Allting ur
Evolutionens Perspektiv?
Del 4: Har Evolutionsteorin några
Stöttepelare?
Varför
inte fråga en lärd person, som grundligt forskat i ämnet! Ur dr. Walter T.
Browns bok In The Beginning: Compelling Evidence for Creation and the Flood
(ISBN 1-878026-01-1; säljs genom: Hope For the World, P.O. Box 899,
Noblesville, Indiana 46061-0899, USA. Internet:
www.garykah.org. De ger ut ett läsvärt nyhetsbrev om, bl.a.,
utvecklingen mot en diktatorisk världsregering och en tvingande världsreligion,
Hope For the World Update. Aktuellt pris för In the Beginning… och årsprenumeration på Gary Kahs nyhetsbrev: Se
hemsidan. Beläggen för detta hämtas från förespråkarna för en världsregering
och -religion. Alltså grips inte påståendena fritt ur luften i form av vilda
konspirationsteorier) hämtas ett urval vetenskapliga fakta talande emot
organisk evolution, d.v.s. livets spontana uppkomst och utveckling. Härigenom
kan vi sakligt jämföra argumenten från skapelsetroende och evolutionsanhängare.
Mina förtydliganden anges inom hakparenteser, och
anmärkningar mellan citat. Men först några tänkvärda ord ur en ”gammal”
artikel: ”För ett par hundra år sedan trodde många människor att levande
varelser kunde bli till att död materia. Dåtidens vetenskapsmän hånade denna
åsikt. Tanken att avfall skulle kunna förvandlas till råttor och att skämt kött
kunde ge upphov till flugor användes som exempel på vilka dumma idéer obildade
människor kunde få.
Idag är situationen den motsatta. Många
människor tror att liv inte kan uppkomma av sig självt. Många vetenskapsmän
tror däremot att livet uppstod ur icke levande materia, och att detta skedde
genom slumpens verkningar.
Runt omkring oss i världen kan vi se oräkneliga
exempel på de mest komplicerade växter och levande varelser. Men många påstår
att allt detta har uppkommit genom slumpens verkningar. Under hela
mänsklighetens historia har aldrig någon lyckats få liv att utvecklas från icke
levande materia. Ingen har heller sett något sådant hända. Men enligt en
allmänt accepterad teori har ändå detta skett.
Vi behöver inte vara skarpsinniga detektiver för att
inse vad de många levande varelserna säger till oss. Människan kan inte vara
resultatet av ett tursamt, slumpartat händelseförlopp. ”Någon där ute” har på
ett underbart sätt format den här världen och allt levande i den.” – Harold
Coffin: ”Finns det någon där ute?”, Liv i Nutid, Nr. 6-1985, sid. 2-3,
7. När Du läst dr. Browns utlåtanden, kan Du nog besvara dessa frågor: Hur kom
den döda materien till, varur slumpen alstrade (!) världsalltet och livet? Ja,
vem skapade slumpen och ingav den tanken – och förmågan! – att åstadkomma allt
det fantastiska runt omkring oss?
”Någon organisk evolution har aldrig
iakttagits
1.
Lagen om biogenes [läran om livets uppkomst; av grekiskans bios liv och genesis
släkte, art. Första Moseboken heter just Genesis. En generator alstrar ström,
för att ta ett exempel till på ordets bruk. Genesis handlar, bl.a., om Guds
alstrande av liv]. Spontan livsalstring (framträdandet av liv ur icke-levande
materia) har aldrig iakttagits. Alla observationer har visat, att liv endast
kommer av liv. Detta har konstaterats så ofta, att det kallas för lagen om
biogenes. Evolutionsteorin strider mot denna lag, genom att påstå att livet
uppstod genom icke-levande materia tack vare naturliga förlopp [s. 5].”
