Är Naturen en Magiker?

Är Naturen en Magiker?

Av Lennart Sundstad

En magiker trollar fram saker och ting ur ”tomma luften” (fast några knep brukar han allt ta till!). I serietecknaren Jim Pinkoskis album A Creationist’s View of Dinosaurs and the Theory of Evolution finner vi en mängd belägg på naturens allsmäktighet – den ”trollade” fram sig själv ur ingenting! Låter det otroligt? Nej då, så lyder evolutionsläran, fast med mina, ”ovetenskapliga” ord. Tag därför till Dig tänkvärdheter, såsom dessa: Visste Du, att mikrober är smartare, än Albert Einstein? Nog måste de vara det, eftersom de på något sätt förmådde sig själva till att utvecklas från enkla celler till ögon och slutligen en stegosaurus (s. 11 hos Pinkoski).

När bestämde sig alla enögda djur för, att de skulle utveckla ytterligare ett öga? Var finns alla enögda skräcködlor, t.ex. (s. 13)? (Just frånvaron av mellanformer är en extra belastning för utvecklingsläran. Dessutom: Borde inte evolutionen fortskrida? Var är, till exempel, djur med ett extra ben, eller någon annan nymodighet? Kan det vara så enkelt, att Skaparens djur- och växtvärld är fullkomlig och ej kräver ytterligare, genomgripande fysiska förändringar? Förvisso har Skaparen yrkesförbud i Västvärlden, men ”rationellt tänkande” ateister förekom inte vid skapelsen. Därför kunde de inte hindra Honom från att fullborda världsalltet, livet och människan. Det får vi lära oss att tåla.) Muteringar borde endast ha framtagit en kroppsdel, typ en arm, åt gången. Var hittar vi envingade fåglar, enbenta ”apmänniskor”, osv. (s. 14)?

Månen avlägsnar sig med omkring 5 cm varje år från Jorden. Hade Månen (och Jorden) uppstått för flera milliarder år sedan, skulle Månen ha varit för nära Jorden. Följden? Jo, att allt liv här hade dränkts två gånger om dygnet av väldiga tidvattenvågor! Solen förbränner sin massa och krymper med ungefär 1,5 meter i timmen. Hade Solen och Jorden befunnit sig på sina nuvarande platser för årmilliarder sedan, skulle Solen ha varit än mer jättelik än i dag. Solen skulle ha bränt upp vårt hem i kosmos (s. 19).

Nästan alla mutationer är skadliga, ändå tror man att de bidragit till människor, buskar och stenar (s. 20). Övergångsformer mellan icke-levande materia, urdjur, osv. ända till apor och människor fattas. Plötsliga hopp i utvecklingskedjan skulle ha inneburit, att en reptil lade ett ägg och ur det kom en fågel (s. 21).

Det är sant, att universum utvidgas, men varifrån kom materien som ”sprängde sig själv” vid urknallen (Big Bang), och varifrån tog materien energin till explosionen? Vidare orsakar sprängningar oordning och ödeläggelse, aldrig systematisk ordning. Inga explosioner alstrar organisation och formgivning. Eller kan Du kasta in en bomb på ett lager med bildelar och härigenom trolla fram en sportvagn (s. 25)?

Några levande bevis på Guds snillrikhet är: ”den bombfällande skalbaggen” (engelska: bombardier beetle. Latin: Brachitus crepitans), som försvarar sig mot anfall genom att avfyra ytterst heta, irriterande gaser ur två explosionsrör i stjärten. Utveckling under årtusenden skulle ha varit ”rena dynamiten” för de stackars skalbaggarna, som hade sprängt sig själva, innan de slutligen kommit på rätt kemisk blandning, rätt tryck och rätt enzym. Varifrån hämtade hackspetten stötdämpningen, som skyddar hjärnan mot skakningarna vid dess snabba, hårda trummande mot trädstammen? ”Bågskyttefisken” (engelska: archer fish. Latin: Toxotes jaculatrix) har så goda ögon, att den klarar av ljusbrytningarna i vattnet och fångar bytet genom att spotta på det (s.30).

