersom vi inte ser fram emot den heliga tiden, som vi borde.

Frälsare och Herre

7. I dessa verser vädjar Gud till Sitt bekännande folk om att upprätta ett djupt, kärleksfullt, personligt förhållande med Honom – en gemenskap där vi gärna svarar på och gläder oss åt Hans herravälde.

Vi finner ofta att det är lättare att acceptera Jesus som Frälsare än det är att acceptera Honom som Herre. När vi reflekterar över vår framtid, evigt liv, inser vi att vi behöver en Frälsare. Vi vet att vi gärna accepterar en Frälsare. På frågan om de vill komma till himmelen, säger de flesta människor ja. De vill komma till himmelen. Men när man frågar om de är villiga att anpassa sina liv efter Guds krav, drar sig många av dem undan. De är inte alltför säkra på att de vill ändra sin livsstil och bringa den i samklang och överensstämmelse med Gud, så att de når ända fram till himmelen.

Kristus skall inte bara vara Frälsaren, utan Han skall vara Herren. Sålunda finner vi i dessa verser att Gud ingående ber Sitt bekännande folk om att slå upprätta en djup, personlig relation med Honom, en gemenskap som gör att vi gärna reagerar på och gläder oss åt Hans herravälde.

Om Sabbaten inte är den glädje som Gud har för avsikt att den skall vara för oss, då måste något ses över. Sabbaten behöver inte ses över vad gäller Gud. Utanför detta sammanhang, blir för oss de ord som vi läser i Jesaja om Sabbaten som en glädje bara förvirrande gissningar.

Med andra ord, den vars liv inte kretsar kring Gud kan aldrig förstå dessa verser. Men om livet är centrerat i Gud, då gör dessa verser stor nytta.

Skapande/förlösande

Hur är Sabbaten tänkt att fungera för vår räkning? Ellen White ger oss en smula insikt om detta: ”För alla dem som tar emot sabbaten som ett tecken på Kristi skapande och återlösande makt, blir den en lust.” Vändpunkten, sidan 289.

I Del 7 i denna serie studerades Sabbaten i Andra Moseboken 20 och i Femte Moseboken 5. Den ena visar Sabbaten som ett minnesmärke över skapelsen och den andra visar den som ett minnesmärke över frälsningen. Detta är vad hon säger i det här citatet.

Och sedan, i Evangelism, sidan 233, skrev hon: ”I stället för att Guds folk skiljer sig mindre och mindre definitivt från dem som inte håller den sjunde dagens Sabbat, skall de göra iakttagandet av Sabbaten så framträdande att världen inte kan undgå att erkänna dem som sjundedags-adventister.” Detta är ett ganska djupsinnigt uttalande! Sabbaten skall vara ett sådant kännemärke för oss som sjundedags-adventister att världen kan känna igen det!

Vad upplever vi i dag? Vi finner att samfundet vill skymma sina färger mer och mer och de blir mindre urskiljbara. Till exempel avlägsnar församlingarna det faktum att de är sjundedags-adventister från skyltarna vid sina kyrkor och byter namn till ”Samhällsgemenskapen” eller ”Det Nya Livets Gemenskap” eller något annat – allt, tycks det, för att komma bort från ”Sjundedags- adventist.” Många av samfundets skolor och högskolor överger namnet. I dag kallas de till exempel för Southern Adventist University eller Walla Walla College eller något liknande namn. ”Sjundedags-” eller ”Sjundedags-adventisterna” bör finnas med i namnet, eftersom det står som en tillrättavisning för världen, för det avfall som den har deltagit i.

Var inte påträngande

Vi behöver inte vara påträngande angående hur vi helighåller Sabbaten. Vissa människor kan vara påträngande angående vad de tror, och jag har träffat flera sjundedags-adventister som är påträngande angående det faktum att de är sjundedags-adventister. Vi behöver inte vara det, men vi behöver inte smyga med det heller. Vad vi behöver göra är att vara finkänsliga; vi måste vara hjälpsamma på alla sätt vi kan.

En av de saker som uppmuntrade mig att bli sjundedags-adventist var en granne som vittnade till mig. Han hade en filosofi som, på den tiden, fungerade förträffligt, även om jag inte vet om jag skulle godkänna den nu. Jag hade inte en traktor, så han sade: ”Jag använder inte min traktor på Lördag, Du kan använda den då.” Så jag gjorde det! Denna välgärning bidrog mer till att få mig att lyssna på vad han hade att säga än om jag hade bett honom att använda hans traktor och han hade sagt: ”Vet Du inte att jag är sjundedags-adventist? Min traktor skall vila på den sjunde dagen.” Tanken är att vi måste vara snälla och taktfulla och inte påträngande, eftersom det kommer att hjälpa oss mer i vårt vittnande när vi närmar oss tidens slut. Vi borde vara snälla och äga Andens frukter.

