Det Gynnade Släktet. Del 3: Från krossad Information till kristna Evolutionister

Det Gynnade Släktet

Del 3: Från krossad Information till kristna Evolutionister

Krossar Du information emellanåt?

Har Du mosat en mygga någon gång? Intressant nog kan mosandet av en mygga låta oss förstå, vad det är som möjliggör livet och vad som omöjliggör den spontana uppkomsten av liv.

Vad händer, när man mosar en mygga? Förvisso ändras dess form och insekten dör. Men hur kommer det sig, att den dör? Alla de tusentals invecklade kemikalier, som utgör kroppen, är fortfarande kvar, i tämligen oförändrat skick. I träffögonblicket är komponenterna i dess celler ännu intakta. Häri ingår det omistliga DNA:et. Varför är nu myggan likväl död?

Innan den blev mosad, utgjorde myggan väl ordnad information. Men då den träffades av handen, bragtes myggan i oordning. Härigenom blev det en enda villervalla av livsviktig information. Förvirring uppstod i den väl avstämda kemiska samordningen (innefattande kemikalierna i myggans allmänna uppbyggnad). Detta utmynnade i ett fullständigt sammanbrott och död. Och tänka sig, att man bara klappade till den!

Vi tar ett annat exempel. Låt oss säga, att man skulle ta 100 millioner bakterier och koncentrera dem på botten av ett provrör. Om man bokstavligen skulle ta och öppna alla cellmembranen, skulle innehållet tömmas ut. Det skulle leda till en koncentrerad blandning av ytterst invecklade ”livgivande” kemikalier. Nå, fastän livets alla rätta ”beståndsdelar” vore på plats, skulle inte en enda av de 100 millioner varelserna väckas till liv igen. Inga nya, skapade varelser skulle heller framkomma.

Om den komplexa kemin hos pyttesmå bakterier inte kan omorganisera sig själv på nytt till en levande cell, även om de är koncentrerade i ett provrör under noggrann uppsikt, hur skulle då livet ha kunnat utveckla sig självt i begynnelsen? De kemiska byggstenarna hade varit mycket enklare och omständigheterna betydligt mindre gynnsamma, än vid vårt experiment. Det kunde helt inte icke ha skett!

Liksom i fallet med myggan, måste kemin vara bestämt organiserad och kontrollerad i såväl tid som rum, för att liv skall kunna förekomma. För att kunna leva, måste en cell vara omgiven av ett högutvecklat membran, som endast låter vissa kemikalier passera in och ut. Detta skall ske när dessa behövs, inte när som helst. Inuti cellen måste proportionerna hos ett element eller ett sammansatt ämne vara exakta, eljest kan hela systemet bli obalanserat och då dör organismen. Dessutom måste hela den levande organismen styras av DNA:ets otroligt invecklade genetiska uppbyggnad.

Allt detta betyder, att om kemin alls skall ha kunnat uppstå, måste de enskilda atomerna ha anordnats med avsikt och samtidigt av en skapare med kunskap och kraft till att uträtta något sådant. Det kan helt enkelt inte ha skett genom att de riktiga kemikalierna bara ”sammanstrålade”.

Det är Jesus, den levande Gudens Son, som förtjänar vår hyllning för allt det ofattbara Han åstadkommit i Sin skapelse. Det finns ingen annan trovärdig förklaring för det invecklade liv, som vi ser runt omkring oss. Ändå är det endast denna trovärdiga förklaring, som inte får dryftas i våra allmänna skolor!”

Tom Wagner, Hope For the World Update, Vintern 2007, s. 14, betoning i originalet.

Biologiska koder

”En biologiskt fungerande kod kan omöjligt uppkomma av en slump eller en tillfällighet. Slumpens och sannolikhetens lagar har behandlats av matematiker. Dessa lagar visar oss, att slumpen skulle frambringa nästan alla tänkbara kedjor av aminosyror i lika längd. Det finns ingen möjlighet, att de få verkliga proteinerna skulle kunna vara ett resultat av blotta slumpen.

En kod kan bara tänkas ut av en intelligent varelse. Inte ens den klokaste hund eller [s]chimpans skulle kunna skapa en kod av något slag. Det är därför uppenbart, att slumpen inte kan göra det.

Livskoden finns, därför att Gud har tänkt ut den och skrivit den på DNA-molekylerna, som kontrollerar alla former av liv. Genom att använda sig av endast en enda kemisk substans, DNA, frambringade Skaparen en stor mängd olika livsformer. Han gjorde det helt enkelt genom att göra ett noggrant urval bland det stora antal olika budskap, som kan förmedlas genom livskoden. Paulus skriver också: ’Gud giver det (= en organism) en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp. Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan’ (1 Kor. 15:38-39).

Gud liknar i sitt skapelseverk en kompositör, som använder ett enda instrument, t.ex. ett piano, och en enda kod, bestående av de olika musikaliska tecknen, för att skapa en hel mängd olika musikstycken. Det kan vara alla slags musikstycken, från enkla preludier till stora pianokonserter. Så har Gud använt sig av en enda substans, DNA, och en enda kod med bara fyra tecken för att skapa den långa raden av levande varelser, alltifrån det enklaste virus till människan och det under som hennes hjärna utgör.

Det är lika omöjligt, att detta skulle kunna vara ett resultat av slumpen, som att ”Mån-skenssonaten” skulle kunna spelas, genom att möss sprang upp och ned för klaviaturen på mitt piano.