Läs själv: A Creationist’s View of Dinosaurs and the Theory of Evolution, av Jim Pinkoski. Artikelnummer: BK-CVD. Beställs från: Amazing Facts, P.O. Box 1058, Roseville, CA 95678, USA. Tel.: 001-916-434-3880. Besök dem på: www.amazingfacts.org.

En amerikansk, pensionerad militär begär ordet

I In the Beginning: Compelling Evidence for Creation and the Flood finner vi, t.ex., dessa väsentligheter: Mikroevolution (smärre förändringar inom en djurart) förekommer. Makroevolution (övergången från en djurart till en annan) skulle medföra mellanformer. Sådana skulle representeras av fossil (förstenade rester) eller levande exemplar. Evolutionisterna måste komma med undanflykter, för att bortförklara frånvaron av mellanformer. Det naturliga urvalet innebär blott ett urval hos redan befintliga egenskaper, det alstrar inga nya gener (arvsanlag). Det naturliga urvalet må stundom förklara orsaken till den starkares överlevnad, men inte orsaken till den starkares ursprung. Altruism (osjälviskhet, självuppoffring för andra, oegennytta. Nybildning på franskans autrui andra människor. Se Wesséns Våra Ord, s. 10) borde ha sopats bort av det naturliga urvalet, i fall evolutionstanken vore riktig. Den starkares överlevnad tillåter bara tävlan på liv och död. Samarbete skulle ha utrotats av aggressivitet och fusk (sid. 6-7).

Ju äldre språk, desto mera invecklat (exempel: Latin, grekiska, sanskrit). Språken blir snarare enklare. Flertalet språkkännare avfärdar utvecklingslärans påstående, att enkla tungomål skulle bli invecklade språk. Människor tycks lära sig språk från andra människor. Hade inte de första människorna kunnat tala, hade vi alla varit stumma. Det finns inga belägg för att talförmågan har utvecklats (därmed inte sagt, att språkförmågan, såsom uttal och inlärandet av andra tungomål, ej gått att uppöva under historiens gång). Koder och program alstras endast av intelligenta varelser, inte genom naturliga förlopp eller tillfälligheternas spel. DNA styr kroppens processer och utgörs av kodad information, vars överföring och duplicering kräver en övernaturligt skicklig ”programmerare”. Dessutom uppstår inga program genom naturens skeenden. Ett program ”är en planerad följd av steg som skall uppnå ett mål. Datorprogram är vanliga exempel härpå. Informationen som lagras i allt livs genetiska material är ett invecklat program. Eftersom program inte åstadkoms genom slumpen eller naturliga processer, är den troligaste slutsatsen att ett intelligent, övernaturligt väsen utvecklade dessa program” (DNA:s program). Utan undantag förstör naturens processer information. För att öka mängden information i ett eljest slutet system, krävs det en intelligens verkande utifrån (s. 8).

Fiskar, djur och träd skulle ha hunnit ruttna många gånger om, i fall de måst vänta årmillioner på att täckas av sedimentlager. Snarare tycks fossil världen över ha begravts snabbt, kroppsvävnader har faktiskt bevarats i flera fall. Djur av mångahanda slag återfinns i massgravar. Där ligger de med vridna och förvrängda kroppsställningar, som om de begravts våldsamt och hastigt – som vid en synnerligen våldsam syndaflod! Bild 8 i Browns bok visar en fisk sväljande en annan fisk. Båda är fossil, vilket antyder ett raskt försteningsförlopp. ”Tusentals dylika fossil har hittats” (s. 9).

”Om livet sist och slutligen är följden av slumpmässiga processer eller tillfälligheter, då är även tanken det. Dina tankar – innefattande det Du tänker nu – skulle, när allt kommer omkring, vara utfallet av en lång räcka tillfälligheter. Således skulle Dina tankar sakna giltighet. Detsamma gäller tanken på att livet är följden av slumpen, eller naturliga förlopp. Genom att ödelägga tankens giltighet, omintetgör evolutionen även tanken på evolutionen” (s. 16).

