torsdag 22 mars 2012

Allting ur Evolutionens Perspektiv? Del 4: Har Evolutionsteorin några Stöttepelare?


Allting ur Evolutionens Perspektiv?



Del 4: Har Evolutionsteorin några Stöttepelare?



Varför inte fråga en lärd person, som grundligt forskat i ämnet! Ur dr. Walter T. Browns bok In The Beginning: Compelling Evidence for Creation and the Flood (ISBN 1-878026-01-1; säljs genom: Hope For the World, P.O. Box 899, Noblesville, Indiana 46061-0899, USA. Internet: www.garykah.org. De ger ut ett läsvärt nyhetsbrev om, bl.a., utvecklingen mot en diktatorisk världsregering och en tvingande världsreligion, Hope For the World Update. Aktuellt pris för In the Beginning… och årsprenumeration på Gary Kahs nyhetsbrev: Se hemsidan. Beläggen för detta hämtas från förespråkarna för en världsregering och -religion. Alltså grips inte påståendena fritt ur luften i form av vilda konspirationsteorier) hämtas ett urval vetenskapliga fakta talande emot organisk evolution, d.v.s. livets spontana uppkomst och utveckling. Härigenom kan vi sakligt jämföra argumenten från skapelsetroende och evolutionsanhängare.

Mina förtydliganden anges inom hakparenteser, och anmärkningar mellan citat. Men först några tänkvärda ord ur en ”gammal” artikel: ”För ett par hundra år sedan trodde många människor att levande varelser kunde bli till att död materia. Dåtidens vetenskapsmän hånade denna åsikt. Tanken att avfall skulle kunna förvandlas till råttor och att skämt kött kunde ge upphov till flugor användes som exempel på vilka dumma idéer obildade människor kunde få.

 Idag är situationen den motsatta. Många människor tror att liv inte kan uppkomma av sig självt. Många vetenskapsmän tror däremot att livet uppstod ur icke levande materia, och att detta skedde genom slumpens verkningar.

Runt omkring oss i världen kan vi se oräkneliga exempel på de mest komplicerade växter och levande varelser. Men många påstår att allt detta har uppkommit genom slumpens verkningar. Under hela mänsklighetens historia har aldrig någon lyckats få liv att utvecklas från icke levande materia. Ingen har heller sett något sådant hända. Men enligt en allmänt accepterad teori har ändå detta skett.

Vi behöver inte vara skarpsinniga detektiver för att inse vad de många levande varelserna säger till oss. Människan kan inte vara resultatet av ett tursamt, slumpartat händelseförlopp. ”Någon där ute” har på ett underbart sätt format den här världen och allt levande i den.” – Harold Coffin: ”Finns det någon där ute?”, Liv i Nutid, Nr. 6-1985, sid. 2-3, 7. När Du läst dr. Browns utlåtanden, kan Du nog besvara dessa frågor: Hur kom den döda materien till, varur slumpen alstrade (!) världsalltet och livet? Ja, vem skapade slumpen och ingav den tanken – och förmågan! – att åstadkomma allt det fantastiska runt omkring oss?



”Någon organisk evolution har aldrig iakttagits

1. Lagen om biogenes [läran om livets uppkomst; av grekiskans bios liv och genesis släkte, art. Första Moseboken heter just Genesis. En generator alstrar ström, för att ta ett exempel till på ordets bruk. Genesis handlar, bl.a., om Guds alstrande av liv]. Spontan livsalstring (framträdandet av liv ur icke-levande materia) har aldrig iakttagits. Alla observationer har visat, att liv endast kommer av liv. Detta har konstaterats så ofta, att det kallas för lagen om biogenes. Evolutionsteorin strider mot denna lag, genom att påstå att livet uppstod genom icke-levande materia tack vare naturliga förlopp [s. 5].”



”5. Naturligt urval

Naturligt urval kan inte ge nya gener [arvsenhet i en organism]; det bara väljer ibland redan befintliga särdrag. Till exempel har många felaktigt trott, att motståndskraft ”utvecklats” som reaktion på bekämpningsmedel och antibiotika. I stället fanns redan ett antal motståndskraftiga insekter och bakterier, då bekämpningsmedlen och antibiotikan först brukades. De sårbara insekterna och bakterierna dödades. Därigenom tilläts motståndskraftiga varieteter [avarter, avvikande former], som då saknade konkurrenter, att snabbt föröka sig. Ehuru naturligt urval skedde, utvecklades ingenting och egentligen förlorades en del biologisk mångfald.

