Baugher: Budorden, Del 5

De Tio Budorden, Del 5: Avgudadyrkan är dåliga Nyheter [Avsnitt C]

Av Mike Baugher

När vi tittar på olika former av avgudadyrkan som förekom på Gamla Testamentets tid ibland hedniska troende, verkar det nästan otänkbart att Israels barn skulle kunna fastna i något som var så uppenbart ett avsteg från Gud. De visste vem den sanne Guden var. De hade uppenbarelser av den sanne Guden, de hade profeter som berättade för dem om den sanne Guden, och ändå verkade det nästan för lätt för dem att fastna i dyrkan av avgudar. Anledningen till att de fastnade i dyrkan av avgudar är i grund och botten samma orsak till varför nutidens Israel trasslar in sig i avgudadyrkan.

Ellen White skrev: ”Genom bedrägliga medel och osynliga kanaler verkar Satan för att stärka sin auktoritet och resa hinder i vägen för Guds folk, så att inte människor skall frigöras från hans makt och samlas under Kristi fana. Genom sina förförelsekonster söker han locka människor från Kristus, och de som inte är fast rotade i sanningen kommer förvisso att fångas i hans snara.” Vägledning för Församlingen, Band 2, sidan 111 [Testimonies, Band 5, sidan 295].

Djävulens plan för var och en av oss är att han skall fånga oss i sin snara. Så i ett försök att bereda oss för att undkomma Djävulens snara, vädjar Herren till oss att följa de råd som Han har gett oss i Sitt Ord.

 
”Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.” Femte Moseboken 5:8-10.

 
Vi läser i dessa texter att Gud är en svartsjuk eller nitälskande Gud. I en tidigare artikel betraktade vi begreppet nitälskan eller svartsjuka. Det ursprungliga hebréiska ordet för svartsjuka, qanna’, antyder en makes starka iver för renhet hos sin hustru, som han älskar med en kärlek som inte tolererar någon rival. I hela Skriften finner vi att förhållandet mellan Gud och Hans folk representeras av ett äktenskap, en ren relation som utesluter alla andra gudar. Rivaler kommer icke på tal.

 
Gud förväntar Sig inte av oss att vi bara skall älska Honom och ignorera alla våra medmänniskor, utan Han vill att vi skall koncentrera oss på Honom som vår man. Vi är Hans brud, Han är vår man. Detta är den typ av relation, den typ av gudomlig svartsjuka eller nitälskan, som löper som en röd tråd genom hela Bibeln. Vi måste förstå detta.

 
Höga Visan och Psaltaren 45, samt andra ställen i Skriften, anspelar på detta giftermålsförhållande som vi skall ha med Gud. En genomtänkt illustration ges i Efésierbrevet 5 av relationen make/maka som Kristus använder för att lära Sitt folk den kärlek Han hyser för dem.

 
Avgudadyrkan är alltså, när allt kommer omkring, verkligen otrohet mot det heligaste av löften, det gudomliga äktenskapslöftet. När vi föds igen, när vi accepterar Jesus som vår personlige Frälsare, räknas vi som Kristi brud, och vi skall då vara trogna Honom i allt vi gör. När vi räknas som Hans brud, avlägger vi löften i detta äktenskapsförbund som i själva verket är de Tio Budorden. Det här är Guds vilja för oss. Detta är vad Gud förväntar Sig att vi skall följa. Men många gånger finner vi oss, liksom många andra i dag, blicka i andra riktningar, än dit Gud vill få oss att titta, och vi blir otrogna vårt äktenskapslöfte till Gud.

 
Om vi alltid håller förbundsförhållandet, de Tio Budorden, i minnet, kommer vi att vara trogna Honom, inte för att vi måste, utan för att vi älskar Honom som Gud. Jag har aldrig varit med om att någon som verkligen älskat sin make eller maka varit otrogen mot sitt äktenskapslöfte. Om personen verkligen älskar sin make eller maka, glöms alla andra överväganden, eftersom vederbörande koncentrerar sig på detta förhållande, och då frestas man inte till äktenskapsbrott.