Läs själv: In the Beginning: Compelling Evidence for Creation and the Flood, av dr. Walt Brown. En veritabel skattkista med upplysningar om biologi och livets komplexitet, astronomi och fysik, vår värld och de krafter, som formar den. Samt en lång avhandling om, hur en världsvid syndaflod kan ha uppstått och härjat. Sjätte upplagan, varur citerats, är på 230 sidor i A4-format, dubbla spalter, och med talrika illustrationer. Du kan beställa sjunde upplagan, som utvidgats ytterligare… Artikelnummer: BK 106. Beställs hos: Hope For the World, P.O. Box 899, Noblesville, IN 46061-0899, USA. Besök deras hemsida, www.garykah.org, för aktuellt pris och porto!

Vårt ursprung?

Geovetaren och ämnesläraren i alla naturvetenskapliga ämnen Mats Molén tar upp frågan om livets byggstenar i fjärde, omarbetade upplagan av Vårt Ursprung: ”1. Varken skapelsetron eller evolutionsteorin har kunnat prövas i kontrollerade experiment. Man kan inte vetenskapligt pröva om Gud har skapat universum eller livet. Om någon exempelvis skulle lyckas skapa någon form av ”liv” i laboratoriet visar det att en intelligent varelse kan skapa liv. Om man kunde visa att liv uppstår av sig självt skulle det stödja evolutionsteorin (speciellt den ateistiska synen på den). 2. Ingen har någonsin sett någon organism uppkomma ur intet eller från livlös materia. Det finns ingen som sett någon evolution som skulle kunna förklara ursprunget till de huvudgrupper av djur och växter vi har i dag. 3. Skapelse kan inte i grunden motbevisas eftersom det inte går att bevisa att det inte finns någon skapare. Enligt Bibeln har dock Gud fullbordat skapelsen (1 Mos. 2:1-2), så att den bör följa av honom givna lagar och därmed kan utforskas med vetenskapliga metoder. Gud kan därför ses som uppehållaren av hela universum samtidigt som han är skild från skapelsen. Ingrepp av Gud i den skapade ordningen blir underverk skilda från naturlagarna och kan sålunda inte utforskas med vetenskap. När det står i Bibeln att Gud ingripit kan man dock med vetenskap undersöka eventuella naturliga följdverkningar av händelsen. Man kan därmed kontrollera om händelsen verkligen kan ha skett såsom den beskrivits och se om Bibelns beskrivning kan vara sann” (s. 14).

”Den engelske astronomen Fred Hoyle och hans kollega Chandra Wickramasinghe försökte beräkna hur stor sannolikhet det är att liv kan ha uppkommit av sig självt. Det resultat de fick ändrade deras syn på livet, från en ateistisk grundsyn till en grundsyn byggd på en form av gudstro. Enligt Hoyle är sannolikheten att livet skulle ha uppkommit av sig självt ungefär så stor som sannolikheten att en tornado som sveper genom ett skrotupplag skulle tillverka en Boeing 747 av materialet som finns där. Enligt Wickramasinghe är sannolikheten att livet skulle ha uppkommit av sig självt, någonstans i universum, ungefär lika stor som chansen att på ett enda försök hitta ett enda speciellt sandkorn på en sandstrand” (s. 25).

”Albert Szent-Györgi, nobelpristagare i medicin 1937, ansåg att sannolikheten för att komplexa beteendemönster skall ha uppstått av sig själva är lika med noll. Han ansåg att någon kraft vi inte känner till måste ha gjort så att beteendena blivit perfekta. En evolutionist, Garret Hardin (från universitetet i Santa Barbara, Kalifornien), skrev att vi borde tänka efter om inte Darwin hade fel och om inte den Skapare som beskrivs i Bibeln måste ha skapat många fantastiska och komplexa beteenden och funktioner som finns i naturen. Bland det som Hardin speciellt tänkte på kan nämnas det rengöringssamarbete som finns mellan vissa rovfiskar, räkor och putsarfiskar.

