Allting ur Evolutionens Perspektiv? Del 5: Fysikens fyra grundläggande Krafter

Allting ur Evolutionens Perspektiv?

Del 5: Fysikens fyra grundläggande Krafter

”Gravitationen [tyngdkraften] – en mycket svag kraft när det gäller atomer. Den verkar på stora objekt – planeter, stjärnor, galaxer.

Elektromagnetismen – den viktiga dragningskraften mellan protoner och elektroner, vilken gör att molekyler kan bildas. Blixten är en yttring av denna kraft.

Den starka kärnkraften (starka växelverkan) – den kraft som håller samman protonerna och neutronerna i atomkärnan.

Den svaga kärnkraften (svaga växelverkan) – den kraft som styr det radioaktiva sönderfallet och den effektiva termonukleära aktiviteten i solen.

Exakt avpassning

De fyra fundamentala krafterna gör sig gällande både i det oändligt stora kosmos och i de oändligt små atomstrukturerna. Ja, de påverkar allt vi ser omkring oss.

Ämnen som vi måste ha för att kunna leva (i synnerhet kol, syre och järn) skulle inte kunna existera om inte de här fyra krafterna i universum var så exakt avpassade. Vi har redan nämnt en kraft, gravitationen. En annan kraft är elektromagnetismen. Om den var bara en aning svagare, skulle elektronerna inte hållas kvar kring atomkärnan. ”Skulle det ha så stor betydelse?” kanske någon undrar. Ja, eftersom atomerna då inte skulle kunna förena sig och bilda molekyler. Om den här kraften däremot var mycket starkare, skulle elektronerna fångas upp av atomkärnan. Det skulle då inte kunna förekomma några kemiska reaktioner mellan atomerna – vilket betyder: inget liv. Vår existens och vårt liv är helt klart beroende av att den elektroniska kraften är så exakt avpassad.” Vakttornet: Finns det en Skapare som bryr sig om oss?, s. 17 (märk: Jag är inte medlem av Jehovas Vittnen, utan en kristen, som uppskattar vissa delar i ovanstående häfte från Vakttornet. Dessutom skall vi väl inte hysa fördummande fördomar mot Jehovas Vittnen?).

Anm.: Såg Du det: För att leva, måste växter, djur och människor från första början ha varit fulländat uppbyggda! Minsta lilla fel, åt något håll, skulle ha omöjliggjort livets uppkomst. Livet hade icke kunnat experimentera med sig självt, tills det varit gott nog (evolutionens gång) – det måste genast ha varit fullgott. Men då hade det ju ej behövt experimentera med sig självt, tills det varit gott nog…

Och varför skulle en allsmäktig Skapare ha tagit årtusenden på Sig, för att uppnå detta resultat? Han hade förstås ritningarna för atomen och allt annat i universum klara i tankarna, då Han inledde skapelsen! Eljest hade Han bara övervakat en onödig, omöjlig utveckling – evolution! – mot det mål Han på sex bokstavliga skapelsedagar kunnat uppnå. Det hade dessutom varit grymt, att göra sådana försök på, ex.vis, de stora havsdjuren. Nu vandrar vi vidare i dr. Browns In the Beginning.

”Astronomi och fysik … 42. Underliga planeter

Många ovedersägliga iakttagelser går emot gängse teorier om solsystemets utveckling. Enligt en teori uppstod planeter, då en stjärna, på väg förbi vår Sol, slet loss materia därur. Mera gängse teorier hävdar, att solsystemet härrör från ett moln med virvlande gas, damm, eller större partiklar. Om planeterna och deras 63 kända månar utvecklades ur samma material, borde de ha många likheter. Efter flera årtiondens utforskning av himlakropparna vidgår man, att denna teori är felaktig. … Enligt dessa utvecklingsteorier:

Planeter, som snurrar bakåt. Alla planeter borde snurra [vrida sig] åt samma håll, men Venus, Uranus och Pluto roterar baklänges.

Bakvända banor. Alla 63 månar i vårt solsystem borde kretsa kring sina planeter på samma sätt, men minst sex går i bakåtriktade banor. Vidare har Jupiter, Saturnus och Neptunus månar, som kretsar åt båda hållen.