 
Grova och raffinerade Former

De grova former av avgudadyrkan som praktiseras i hedniska länder är praktiskt taget okända i USA [och Sverige]. Men vi har vad vi skulle kunna kalla för ”raffinerade former av avgudadyrkan”. Dessa raffinerade former kan vara lika oemotståndliga för oss som de grova formerna för hedningarna.

 
I hedniska länder ser vi denna grova avgudadyrkan förekomma i form av bilder, tempel, helgedomar och altaren som är av en högst glänsande och imponerande natur. Människor fängslas av skönheten hos dessa saker, och de dras till dem. I USA är det något annorlunda. Vi har förfinat avgudadyrkan, vilket sannolikt är mer misshagligt inför Gud, och eftersom vi fått dessa ting så väl belysta kommer vi att avkrävas ett desto större ansvar.

 
Sammanfattningsvis, säger det andra budordet oss att vi inte skall ha några bilder eller något annat som sätts i stället för Gud. Vi har lärt oss att avgudadyrkan är lika med att tjäna eller dyrka det skapade mer än Skaparen. Att tillbe något skapat innebär inte nödvändigtvis att tillbe en levande organism, men det innefattar allt som har skapats. Vad eller vem vi älskar och tjänar mer än Gud blir en avgud för oss. Vi kan älska någon, men det är när vi älskar honom eller henne mer än vi älskar Gud som problemet uppstår. Jag fasar för blotta tanken på hur det skulle vara i ett äktenskap om där saknades kärlek och man trodde: ”Jag kan inte älska Dig, eftersom jag måste älska Gud i stället.” Gud säger oss att inte älska våra livsledsagare mer, inte att sätta dem i Hans ställe. Är vi skyldiga till avgudadyrkan, vad beträffar den gudomliga definitionen?

 
När aposteln Paulus besökte staden Aten, säger Bibeln att han blev upprörd i sitt sinne när han såg att hela staden ägnades åt avgudadyrkan (Apostlagärningarna 17:16). Jag undrar hur Paulus skulle känna om han skulle gå på gatorna i USA i dag, till exempel i New York, Chicago eller Los Angeles. Skulle han känna igen formerna av avgudadyrkan som förekommer där, eller skulle han bara hålla utkik efter de grova formerna av avgudadyrkan? Skulle dessa olika former av avgudadyrkan bedra honom till den grad att han inte kunde känna igen dem?

 
Låt oss titta på några av de saker som aposteln Paulus kunde se i dag, om han befunne sig på resande fot. Paulus sade, angående sin tids avgudadyrkare, att de ”förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar.” Romarbrevet 1:21-22.

 
Hur skulle Paul reagera om han vore i en sportarena där hela publiken ställer sig skrikande upp, när lagen springer ut på fältet? Skulle han erkänna detta som en form av avgudadyrkan? Förvisso kan det bli en form av avgudadyrkan.

 
Hur skulle han känna sig om han ginge på en rockkonsert? Många människor i dag rycker på axlarna åt en rockkonsert. När de började att vinna i popularitet på 1960-talet blev folk upprörda över vad de såg. Nu, när rockkonserter utannonseras, framkallar de bara en utdragen gäspning från de flesta. Men när man tänker på vad som händer vid en rockkonsert, när det gäller de uppträdande artisterna, är detta faktiskt inte en form av avgudadyrkan? Milliarder dollar spenderas årligen för att samla på musiken och så att säga lägga den i ett relikskrin, så den kan spelas om och om igen.

 
Hur är det med filmstjärnor? När de paraderar ut på scenen för att få sina troféer vid de årliga prisutdelningarna i TV, till applåder och jubel från publiken, skulle Paulus erkänna detta som avgudadyrkan? Känner vi igen några av dessa saker som ett brott mot budordet som säger att vi inte bör böja oss för denna typ av avgudar [engelska idols = idoler, vilket dessa stjärnor även kallas för på svenska. Övers. anm.]?

 
Dessa är några av de mer uppenbara yttringarna, men hur förhåller det sig med underbara upptäckter inom modern vetenskap som har ökat dyrkan av människors verk? I denna tid av uppfinningar och upptäckter samt vetenskapliga framsteg, finner vi att dessa kategorier kan öppna dörren för brott mot detta bud, när vi ser upphöjelsen och förgudandet av mänskliga prestationer som ställer upp en gud, inför vilken milliontals bugar i vördnad och beundran.