Rovfiskar, som äter sig mätta på små fiskar och räkor, besväras ofta av att det fastnar matrester mellan tänderna. Vidare borrar sig en del parasiter in i fiskarnas hud, mundelar eller i gälarna. För att bli av med detta simmar rovfiskarna till speciella områden i havet där rengöring kan ske. Fiskarna ställer sig där bokstavligen på rad och inväntar snällt sin tur. Snart kommer små räkor och putsarfiskar simmande varpå den rovfisk som står på tur öppnar sitt stora gap. De små fiskarna och räkorna kan då simma rakt in i gapet på fisken och äta upp matrester som fastnat mellan tänderna eller lösgöra parasiter som borrat sig in i tungan, tandköttet eller gälarna.

De stora rovfiskarna, som i vanliga fall skulle ha tuggat i sig vartenda litet djur som kommit in i deras mun, väntar snällt till dess att behandlingen är klar. De låter sedan putsarfiskarna och räkorna simma ut och vidare till gapet på nästa rovfisk. Efter behandlingen simmar rovfisken iväg för att på nytt äta andra små räkor och fiskar, ända tills det är dags för en ny rengöring. Att allt detta kan fungera beror på en komplex serie av beteenden och reaktioner som styrs av ett ”otroligt” komplext nervsystem. Hur skulle detta ha kunnat uppkomma av sig självt endast med hjälp av materia, tid, slump och naturliga processer? Vilken liten fisk eller räka skulle simma in i munnen eller ens i närheten av en rovfisk? Hur skulle en stor rovfisk kunna inse att en liten fisk eller räka som kom simmande skulle hjälpa den att bli av med parasiter och matrester mellan tänderna? Om en rovfisk och en räka kunde lära sig beteendet – hur skulle det sedan kunna bli ärftligt? Fiskar och räkor uppfostrar dessutom inte sina yngel och lär dem olika beteenden, så på det sättet kan ingen information föras vidare” (s. 30).

Läs själv: Vårt Ursprung?, av Mats Molén. 336 sidor. Beställs från XP Media, Hantverkarv. 24, 136 44  HANDEN. Tel.: 08-741 26 01. www.xpmedia.org. Ange, vid köp genom bokhandeln, beställningsnummer ISBN 91-89299-20-5.

Gud är inte så overklig, ändå!

”Människan kan inte länge utforska universums hemligheter utan att komma att ställas ansikte mot ansikte med Skaparen och med skapelsen, den föråldrade, omoderna, betvivlade skapelsen. Det är ett faktum att många av världens skarpaste intellekt börjar, när de ser naturens krafter, dra slutsatsen att skrifterna [Bibeln] hänvisar till en Gud genom vilken allting består och som kanske inte är så overklig som man tror, utan helt vetenskaplig.

Jag stod på scenen i Londons gamla Stoll Theater [brittisk stavning: Theatre] och talade över ett ämne likt detta. Vid min sida stod Frank Jeffries, medlem av Royal Astronomical Society, astronom, vetenskapsman, matematiker med uppgiften att göra tidsbestämningen vid det berömda gamla Greenwichobservatoriet. Föreställ er detta auditorium som sitter i trollbunden tystnad under det att denna lugna eftertänksamma, intelligenta vetenskapsman uttrycker sin övertygelse.

’Vänner’, sade han, ’de största tänkare genom alla tider och fram till modern tid har grundligt misslyckats att ge en tillfredsställande förklaring till hur och när denna jord kommit till. Vilken teori de än har utvecklat, har de alla slutligen kommit att ställas ansikte mot ansikte med nödvändigheten av en första orsak som de inte har kunnat definiera. Därför har de ständigt trevat omkring i sökande efter den och dragit miljoner människor med sig, och hela tiden har ändå denna första orsak, Herren Gud i himmelen och på jorden, tålmodigt vandrat bakom dem i hopp om att de skulle vända sig om och se honom i ansiktet.’