Lutande omloppsbanor. Omloppsbanorna åt envar av de 63 månarna borde ligga runt ekvatorn på planeterna de kretsar kring, men många, innefattande Jordens måne, ligger i brant sluttande banor.

Väte och helium. Eftersom Solen till omkring 98% består av väte, borde Jorden, Mars, Venus och Merkurius ha liknande sammansättningar. I stället består dessa himlakroppar av mycket mindre, än 1% väte eller helium.

Impulsmoment. Solen borde ha 700 gånger högre impulsmoment [måttet på rörelsemängden hos en kropp, som vrider sig runt en axel, produkten av dess massa och rotationshastighet kring en axel], än alla planeterna [i vårt solsystem] tillsammans. I stället har planeterna 50 gånger högre impulsmoment, än Solen.

… 45. Utvecklades solsystemet?

Evolutionister påstår, att solsystemet förtätades ur ett väldigt moln med virvlande gas för omkring 4,6 milliarder år sedan. Många partiklar, som inte sögs upp vid bildandet av planeterna, skulle då ha börjat att gradvis röra sig i en spiral in emot Solen. Kolliderande asteroider [dvärgplaneter] skulle också åstadkomma dammpartiklar som, under årmillionerna, skulle röra sig i en spiral in emot Solen. … Partiklar skulle alltjämt falla ned i Solens yttre atmosfär, brinna upp och lämna efter sig ett lätt mätbart, infrarött sken. Mätningar gjorda under solförmörkelsen den 11. Juli, 1991 visade inget sådant sken. Alltså torde de förmodade ”årmillionerna” och denna förklaring för solsystemets uppkomst vara fel.

… 48. Termodynamikens första lag

Termodynamikens första lag säger, att den sammanlagda mängden energi i universum, eller i någon enskild del därav, förblir densamma. Vidare säger den, att ehuru energi (eller dess motsvarighet i massa) kan ändra form, håller ingen energi på att skapas eller förstöras nu. Oräkneliga experiment har bekräftat detta. En följdsats av den första lagen är, att naturliga skeenden icke förmår alstra energi. Således måste energin ha skapats i det svunna av någon inverkande storhet eller makt stående utom och oberoende av det naturliga världsalltet. Dessutom, i fall naturliga förlopp ej kan skapa den förhållandevis okomplicerade oorganiska [livlösa] delen av universum, då är det än mindre troligt att man med naturliga processer kan förklara den mycket mera sammansatta organiska (eller levande) delen av universum.

… 52. En stor smäll?

… En stor knall [explosion, ”Big Bang”] skulle varken ge upphov till starkt koncentrerade eller roterande kroppar. Galaxer är exempel på bådadera. En stor del av universum borde inte – men synes göra det – röra sig i sidled, nästan vinkelrätt mot utvidgningens riktning.

En stor smäll skulle, av praktiska orsaker, endast ge väte och helium. Därför skulle den första generationen stjärnor, som på något vis utvecklats efter en stor sprängning, endast bestå av väte och helium. En del av dessa stjärnor skulle fortfarande finnas till, men ingen av dem går att hitta. Dessa rön gör, att det knappast skett en stor smäll.

 Om en väldig knall inträffade, vad åstadkoms den av? Stjärnor med tillräckligt stor massa blir svarta hål [också en teori], varifrån inte ens ljuset undslipper. Hur kunde då någonting slita sig loss ur en billioner och åter billioner gånger större tyngdkraft, som orsakats av att hela universums massa samlats i ett ”kosmiskt ägg”, vilket fanns före den väldiga smällen? [Och varifrån hade massan kommit? Den måste, på något vis, ha skapat sig själv och samlat sig till detta ägg. Känner Du Din inte stanken av bondfångeri? Blir Du inte upprörd över, att man blint tror på utvecklingsläran och envist sprider den i alla upptänkliga sammanhang samt att det uppfattas som ytterst ofint, att ifrågasätta den?]

