Baugher: Budorden, Del 13

De Tio Budorden, Del 13: Livets Värde

Av Mike Baugher

Det kortaste budet, som består av endast fyra ord, kan läsas i Femte Moseboken 5:17. Det hämtas oftast ifrån Andra Moseboken 20:13: ”Du skall inte döda.”

I dessa texter är det hebreiska ordet ratsach i många versioner av Bibeln översatt med ordet döda. Emellertid betyder ratsach inte bara dödande eller avlivning. Det är mer korrekt översatt med mord, vilket innebär att uppsåtligen döda. Korrekt översatt skulle dessa texter lyda: ”Du skall inte mörda.”

”Du skall inte begå mord.” Det var aldrig Guds plan att en människa skulle ta en annan människas liv på ett lättsinnig sätt. Han placerade detta bud som ett förbud, en häck runt de oskyldiga, och ett skydd för att hindra passionen från att löpa amok.

I de Tio Budordens följdordning är det sjätte budet nära förbundet med det femte, ”Hedra din far och mor.” Det följer det femte, inte bara siffermässigt, utan också ordningsmässigt och avsiktligt. Det femte budordet handlar om hemmet, den plats där livet har sitt ursprung och utvecklas så att ordning och respekt förekommer i samhället. Det femte budordet bygger en skyddsmur runt familjen och lägger den grund på vilken alla mänskliga relationer bildas.

Den sjätte budet visar oss hur vi skall betrakta människolivets helgd genom att skydda och bevara det. Liksom andra bud, äger det en mycket bredare tillämpning än bara tagande av mänskligt liv genom grymma händer. Det visar själva livets natur, dess ursprung och varför livet verkligen handlar om något heligt och moraliskt.

Vad är Liv?

När vi studerar detta väldigt korta bud, låt oss titta på vad livet är. Varifrån kommer livet? Vad är det som utgör skillnaden mellan livlös och levande materia? Många har försökt att förlänga livet, i tron att de kan bemästra någon del hos den levande materian.

Det finns vissa individer som har regisserat att, efter deras död, skall deras kroppar djupfrysas med kväve och förvaras i slutna kapslar tills vetenskapen upptäcker något sätt att tina upp dem på och föra dem tillbaka till livet igen. Enligt min mening är detta ovanligt dumt, med tanke på vad frysning innebär.

Om Du någonsin har lämnat en odränerad vattenslang i trädgården under vintern, vet Du vad som händer. Vattnet fryser och spränger slangen, så att den spricker. När varmare temperaturer på våren kommer och Du vrider på vattnet, sprutar det överallt. Nå, i människokroppen reagerar blodkärlen vid fryspunkten på liknande sätt som vattenslangen, och när is bildas i dem, spricker de eller töjs ut bortom den punkt där de kan fungera normalt. Dessutom ”fångar” is i blodkärlen vattenmängden, vilket gör det omöjligt för blodkropparna att överleva. Andra typer av celler blir också skadade vid frysning. Förfrysning är en vanlig sjukdom som orsakas av kyla; frusen hud och blodceller blir skadade genom uttorkning på grund av förfrysning.

Så när en person försöker att bevara kroppen genom att frysa ned den, i tron att den kan värmas upp och föras åter till livet, kommer den att ha biljoner och biljoner trasiga celler som behöver plåster! Det finns inget sätt som människan kan reparera alla dessa skador på. Endast en gudomlig hand kan åstadkomma något liknande.

Vad är det då som utgör skillnaden mellan livlös och levande materia? Vad är skillnaden mellan kol, väte, syre och kväve i en organisk massa och väte, syre, kväve och kol i form av en organisk person? Vad är den förfinade, mäktiga gnista av liv, eller väsentliga kraft, som ligger i centrum av en till synes strukturlös mikroskopisk cell, utan kemiska eller biologiska processer, som plötsligt manar på den med energi, vilket gör den till en levande, växande sak i en livmoder, samt organiserar den till det vidunderliga som kallas för människa?

Dessa är de frågor i vilka de skarpaste hjärnor sonderar med det intensivaste intresse i dag. Men intressant nog kan varken de mest utbildade sinnen eller den mest avancerade utrustning alstra denna livgivande kraft, antingen i växt eller i djur. Livet finns dock, och Bibeln berättar hur det uppstod.

