Baugher: Budorden, Del 9

De Tio Budorden, Del 9: Sabbaten är en Fröjd [Avsnitt B]

Av Mike Baugher

För många människor är Sabbaten en dag då de uppehåller sig vid de saker som de tror att de inte annars har tid för, och det verkar som om deras tankar är på allt utom det, som de borde vara på. Vi kan bli helgade genom att helga vilodagen endast om vi uppehåller oss vid heliga ämnen. Om vi bara iakttar en 24-timmarsperiod eftersom det är vad budet säger att vi skall göra, utan att erkänna den andliga påverkan som Sabbaten är tänkt att ha på våra liv, och bara använder den som en tid att uppehålla oss vid allt och inget som vi tror att vi inte har tid med annars, kommer vi inte att bli helgade. Gud vill att vi skall bli helgade på Sabbatsdagen.

Intressant nog, talar de flesta av oss mest om det som vi vet mest om. När sinnet är fokuserat på världsliga sysselsättningar under stordelen av veckan, skulle man tro att det skulle vara en fröjd att lämna dessa saker bakom sig och en dag i veckan tänka på och tala om heliga ämnen. Men ofta är inte det fallet. Vi infinner oss på Sabbatsskolan och gudstjänsten, men även där har vi svårt att uppehålla oss vid heliga ämnen. Om vi under veckan lägger ned den eftertänksamma, begrundande timme om Kristi liv, som vi har fått höra att vi bör göra, kommer inte våra sinnen att ha några besvär med att styra om och koncentrera sig på Sabbatsskolan och gudstjänsten, eftersom vi kommer att ha ett överflöd av material att uppehålla oss vid.

Ett bekymmer uppstår om vi inte ägnar tid åt Bibelstudium och bön under veckan och vi bestämmer att vi skall ta sovmorgon och inte gå i kyrkan eller Sabbatsskolan på vilodagen. Om så är fallet, och vi ändå kallar oss för sjundedags-adventister, som Herren älskar och som Han gläder sig åt, lurar vi bara oss själva. Om Sabbaten är vårt enda tillfälle till andlig utveckling, då måste vi helt enkelt gå i kyrkan.

I många länder utanför USA är livsvillkoren för människor väldigt svåra och tillvaron är en enda lång kamp för tillvaron. När vilodagen kommer, befinner sig många av dem på Sabbatsskolan redan klockan 8.30 på morgonen. De börjar att sjunga och predika och be, och de fortsätter att sjunga och predika och be tills Solen går ned på Lördag kväll, för det är enda gången de kan ladda sina andliga batterier. Det är långt bättre att skaffa någon form av näring än ingen näring alls.

Sabbatsreformation

”Det föreligger behov av en Sabbatsreformation ibland oss, som bekänner oss helighålla Guds heliga vilodag. En del diskuterar sina affärsangelägenheter och lägger planer på Sabbaten, och Gud ser på detta på samma sätt som om de deltoge i den aktuella transaktionen och verksamheten.” Evangelism, sidan 245.

Vad som går igenom ens sinne på Sabbaten är av stor betydelse. Bibeln säger att som en människa ”tänker i sitt hjärta, sådan är hon.” Ordspråksboken 23:7 [King James Version].

För ett antal år sedan visade en av Sjundedags-adventistsamfundets skolor en film om skidåkning. Detta skedde vid tiden för de gamla 16-mm-filmprojektorerna, och filmen den kvällen satt på två spolar. Mannen som kom med filmen som skulle visas för studenter och anställda vid akademin ägde den skidstuga dit de skulle fara för att åka skidor. Naturligtvis tog han tillfället i akt att göra litet marknadsföring, för att försöka att gynna sin verksamhet. Den första rullen film visades, och medan den andra spolen höll på att laddas, ville han säga några berömmande ord till personalen på skolan om ungdomarna som gick där. Han sade: ”Först och främst vill jag gratulera Er för Era ungdomar. Jag tycker att de är toppen. Ni förstår”, fortsatte han, ”på Lördagseftermiddagarna kör de upp till skidstugan, men de sitter i sina bilar tills Solen går ned. De gå inte ens till skidliften förrän efter solnedgången.” Skolrektorn kände sig inte alls hedrad. I själva verket var han ganska generad över att detta slags aktivitet iakttogs.