”5. Naturligt urval
Naturligt
urval kan inte ge nya gener [arvsenhet i en organism]; det bara väljer ibland
redan befintliga särdrag. Till exempel har många felaktigt trott, att
motståndskraft ”utvecklats” som reaktion på bekämpningsmedel och antibiotika. I
stället fanns redan ett antal motståndskraftiga insekter och bakterier, då
bekämpningsmedlen och antibiotikan först brukades. De sårbara insekterna och
bakterierna dödades. Därigenom tilläts motståndskraftiga varieteter [avarter,
avvikande former], som då saknade konkurrenter, att snabbt föröka sig. Ehuru
naturligt urval skedde, utvecklades ingenting och egentligen förlorades en del
biologisk mångfald.
De variationer, som Darwin iakttog ibland finkar på
diverse Galapagosöar, är ännu ett exempel på ett naturligt urval, som
åstadkommer mikro- (inte makro-) evolution [små förändringar inom en art, inte
övergången till en ny art]. Med andra ord kan naturligt urval stundom redogöra
för den starkares överlevnad, men inte ge en förklaring till ursprunget till
den starkare. I själva verket förhindrar naturligt urval stora förändringar
genom utveckling [s. 6].”
Naturligt urval hindrar evolution
Att
det naturliga urvalet skulle sätta käppar i hjulet för evolutionen, bekräftas i
kapitel 1:s notdel, s. 38: ”Man skulle härvidlag kunna hävda att sådana ’små’
förändringar [mikroevolution], som kan antas ha skett under milliontals år,
kunde utmynna i makroevolutionära förändringar. Dock stödjer inte belagda
iakttagelser detta … [exempel ges härpå] … Alltså motsvarar icke de i
laboratorier uppmätta förändringarna den sorts förändringar, som krävs för
makroevolution. De, som talar om utveckling genom mikroevolution till
makroevolution, kan alltså göra sig skyldiga till, att använda en falsk
jämförelse – i synnerhet när man betänker att mikroevolutionen kan medföra
stagnation [innebära stabilitet], inte förvandling….. För dem, som vill
beskriva livets historia enbart som ett naturligt fenomen, är sannerligen det
naturliga urvalets sorterande funktion en svår knut att lösa. För vetenskapare,
som låter sig nöja med att korrekt beskriva de förlopp och fenomen som
inträffar i naturen (då särskilt stagnation), verkar det naturliga urvalet för
att förhindra utvecklingsmässig förändring.” Michael Thomas: ”Stasis
Considered”, Origins Research, Vol. 12, Fall/Winter 1989, s. 11.
Anm.: Såg Du det? Bromsar det naturliga urvalet
utvecklingen från art till art, kan det inte förekomma någon utveckling från art
till art! Vidare hos dr. Brown:
”9. Fullt utvecklade organ
Alla
arter framträder fullt utvecklade, inte delvis färdiga. De uppvisar
formgivning, planläggning och ändamålsenlighet. Det förekommer inga halvt
utvecklade fjädrar, ögon, skinn, rör och kanaler (pulsådror, blodådror, tarmar,
o.s.v.), eller något av tusentals andra livsviktiga organ. Rör och kanaler, som
ej är 100%-igt fullständiga, utgör en belastning. Detsamma gäller delvis
utvecklade organ. Om, ex.vis, ett ben på en reptil skulle utvecklas till en
fågelvinge, skulle det bli ett undermåligt ben, innan det bleve en duglig vinge
[s. 7].”
Gruvliga brister och dödliga följder
Anm.:
Barn födda utan hjärna, dör och begravs. Andra brister hos spädbarn kan också
betyda döden. Utvecklingsstörda behöver respekt, stöd och hjälp – och skall få
det! Men tänk, om människosinnet gradvis utvecklats, från en ytterligt lågt
stående nivå. Någonstans på vägen skulle de människorna ha haft så svårt för
att tänka, att de inte klarat sig själva, utan dukat under. Därmed skulle vårt
släkte ha dött ut. Märk väl: Detta är inget ont tal om utvecklingsstörda, vi
”normala” hade själva kunnat vara det.