Lagen om första Omnämnandet

Lagen om det första omnämnandet måste erkännas, när det gäller studiet av Skriften, för om vi inte inser detta, då riskerar vi att vi avviker från ämnet och kanske aldrig återkommer till det.

När vi studerar Bibeln måste vi använda verktyg för studiet för att komma fram till rätt lära, korrekt tolkning och förståelse av vad det är som Bibeln försöker att lära oss. Lagen om det första omnämnandet är ett av de verktyg som har getts oss så att vi kan förstå vad Bibeln har att säga.

Vi finner ett exempel på lagen om det första omnämnandet i Första Moseboken, där den beskriver för oss hur Gud lät liv uppstå: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Första Moseboken 1:1. Detta anger för oss världens ursprung, hur Jorden kom till. Första Moseboken 1 fortsätter genom de fyra första dagarna av skapelsen, och sedan, i vers 20-27, står det: ”Gud sade: ’Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet.’ Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig i vattnet och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, likaså alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. Gud välsignade dem och sade: ’Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Också fåglarna skall föröka sig på jorden.’ Och det blev afton och det blev morgon. Det var den femte dagen. Gud sade: ’Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.’ Och det skedde så. Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och alla kräldjur på marken efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: ’Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.’ Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.”

Sedan berättar Första Moseboken 2:7 för oss om hur allt detta fogades samman och hur det som kallades för människa kom till liv: ”Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” [King James Version: ”en levande själ.” Övers. anm.]

Utifrån alla studier om människans ursprung, har det uppstått många teorier om hur människan kom till, men mitt i all förvirring lyser ett argument klart: Människans kropp består av samma kemiska element som marken på vilken hon går. Detta borde säga oss något – antingen skapade Gud människan eller kom hon upp ur marken på något sätt. Bibeln berättar hur hon kom upp ur jorden. Gud danade henne av stoft, och sedan står det skrivet: ”blåste in livsande i hennes näsa.” Men människan är stoft. Hon formades ur stoftet, och Bibeln säger att hon kommer att återvända till stoft. (Första Moseboken 3:19.)

Livsanda

Det slags lera som Herren formade i begynnelsen var bara det, tills Han andades in i dess näsa livsandan, eller livsgnistan. Därefter blev leran en levande, rörlig bild av Gud Själv. Här är andan en symbol för något större.

Vårt Arv

Vetenskapen kan skapa andedräkt, och med det menar jag syre och kväve. Dessa element kan tillverkas av vetenskapen, men forskarna kan pumpa så mycket av dem de vill in i leran och de kommer ändå aldrig att åstadkomma gnistan som väcker kroppen och ger den liv. Människan är av gudomligt ursprung, och hon står under Skaparens överhöghet. Det är Gud som håller henne vid liv och ger henne existens. Hennes liv är en del av Guds eviga syfte.

Gud gav till denna nya varelse – människan – en del av Sig Själv, och Han sade till det första människoparet att vara fruktsamma och föröka sig. När vi läser människans släktförteckning i Bibeln, ser vi att hon verkligen kan spåra sitt ursprung till Gud Själv. Släktförteckningen registrerad i Lukasevangeliet meddelar: ”son till Enos, son till Set, son till Adam, son till Gud.” Lukasevangeliet 3:38. Varje person i världen kan ytterst spåra sitt arv tillbaka genom labyrinten av släktträd till gudomlig härstamning. Vårt ursprung kommer från Gud Själv.

Ovärderlig Behållare

På grund av sin härstamning och hur den uppstod, är den mänskliga kroppen helig. Det är därför som aposteln Paulus säger i Första Korintierbrevet 6:19: ”Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?” Den mänskliga kroppen är en levande helgedom, vari Guds Ande bor. Som sådan är den en ovärderlig behållare med okända, heliga möjligheter.

”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.” Första Johannesbrevet 3:1-3.

Det finns en del saker om Jesus vi tydligt förstår, men det finns andra saker som vi inte kan greppa. Dessa är så komplicerade för det mänskliga sinnet och den mänskliga förståelsen att Gud inte har kunnat delge dem oss. Han kan inte beskriva för oss, så att våra sinnen kan förstå, vad som väntar oss. Men vi vet att när Jesus kommer, och när vi ser Honom, kommer vi att ändras i ett ögonblick, i ett nu, vid den sista trumpetstöten, och vi kommer att bli Honom lika.