De variationer, som Darwin iakttog ibland finkar på diverse Galapagosöar, är ännu ett exempel på ett naturligt urval, som åstadkommer mikro- (inte makro-) evolution [små förändringar inom en art, inte övergången till en ny art]. Med andra ord kan naturligt urval stundom redogöra för den starkares överlevnad, men inte ge en förklaring till ursprunget till den starkare. I själva verket förhindrar naturligt urval stora förändringar genom utveckling [s. 6].”



Naturligt urval hindrar evolution

Att det naturliga urvalet skulle sätta käppar i hjulet för evolutionen, bekräftas i kapitel 1:s notdel, s. 38: ”Man skulle härvidlag kunna hävda att sådana ’små’ förändringar [mikroevolution], som kan antas ha skett under milliontals år, kunde utmynna i makroevolutionära förändringar. Dock stödjer inte belagda iakttagelser detta … [exempel ges härpå] … Alltså motsvarar icke de i laboratorier uppmätta förändringarna den sorts förändringar, som krävs för makroevolution. De, som talar om utveckling genom mikroevolution till makroevolution, kan alltså göra sig skyldiga till, att använda en falsk jämförelse – i synnerhet när man betänker att mikroevolutionen kan medföra stagnation [innebära stabilitet], inte förvandling….. För dem, som vill beskriva livets historia enbart som ett naturligt fenomen, är sannerligen det naturliga urvalets sorterande funktion en svår knut att lösa. För vetenskapare, som låter sig nöja med att korrekt beskriva de förlopp och fenomen som inträffar i naturen (då särskilt stagnation), verkar det naturliga urvalet för att förhindra utvecklingsmässig förändring.” Michael Thomas: ”Stasis Considered”, Origins Research, Vol. 12, Fall/Winter 1989, s. 11.

 Anm.: Såg Du det? Bromsar det naturliga urvalet utvecklingen från art till art, kan det inte förekomma någon utveckling från art till art! Vidare hos dr. Brown:



”9. Fullt utvecklade organ

Alla arter framträder fullt utvecklade, inte delvis färdiga. De uppvisar formgivning, planläggning och ändamålsenlighet. Det förekommer inga halvt utvecklade fjädrar, ögon, skinn, rör och kanaler (pulsådror, blodådror, tarmar, o.s.v.), eller något av tusentals andra livsviktiga organ. Rör och kanaler, som ej är 100%-igt fullständiga, utgör en belastning. Detsamma gäller delvis utvecklade organ. Om, ex.vis, ett ben på en reptil skulle utvecklas till en fågelvinge, skulle det bli ett undermåligt ben, innan det bleve en duglig vinge [s. 7].”



Gruvliga brister och dödliga följder

Anm.: Barn födda utan hjärna, dör och begravs. Andra brister hos spädbarn kan också betyda döden. Utvecklingsstörda behöver respekt, stöd och hjälp – och skall få det! Men tänk, om människosinnet gradvis utvecklats, från en ytterligt lågt stående nivå. Någonstans på vägen skulle de människorna ha haft så svårt för att tänka, att de inte klarat sig själva, utan dukat under. Därmed skulle vårt släkte ha dött ut. Märk väl: Detta är inget ont tal om utvecklingsstörda, vi ”normala” hade själva kunnat vara det.

Vi kan även jämföra med datorprogram – de måste vara färdigprogrammerade och väl genomtänkta, för att fungera och vara till nytta och nöje. Inga datorprogram utvecklar sig själva, allra minst ur ingenting, eller efter en magisk explosion!

Eller tag kroppens organ – de är viktiga vart och ett för sig. Vidare samverkar och beror de av varandra. Detsamma gäller lemmarna. Fattas någon del, uppstår det genast svårigheter eller hotas rent av livet. Således måste hela människan ha varit fullständig vid skapelsen, precis som vid ett spädbarns födelse. Eller skulle Du säga till en nyfödd utan mjälte: ”Utveckla en mjälte, så blir allt bra!”? Har Du sett en blind utveckla ett seende öga? Förvisso utvecklas (!) häpnadsväckande synhjälpmedel, men bakom dem ligger tänkande, danande uppfinnare. Så, t.ex., nämnde Aftonbladet den 21. Januari, 2002, s. 11 laserbrillor för synskadade: En kamera liten som några sockerbitar uppfångar det man vill se. Små skärmar vidarebefordrar bilden till brillorna. Därpå förmedlar laserstrålar bilden till näthinnan, där den framträder förstorad upp till 60 gånger. Ögat är mera fantastiskt än så – har inte också det en Uppfinnare? 