Vi måste tänka på detta en stund. Vi måste fråga oss själva: Hur skall vi helga vilodagen? Är Sabbaten en sådan glädje för oss att vi ogillar när den är över, eller har den blivit betungande för oss, och vi otåligt väntar på Solens nedgång, så att vi kan återgå till vår egen verksamhet?

Sabbaten är Herrens speciella tid med oss. Om vi inte kan vänta tills den är över kommer vi aldrig att bli lyckliga i himmelen, eftersom hela atmosfären i himmelen är inriktad på tillbedjan av Gud.

Angelägna om att Solen skall gå ned

Tanken på att Solen måste skynda sig att gå ned är inte något nytt med oss. Det var samma fel som det forntida Israel stod inför. De kunde inte vänta till solnedgången, innan de återupptog sin verksamhet. Det gick även till den punkt där de förde in varor och satte upp dem utanför stadsporten på Sabbatsdagen.

Situationen är inte nämnvärt annorlunda i dag. Ett antal personer, särskilt i den evangeliska världen, ser till Israel och säger: Detta är ett uppfyllande av profetior. Gud välsignar dessa människor. De är Hans folk, även om de inte håller eller iakttar Sabbaten i Israel. Jo då, de stänger allt på Lördagar. Om Du skulle besöka Israel på en given Sabbat, skulle Du se att allt är stängt. På vissa gator står det även barrikader så att trafiken inte kan röra sig längs gatorna. Men när solnedgången närmar sig, är butiksinnehavarna inne i sina bodar, i väntan på ljudet från visselpipan som signalerar för alla att Solen gått ned. När visselpipan ljuder, öppnas spjälorna i skyltfönstren, och kärrorna rullas ut på gatorna, och de börjar att sälja sina varor igen. Detta är det slags tänkande som genomsyrar Israel i dag, så oavsett vad folk må tror om profetior, lever de inte i samklang med ens vad de skrivit i sina lagböcker. Vad sysslar deras tankar med? Absolut inte med Sabbaten.

Vad sysslar våra tankar stundom med? Sysslar de med Sabbaten, eller med världsliga göromål, pengar och det egna jaget? Ellen White säger: ”Det fjärde budordet överträds i verkligheten genom att samtala om världsliga ting eller genom att engagera sig i ett lätt och ytligt samtal. Att tala om något eller allt som vi kan komma att tänka på är att tala våra egna ord.” Vägledning för Församlingen, Band 1, sidan 311 [Testimonies, Band 2, sidan 703].

Vi kan samtala på Sabbatsdagen. Vi kan hälsa på varandra. Vi kan fråga om andras och deras familjs välbefinnande, men det är inte läge att föra lättsamma, skämtaktiga, skojfriska samtal eller att ta itu med affärsangelägenheter.

Två Punkter

1. Det enklaste sättet att helga vilodagen och att föra ett samtal om Sabbatsfrågor är att samtala med sanna Sabbatshelgare. Även om vi skall lägga ned litet tid på att göra goda gärningar för dem som kanske är av världen, använder vi alltför ofta detta som en ursäkt för att gå hem till icke-Sabbatshållare och tillbringa Guds heliga tid avläggande besök på Sabbatseftermiddagarna. Ett av de enklaste sätten för oss att trampa på Sabbaten är att besöka släktingar som inte helgar vilodagen. Det är klart att de inte kommer att tala om heliga spörsmål. Sabbaten är inte rätt tillfälle att besöka oomvända släktingar som inte förstår vilodagens sanna helgande. Vänta med det till en annan dag i veckan. Om Du helgar vilodagen, vill Du föra Sabbatssamtal.