När Gud tillkännagav i dånande toner från Sinaiberget orden: ”Du skall inte döda”, eller ”Du skall inte begå mord”, var det för att bevara bilden av Gud som hade skapats i tidens början. Gud vill att Hans bild skall fylla hela Jorden. Han vill ha Sig Själv reproducerad i denna skapelse.

Individualitet

Gud älskar individualitet. Människans tänkande är så ytligt på många sätt. Har Du någonsin funderat över hur individualiserad mänskligheten verkligen är? Den grundläggande byggstenen för mänskligheten är kol. Det är där koldatering kommer in i bilden. När ett gammalt ben upptäcks, kan det tas genom en process som läser av kolet för att ta reda på hur mycket det har försämrats. Det är möjligt att få en ganska god avläsning till omkring 4 500 år – därefter börjar den att glida utför i tolkandets och spekulerandets hala backe. Kol är den mänskliga rasens byggsten.

Vi får höra att två snöflingor inte är likadana. Detta är ganska svårt att tro när man upplever en snöstorm och ser alla dessa snöflingor! Gud älskar individualitet. Man kan titta på blommor och blad på ett träd, och även om man kan identifiera dem som en viss typ av blomma eller trädlöv, är inte två av dem exakt lika.

Antag för ett ögonblick att Gud beslutat om att i en annan värld någonstans använda en annan byggsten, ett annat element än kol, eftersom Han älskar individualitet. Antag att Gud använde guld som byggsten. Möjligt? Naturligtvis är det möjligt, guld är ett grundelement. Tänk om Han använt silver som byggsten på en annan värld? Gud älskar individualitet, och jag tror det är därför Ellen White, då hon i en syn såg några av varelserna från andra världar, inte riktigt kunde beskriva dem, förutom det faktum att de var fagra att skåda. (Se Early Writings, sidorna 39-40.)

Brott mot Gud

Människans kropp är den sanna härlighet där Gudomen skall bo och stråla. Alltså är mord, när allt kommer till allt, helgerån, eftersom det förstör helgedomen där Gud vill att Hans Ande skall dväljas eller husera.

Mord är inte bara ett brott mot människan, utan det är ett brott mot Gud, i vars bild människan skapats. Hela den mänskliga familjen är skapad till Guds avbild. Tro inte för en minut att uttrycket ”skapad till Guds avbild” gäller bara för dem som är goda. Det gäller även för dem som är onda. Där det finns en människa, oavsett hur elak han eller hon kan vara, finns det en bild av Gud. Fruktansvärt urartad? Ja. Oerhört skadad? Ja. Men inte helt förstörd. Trots all avnötning och slitage, finns det i denna bild, som Gud bevarar, fortfarande hopp om att evangeliets budskap kan nå ned till och vidröra något i personens innersta, så att vederbörande reagerar, blir omvänd och börjar att återspegla Guds ära.

Vi kan fortfarande se Guds avbild, oavsett hur oläslig den kan vara, i människorna omkring oss, så att begå mord mot en annan person, god eller ond, är att begå helgerån. Det förkortar en persons prövotid, och det förkortar Guds dag av nåd, krossar alla möjligheter till omvändelse, förlåtelse och frälsning.

Mord på Grund av Förtvivlan

Ett annat område som bör beaktas är mord som kommer sig av förtvivlan. Det vill säga: Självmord. Självmord känner inga åldersgränser. Det är en ledande orsak till dödsfall ibland unga människor i dag, och det är på uppgång. Det är ett gissel i små och större städer.

Knutet väldigt nära ögonblickligt självmord är stegvis självmord. Det är möjligt att döda sig själv genom njutningar och utsvävningar som är kända för att vara skadliga för hälsan. Allt som förkortar våra liv är en form av självmord steg för steg. Varje nöje eller njutning som bedrivs till priset av för tidig död ingår i det sjätte budet. Detta är en av anledningarna till att hälsobudskapet är så viktigt för sjundedags-adventister, de är ju kallade att vara de ”’som murar igen sprickor’, [och] ’som återställer stigar, så att man kan bo i landet’”. Jesaja 58:12.

Vad är det som gör hälsobudskapet så viktigt? Jo, det sjätte budet. Anledningen till att vi har ett hälsobudskap är heligheten hos lerkärlet som Gud har skapat för oss att bebo.