 
Vi behöver inte längre vara beroende av Gud för liv, hälsa eller lycka. Håller Du på att bli gammal? Börjar Du på att bli utsliten? Medicinens moderna teknik kan göra Dig bättre än ny. Behöver Du ett nytt höftben? Tja, det går att sätta in ett som håller nästan för evigt. Vad sägs om en ny lunga? Ett nytt hjärta? Specialister kan även ge Dig ett nytt hjärta, och vi faller ned och tjänar det skapade i stället för Skaparen, genom att upphöja medicinsk teknik.

 
Men vem är egentligen ansvarig för alla de framsteg som människan tar förtjänsten för? Skaparen verkar stå ödmjukt i kulisserna medan Hans skapade varelser bugar sig på scenen.

 
Dyrkan av det egna Jaget

Även om jag har läst Andra Timoteusbrevet 3:1 många, många gånger, framställer jag det nu i ett försök att sätta in denna text i ett sammanhang där vi kan förstå de faror som vi står inför i ljuset av det andra budet. ”Detta skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider.”

 
Ofta har människor den uppfattningen att dessa svåra tider talar om krig och rykten om krig. Det är inte vad versen talar om. Detta är meningen som lägger grunden till vad som skall följa, och Paulus säger Timoteus högst gripbart och påtagligt vad dessa svåra tider handlar om: ”Människorna kommer att älska sig själva. . . . ” Med andra ord skall det förekomma extrem själviskhet. Det egna jaget är det enda som gäller.

 
”Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära [önska sig det som hör till någon annan], skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud”. Verserna 2-4. Kan det möjligen vara avgudadyrkan? ”[…] och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!” Vers 5.

 
Detta är en grafisk eller slående beskrivning av avgudadyrkan. Alla dessa ord och fraser hör till en kategori av avgudadyrkan – dyrkan av sig själv. Förmodligen är en av de största svårigheterna vi står inför i dag att vi kommer i kontakt med människor som är så själviska. Jag skulle mycket hellre vara i Irak, där jag måste famla mig fram längs mintrådar, än att vara i en miljö där allt som nämns i dessa texter förekommer. Man kanske klarar sig igenom ett minfält, men man kanske inte klarar sig igenom ett minfält av avgudadyrkan.

 
Många äktenskap i dag havererar, eller är på upphällningen, på grund av självdyrkan. I stället för att äktenskapsförhållandet handlar om att ge, handlar det om att få. ”Vad kan jag få ut av detta förhållande?”, är oftast den fråga som ställs, i stället för: ”Vad kan jag ge i detta förhållande?”

 
Det finns troligen inget som mer rår för detta än moderna media – musik, film och allt det andra. Vad kan jag få ut av detta förhållande? Det är detta begrepp som dunkas in i medvetandet hos ungdomar i dag. Det är en filosofi som kommer direkt från högkvarteret för det onda.

 
Kristus hittar inte någon vrå att stå i eller någon stol att sitta ned på i de personer, vars hjärtan är fyllda av jaget, och om inte Kristus är centrum för äktenskapet blir det en ”roffa-åt-sig-själv”-upplevelse snarare än en ”ge-upplevelse”. Hur fel är inte denna typ av filosofi!

 
Själviskhet är en illvillig härskare. Den kan inte tillfredsställas genom enkla eftergifter. Den kräver bara mer och mer, och den person som dyrkar sig själv är många gånger inte ens medveten om de fruktansvärda faror och eviga följder som uppstår genom denna typ av synd. Om man tittar på Guds lag och gör en tillämpning av det andra budet, dör jaget, och Kristus flyttar in.

 
Vi vet att Jesus är själva förkroppsligandet av ödmjukhet. Den motsatta ytterligheten, egoism, är själva andan i det sataniska. Utan tvivel kan jag säga att svåra tider har drabbat vårt släkte i form av uppfyllelsen av denna Bibeltext.

 
Motgift mot Själviskhet

Enligt Profetians Ande, är ett av de bästa motgiften mot sjukdomen själviskhet att arbeta för andras frälsning. (Se Review and Herald, 16. Augusti, 1881; 10. December, 1901.) Och likväl kan även detta kan bli ett bedrägeri. Om vi tror att vi vill skydda oss mot egoism genom att gå ut för att arbeta för andra, måste vi se till att vi har rätt motiv. Om vi inte har rätt motiv, kan vårt arbete förvandlas till ett system av gärningar för vår egen skull.

