Baugher: Budorden, Del 3

De Tio Budorden, Del 3: Avgudadyrkan är dåliga Nyheter [Avsnitt A]

Av Mike Baugher

Enligt vad Gud har sagt till oss, hänger hela lagen och profeterna på de Tio Budorden. (Testimonies, Band 2, sidan 43 [av Ellen G. White].) Så alla instruktioner härrör i själva verket från Hans Ord, Hans lag, Hans karaktär och Hans kärlek. Vi måste ta till oss principerna i Hans lag och sedan tillämpa dem på våra liv, så att vi inte syndar mot Honom.

Det andra Budet

”Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.” Femte Moseboken 5:8-10.

Det första budordet är väldigt kort och rakt på sak. Det andra budordet är litet längre, men det första och andra budet är nära förknippade med varandra därför att båda förbjuder avgudadyrkan och falsk tillbedjan. Det finns dock högst tydliga skillnader mellan dem. Låt oss ta en titt på några av dessa skillnader.

Katekeser
Det första budordet behandlar frågan om vem som är den sanne Guden. Det andra budordet handlar om hur den sanne Guden skall dyrkas. Det andra är inte en upprepning av det första, som somliga vill få oss att tro. När vi tittar på katolska, lutherska och anglikanska katekeser, ser vi att det andra budet tas bort eller, med väldigt liten stil, ingår under det första. Sedan anges det andra budet som ”Du skall inte missbruka Herrens namn.” Det tredje budordet anges som ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.” Och det tionde budordet är uppdelat i två halvor för att fylla tomrummet.

Skillnaden mellan det första och det andra budet är lika stor som den mellan vilka som helst av de åtta andra. Det första budordet visar föremålet för sann tillbedjan. Det förklarar vem som ensam skall dyrkas. Det andra anger hur Han skall dyrkas och hur Han inte får tillbedjas. Det första förbjuder tillbedjan av falska gudar, det andra förbjuder falska former av dyrkan.

Inget Fifflande

Ellen White säger: ”Herren har inte gett någon i uppgift att bli församlingsmixtrare.” Sermons and Talks, Band 1, sidan 40. Med vad bör vi inte mixtra och fiffla? Vi bör inte ändra något i formen av tillbedjan! Är det att mixtra om vi inte följer en viss typ av liturgi, eller är det att följa högre principer än detta? Jag menar att det är att hålla sig till större och bättre principer. När vi tillsägs att inte mixtra med formen av tillbedjan, innebär det att uppmärksamheten inte skall ges åt dem som leder dyrkan utan snarare åt Den som är föremål för gudstjänsten.

En gång under de första åren av min tjänst som pastor deltog jag, på min kusins inbjudan, vid ett särskilt musikaliskt program i en nasarékyrka. Under programmet märkte jag en individ, en herre, som verkade särskilt förtjust i presentationen.

Det musikaliska framförandet följdes av ”Ordets förkunnelse”, men vid musikens slut gick mannen. Han hade inget intresse av predikan. Han ville bara bli ”hög”, erfara den sensuella känsla som musiken tydligen hade gett honom. Han hade ingen särskild lust att höra Ordet.

Vi kan knåpa med tillbedjan i sådan utsträckning att den nästan blir en sinnlig upplevelse; vi blir insvepta i all koreografi och presentationens detaljer och glömmer Vem det är vi har kommit för att dyrka. Sådan är den typ av saker som detta bud talar om.

Det första budordet tar upp vår föreställning om Gud. Det andra budordet behandlar våra yttre handlingar, såsom de uttrycks i tillbedjan. Det stadgar mot falsk dyrkan av den sanne Guden. Han får inte bli dyrkad genom avgudar eller bilder – synliga manifestationer som företräder Gudomen.

Något Negativt innebär något Positivt

Vi får inte tro att de Tio Budorden är helt negativa. Många av dem börjar med ”Du skall inte”, och vi har en benägenhet att burra upp oss en aning, eftersom vi inte tycker om att få veta vad vi inte skall göra. Detta är en del av vår syndiga, fallna, mänskliga natur. Ändå uppfattar vi en negativ aspekt hos det andra budet, eftersom det lämnar mer av ett negativt intryck på våra sinnen än ett positivt. Detta är återigen ett resultat av människans natur.