Vi kan även jämföra med datorprogram – de måste vara
färdigprogrammerade och väl genomtänkta, för att fungera och vara till nytta
och nöje. Inga datorprogram utvecklar sig själva, allra minst ur ingenting,
eller efter en magisk explosion!
Eller tag kroppens organ – de är viktiga vart och ett
för sig. Vidare samverkar och beror de av varandra. Detsamma gäller lemmarna.
Fattas någon del, uppstår det genast svårigheter eller hotas rent av livet.
Således måste hela människan ha varit fullständig vid skapelsen, precis som vid
ett spädbarns födelse. Eller skulle Du säga till en nyfödd utan mjälte:
”Utveckla en mjälte, så blir allt bra!”? Har Du sett en blind utveckla ett
seende öga? Förvisso utvecklas (!) häpnadsväckande synhjälpmedel, men bakom dem
ligger tänkande, danande uppfinnare. Så, t.ex., nämnde Aftonbladet den
21. Januari, 2002, s. 11 laserbrillor för synskadade: En kamera liten som några
sockerbitar uppfångar det man vill se. Små skärmar vidarebefordrar bilden till
brillorna. Därpå förmedlar laserstrålar bilden till näthinnan, där den
framträder förstorad upp till 60 gånger. Ögat är mera fantastiskt än så – har
inte också det en Uppfinnare?
”11. Oegennytta
Många
djur, även människor, riskerar eller offrar livet för att rädda andra –
emellanåt livet på en medlem av en helt annan art. Enligt evolutionsteorin
borde det naturliga urvalet – vilket menas förklara alla individuella särdrag –
undanröja ett dylikt oegennyttigt, eller självuppoffrande, beteende. Hur kan
man ärva ett riskfyllt beteende, som blott tjänar andra? Innehavet härav bidrar
ju till, att hindra den oegennyttige från att vidareföra sina arvsanlag för
oegennytta. Om evolutionen är riktig, borde ett själviskt beteende helt ha
tagit bort ett oegennyttigt beteende. Vidare borde fusk och anfallslystenhet
[aggressivitet] ha ”utrotat” samverkan. Oegennytta talar emot evolution [s.
7].”
”15. Koder och program
Det
är allmänt känt, att koder enbart framtas genom intelligens, icke genom
naturliga förlopp eller tillfälligheternas spel. En kod är en uppsättning
regler för omvandling av information från en brukbar typ till en annan. Exempel
härpå är Morsekoden och Braille [blindskrift]. Materialet i arvsanlagen, som
styr kroppens processer, är kodad information. Denna hänger också ihop med
invecklade överförings-, tolknings- och upprepningssystem, utan vars bistånd
det genetiska materialet vore värdelöst och livet skulle upphöra. Alltså synes
det förnuftigast att dra den slutsatsen, att den genetiska koden, de därtill
hörande ordningarna för överföring, tolkning och upprepning, samt alla levande
organismer alstrats genom en ytterligt hög grad av intelligens, varvid icke-naturliga
(eller övernaturliga) processer använts.
Sammalunda har inget naturligt skeende någonsin visats
alstra ett program. Ett program är en planerad följd av steg för att uppnå ett
mål. Datorprogram är vanliga exempel på detta [de framtas av tänkande varelser,
vanligen med stor möda]. Informationen, som lagras i allt levandes
arvsanlagsmaterial, är ett invecklat program. Eftersom program icke skapas
genom tillfälligheter eller naturliga skeenden, är den rimligaste slutsatsen
att dessa program hade ett intelligent, övernaturligt upphov.