 
Mode
Jaget kan finna sitt uttryck inom mode. Mode, i vid bemärkelse, omfattar avgudadyrkan. Ordet mode betyder att överensstämma med rådande lägen, praxis och seder i världen.

 
Vi behöver mer utbildning beträffande mode. Jag säger detta med kärlek i sinnet, men några sjundedags-adventister och andra kristna – och även historiska sjundedags-adventister – tar till sig vägledning angående mode och tolkar det som att de måste gå omkring och se ut som fågelskrämmor! De tror att de måste klä sig som en för att undvika att bli moderiktiga. Vi är gjorda till Hans avbild, och Gud har inte för avsikt att vi skall se ut som fågelskrämmor. Vi kommer att skrämma alla bort, som vi försöker att vittna till, om vi ser ut så där!

 
Mode kan bli en avgud när ens tankar och avsikter är: Hur kan jag vara som världen? Hur kan jag vänja mig vid alla världsliga seder och traditioner samt klädsel och utsmyckning? Detta kan, men behöver inte, bli en avgud. Det går att se representativ ut, det går att se anspråkslös ut, det går att uppföra sig rent och anständigt, men det betyder inte att man är ett med modet. Låt oss se till att vi har en rätt förståelse av vad det innebär att vara klädd som en kristen jämfört med vad det innebär att se ut som en fågelskrämma. Vi måste känna till skillnaden, så att vi rätt representerar Herren i allt detta.

 
Dyrkan av andra

Tillsammans med dyrkan av sig själv förekommer dyrkan av andra. Till exempel finns det många föräldrar som gör gudar av sina barn. Detta är ett område där man måste vara utomordentligt försiktig. Våra barn får aldrig bli avgudar för vår tillbedjan, men det finns många människor som ägnar sina liv, som föräldrar, åt att tjäna och lyda sina barn. I dessa hem blir barnen bortklemade och bortskämda samt tagna i försvar tills de blir så självupptagna och så trångsynta att de förväntar sig att alla skall böja knä för varje deras nyck och önskning. Du känner dem, och jag känner dem. Var börjar alltihop? Det börjar i hemmet där barnen görs till avgudar att dyrka.

 
Det är en vrångbild, ett dåligt skämt, att barnen får styra vad som händer i ett hem. I hemmet skall föräldrarna styra och där skall barnen lyda sina föräldrar. Jag har aldrig läst i Bibeln eller i Profetians Ande att föräldrarna skall vara lydiga mot sina barn och hedra dem. Det är tvärtom. Barnen skall lyda och hedra sina föräldrar.

 
Människor kan dyrka andra människor, och detta är en form av avgudadyrkan. Detta är ett av skälen till att Herren Jesus förklarade: ”Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.” Matteusevangeliet 10:37. Detta vilar på själva tanken med det andra budordet.

 
Får vi älska far och mor? Ja, det får vi. Får vi älska son och dotter? Ja, det får vi, men denna kärlek måste hållas i sitt rätta perspektiv.

 
Nöjesälskare
Paulus nämner, i sin uppräkning, dem som i de sista dagarna älskar njutning mer än de älskar Gud. Vad skulle han säga i dag om han kunde se reklamen i USA som verkar helt och hållet inriktad på att få oss att älska njutning mer än att älska Gud? Bekännande kristna satsar mer tid och pengar i underhållningens helgedom än de gör i Guds hus och vid altaret i bön. I denna nöjesgalna ålder lever tusentals människor bara för att tillfredsställa sitt begär efter skoj och upptåg.

 
I liknelsen om såningsmannen sägs det här livets nöjen vara taggar som gör att utsädet blir utan frukt. (Matteusevangeliet 13:22.) Var, en given dag, tror Du att Du skulle hitta de flesta människor om de måste välja mellan missionsarbete och nöjen? Vad skulle de flesta av dem göra? Du skulle förmodligen hitta de flesta av dem sysselsatta med nöjen.