Påminner er inte detta om orden i början av boken. ’I begynnelsen skapade Gud.’ Det finns inte någon annan plats börja [på]. Ty instängd inom detta lilla underverks fästning, atomen, finns universums energi. Dess elektroner kretsar för evigt omkring dess kärna i lydnad för de lagar som vi just nu är på väg att upptäcka. Dessa elektroner rör sig med en hastighet och precision som matematiskt kan bestämmas lika exakt som stjärnorna ovanför oss. Många vetenskapsmän säger därför: ’Universum tycks ha planlagts av en specialiserad matematiker.’

[…] Sedan kom byggandet av bomben. Och många av de människor som gjorde den förstod aldrig vad den konstruerade förrän den morgon då det första atombombsprovet utfördes i Los Alamos. Inte ens vetenskapsmännen insåg den enorma vidden av vad de hade gjort förrän det ögonblick de såg hela området upplysas av en flammande ljusblixt och hörde det fruktansvärda bullret. General Farrell sade: ’Explosionen kom oss att känna att vi obetydliga varelser varit hädiska nog att våga ge oss i kast med krafter som hittills varit reserverade för den Allsmäktige.’ Det påstås att Oppenheimer i själva explosionsögonblicket klängde sig fast vid en av pelarna i kontrollrummet. Då han stod där förlamad av fruktan kom en vers ur hinduernas heliga epos Bhagavad-Gita för honom: ’Om strålglansen av tusen solar skulle brista i skyn, så skulle detta likna den Allsmäktiges härlighet.’

Hur kunde någon som var närvarande den dagen tvivla på att detta var Skaparen? Jag är inte vetenskapsman. Jag är inte atomfysiker, men tillsamman med andra av dem som studerar Guds ord har jag emellertid varit grundligt absorberad av utvecklingen inom den nukleära vetenskapen som stärker tron på Bibeln.

[…] Albert Einstein påpekar att sprängandet av atomen i själva verket är en omvänd skapelseakt. Det är att frigöra själva Guds kraft. Kan ni se hur denna häpnadsväckande upptäckt gör att det inte alls blir svårt att tro på Bibelns berättelse om skapelsen. Ty om en människa kan förvandla materia till energi, skulle då inte Skaparen ha kunnat förvandla energi till materia.

Det är numera möjligt inte bara att tro, som den kristna tillförsikten alltid har gjort, utan också att förstå åtminstone dunkelt hur Skaparen arbetar. ’Himmelen är gjord genom Herrens ord och all dess här genom hans muns anda. Ty han sade, och det vart; han bjöd [befallde], och det stod där.’ Ps. 33:6, 9.

Den obetydliga atomen har tvingat människorna att åter tänka på ord som dessa. Det är faktiskt så att det verkliga mysteriet i atomen inte är dess enorma kraft. Det är inte sprängandet av själva atomen. Det enorma mysterium som kärnforskarna ställs inför i dag är varför atomen inte sprängs av sig själv. Av allt som vetenskapen för närvarande vet, borde den göra det. Men så sker inte. ’Tydligen’ säger Henry J. Taylor, ’finns det någon ännu inte identifierad kraft i universum som håller samman atomen. Om inte denna mystiska motkraft fanns skulle våra mänskliga kroppar, ja, själva universum sprängas i bitar av sin egen inneboende spänning.’ [Tala om Big Bang… Om utvecklingsläran är rätt, skapade livet sig självt av ingenting, genom att magiskt hopa en urklump av någonting. Denna sprängdes och ordnade sig i det, som blev världsalltet och livet. Normalt skapar explosioner motsatsen, kaos. Dessutom måste ”naturen” ha byggt in det nödvändiga skyddet mot universums självsprängning. Ändå behövdes alltså inte självsprängningsskyddet i begynnelsen. Låter inte Bibelns skapelseberättelse enklare och rimligare?]