Äras

Bibeln säger att Sabbaten skall äras. Vi skall erkänna den som Herrens dag. Vi bör se fram emot den under veckan. Inte bara på Fredag, utan hela veckan, med början på Söndag, skall vi planera för Sabbaten. Vi måste få saker i ordning under våra sex dagars arbete så att allt är redo inför Sabbaten. Det finns troligen inget som är mer skadligt för Sabbatens helighållande än att nå fram till de sista 30 minuter innan Solen går ned och sedan besluta att vi måste få allt undanstökat så att arbetet är gjort innan Sabbaten börjar.

Vi skall inte göra vad vi har lust till, eller tala våra egna ord, eller tänka våra egna tankar, utan snarare söka Herrens vägar. Vi skall tänka Hans tankar och tala Hans ord.

Praktisk Tillämpning

Den fråga som vi måste ställa oss är då: Hur gör jag för att iaktta Sabbaten på ett fungerande, praktiskt sätt? Herrens budbärarinna ger, i en mening, en ganska uttömmande beskrivning när det gäller att utföra instruktionen i Jesaja 58. Hon säger: ”ägna de heliga timmarna åt uppbyggande vila och gudstjänst, och åt att göra gott.” Vändpunkten, sidan 207.

Jag vill påpeka för Er vad som inte står i detta citat. Det står inte: ”ägna de heliga timmarna åt uppbyggande vila, [eller] gudstjänst, [eller] åt att göra gott.”

Den ideal som presenteras här är att Sabbaten skall delas upp i dessa tre kategorier. I varje Sabbats helighållande bör någon av dessa tre saker ingå – vila, gudstjänst, och någon typ av god gärning mot någon.

Felaktig Tillämpning

Detta har ställts på huvudet nyligen. Vissa tror att goda handlingar omfattar samhällstjänst – att måla människors hus och rensa deras gårdstun. Det är inte det slags goda gärningar som talas om här. Vad som avses är att göra något som kan vara en uppmuntran och hjälp för någon, såsom Bibelstudier, umgänge, sjukhusbesök, eller framförande av sånger. Detta slags saker är heliga gärningar.

Vi måste få balans mellan dessa tre verksamheter. Sabbaten är inte den glädje som den är avsedd att vara om dessa saker inte är i balans.

Disciplin

Sabbaten måste omfattas av en grad av planering. En av de saker vi måste förstå är att respekten för Sabbaten kräver disciplin från vår sida. Aktning för vilodagen händer inte av sig själv. Sabbatens iakttagande måste planeras, så som Gud har sagt gång på gång.

”Vi skulle på intet sätt låta bekymmer och tankar på veckans arbete avleda våra sinnen från sabbatens Herre. Vi skulle inte heller låta våra sinnen syssla med sådant som är av världslig karaktär.” Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidan 300 [Testimonies, Band 2, sidan 583].

Med andra ord, om Sabbaten skall vara den glädje Gud avsett den att vara för oss, måste vi ha våra sinnen koncentrerade på Honom och inte på världsliga saker. Vi kan inte låta våra tankar irra omkring otyglade. Det är inte ovanligt att personer som sitter i församlingen hör orden i gudstjänsten, men inte förstår vad som sägs, eftersom deras sinnen sysslar med något annat. När detta händer, och det kan hända vem som helst av oss, måste vi tygla våra sinnen och föra dem tillbaka på rätt spår. Djävulen vet att budskapet är något vi behöver höra, och om vi inte utövar disciplin, kan han störa våra sinnen så att vi går miste om det. Många gånger – med hjälp av ett barn som gråter, en störning eller dagdrömmeritankar – kan våra sinnen distraheras från det de borde syssla med. Alltså måste vi styra våra sinnen och hålla dem fokuserade på Sabbatens sysslor.

Fru White skrev att ”Gud kräver. . . [på] Sabbaten. . . att sinnet skall koncentreras på heliga ämnen.” Child Guidance, sidan 529. Hur många av oss, och jag inbegriper mig själv, styr våra tankar till att syssla med heliga ämnen under Sabbatens timmar? Om vi kan tygla våra sinnen till att ägna sig åt heliga ämnen blir detta ett försvar mot de frestelser som Djävulen utsätter oss för, för att försöka att distrahera oss.

Fortsättning följer. . .

Källa: LandMarks, Februari, 2006, sidorna 28-31.