 
Är det något fel med att ta sig tid med litet förströelse? Nej, det är inte min avsikt att ta bort någons förströelse, men vi måste se till att vi ser saker och ting ur rätt perspektiv.

 
Den typ av rekreation, som inspirationen nämner för oss och där en kristen bör delta, är av det slag som återskapar kroppen och sinnet. ”Det finns former av rekreation som är till stor nytta för både kropp och själ. Ett upplyst, särskiljande sinne kommer att finna rika medel till underhållning och förströelse, från källor som inte bara är oskyldiga, utan lärorika. Rekreation i det fria, det stilla begrundandet av Guds verk i naturen, är av högsta värde.” The Adventist Home, sidan 496. ”Rekreation, när den gör skäl för sitt namn, nyskapande, medverkar till att stärka och bygga upp. Genom att be oss att lämna våra vanliga bekymmer och yrken, ger den vederkvickelse till kropp och själ och låter oss därmed återvända med ny kraft till livets strävsamhet och arbete.” Samma källa, sidan 512. Detta är vad rekreation eller återskapande handlar om. Om det inte gör detta bör det inte räknas som rekreation.

 
Förvrängd Aptit

En av de andra hemsökelserna på grund av avgudadyrkan ligger i en förvänd och obehärskad aptit. Paulus identifierar detta område, som är en del av dagens raffinerade avgudadyrkan: ”Vad jag ofta har sagt till er, det säger jag under tårar: många lever som fiender till Kristi kors. De får sitt slut i  fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska.” Filipperbrevet 3:18-19.

 
Tillbedjan genom aptitens tillfredsställelse omfattar, i sin vidaste tillämpning, köttets samlade aptit. Det finns många människor i dag, tusentals, kanske milliontals, som lever för att äta snarare än äter för att leva. Detta är en av anledningarna till att många amerikaner upplever sådan dålig hälsa. På varje gathörn längs städernas affärsgator och även i förorten ser vi restauranger som vädjar till folkets aptit.

 
Det är inget fel med att äta. Jag tycker om att äta, men det finns människor som gör ätandet till livets själva kärnpunkt. Många hör till kvällsmatsklubbar där det påstått finaste köket serveras. De flesta rätter från detta kök borde dock aldrig inmundigas.

 
Att äta och dricka, som ett sätt att uppnå hälsa och styrka, bör alla kristna göra, men att äta och dricka som ett mål i sig är en dum, farlig och dödlig vana. Det är rimligt att tillfredsställa en vanlig, tyglad aptit, och detta bör ske med glädje.

 
Herren har gett oss en enorm mängd råd om lämplig mat och dryck – inte bara med utgångspunkt från hälsa, utan också för att detta inte får vara ett nöje som tar Guds plats. Eljest strider detta mot det andra budet.

 
Sinnlighet
En annan avgud som dyrkas i dag är sensualismens gudinna. Det råder inget tvivel i mitt sinne om att vi har kommit fram till motsvarigheten av Noas dagar. Då förstördes Jorden med översvämningar eftersom den var så skadad inför Gud – varje föreställning, varje tanke och varje uppsåt hos hjärtat var alltigenom ont.

 
Av det andra budet framgår det att Herren kommer att straffa generation efter generation efter generation som hatar Honom och inte lever enligt Hans bud. Detta betyder inte att Gud kommer att straffa barn för deras föräldrars synder. Hesekiel 18 är utomordentligt tydlig på denna punkt. Däremot står det skrivet där att den tidigare generationens egenskaper sprids till nästa. Bara genom att skåda, blir vi förändrade till det vi tittar på.

 
Vi måste se till att vi alltid följer Herren och inte hushållets diktat, om de skiljer sig från vad Herren har instruerat oss. Det är en osviklig regel om rättvisa att föräldrarnas missgärningar drabbar barnen om de följer i deras fotspår.

 
Tänk på det för ett ögonblick. Föräldrarnas uppfattningar om religion brukar accepteras av deras barn. Detta kan vara en allvarsam tanke. Vi skulle önska att det skulle vara helt positivt, men det kan vara precis det motsatta, om föräldrarnas tankar om religion är skeva.