”16. Information
Alla
avskilda system innehåller vissa, men förgängliga, mängder information. Inget
avskilt, väsentligt system har någonsin befunnits självmant öka sin
informationsmängd. Utan undantag förstör naturliga förlopp information. Endast
en utomstående intelligens förmår öka mängden information i ett eljest avskilt
system. Alla vetenskapliga iakttagelser stämmer överens med detta allmänligande
[generalisering], vilket har tre följdsatser eller betydelser:
Makroevolution är omöjlig.
En utomstående intelligens var inblandad i skapandet
av universum och alla livsformer.
En ”stor smäll” varken föregick eller kunde föregå liv
[s. 8].”
”21. Snabb begravning
Överallt
i världen uppvisar fossil [djur- och växtförsteningar] tecken på att ha
begravts fort. Enskildheter i de mjuka köttdelarna hos många fossil, såsom
förstenade maneter, visar att de raskt begravts, innan de hunnit ruttna. Många
andra djur, begravda i massgravar och med förvridna och förvrängda
kroppsställningar, antyder våldsamma och snabba övertäckningar inom stora
områden. Dessa observationer, jämte förekomsten av sammanpressade fossil och
fossil som klyver två eller flera lager med sedimentära berglager, är starka
bevis för att de avlagringar som innesluter fossilen avsattes snabbt – inte
under hundratals millioner år. Dessutom har alla dessa avlagringar ordnats
genom vattnets försorg. Alltså är de världsvida fossila avlagringarna bevis för
djurs och växters snabba död och övertäckning genom en världsomspännande,
katastrofal flod. De fossila avlagringarna är inget bevis för långsamma
förändringar [s. 9].”
”Livet
är så invecklat, att tillfälligheternas spel ej kan förklara dess uppkomst, om
det så fått hålla på i årmilliarder...
31. Barriärer, stötfångare och kemiska banor
Den
vanliga, levande cellen innehåller tusentals olika kemikalier, vissa sura,
andra basiska. Många kemikalier skulle reagera med varandra, om det inte vore
för ett invecklat system med kemiska barriärer och stötfångare. Om levande ting
utvecklats, måste också dessa kemiska barriärer och stötfångare ha utvecklats –
men i precis rätt ögonblick, för att förhindra skadliga kemiska reaktioner. Hur
skulle sådana exakta, nära nog mirakulösa, händelser ha skett med alla de många
millionerna arter? [Levande arter må uppvisa många, liknande drag, men det
tyder på att Skaparen använt Sig av praktiska lösningar i olika varelser, t.ex.
i händers uppbyggnad. Samma slags konstruktioner och detaljer, om än med smärre
skillnader, förekommer inom andra områden. Exempelvis har bilar fyra hjul och
en plåtkaross. Det blir enklare och bättre så. Dock uppfanns dessa ting, de
hittade inte på sig själva.]
Alla levande organismer vidmakthålls med tusentals
kemiska banor. I var och en av dessa sker det långa rader med invecklade,
kemiska reaktioner. Till exempel är blodets levring – som sker i tjugo till
trettio steg – alldeles nödvändigt för att läka ett sår. Dock skulle blodets
levring medföra livsfara, om den skedde inuti kroppen. Om ett av de många
stegen hoppades över, eller ett ovälkommet steg skulle tas, eller om ett steg
skulle tas vid fel tidpunkt, betydde det troligen döden. Om en sak går på tok,
vore alla de andra, fantastiska stegen som utförts felfritt förgäves. Tydligen
skapades de här banorna som en komplex, tätt sammanflätad enhet.
32. Genetiska avstånd
Numera
finns det tekniker för att mäta graden av likhet mellan livsformer. Dessa
”genetiska avstånd” beräknas genom att man tar ett visst protein och undersöker
ordningen mellan dess beståndsdelar. Ju färre förändringar som krävs för att
omvandla ett äggviteämne hos en organism till motsvarande protein hos en annan
organism, desto närmare släkt förmodas de vara. Liknande jämförelser går nu att
göra mellan olika organismers skilda genetiska uppsättningar (DNA och RNA).