2. Innefattat i att inte tala våra egna ord är att inte höra andra ord som inte har med Sabbaten att skaffa. Detta innebär att vi inte skall titta eller lyssna på världsliga, icke-andliga program på radio och TV, och alla ting som inte är inriktade på Sabbaten, såsom tidningar och världsliga tidskrifter, bör läggas undan.

Många sjundedags-adventister känner att det inte är fel att sitta hemma på Sabbatseftermiddagar och se på TV, så länge det inte påverkar någon annan. Men om vi skall följa vad Skriften har att säga, borde vi inte bara vakta de ord vi talar, utan också de ord som vi hör.

Nödvändig Tillrättavisning

”Jesu tjänare skulle stå upp för att tillrättavisa dem som inte tycks komma ihåg att helighålla sabbatsdagen. De skulle vänligt och allvarligt tillrättavisa dem som inlåter sig i världsligt samtal på sabbaten, och på samma gång gör anspråk på att vara bland dem som firar sabbaten. De skulle uppmuntra andra att syssla med andliga ting och hängivet tänka på Gud på hans heliga dag.” Vägledning för Församlingen, Band 1, sidorna 312-313 [Testimonies, Band 2, sidan 704].

Om det finns Sabbatshållare som vi behöver tillrättavisa eftersom deras konversation inte kretsar kring Sabbatsspörsmål bör det ske ”vänligt och allvarligt”. Stor vikt skall läggas på ”vänligt.” Vi måste se till att, när vi uppmuntrar någon i hans eller hennes iakttagande av vilodagen, det sker mjukt och vänligt. Ett sätt som vi försiktigt och vänligt kan tillrättavisa någon för vederbörandes konversation på Sabbaten, är att gripa tag i situationen. När samtalet går i en riktning annan än heliga teman, kan man säga något i stil med: ”Nå, jag menar inte att byta ämne, men häromdagen läste jag i Patriarker och Profeter om. . .” Om Du tillrättavisar på det sättet kommer det att ske i godhet, och de kommer inte att känna det som att Du hötter med fingret rakt under näsan på dem.

[Ändå behöver vi byta samtalsämne en sådan gång… Övers. anm.]

Mura igen Sprickor

Vissa kanske tycker att detta är att detaljgranska Sabbatens ritualer. Tja, kanske det, men Herren har talat till oss om dessa frågor genom Bibeln och genom råd från Ellen White. Därför kan vi inte lättvindigt fösa dessa saker åt sidan. Gud sände dem till oss för ett syfte och bara för ett syfte, och det är för att vi är kallade att vara reformatorer. Vi är kallade att mura igen sprickor. (Jesaja 58:12.) Denna vers har särskilt tillämpats på hålet som har gjorts i Sabbaten. Vi skall täppa igen hålet, vi skall återställa de gamla stigar som vi skall gå på. Det reformationsmeddelande som har förmedlats till oss måste förverkligas genom att vi är de snällaste, mest artiga och mest eftertänksamma människorna i världen. Vi måste också vara trogna det uppdrag som Gud har kallat oss till. Under det arbetet kommer vi att finna att Sabbaten kommer att bli mer meningsfull för oss eftersom vi förstår dess principer.

Om Sabbaten skall vara en glädje, då måste vi glädja oss i Sabbatens Gud. Om vi gläder oss i Sabbatens Gud, kommer vi att få verklig förståelse för vad Sabbaten handlar om och de välsignelser som finns där för var och en av oss.