Det finns många saker som vi accepterar att bli ombedda att göra, men det finns väldigt få saker som vi tycker om att bli tillsagda att inte göra. Men om vi tillsägs att inte dyrka på ett visst sätt, är det därför att det finns ett positivt sätt att hålla gudstjänst på. Det negativa kommandot ”Du skall inte” låter alltid förstå eller innebär det positiva kommandot ”Du skall”. Förbjuden synd tyder på anbefalld rättfärdighet. ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig” innebär kommandot ”Herren, din Gud skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.’” (Matteusevangeliet 4:10).

Inre Tro/yttre Handlingar

Både inre övertygelse och yttre handlingar är involverade i tillbedjan. Dessa kännetecknas av de två första buden. De yttre handlingarna vid dyrkan avslöjar hjärtats tankar och uppsåt. Yttre handlingar är frukter; de är en av de saker vi kan bedöma. Vi kan inte bedöma hjärtats uppsåt, men hjärtats uppsåt brukar avslöjas i yttre handlingar. Det är där en massa människor hamnar i trubbel. De vill inte bli dömda, men de uppför sig inför folk på ett sådant sätt att ingenting annat kan äga rum, ty vi är kallade att vara fruktgranskare och att döma från den synvinkeln. Som en människa tänker i sitt hjärta, så är hennes beteende. (Ordspråksboken 23:7).

Falskt eller sant

Skillnaden mellan falska gudar och Gud eller falska och sanna former av dyrkan måste hållas i minnet, eftersom vi, som fallna människor, synnerligen lätt kan falla för att tillbe avgudar och saker tillsammans med eller i stället för den sanne Guden.

När Jesus talade till kvinnan vid brunnen, sade Han till henne att ”den tid kommer, ja, är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha.” Johannesevangeliet 4:23.

Detta är en positiv aspekt av det andra budet. Sann tillbedjan är långt mer än religiösa former och ceremonier. Det här är en av principerna i detta bud som vi måste ha i åtanke.

Sann tillbedjan kan bli förvrängd och störd av dem som är sysselsatta med yttre handlingar och sätter dessa i stället för andliga upplevelser. Detta är ett av felen med kyrkor som tydligen anser att ju högre buller och mer fysisk rörelse som sker, desto mer dyrkar de Gud.

En av orsakerna till att många sjundedags-adventister dyrkar oberoende av den organiserade kyrkan är de framgångar, som firarrörelsen har uppnått inom adventismen. Detta är en av anledningarna till, att jag inte längre är anställd av den organiserade konferensen [samfundet].

Värna sann Tillbedjan!

Jag hade hållit en predikan om firarrörelsen och dess framgångar inom Sjundedags-adventistsamfundet. Kort därefter ville den lokala konferensens akademi stötta en rockradiostation på sitt universitetsområde. Några av församlingens medlemmar, som kände till min inställning i frågan, undrade om jag skulle följa med dem för att prata med konferensens ledarskap beträffande denna station.

Vi förberedde ett paket med material som beskrev kristna rättesnören för musik och skickade en kopia till varje medlem i konferensens utskott 30 dagar före det planerade mötet. De skrattade hånfullt ut oss vid mötet.

Kyrkans medlemmar beslutade att de skulle se till att denna fråga sattes på dagordningen för valkretsens möte som skulle hållas inom tre månader. Vid det utsatta mötet var jag den ende pastor som stod inför de församlade delegaterna och uttalade sig mot den musik som skulle spelas på skolområdet vid akademin genom den föreslagna radiostationen.

Inom tre månader efter detta möte gick den lilla konferensen med 6 000 medlemmar back i sin budget med 150 000 dollar. Ledarskapet skickade ut ett brev, vari de frågade om någon av pastorerna visste varför givandet hade minskat så drastiskt. Efter mottagandet av denna skrivelse, åkte min hustru och jag till konferensens kontor och sade: ”Ni har ställt en fråga, vi har ett svar.” Vi berättade för dem vad vi ansåg svaret var, och åter skrattade de hånfullt åt oss och förklarade: ”Det är fullständigt uteslutet.”

Några månader senare bad konferensens president mig att besöka honom på hans kontor och sade att han skulle vilja diskutera mina nya ansvarsområden. Jag hade varit i mitt nuvarande församlingsdistrikt i sju år, och jag visste att det snart var dags att flytta till ett annat distrikt. Vi trodde inte att vi skulle göras överflödiga, men så skedde. Konferensens president sade: ”Vi har fyra positioner som måste bort på grund av ekonomin. En pastor har godtagit ett erbjudande om anställning från en annan konferens, en har gått i pension, en har åkt tillbaka till Andrews University. Därmed återstår en position till, och det är Din.” Om jag nu råkat i svårigheter, berodde det på att jag stått för principer i olika stridsfrågor, inte för att jag var delaktig i omoral eller led av andra fel i min personlighet.