Men Gud har för avsikt att vi skall leva det längsta, mest produktiva liv vi kan, inte bara med tanke på det fysiska välbefinnande som hälsobudskapet kan ge oss, utan också med tanke på den psykiska och andliga hälsan.

Det har behagat Gud att ge oss ett överflöd av information om hur man lever hälsosammaste liv möjligt, och om vi inte är beredda att följa detta råd, om vi vill göra vår egen grej och att hänge oss åt det som förkortar våra liv, överskrider vi detta bud. Det kommer inte finnas några ursäkter på domens dag. Vi kommer att hållas ansvariga för vad vi visste var rätt och inte gjorde. ”Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.” Jakobsbrevet 4:17. Vi kommer aldrig att ställas till svars för det vi inte visste.

Det sjätte budet förordar metoder som ger hälsa och långt liv och fördömer de metoder som försämrar hälsan och förkortar livet.

Ilska och Hat

Ett annat faktum vi bör tänka på omtalas av Jesus i Matteusevangeliet 5:21-22: ”Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen”. Jesus förklarar att ilska och hat, som bär på en mordisk anda och frön därtill, gör oss till tänkbara mördare.

Johannes sade i sin lilla bok: ”Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.” Första Johannesbrevet 3:15. Det språk som används här kan inte missförstås. Det erinrar om var mordet har sitt källsprång. Det är inte det dödliga slaget som är själva ursprunget till mord. Mord har sitt ursprung i hat, i missämja, stridigheter och vrede.

Jag har hört föräldrar säga till sina barn: ”Jag skulle kunna döda Dig.” Hur växer barnen sedan upp? Tar de hänsyn till helighet och människolivets okränkbarhet om deras föräldrar, som de skall ära, vräker ur sig sådant?

Den positiva sidan

Vi har tittat på den negativa sidan av budet, men liksom med de övriga buden, finns det också en positiv sida. Vi lär oss detta genom vad Jesus sade om hur vi skall förhålla oss till våra medmänniskor.

Hur skall vi förhålla oss till våra medmänniskor? Skall vi att relatera till dem i ett tillstånd av själviskhet och misshällighet hela tiden, eller skall vi relatera till dem med en kärleksfull inställning och tanke? Vi skall inte bara avstå från att skada eller döda andra eller förkorta deras liv, utan vi skall leva ut den gyllene regeln som säger att vi skall göra mot andra som vi skulle vilja att de gjorde mot oss.

Jesus sade: ”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” Matteusevangeliet 5:44-45.

Därmed blir budet lite personligare, inte sant? En av de saker som vi som människor kämpar mest med, är hur vi skall umgås med dem som står oss närmast – dem vi lever med, dem i familjen där vi vuxit upp, dem som vi arbetar med, dem som kan ha olika politiska åsikter än vi.

Vi måste inte bara förstå de negativa aspekterna hos detta bud, utan vi måste förstå den positiva sidan och omsätta den i praktiken.

Mord i Smyg

Vi måste veta att det sjätte budet innebär mer än bara att avstå från att slå någon med ett träföremål, som Bibeln beskriver det, eller med ett järnföremål – alltså begå mord. Vi kan begå mord många gånger på ett mycket mer förslaget sätt än så och komma undan med det, men vi kan vara lika skyldiga som om vi hade utgjutit blod med trä eller järn.

Det enda sättet som vi verkligen kan komma förstå detta på är genom att bli fullständigt omvända. Detta är det enda sättet som vi kan älska vår nästa som oss själva på. Detta är det enda sättet varpå vi kan göra gott mot dem som smädar oss.

Detta är egentligen den utmaning som Jesus Kristus ställer oss inför i vår kristna vandring: Hur skall vi hantera dessa frågor som blir så personliga? Jesus sade att Han gav oss ett nytt bud. Det nya budet tar bort det gamla stenhjärtat, och Han sätter in ett hjärta av kött. På detta hjärta av kött skriver Han Sin lag, som omfattar det sjätte budet.

Vi har inte bara lagen i översiktlig form, utan vi har den också i känslomässig form där vi verkligen gläder oss åt att göra Guds vilja. Vi är verkligen levande brev, kända och lästa av alla människor.

Fortsättning följer. . .

Källa: LandMarks, Juli, 2006, sidorna 34-39.