Grundliga Bibelforskare

”Varje position i vår tro kommer att utforskas, och om vi inte är noggranna Bibelforskare –förankrade, stärkta, fasta – kommer världens stora mäns visdom att bli för mycket för oss.” Selected Messages, Bok 2, sidan 386. Detta är ett helt omtumlande uttalande! När man tänker på det, förstår man precis varför vi dröjer oss kvar vid Andra Moseboken 20:8-11 och Femte Moseboken 5:12-15. Båda dessa ställen i Skriften handlar om Sabbaten, det fjärde budet.

Om vi inte är ”grundliga Bibelforskare”, om vi inte är fast förankrade i tron och har införlivat dessa sanningar i våra hjärtan och i våra sinnen – så att vi är beredda att, när vi kallas att träda fram inför domare och i lagstiftande församlingar, för att ge ett svar för vår tro – kommer dessa mäns visdom att överväldiga oss. En fråga som vi verkligen måste ta tag i under de sista dagarna är frågan om Sabbaten och Söndagen.

Inspirationen säger inte att prövostenen kommer att gälla huruvida vi har stulit, ljugit, begått äktenskapsbrott eller byggt beläten. Dessa saker är viktiga, och jag försöker inte att förringa dem det minsta, men de kommer inte att stå i centrum. Vi kommer att konfronteras av frågan om Sabbaten och Söndagen.

På frågan varför vi håller Lördag, den sjunde dagen i veckan, i stället för Söndag, den första dagen i veckan måste vi kunna ge ett svar. Vi måste kunna försvara aktningen för den sjunde dagen i veckan.

Endast Nya Testamentet

Vad skulle Du säga, vilket slags svar skulle Du ge om Du kallades inför en nämnd eller en grupp Söndagshållare, och de frågade: ”Kan Du försvara efterlevnaden av denna dag Du håller bara från Nya Testamentet? Vi vet att Andra Moseboken 20 och Femte Moseboken 5 talar om de Tio Budorden och om Sabbaten, men vi är nytestamentliga kristna.” Under dessa förhållanden måste Du ge ett klart svar från Nya Testamentet.

Kanske Du skulle minnas Hebréerbrevet 4:9: ”Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk.” Men finns det mer i Nya Testamentet om Sabbatens helgd än denna text? Även om Du kanske känner till texter i Nya Testamentet som talar emot den första veckodagens helighet, räcker det inte med att bara pulverisera Söndagen. Att bevisa Sabbatens helighållande utifrån Nya Testamentet är den egentliga uppgiften. Kan vi bevisa Sabbatens helighållande utifrån Nya Testamentet?

Avundsjuk på Jesus

Vi vet, att när vi närmar oss världens slut och Jesu andra ankomsts nalkande, att Djävulen kommer att handla för att övertyga världen om att den sjunde dagens Sabbats är historia och att Söndag, den så kallade kristna Sabbaten, skall vördas och iakttas som Guds vilodag. Vi ser rörelser som redan nu tar oss i den riktningen, men vi vet från Guds Ord att dessa saker är varken mer eller mindre Djävulens verk. Djävulen hatar Sabbaten, eftersom han hatar Jesus.

Varför hatar han Jesus? Han hatar Jesus, eftersom han är avundsjuk på Jesus. Satans svartsjuka motiveras av det faktum att Jesus är mycket bättre än han, och han hatar detta. Med denna insikt, skulle han vilja, i ett ögonblick, göra sig av med Jesus och ta Hans plats, om han kunde. Han har försökt det vid mer än ett tillfälle.

”[J]ag skall göra mig lik den Högste’”, förklarade Lucifer innan han kastades ut från himmelen. Jesaja 14:14. Vet Du vem den ”Högste” var som han avsåg? Jesus Kristus. Han ville ta Jesu plats och i slutändan ta hela Guds tron.

Men eftersom Djävulen inte kan röra Jesus, har han beslutat sig för att försöka att utplåna allt som skulle tjäna till att påminna en Jesu efterföljare om Honom. Det är därför det tjänar Djävulens sak att försöka att utplåna Sabbaten, eftersom Sabbaten påminner oss om Jesus Kristus. Den säger oss så mycket om Honom.