”11. Oegennytta

Många djur, även människor, riskerar eller offrar livet för att rädda andra – emellanåt livet på en medlem av en helt annan art. Enligt evolutionsteorin borde det naturliga urvalet – vilket menas förklara alla individuella särdrag – undanröja ett dylikt oegennyttigt, eller självuppoffrande, beteende. Hur kan man ärva ett riskfyllt beteende, som blott tjänar andra? Innehavet härav bidrar ju till, att hindra den oegennyttige från att vidareföra sina arvsanlag för oegennytta. Om evolutionen är riktig, borde ett själviskt beteende helt ha tagit bort ett oegennyttigt beteende. Vidare borde fusk och anfallslystenhet [aggressivitet] ha ”utrotat” samverkan. Oegennytta talar emot evolution [s. 7].”



”15. Koder och program

Det är allmänt känt, att koder enbart framtas genom intelligens, icke genom naturliga förlopp eller tillfälligheternas spel. En kod är en uppsättning regler för omvandling av information från en brukbar typ till en annan. Exempel härpå är Morsekoden och Braille [blindskrift]. Materialet i arvsanlagen, som styr kroppens processer, är kodad information. Denna hänger också ihop med invecklade överförings-, tolknings- och upprepningssystem, utan vars bistånd det genetiska materialet vore värdelöst och livet skulle upphöra. Alltså synes det förnuftigast att dra den slutsatsen, att den genetiska koden, de därtill hörande ordningarna för överföring, tolkning och upprepning, samt alla levande organismer alstrats genom en ytterligt hög grad av intelligens, varvid icke-naturliga (eller övernaturliga) processer använts.

Sammalunda har inget naturligt skeende någonsin visats alstra ett program. Ett program är en planerad följd av steg för att uppnå ett mål. Datorprogram är vanliga exempel på detta [de framtas av tänkande varelser, vanligen med stor möda]. Informationen, som lagras i allt levandes arvsanlagsmaterial, är ett invecklat program. Eftersom program icke skapas genom tillfälligheter eller naturliga skeenden, är den rimligaste slutsatsen att dessa program hade ett intelligent, övernaturligt upphov.



”16. Information

Alla avskilda system innehåller vissa, men förgängliga, mängder information. Inget avskilt, väsentligt system har någonsin befunnits självmant öka sin informationsmängd. Utan undantag förstör naturliga förlopp information. Endast en utomstående intelligens förmår öka mängden information i ett eljest avskilt system. Alla vetenskapliga iakttagelser stämmer överens med detta allmänligande [generalisering], vilket har tre följdsatser eller betydelser:

Makroevolution är omöjlig.

En utomstående intelligens var inblandad i skapandet av universum och alla livsformer.

En ”stor smäll” varken föregick eller kunde föregå liv [s. 8].”



”21. Snabb begravning

Överallt i världen uppvisar fossil [djur- och växtförsteningar] tecken på att ha begravts fort. Enskildheter i de mjuka köttdelarna hos många fossil, såsom förstenade maneter, visar att de raskt begravts, innan de hunnit ruttna. Många andra djur, begravda i massgravar och med förvridna och förvrängda kroppsställningar, antyder våldsamma och snabba övertäckningar inom stora områden. Dessa observationer, jämte förekomsten av sammanpressade fossil och fossil som klyver två eller flera lager med sedimentära berglager, är starka bevis för att de avlagringar som innesluter fossilen avsattes snabbt – inte under hundratals millioner år. Dessutom har alla dessa avlagringar ordnats genom vattnets försorg. Alltså är de världsvida fossila avlagringarna bevis för djurs och växters snabba död och övertäckning genom en världsomspännande, katastrofal flod. De fossila avlagringarna är inget bevis för långsamma förändringar [s. 9].”



”Livet är så invecklat, att tillfälligheternas spel ej kan förklara dess uppkomst, om det så fått hålla på i årmilliarder...