Om teorin om en kraftig smäll stämmer, kan universums ålder beräknas. Världsalltet befinns då vara yngre, än ting däri, vars ålder grundats på andra evolutionsteorier. Då detta logiskt sett är omöjligt, måste den ena eller båda teorierna vara falska.” Dr. Walter T. Brown: In the Beginning, sid. 19, 21-22.

Är universum Gud?

Den obefintliga materien till klumpen, som exploderade i ”Big Bang”, måste alltså ha beslutat sig för att bli till (utan tankeförmåga, eftersom den inte existerade och materia sällan tänker!), sedan ha alstrat sig själv av ingenting – trots att den själv inte fanns till –, förtätat sig till ett ”kosmiskt ägg” och därpå ha sprängt sig själv. Delarna bar på sådana instruktioner och krafter, att de satte sig samman i lämpliga beståndsdelar och så sakteliga utvecklade ordning ur denna oordning. Eljest frambringar sprängningar bestående splittring och kaos… Fast det vore förstås fint med ett bankkonto, där 0 öre från början växte till millioner, utan en enda insättning! Bankerna skulle protestera mot dylika fantasier, och ser förstås till att inte förlora pengar på grund av fel i programvaran. Men när det gäller livets uppkomst och dess mening förväntas vi snällt tro på galenskaper – och i Sverige är vi synnerligen ”politiskt korrekta” härvidlag…

Utvecklingsläran tillskriver materien gudomliga egenskaper, ty ovanstående bedrift fordrar det omöjliga av vem och vad som helst – fast ingenstans talar den Heliga Skrift om en Skapare, som först var ingenting och sedan sprängde obefintliga Sig i småbitar, drog ihop dessa utan gravitation till ett gudomsväsen och därpå ägnade Sin uppmärksamhet åt livets uppkomst. Dessutom: Bibeln skiljer det skapade, universum, från Skaparen, Gud. En bagare är inte tårtan han färdigställer, utan dess tänkande, handlande upphovsman. Så ock med livet och dess Källa. Och det hjälper inte, att vredgas på grund av denna ”upprörande” insikt. Åter till dr. Brown! Måhända ges han tillnamnet ”folkförförare”, men det glömmer vi och koncentrerar oss på hans visdomsord.

”82. Måndamm och spillror

Vore Månen flera milliarder år gammal, skulle den ha ett tjockt lager damm och spillror efter allt meteoritbombardemang. Innan instrument uppställdes på Månen, oroade sig vissa vetenskapsmän för att astronauterna skulle sjunka ned i ett hav av damm – möjligen en och en halv kilometer djupt. Detta inträffade inte. Månen täcks av väldigt litet rymddamm. I själva verket såg vetenskapare, som undersökte de hopsamlade stenarna och gruset från Månen, att endast 1/67 av dammet och stenspillrorna kom från yttre rymden. Nyliga mätningar av tillströmningsgraden av meteormaterial till Månen visar heller inte på en gammal måne.

93. Stjärnhopar

Stjärnor, som rör sig i samma riktning men med betydligt skilda hastigheter, färdas ofta i tätt grupperade hopar. Detta vore icke fallet, om de varit på resa i årmilliarder, ty den minsta ändring i deras hastigheter skulle skingra dem åt efter så lång tid. Liknande iakttagelser har gjorts av kombinerade galaxer och kvasarer, som uppenbart färdas i högst olika hastigheter, men ändå tycks hålla samman.

94. Instabila galaxer

Datorsimuleringar [simulera = låtsa] av spiralgalaxers rörelser visar, att de är väldigt instabila. De borde ha ändrat form fullständigt under bråkdelen av den förmodade tiden för universums utveckling. Den enklaste förklaringen till så många spiralgalaxer, innefattande vår egen Vintergata, är att de och världsalltet är betydligt yngre, än man trott.

… Naturligt nog stör dessa bevis på motsatsen dem, som alltid har fått höra att Jorden är flera milliarder år gammal. Kan Du föreställa Dig, hur omskakande dessa bevis är för den bekännande evolutionisten?” Dr. Brown, anfört arbete, sid. 28, 30-31.