Utvecklades på Grund av Okunskap

Det sägs ofta att Nya Testamentet inte undervisar om iakttagandet av den sjunde dagens Sabbat. Det sägs också att när Kristus och apostlarna gav oss evangeliets budskap, gav de inte någon undervisning om Sabbaten. Sabbaten blir sannerligen nedtonad och i stort sett struntad i vad Nya Testamentets läror beträffar. Därmed drar folk slutsatsen att de är berättigade att tro att Sabbaten egentligen inte är en kristen institution, och har väldigt litet att göra med Jesu planer för våra liv.

Ett sådant begrepp som detta kommer sig helt av människors spetsfundigheter, vilket inte är något annat än okunskap. Det är inte en följd av Bibelstudium. Nya Testamentet har sin egen Sabbatsteologi, och den är faktiskt en ganska väl genomarbetad Sabbatsteologi.

Jesus hade en hel del att säga om Sabbaten. I själva verket var den föremål för flera av Hans utläggningar som nedtecknats åt oss i Nya Testamentet. Ett antal människor har den uppfattningen att om något inte står i Nya Testamentet, då behöver vi inte bry oss särskilt mycket om det. Om saken omtalas i Gamla Testamentet, har den haft sitt förlopp, dess betydelse är nu förbi, och vi är inte bundna vid den.

Sabbaten är just en sådan fråga, men den kommer att spela en så sammanflätad del i de sista dagarnas händelser, att den lärs ut i evangelierna och i Jesu undervisning.

Frågan om Iakttagande

Frågan har alltid gällt iakttagandet av Sabbaten. I Gamla Testamentet kan vi betrakta Elia på berget Karmel. Vad gällde det hela? Det gällde Sabbaten. (Se Första Konungaboken 18.) Många människor förstår inte att denna händelse gällde Sabbaten – huruvida människorna skulle dyrka Baal, Solguden, eller om de skulle dyrka Jehova Gud, Sabbatsdagens Gud. Det var den verkliga frågan. När Johannes Döparen kom med sitt Eliabudskap, var det ett budskap om hållandet av Guds bud. Det var en fråga om människors traditioner och Guds bud.

Det är därför som Gud väckt upp Sjundedags-adventistförsamlingen – för att återställa sanningar om den sjunde dagens Sabbat. Detta är anledningen till att dess budskap kallas för Eliabudskapet, eftersom det är en fråga om dyrkan av Gud på Sabbaten eller tillbedjan på Söndagen.

Gamla Testamentets Vilodag

Vad Sabbaten angår i Gamla Testamentet, ser vi att där beskrivs Gud som Tillverkare och Ägare av universum, Den som grundar förbundet med Sitt folk. Sabbaten i Gamla Testamentet beskriver Guds auktoritet. Den visar oss Guds rätt att äga oss som Sitt folk, rätten Han har att göra Sitt folk helt igen. Den beskriver Gud som Tillverkare och Återställare, Den som helgar, och det är Sabbaten som blir Hans kännemärke. Det är Sabbaten som verkligen identifierar Gud som Skaparen och Ägaren, och detta är själva kärnan i förbundet med Gud.

Alltså ger Sabbaten, i Gamla Testamentet, Gud Hans makt över Sitt folk. Den tillskriver Honom all makt som är i himmelen och på Jorden. Den tillskriver Honom den exklusiva äganderätten till universum. Varför? Därför att Han har skapat allt, och Sabbaten är kännemärket – tecknet eller sigillet – för Hans kreativa förmåga som Gud. Han är Den som är ansvarig för allt, Den som har befogenhet över alla ting.