Koder uppstår inte ur kaos.” E. H. Andrews (professor i materiallära och högt vetenskapligt skolad), Ur Intet En Bok om Skapelse (Det Står Skrivet, 4. upplagan, tryckt 1985), sid. 42-43.

”Hemfaller vi inte åt magi då vi säger att Gud skapade världen?

Om vi med öppet sinne närmar oss föreliggande fakta, är det klart att vart vi än ser, finner vi bekräftelse på den bibliska doktrinen att ’det man ser icke har blivit till av något synligt’ {se Kolosserbrevet 1:16}. Men om vi säger att Gud skapade världen eller livet eller gjorde det eller det, faller vi då inte offer för förklaringar inom det magiska området? Vänder vi då inte ryggen åt vetenskapen?

Det finns två svar på detta. För det första kan man lätt riskera att komma med påståenden om magi utan att man själv är klar över det. Men det är just det som utvecklingsläran gör. Medan den ger sig ut för att tjäna vetenskapen kommer den med påståenden som står i motsatsförhållande till grundprincipen i allt vetenskapligt tänkande. När det på fullt allvar hävdas, att fullständigt nya organismer har blivit till helt av sig själva, är detta i verkligheten det rakt motsatta till den allmänt accepterade lagen om formupplösning. Om vi säger att Gud skapade världen och därmed anklagas för att använda magiska förklaringsmetoder befinner vi oss i varje fall inte i en mindre gynnsam situation än den materialistiska utvecklingsteoretikern. Skapelseläran ger t.o.m. ett betydligt bättre utgångsläge, eftersom den inte döljer magi under en mask av formuleringar som utges för att vara vetenskapliga.

För det andra får vi inte glömma att det i de flesta människors erfarenhet fungerar en icke magisk princip som kan vända på lagen om morfolys. Genom att tänka, genom att utveckla skapande idéer kan vi åstadkomma just den ordning som så lätt kan bli förstörd. Men denna skapande princip i människans medvetande är ändå inte magi. Den verkar utan någon form av ansträngning. Magikern mumlar sina trollformler och därmed är tingen förverkligade. Men en person som använder år av sitt liv till att skriva en bok eller rita ett utkast till en bro, vet att ’kraft har utgått ifrån honom’ {jämför Markusevangeliet 5:30}. Han skapar genom tro och genom ansträngning, inte genom magi.

Om vi tänker på naturens allra yttersta ursprung, ser vi många bevis på en planläggning eller vad som ser ut som en planläggning. Det ser ut som om alla de väsentliga exemplen på organisation är resultat av ett medvetande, som inte är helt olikt vårt eget men av en för oss ofattlig storleksordning. Det förefaller naturligt och meningsfyllt att ta dessa fakta för vad de står för, att tro att Gud skapade himmelen och jorden. Men det finns inte någon anledning att tro på Gud såsom en allsmäktig magiker. Bibeln talar ofta om Guds framsyn och omsorg i fråga om det han skapat (vi läser t.o.m. att han vilade från sitt arbete {se Första Moseboken 2:1-3 och Andra Moseboken 20:8-11!}) och i vetenskapen ser vi bekräftelse på dess undervisning. Vi är själva skapade till Guds avbild och är inte magiker och därför finns det heller ingen anledning att tro på Gud såsom en magiker.” Liv och Under i Naturen, s. 56.

Kristna evolutionister?

Vad säger Pinkoski om bekännande, evolutionstroende kristna? ”Om vi utvecklats från apor, då är Bibeln en lögn! Om Bibeln är en lögn, då är Gud en lögnare, Guds änglar är lögnare, profeterna i Bibeln är lögnare, och det skulle också göra Jesus till en lögnare. Jesus levde i det judiska samhället, och i världens alla synagogor lärde man ut lagen, de fem första böckerna i Tanakh [den hebréiska Bibeln]! Ingen, absolut ingen, ifrågasatte skapelseberättelsen i Första Moseboken och den skriftliga redogörelsen för de bokstavliga sju dagarnas skapelsevecka! Varje jude vet att Gud skapade Adam och Eva på den sjätte dagen – och det innebär att även Jesus kände till detta! Om denna enkla berättelse var en lögn, då vore Gud en lögnare som lät den stå i Skriften och förmedlas i århundraden till milliarder troende! Så om man skall tro på Jesus, då betyder det att man också måste finna sig i faktumet att Guds Ord säger att Han skapade Adam och Eva på en dag!” (sid. 42-43). Tror Du fortfarande på evolutionen? Eller tackar Du Gud för världsalltet och för Din egen tillvaro?

Detta är av största betydelse för de kristna: Evolutionsläran förpassar Skaparen, skapelseveckan, syndafallet, den bibliska historien, Frälsaren, syndaånger, rättfärdiggörelse, helgelse, domen och den Nya Jorden till fantasins skräphög. Evolutionsläran går därför icke att förena med Guds Ord. Troende måste alltså välja hela Skriften, eller bli förespråkare för evolutionen! Var står Du i frågan? Man kan inte sitta på gärdsgården och dingla med benen, i hopp om att det mörka molnet, hotet mot den bankrutta evolutionsfabeln, skall blåsa bort av sig självt (!). Nej, man nödgas träffa en hållbar slutsats utifrån de vettiga resonemang och ögonbrynshöjande uppgifter, som vi hittills tagit del av. Vilken slutsats drar Du?