Sådana slutsatser gör Paulus ord i Kol. 1:16, 17 dagsaktuella. ’Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden… Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom. Ja, han är till före allt annat, och alltsamman[s] äger bestånd i honom.’”

Aposteln Paulus ger oss här ett direkt och klart uttalande om materiens skapelse, omformandet av en för oss ofattbar energi till sådana föremål och människor som vi känner till och den jord på vilken vi bor. Och identifierar inte här Paulus den mystiska kraft som håller atomen samman och hindrar den från att sprängas. Alltsammans äger bestånd i honom, eller som grekiska originaltexten antyder: ’håller samman eller häftar ihop’. Uppenbarligen är det så att det kosmiska ’klister’ som håller universum tillsamman inte är någonting mindre än den evige Gudens kraft.

[…] Jag frågar därför: om atomfissionen har hjälpt oss att bekräfta några av de mest ifrågasatta uttalandena i Guds Ord, kan då inte alla dess anspråk vara sanna?” Pastor George E. Vandeman: Värld går vilse, sid. 87-88, 90-92.

Ett mått på vår egen, inneboende ”sprängkraft” återfinns i Allt om Vetenskap, 1-2005, s. 60, i en artikel med anledning av 100-årsjubileumet av Einsteins speciella relativitetsteori: ”Det ledde Einstein till hans mest berömda upptäckt: att massa innehåller otroliga mängder energi. Ett objekt med massan m innehåller lika mycket energi (E) som lösningen på ekvationen E=mc2 ger, där c är lika med ljusets hastighet. Eftersom ljusets hastighet är så hög visar Einsteins teori att ett kilo materia av vilket slag som helst innehåller lika mycket energi som 20 miljoner ton trotyl.” Ta den siffran gånger Din egen vikt och säg sedan: ”Det finns en Skapare!” Dessutom: ”Organismer som städar upp efter giftutsläpp. Organismer som botar sjukdomar. Organismer som hjälper oss att minska den globala uppvärmningen. Snart är de verklighet. Bioingenjörerna kommer att kunna leverera specialtillverkade livsformer för många olika behov” (Allt om Vetenskap, 6-2005), s. 99. I innehållsförteckningen på sidan 4 heter det, om den artikeln, att: ”Forskare skapar nya livsformer”. Människor utformar alltså nya organismer från befintligt DNA. Gud gjorde något än svårare, Han talade fram livsformerna!

Vilken religion väljer Du att tro på – utvecklingsläran, eller Bibelns, med skapelseberättelsen som viktigt inslag? Naturen är, som vi sett, ingen magiker. Naturen omfattar det vi har omkring oss, som vi själva inte har framställt. Träd, berg och annat utan gudomlig förmåga kan omöjligen ha danat sig självt och universum. Däremot skapade Gud naturen, universum och mänskosläktet. Hans snillrikhet, förmåga och inte minst självutgivande kärlek i Jesu gärning och offerdöd kräver ingen magi; Gud står oändligt långt över dylikt!

Hur lyder Ditt svar?

Därmed inställer sig denna fundering: Är skapelsefrågan viktig? Vad anser Du om följande resonemang från en annan naturvetare, Anders Gärdeborn, i boken Intelligent Skapelsetro: ”För det första är den idag alltmänt spridda tron på att livet är ett resultat av en lång utvecklingsprocess ett hinder för många att bli kristna. Om man frågar människor varför de inte är kristna så svarar många att det beror på att evolutionsläran har visat att Bibeln har fel. Eftersom ingen i vår tid vill riskera att bli ansedd som mindre upplyst måste kristna kunna visa att Bibelns skapelseberättelse och syndaflodsberättelse på intet sätt motsägs av de vetenskapliga fakta vi finner i naturen. Vi måste kunna ge svar på människors intellektuella frågor, och inte bara möta deras emotionella behov. Jesus är och förblir tyvärr en stötesten för många människor, men kristna får aldrig acceptera att någon annan stötesten ligger i vägen som hindrar människor att möta Jesus. Utvecklingsläran är idag en sådan stötesten.