31. Barriärer, stötfångare och kemiska banor

Den vanliga, levande cellen innehåller tusentals olika kemikalier, vissa sura, andra basiska. Många kemikalier skulle reagera med varandra, om det inte vore för ett invecklat system med kemiska barriärer och stötfångare. Om levande ting utvecklats, måste också dessa kemiska barriärer och stötfångare ha utvecklats – men i precis rätt ögonblick, för att förhindra skadliga kemiska reaktioner. Hur skulle sådana exakta, nära nog mirakulösa, händelser ha skett med alla de många millionerna arter? [Levande arter må uppvisa många, liknande drag, men det tyder på att Skaparen använt Sig av praktiska lösningar i olika varelser, t.ex. i händers uppbyggnad. Samma slags konstruktioner och detaljer, om än med smärre skillnader, förekommer inom andra områden. Exempelvis har bilar fyra hjul och en plåtkaross. Det blir enklare och bättre så. Dock uppfanns dessa ting, de hittade inte på sig själva.]

Alla levande organismer vidmakthålls med tusentals kemiska banor. I var och en av dessa sker det långa rader med invecklade, kemiska reaktioner. Till exempel är blodets levring – som sker i tjugo till trettio steg – alldeles nödvändigt för att läka ett sår. Dock skulle blodets levring medföra livsfara, om den skedde inuti kroppen. Om ett av de många stegen hoppades över, eller ett ovälkommet steg skulle tas, eller om ett steg skulle tas vid fel tidpunkt, betydde det troligen döden. Om en sak går på tok, vore alla de andra, fantastiska stegen som utförts felfritt förgäves. Tydligen skapades de här banorna som en komplex, tätt sammanflätad enhet.



32. Genetiska avstånd

Numera finns det tekniker för att mäta graden av likhet mellan livsformer. Dessa ”genetiska avstånd” beräknas genom att man tar ett visst protein och undersöker ordningen mellan dess beståndsdelar. Ju färre förändringar som krävs för att omvandla ett äggviteämne hos en organism till motsvarande protein hos en annan organism, desto närmare släkt förmodas de vara. Liknande jämförelser går nu att göra mellan olika organismers skilda genetiska uppsättningar (DNA och RNA). Utfallen av dessa studier motsäger evolutionsteorin i hög grad. Det finns inte spåret av bevis på molekylnivå för den vanliga evolutionsföljden: enkelt havsliv till fisk till land-och-vatten-djur till reptiler till däggdjur. Varje typ av organism verkar vara nästan lika isolerad. En datorbaserad undersökning – där man använde cytokrom c, ett äggviteämne som används vid energiproduktion – jämförde 47 olika livsformer. Om evolutionen inträffat, skulle det av denna studie ha framgått, t.ex., att skallerormen vore närmare släkt med andra reptiler. Men, med ledning av detta protein, var skallerormen mest lik människan [i sin arvsmassa]. Efter denna studie har hundratals likadana motsägelsefullheter upptäckts.



33. Genetisk information

Den genetiska informationen i varje cell i människokroppen motsvarar grovt räknat en samling på 4 000 böcker. Sannolikheten att mutationer [cellförändringar] och det naturliga urvalet åstadkommit denna oerhörda mängd med information, är strängt taget lika med noll, även om materien och livet på något vis uppstått. Det går att likna med att följa nedanstående procedur, tills 4 000 böcker skrivits:

Börja med en vettig mening. 

Skriv om meningen, men begå några misstag och lägg till några nya bokstäver.

Undersök, huruvida den nya meningen är vettig.

Om den är det, ersätt den ursprungliga meningen med den.

Återgå till steg ”b”.

För att hopa 4 000 böcker med meningsfull information, måste man med denna procedur åstadkomma motsvarigheten till långt fler, än 1040 000 djurungar. (För att börja förstå hur mycket 1040 000 är, skall Du veta att det synliga universum består av mindre, än 1080 atomer.)



34. DNA-alstring

För att alstra DNA, måste en cell ha drygt 75 olika sorters äggviteämnen. Men dessa proteiner produceras, i sin tur, endast på kommando av DNA. Eftersom båda behöver den andre, måste en tillfredsställande förklaring till den enes uppkomst också förklara uppkomsten av den andre. Uppenbarligen blev hela detta alstringssystem till samtidigt. Detta förutsätter en skapelse [sid. 12-13].”



”38. Könlig fortplantning

Om könlig fortplantning i växter, djur och människor är en skörd av evolutionens förlopp, måste en fullständigt otrolig räcka av tillfälligheter ha inträffat vid varje steg.