Godtyckligt Argument

Det är av denna anledning som vissa har argumenterat mot Sabbaten, sägande att det fjärde budet är så godtyckligt. Om man ser till sunt förnuft, den så kallade naturliga lagen, finns det goda skäl för alla de andra buden. Det är väldigt sunt förnuft, till exempel, att inte döda någon, ty den som dödas har troligen en efterlevande släkting som kommer att döda en själv som hämnd. Det är förnuftigt att inte stjäla från någon, eftersom de kan komma efter en och ta tillbaka det som stulits från dem, plus en del av ens egna ägodelar. Så den naturliga lagen säger att det råder sunt förnuft i dessa bud.

Ur ett historiskt perspektiv finns det något som kallas för Hammurabis Lag. Stenen som lagen skrivits på upptäcktes vid en arkeologisk utgrävning. Den är daterad som samtida med Abraham. Det intressanta med Hammurabis Lag är att de flesta av de lagar som vi finner skrivna i Gamla Testamentet, såsom Moses lagar, inbegrips i den. Dock har stenen daterats till flera hundra år före Moses tid. Så många har deklarerat att Mose bara var en lagstiftare. De säger att han uppfann dessa lagar, och att han gestaltade dem efter de omgivande ländernas.

Ur ett intellektuellt perspektiv skulle man nästan kunna falla för denna förklaring, eftersom det finns bevisning som tycks stödja denna uppfattning – om det inte vore för Sabbaten. Sabbaten, belägen mitt i de Tio Budorden, utgör ett tillkännagivande av att buden ligger bortom mänsklig visdom. Sabbatens giltighet kan inte hävdas utifrån någon av de fysiska lagarna. Några har försökt, men Gud har godtyckligt sagt att veckan skall vara sju dagar lång, att den sjunde dagen skall vara den dag då vi skall vända blicken mot Honom och erkänna att allt kommer från Honom och att Han har all auktoritet över allting.

Detta är godtyckligt. Det är Guds gudomliga signatur. Det är Guds gudomliga insignier i de Tio Budordens lag. Detta bevisar för mig, bortom varje skugga av tvivel, att denna lag har ett gudomligt ursprung, ty vem skulle ha tänkt ut en lag som denna, ge alla en vilodag under veckan, som styr människans tid så fullständigt? Den måste vara av gudomligt ursprung. Den visar helt hän till Gud som sin källa, och för sin uppskattning.

Guds Sabbatsaktiviteter

Du och jag vet att vi inte skall göra något på Sabbaten, eller hur? Det fjärde budordet säger att vi inte skall arbeta på Sabbaten, så de flesta av oss gör så litet som möjligt. Vissa tar sig inte ens till kyrkan på Sabbatsförmiddagen, eftersom de försöker att göra minsta möjliga.

Bibeln säger att Gud vilade på Sabbaten, men är det korrekt? (Första Moseboken 2:2-3.) Den säger att Gud vilade på Sabbaten från Sitt skapelseverk. Bibeln säger inte att Gud vilar på Sabbaten.

”Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller din tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.” Andra Moseboken 20:9-11. [Min betoning.] Observera att vilade är förfluten form av vila.

När vi tänker på att vi studerar hur man bättre kan förstå Sabbaten i Nya Testamentet, är det viktigt för oss att framhäva att Sabbaten är en institution som har mer att lära oss än det faktum att Gud vilade på Sabbaten efter att Han skapat världen. Lika viktigt som det är att veta att Gud gjorde Sitt verk och att Han avslutade Sitt arbete, är det att veta att Sabbaten har att lära oss något i dag – för närvarande, just nu – om Guds myndighet och verk.

Om vi tror att vi en dag snart kan uppmanas att ge ett svar på varför vi håller den sjunde dagens Sabbat, Gamla Testamentets mossiga Sabbat, när resten av världen håller Söndagen, då måste vi ha en bibliskt grundad förklaring som inte bara övertygar oss själva, utan också dem som ifrågasätter vår sed. Vi måste vara ”grundliga Bibelstudenter” nu.

Fortsättning följer. . .

Källa: LandMarks, Mars, 2006, sidorna 28-33.