Vad mig anbelangade, var denna förändring bra. Gud hade kallat mig till tjänst, så min fru och jag instiftade ett självständigt institut. Vi har fortsatt i Herrens verk sedan dess.

Förbjudna Bilder

Det andra budet, såsom det gavs till israeliterna, förbjuder framställningen av bilder eller likheter av alla slags skapade föremål i himmelen eller på Jorden för tillbedjan. Det finns människor som tror att detta bud förbjuder fotografier, bilder på Jesus eller släktingar, eller något sådant. De säger att dessa bilder är beläten. De tror inte att vi skall visa dessa saker i våra hem, eftersom budet förbjuder det. Nå, budet förbjuder inte sådant här. Om verkligen så varit fallet, då stod Moses – när Herren kort efter detta bud gavs, befallde honom att brodera figurer föreställande änglar, som skulle placeras i helgedomen för att försköna det – under gudomligt föreläggande att överträda detta bud!

Principen med detta bud kretsar kring dyrkan. Om Du har byggt en helgedom, där Du knäfaller och tillber, och helgedomen innehåller ett fotografi av någon Du älskar och dyrkar, då är detta fel, och det andra bud riktar sig mot detta. Minnets galleri, där vi har fotografier och bilder av nära och kära, har inget som helst att göra med denna princip.

Allt i Himmelen

Många människor tolkar ”Du skall inte göra. . . någon avbild av det som är uppe i himlen” som att man inte skall göra en bild av Jesus. Trots allt är Han uppe i himmelen. Men låt mig bara ställa en fråga: Skall vi dyrka Jesus? Absolut! Detta bud förbjuder inte tillbedjan av Jesus. (Men, som tidigare sagts, förbjuder det dyrkandet av en bildstod av Jesus.) Han är verkligen värd att dyrkas.

Med detta bud åsyftas planeterna i rymden ovanför oss, som människor har tilldelat rangen av gudar. Människor har böjt sig ned och tillbett Venus, Mars och Solen. Herren säger att vi inte skall dyrka dessa himlakroppar och inte göra några beläten av dem. Inte heller bör vi tillbe änglar, som är i himmelen. De är inte värda att dyrka. (Se Uppenbarelseboken 22:8-9.)

Döda gudar är inte värda att dyrka. Låt oss vara ärliga; det finns döda gudar. De var kända och kallades för gudar, likaså troddes de ha odödliga själar. Vi är förbjudna att göra beläten för dyrkan av dessa gudar.

Det andra budordet är ett förbud mot dyrkan av våra händers verk.

I Stället för Gud

En avgud är någon varelse eller skapat ting som sätts i stället för Gud. Avgudadyrkan är tillbedjan av en varelse snarare än dyrkan av Skaparen. Av alla former av avgudadyrkan, är tillbedjan av enbart bilden av det verkliga den mest förnedrande och meningslösa.

Tänk på detta en stund. Människan är alltid bättre än det som hon gör, och när hon dyrkar sina egna händers verk, tillber hon det som är sämre än hon själv. Om Du danar en liten docka eller en bild – kanske en staty av jungfru Maria – är det något Du alstrat med händerna. Det har inget liv eller energi. Det kan inte hjälpa Dig. Det står faktiskt under Dig. Det vore en sak att dyrka en levande människa som ligger på samma nivå, men det är en helt annan att dyrka något som står under en själv.

Bilddyrkan är ändå värre än dyrkan av vad Gud har gjort, för vad Gud har gjort har åtminstone kommit från Hans hand. Bildtillbedjan är dyrkan av något från människans hand.

Hedniska Gudar

När lagen gavs till Israels barn vid Sinai, hade de nyligen befriats ur ett land där några av de värsta formerna av avgudadyrkan hade utövats. De var på väg till ett land som var lika fördärvat. De viktigaste gudar, som egyptierna dyrkade, var likheter av Osiris och hans hustru Isis. Osiris var känd som en gud för döda. Alla hedniska gudar var män och kvinnor som, efter sin död, gudsförklarades och tillbads. På många platser dyrkas de fortfarande.

Förutom att det dyrkade mänskliga gestalter, dyrkade folket i Egypten också oxen, kvigan, storken, tranan, höken, krokodilen, ormen, grodan och fisken i Nilen. Allt levande var en gud, och en gud var i allt. Detta var en form av panteism.