Utfallen av dessa studier motsäger evolutionsteorin i hög grad. Det finns inte
spåret av bevis på molekylnivå för den vanliga evolutionsföljden: enkelt
havsliv till fisk till land-och-vatten-djur till reptiler till däggdjur. Varje
typ av organism verkar vara nästan lika isolerad. En datorbaserad undersökning
– där man använde cytokrom c, ett äggviteämne som används vid energiproduktion
– jämförde 47 olika livsformer. Om evolutionen inträffat, skulle det av denna
studie ha framgått, t.ex., att skallerormen vore närmare släkt med andra
reptiler. Men, med ledning av detta protein, var skallerormen mest
lik människan [i sin arvsmassa]. Efter denna studie har hundratals
likadana motsägelsefullheter upptäckts.
33. Genetisk information
Den
genetiska informationen i varje cell i människokroppen motsvarar grovt räknat
en samling på 4 000 böcker. Sannolikheten att mutationer [cellförändringar] och
det naturliga urvalet åstadkommit denna oerhörda mängd med information, är
strängt taget lika med noll, även om materien och livet på något vis uppstått.
Det går att likna med att följa nedanstående procedur, tills 4 000 böcker
skrivits:
Börja med en vettig mening.
Skriv om meningen, men begå några misstag och lägg
till några nya bokstäver.
Undersök, huruvida den nya meningen är vettig.
Om den är det, ersätt den ursprungliga meningen med
den.
Återgå till steg ”b”.
För att hopa 4 000 böcker med meningsfull information,
måste man med denna procedur åstadkomma motsvarigheten till långt fler, än 1040
000 djurungar. (För att börja förstå hur mycket 1040 000 är,
skall Du veta att det synliga universum består av mindre, än 1080
atomer.)
34. DNA-alstring
För
att alstra DNA, måste en cell ha drygt 75 olika sorters äggviteämnen. Men dessa
proteiner produceras, i sin tur, endast på kommando av DNA. Eftersom båda
behöver den andre, måste en tillfredsställande förklaring till den enes
uppkomst också förklara uppkomsten av den andre. Uppenbarligen blev hela detta
alstringssystem till samtidigt. Detta förutsätter en skapelse [sid. 12-13].”
”38. Könlig fortplantning
Om
könlig fortplantning i växter, djur och människor är en skörd av evolutionens
förlopp, måste en fullständigt otrolig räcka av tillfälligheter ha inträffat
vid varje steg.
Hanens och honans förbluffande invecklade, radikalt
olika, men ändå kompletterande fortplantningssystem måste fullständigt och
oberoende av varandra ha utvecklats vid varje steg vid omkring samma tidpunkt
och ställe. Minsta lilla bristande överensstämmelse i det ena systemet skulle
göra båda värdelösa, och organismen dö ut.
Hanens och honans fysiska, kemiska och känslomässiga
system måste också stämma överens med varandra.
De millioner med invecklade produkter hos hanens
fortplantningssystem (pollen eller sädesceller) måste äga affinitet [kemisk
frändskap] till och mekanisk, kemisk och elektrisk överensstämmelse med äggen
hos honans fortplantningssystem.
De många sinnrika förlopp som sker på molekylnivå i
det befruktade ägget måste inträffa med sagolik exakthet – skeenden som
vetenskapsmännen endast kan beskriva allmänt.
Det befruktade äggets miljö, från avlelsen till vuxen
ålder, liksom till dess varelsen i fråga fortplantade sig med en annan könligt
kapabel vuxen individ (som också utvecklats ”av ren tur”), måste kontrolleras
nogsamt.
Denna anmärkningsvärda rad tillfälligheter måste ha
spridit sig till milliontals arter.