Hanens och honans förbluffande invecklade, radikalt olika, men ändå kompletterande fortplantningssystem måste fullständigt och oberoende av varandra ha utvecklats vid varje steg vid omkring samma tidpunkt och ställe. Minsta lilla bristande överensstämmelse i det ena systemet skulle göra båda värdelösa, och organismen dö ut.

Hanens och honans fysiska, kemiska och känslomässiga system måste också stämma överens med varandra.

De millioner med invecklade produkter hos hanens fortplantningssystem (pollen eller sädesceller) måste äga affinitet [kemisk frändskap] till och mekanisk, kemisk och elektrisk överensstämmelse med äggen hos honans fortplantningssystem.

De många sinnrika förlopp som sker på molekylnivå i det befruktade ägget måste inträffa med sagolik exakthet – skeenden som vetenskapsmännen endast kan beskriva allmänt.

Det befruktade äggets miljö, från avlelsen till vuxen ålder, liksom till dess varelsen i fråga fortplantade sig med en annan könligt kapabel vuxen individ (som också utvecklats ”av ren tur”), måste kontrolleras nogsamt.

Denna anmärkningsvärda rad tillfälligheter måste ha spridit sig till milliontals arter.

Antingen inträffade denna serie otroliga och kompletterande händelser på måfå genom  evolutionsprocesser, eller skapade en intelligent upphovsman den könliga fortplantningen. Vidare förutsäger evolutionsteorin, att naturen hellre skulle välja ut könlös än könlig fortplantning. Men om könlös fortplantning (en organisms itudelning till två likadana organismer) utvecklades före den könliga fortplantningen, hur uppstod eller överlevde då den invecklade könliga olikheten? Det kan evolutionen icke förklara [sid. 14-15].



41. Tankens giltighet

Om livet sist och slutligen är utfallet av skeenden på måfå eller tillfälligheternas nycker, då är tanken det också. Dina tankar – inbegripande dem Du nu tänker – skulle, när allt kommer omkring, vara följden av en lång rad rena händelser. Alltså skulle Dina tankar sakna giltighet. Det gäller även tanken att livet är ett utfall av tillfälligheternas spel, eller naturliga skeenden. Genom att rasera uppfattningars giltighet, sparkas benen undan jämväl på evolutionstanken.

Alla har vi väl hört sägas, att människan bara utnyttjar en bråkdel av sin mentala förmåga. Om det är sant, hur kunde då en dylik förmåga ha utvecklats? Förvisso icke genom det naturliga urvalet, eftersom den förmågan ju inte nyttjats.



Slutledningar utifrån vetenskapen om livets yttringar

Sedan Darwin år 1859 utgett The Origin of Species [Om Arternas Uppkomst], kom många att tro att alla livsformer hade en gemensam anfader. De, som menade att molekyler under långa tidsåldrar förvandlats till människan, trodde att det bara fanns några få mellanrum i ”evolutionsträdet” – luckor, som skulle fyllas i takt med ökande vetenskapliga insikter. I takt med vetenskapens framsteg har de uppenbara ”felande länkarna” i detta tänkta träd förökat sig enormt, och svårigheterna i att ”slå en spång” mellan luckorna har blivit allt tydligare. Till exempel samlades på Darwins tid allt liv i två grupper (eller riken): djur och växter. I dag vet vi, att livet grupperas i fem helt olika riken, varav endast två är djur och växter. Häri ingår förstås inte virus, vilka är invecklade och unika på sitt sätt. På 1800-talet var djurriket indelat i fyra huvudgrupper; i dag finns det omkring fyrtio.

Darwin framkastade, att den första levande varelsen utvecklades i en ”varm liten damm”. Vissa nutida skribenter har föreställt sig, att livet uppstått i en ”organisk soppa” – en mer förfinad men lika vag version av Darwins varma damm. Numera vet vi, att den spontana uppkomsten av den första levande cellen är ett hopp av jättelika proportioner, långt mindre trolig än bakteriers övergång till att bli människor. På Darwins tid ansågs cellen vara ungefär lika okomplicerad som en bordtennisboll. Fortfarande betraktar de flesta evolutionister bakterier som okomplicerade. Emellertid vet vi, att de är förunderligt sammansatta och invecklade fabriker ruvande på många gåtor, såsom bakteriers motorer, vilka återstår att reda ut. Likaså förekommer celler av två väsensskilda typer – dem med kärna och dem utan. Det evolutionära hoppet från den ena till den andra överstiger fattningsförmågan.