 
De föräldrar som säger att de tänker låta sina barn bestämma vad religion han eller hon skall utöva när han eller hon växer upp, kommer i regel att finna att deras barn avspeglar deras filosofi. Till sist blir ingen i familjen frälst. Föräldrarna går förlorade, barnen likaså, eftersom ingen har en bestämd övertygelse om Frälsaren.

 
Hur tillber Gud Du i Ditt hem? Sker det konsekvent? Sker det på ett andligt sätt? Tillrättavisas synd eller ursäktas den? Vilken inställning Du än främjar, är det den attityd som Dina barn kommer att växa upp med, oavsett om Du inser det eller inte.

 
Lagen som säger ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal”, visar sig vara sann varje gång. Ordspråksboken 22:6. Men det förekommer en kontrast. Synden bestraffas intill tredje och fjärde släktled (Andra Moseboken 34:7), dock är kontrasten större än synden. ”Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer”. Romarbrevet 5:20. Observera vad budordet säger: ”Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem, ty jag, Herren din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.” Femte Moseboken 5:9-10. Med andra ord straffas synden intill tredje och fjärde släktledet, men belöningen för lydnad omfattar tusen generationer. Jag gillar den positiva aspekten att om vi tjänar Herren, kan dessa verkningar kännas rätt ned genom generationerna. Synden kommer så småningom att ha sin gång; den kommer att dö ut, men dygd och lojalitet samt rättfärdighet kommer aldrig att någonsin dö. Lydnad mot Guds lag, både mot morallagen och hälsans lag, ger en rik belöning i form av karaktär och lycka.

 
”Så skall du veta att endast HERREN, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud.” Femte Moseboken 7:9. Det finns en gräns för Guds vrede som kommer att utgjutas över tredje och fjärde släktledets synder, men tusen generationer därefter kommer att uppleva Hans kärlek och barmhärtighet. Hans nåd når långt bortom Hans vrede.

 
Vad är tillåtet?

Vi skulle kunna fortsätta om förbuden mot bild- eller avgudadyrkan, men låt oss titta på en bild som det är tillåtet att dyrka. Denna bild för dyrkan är inte bara tillåten, utan vi blir faktiskt befallda att tillbedja den som enda medel till frälsning.

 
Eftersom Fadern visste att det skulle vara svårt för människan att dyrka en osynlig Gud, sände Han Sin Son till världen för att tillsammans med oss bli Emmanuel – Gud med oss. Jesu människoblivande som Guds Son var Gud uppenbarad i köttet. Kristus förklarades vara en avbild av den osynlige Guden. (Kolosserbrevet 1:15.) Hans karaktär beskrivs, och det är den som lovas bli återgiven i oss när vi tillber Honom. Genom att skåda Kristus, blir vi förvandlade till Hans avbild. (Andra Korintierbrevet 3:18.) Vi måste lära av Hans egenskaper, Hans karaktär, Hans kärlek, Hans långmodighet, och att införliva dessa i oss själva genom att skåda Hans avbild. Detta är den enda godtagbara bilddyrkan, för den innebär idel rättfärdighet.

 
Den främsta ambitionen för varje kristen bör vara att dyrka den enda sanna bilden av den osynlige Guden, Jesus Kristus, och låta Hans karaktärs likhet återges i sitt eget liv. Denna form av dyrkan är inte avgudadyrkan. Den är lika med sund kristendom.

 
”Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis.” Första Korintierbrevet 3:18. Vi har en tendens, som människor, att tro att vår visdom duger om den inriktas på saker i världen till försummelse av Kristus. Men vi har blivit dårar, om så är fallet. Vi måste förstå att det finns en Gud i himmelen, Som har befallt oss, Som förväntar Sig att vi skall svara på Hans kommando, och genom att vi skådar Honom, kan vi bli förvandlade till Hans avbild. Det är där sann kunskap finns. Resten är bara dårskap. Salomo kallade det för fåfänga: ”Förgänglighet och åter förgänglighet! Allt är förgängligt.” Predikaren 1:2.

 
Människors enda ansvar är att: ”Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till.” Predikaren 12:13. Må det vara vårt löfte till Gud, och må vi vara fast beslutna att tjäna Honom ända till slutet.

 
Fortsättning följer i December, 2005. . .

  
Källa: LandMarks, Oktober, 2005, sidorna 28-33.