Antingen inträffade denna serie otroliga och
kompletterande händelser på måfå genom evolutionsprocesser, eller skapade
en intelligent upphovsman den könliga fortplantningen. Vidare förutsäger
evolutionsteorin, att naturen hellre skulle välja ut könlös än könlig
fortplantning. Men om könlös fortplantning (en organisms itudelning till två
likadana organismer) utvecklades före den könliga fortplantningen, hur uppstod
eller överlevde då den invecklade könliga olikheten? Det kan evolutionen icke
förklara [sid. 14-15].
41. Tankens giltighet
Om
livet sist och slutligen är utfallet av skeenden på måfå eller
tillfälligheternas nycker, då är tanken det också. Dina tankar – inbegripande
dem Du nu tänker – skulle, när allt kommer omkring, vara följden av en lång rad
rena händelser. Alltså skulle Dina tankar sakna giltighet. Det gäller även
tanken att livet är ett utfall av tillfälligheternas spel, eller naturliga
skeenden. Genom att rasera uppfattningars giltighet, sparkas benen undan jämväl
på evolutionstanken.
Alla har vi väl hört sägas, att människan bara
utnyttjar en bråkdel av sin mentala förmåga. Om det är sant, hur kunde då en
dylik förmåga ha utvecklats? Förvisso icke genom det naturliga urvalet,
eftersom den förmågan ju inte nyttjats.
Slutledningar utifrån vetenskapen om livets yttringar
Sedan
Darwin år 1859 utgett The Origin of Species [Om Arternas Uppkomst],
kom många att tro att alla livsformer hade en gemensam anfader. De, som menade
att molekyler under långa tidsåldrar förvandlats till människan, trodde att det
bara fanns några få mellanrum i ”evolutionsträdet” – luckor, som skulle fyllas
i takt med ökande vetenskapliga insikter. I takt med vetenskapens framsteg har
de uppenbara ”felande länkarna” i detta tänkta träd förökat sig enormt, och
svårigheterna i att ”slå en spång” mellan luckorna har blivit allt tydligare.
Till exempel samlades på Darwins tid allt liv i två grupper (eller riken): djur
och växter. I dag vet vi, att livet grupperas i fem helt olika riken, varav
endast två är djur och växter. Häri ingår förstås inte virus, vilka är
invecklade och unika på sitt sätt. På 1800-talet var djurriket indelat i fyra
huvudgrupper; i dag finns det omkring fyrtio.
Darwin framkastade, att den första levande varelsen
utvecklades i en ”varm liten damm”. Vissa nutida skribenter har föreställt sig,
att livet uppstått i en ”organisk soppa” – en mer förfinad men lika vag version
av Darwins varma damm. Numera vet vi, att den spontana uppkomsten av den första
levande cellen är ett hopp av jättelika proportioner, långt mindre trolig än
bakteriers övergång till att bli människor. På Darwins tid ansågs cellen vara
ungefär lika okomplicerad som en bordtennisboll. Fortfarande betraktar de
flesta evolutionister bakterier som okomplicerade. Emellertid vet vi, att de är
förunderligt sammansatta och invecklade fabriker ruvande på många gåtor, såsom
bakteriers motorer, vilka återstår att reda ut. Likaså förekommer celler av två
väsensskilda typer – dem med kärna och dem utan. Det evolutionära hoppet från den
ena till den andra överstiger fattningsförmågan.
Ju mera utvecklingslärans vänner lär sig om livet,
desto mera invecklat ter det sig. För hundra år sedan fanns det inga förfinade
mikroskop. Alltså underskattades hoppen från enkel- till flercelliga organismer.