Så långt tillbaka som det går att efterforska, har dyrkan av alla hedniska gudar sitt ursprung i dyrkan av döda män och döda kvinnor. Bibeln talar klart och tydligt om dyrkan av de döda och de dödas andar. Fråga inte dem som viskar och mumlar, säger Bibeln. (Jesaja 8:19.) (Se även Tredje Moseboken 19:31; Femte Moseboken 18:10-12.)

Alla beläten för dyrkan föreställer vanligen döda hjältar, förfäder, eller, som vi finner i moderna former av denna avgudadyrkan, helgon och jungfru Maria. Intressant nog blir inte en person inom Katolska Kyrkan ett helgon förrän han eller hon är död.

Själens Odödlighet

Detta bud förbjuder läran om själens odödlighet. Om det vore rätt förstått, skulle det aldrig förekomma någon tanke på själens odödlighet.

Kan Du förstå varför hela lagen och profeterna vilar på de Tio Budorden? Odödlighet omtalas inte i de Tio Budorden, men grunden för den finns där. Det är därför som den aldrig får hållas som läropunkt, för det andra budet förbjuder beaktandet av själens odödlighet. Endast Gud är odödlig. För att föreställa Gud, måste en bild representera någon som är odödlig också.

I boken The Origin of Pagan Idolatry (A. J. Halry, London, 1816), tillkännager författaren George S. Faber, att gudarna var heliga män och Solen, Månen och stjärnorna betraktades som andar, eftersom de var hemvist för gudsförklarade människor. Gudarna var människornas själar som senare dyrkades av sina efterkommande på grund av sina fantastiska förtjänster.

Eftersom de döda är medvetslösa och ingenting vet samt ingenting har att göra med någonting som sker under Solen, är de dödas förmodade andar i själva verket demonandar eller onda änglar som härmar de döda för att bedra oss. (Predikaren 9:5.) Dyrkan av avgudar utgör demondyrkan och förklaras vara just det i Skriften.

Det Stora Avfallet

Avgudadyrkan skändar meningen med att dyrka Gud och sänker den till nivån för dyrkan av getter och djävlar. Vilken styggelse för vår Skapare!

Avgudadyrkan är Satans ansträngning för att styrka lögnen till Adam och Eva när han sa: ”’Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud”. (Första Moseboken 3:4-5.)

Det stora avfall, eller förräderi, som nämndes av aposteln Paulus under de tidiga kristna århundradena, var en återgång till hednisk avgudadyrkan under kristen kappa. Apostlarna hade knappt dött innan de första kristna började att göra bilder av dem och att vörda relikerna från apostlatiden. Avfallet slog ut i full blom mellan 300- och 700-talen.

Edward Gibbon, i sin bok The History of the Decline and Fall of the Roman Empire (omtryckt av Allen Lane, The Penguin Press, London, 1994), skrev att de första kristnas ädla och enkla teologi gradvis fördärvades och himmelens monarki – som redan skymdes av ogripbara spetsfundigheter – förringades av införandet av en populär mytologi eller gudalära som bidrog till att återställa polyteismens välde, det vill säga dyrkan av många gudar.

Till en början utfördes experimentet eller försöket med varsam hand. Då kyrkans ledarskap införde denna praxis, gjorde de det väldigt försiktigt i början, eftersom de inte visste vad reaktionen från folket skulle bli. De ärevördiga bilderna av helgon och martyrer tilläts smygvägen, och före utgången av 500-talet var dessa bilder föremål för dyrkan och instrument för mirakel. I början av 700-talet väcktes de mer klenmodiga grekerna av en misstanke om att de, under kristen förklädnad, hade återställt fädernas religion.

Förgängligt eller evigt

Det är så mycket lättare att vara köttslig än andlig! Detta förklarar den allmänna efterfrågan på ritualer ibland oandliga människor. De verkar tro att stora, religiösa åtbörder kompenserar bristen på en inre upplevelse. Detta är en av de saker som drar till sig uppmärksamheten från folk i dag, särskilt när det gäller mode. Ju mindre andlig upplevelse en person har, desto lättare dras vederbörande in i modet. De verkar inte inse att ”det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.” Andra Korintierbrevet 4:18. Det är därför som ”den rättfärdige skall leva av tro”, inte av det han eller hon ser. Galaterbrevet 3:11. (Se även Andra Korintierbrevet 5:7.)

De mest varaktiga och värdefulla sakerna i livet är osynliga. Kärlek, glädje, frid, rättfärdighet och karaktär kan inte ses, men de är mer värdefulla och eviga än alla de saker som är synliga för blotta ögat.

Fortsättning följer. . .

Källa: LandMarks, Augusti, 2005, sidorna 20-24.