Ju mera utvecklingslärans vänner lär sig om livet, desto mera invecklat ter det sig. För hundra år sedan fanns det inga förfinade mikroskop. Alltså underskattades hoppen från enkel- till flercelliga organismer. Datorns utveckling har också skänkt oss en viss insikt om hjärnans omfattande elektronik, dess ytterliga miniatyrisering och förvaringsförmåga. Mänskoögat, vilket Darwin erkände kom honom att darra, var bara ett skutt vad beträffar komplexitet. Nu är det dock känt, att det förekommer minst ett dussin helt olika ögontyper. Alla kräver de liknande hopp framåt i utvecklingen, om evolutionen inträffat. Likaså måste det bokstavliga hopp, som vi kallar för flygförmåga, ha utvecklats inte bara en gång, utan minst vid fyra olika tillfällen: hos vissa fåglar, insekter, däggdjur och reptiler. Till nyligen trodde man, att solljuset tillhandahöll all energi för liv. Nu känner vi till invecklade organismer på den mörka havsbottnen, som blott använder kemisk och termisk energi [värmeenergi ur jorden]. Att ett system för energiomvandling skulle utvecklas till ett annat motsvaras av, att långsamt ändra ett hus’ värmesystem från gas- till eluppvärmning genom tusentals sällsynta sammanträffanden. Dessutom skulle dessa tillfälligheter bara ändra på en mindre sak årligen, utan att de boende skulle frysa om vintern. I tillägg måste detta sällsamma, ouppklarade skeende försiggå flera gånger i två olika världshav. Många andra jättesprång måste också ha gjorts, om evolutionen inträffat: den första fotosyntesen, från kallblodiga till varmblodiga djur, från flytande vattenväxter till kärlrika växter [på land], från däggdjur med moderkaka till pungdjur, från äggläggande djur till djur födande levande ungar, insekters förvandlingar, däggdjurs övergång till ett liv i havet (valar, delfiner, tumlare, sälar, sjölejon och sjökor), reptilers övergång till ett liv i havet (svanödlor, fisködlor), och så vidare och så vidare.

Luckorna i det fossila vittnesbördet är väl kända. För hundra år sedan menade evolutionister, att dessa luckor skulle tätas i takt med ökande kunskap. De flesta paleontologer [kännare av utdöda djur och växter] erkänner nu, att den förutsägelsen ej slagit in. Den mest berömda ”felande länken” är givetvis den mellan människan och apor. Emellertid är uttrycket vilseledande. Det borde inte föreligga en överbryggande länk, utan tusentals, om evolutionens träd nu knyter människan till apor med deras talrika språkliga, sociala, mentala och fysiska skillnader.

Vetenskapliga landvinningar har visat, att utvecklingsläran är ändå löjligare än den verkade för dem på Darwins tid. Den är en teori utan verkningssätt. Inte ens hänvisningar till långa tidsperioder låter okomplicerade organismer ”hoppa över luckor” [i evolutionens träd] och bli allt mera invecklade och livsdugliga. Ja, såsom framgår av nästa del, gör långa tidsräckor dylika språng ännu mindre troliga. Alla avelsförsök, som många hoppades skulle visa makroevolution [övergång till en ny art], har misslyckats. De sakskäl, som Darwin och hans anhängare anfört, har numera dåligt rykte eller är, som bäst, ifrågasatta t.o.m. ibland evolutionister. Slutligen har forskningen under de senaste årtiondena visat, att de nödvändiga förutsättningarna för livet är otroligt invecklade. Just tecknen på ingenjörskonst, som tänkande personer kan se omkring sig, antyder självfallet en ingenjör, formgivare. Ändå talar evolutionister, konstigt nog, fortfarande emot denna ingenjörskonst genom att bruka sakskäl, som de lagt ned god tid på att tänka ut, ”formge”. Teorin om organisk utveckling synes förvisso vara ogiltig.

När vi nu lämnar vetenskapsgrenarna om livets yttringar och granskar astronomin och fysiken, kommer vi att upptäcka många andra allvarliga svårigheter [för utvecklingstanken]. Om inte Jorden, solsystemet, vår galax [vintergata, samling av stjärnor och planeter], eller ens de tyngre kemiska elementen kunde ha utvecklats, vilket nu tycks vara fallet, då kunde aldrig någon organisk evolution ha börjat [sid. 16-17].”

Utvecklingstanken skjuts ytterligare i sank av fortsättningen. Följ med i nästa inlägg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.