Datorns utveckling har också skänkt oss en viss insikt om hjärnans omfattande
elektronik, dess ytterliga miniatyrisering och förvaringsförmåga. Mänskoögat,
vilket Darwin erkände kom honom att darra, var bara ett skutt vad beträffar
komplexitet. Nu är det dock känt, att det förekommer minst ett dussin helt
olika ögontyper. Alla kräver de liknande hopp framåt i utvecklingen, om
evolutionen inträffat. Likaså måste det bokstavliga hopp, som vi kallar för
flygförmåga, ha utvecklats inte bara en gång, utan minst vid fyra olika
tillfällen: hos vissa fåglar, insekter, däggdjur och reptiler. Till nyligen
trodde man, att solljuset tillhandahöll all energi för liv. Nu känner vi till
invecklade organismer på den mörka havsbottnen, som blott använder kemisk och termisk
energi [värmeenergi ur jorden]. Att ett system för energiomvandling skulle
utvecklas till ett annat motsvaras av, att långsamt ändra ett hus’ värmesystem
från gas- till eluppvärmning genom tusentals sällsynta sammanträffanden.
Dessutom skulle dessa tillfälligheter bara ändra på en mindre sak årligen, utan
att de boende skulle frysa om vintern. I tillägg måste detta sällsamma,
ouppklarade skeende försiggå flera gånger i två olika världshav. Många andra
jättesprång måste också ha gjorts, om evolutionen inträffat: den första
fotosyntesen, från kallblodiga till varmblodiga djur, från flytande
vattenväxter till kärlrika växter [på land], från däggdjur med moderkaka till
pungdjur, från äggläggande djur till djur födande levande ungar, insekters
förvandlingar, däggdjurs övergång till ett liv i havet (valar, delfiner,
tumlare, sälar, sjölejon och sjökor), reptilers övergång till ett liv i havet
(svanödlor, fisködlor), och så vidare och så vidare.
Luckorna i det fossila vittnesbördet är väl kända. För
hundra år sedan menade evolutionister, att dessa luckor skulle tätas i takt med
ökande kunskap. De flesta paleontologer [kännare av utdöda djur och växter]
erkänner nu, att den förutsägelsen ej slagit in. Den mest berömda ”felande
länken” är givetvis den mellan människan och apor. Emellertid är uttrycket
vilseledande. Det borde inte föreligga en överbryggande länk, utan tusentals,
om evolutionens träd nu knyter människan till apor med deras talrika språkliga,
sociala, mentala och fysiska skillnader.
Vetenskapliga landvinningar har visat, att
utvecklingsläran är ändå löjligare än den verkade för dem på Darwins tid. Den
är en teori utan verkningssätt. Inte ens hänvisningar till långa tidsperioder
låter okomplicerade organismer ”hoppa över luckor” [i evolutionens träd] och
bli allt mera invecklade och livsdugliga. Ja, såsom framgår av nästa del, gör
långa tidsräckor dylika språng ännu mindre troliga. Alla avelsförsök, som många
hoppades skulle visa makroevolution [övergång till en ny art], har misslyckats.
De sakskäl, som Darwin och hans anhängare anfört, har numera dåligt rykte eller
är, som bäst, ifrågasatta t.o.m. ibland evolutionister. Slutligen har
forskningen under de senaste årtiondena visat, att de nödvändiga
förutsättningarna för livet är otroligt invecklade. Just tecknen på
ingenjörskonst, som tänkande personer kan se omkring sig, antyder självfallet
en ingenjör, formgivare. Ändå talar evolutionister, konstigt nog, fortfarande
emot denna ingenjörskonst genom att bruka sakskäl, som de lagt ned god tid på
att tänka ut, ”formge”. Teorin om organisk utveckling synes förvisso vara
ogiltig.
När vi nu lämnar vetenskapsgrenarna om livets
yttringar och granskar astronomin och fysiken, kommer vi att upptäcka många
andra allvarliga svårigheter [för utvecklingstanken]. Om inte Jorden,
solsystemet, vår galax [vintergata, samling av stjärnor och planeter], eller
ens de tyngre kemiska elementen kunde ha utvecklats, vilket nu tycks vara
fallet, då kunde aldrig någon organisk evolution ha börjat [sid. 16-17].”
Utvecklingstanken skjuts ytterligare i sank av
fortsättningen. Följ med i nästa inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.