För det andra är utvecklingsläran oförenlig med Bibelns Gud. Om Gud skapat människan genom en årmiljoner lång kedja av dödande, konkurrens och utslagning av de svagare så är han blodtörstig. Om samme Gud, i Jesus, besöker oss på jorden och uppmanar oss till kärlek och omsorg om de svaga, blir han även motsägelsefull. Varför ska jag plötsligt ta hand om den svage när hela min existens som art beror på att jag tidigare slagit ihjäl honom? Och när samme Gud i Bibeln påstår att döden är en katastrof som kommit in i skapelsen som ett resultat av människans synd, blir han också en skojare. Enligt utvecklingsläran har ju döden funnits på jorden i miljontals år innan människan trädde in på scenen och den är både naturlig och nödvändig för att människan som art ska ha bildats. Vem vill tillbedja och ge sitt liv till en blodtörstig och motsägelsefull skojare? Inte jag i alla fall.

Allra minst förlikningsbara blir evolutionsläran och Bibeln då de ska förklara Jesu verk. I Bibeln kan man läsa att Jesus dog i människans ställe för att vi ska slippa detta nödvändiga resultat  av synd. Vilken uppgift har då Jesus i ett evolutionistiskt scenario där döden är naturlig och nödvändig? Ingen utom eventuellt symbolisk. Evolutionsläran är därför fullständigt oförenlig med Bibelns budskap om vem Gud är och vad han gjort för oss.

För det tredje kan utvecklingsläran leda till en del otäcka etiska konsekvenser. Enligt denna lära befinner sig ju allt liv på olika utvecklingsnivåer allt från bakterien till människan. Naturligtvis är det då osannolikt att alla människor hunnit exakt lika långt i utvecklingen. Den logiska konsekvensen av detta blir att vissa människor befinner sig närmare apans och människans gemensamma förfader än andra. Rasismen står då om hörnet. Tack och lov är det, mig veterligt, få som använder utvecklingsläran till försvar för rasism, men historiskt har det sett annorlunda ut. Hitlertyskland är ett av de värsta exemplen. Man använde Darwins teori som ursäkt för att försöka utrota vissa grupper som man inte ansåg ha hunnit lika långt i utvecklingen som den ariska rasen. Vi känner alla till de fruktansvärda följderna. Med en rysning tänker jag på hur Hitler menade sig döda en underlägsen ras. Även om de flesta idag förkastar nazism och annan rasism, kan jag inte känna mig trygg i att det inte dyker upp en ny galning som använder den allmänt gällande världsbilden, evolution, som förevändning för någon ny typ av elitism.” Anders Gärdeborn: Intelligent Skapelsetro, sid. 11-12. Beställs från XP Media, Hantverkarv. 24, 136 44  HANDEN. Tel.: 08-741 26 01. www.xpmedia.org. Ange, vid köp genom bokhandeln, beställningsnummer ISBN 978-91-89299-43-6.

Beträffande utvecklingsläran som ursäkt för rashat, se uttömmande och förfärande bevis i Mats Moléns När Människan blev ett Djur. XP Media. ISBN: 91-89299-28-0. Enligt denna, trodde en särskilt ”framstående” nationalsocialist (nazist) sig bistå Gud (!) vid rasernas utveckling. Det ämnade nazisten i fråga säga till vår Herre vid den yttersta domen… (se När Människan…, s. 55). Några av bokens talande kapitelrubriker: Den vita rasen är bäst – eller? Skall vi hjälpa de sjuka? Är min son en hund? Kvinnan är ju ett sexobjekt, och varför vara jämlika? Författaren visar, hur utvecklingsläran format vår inställning på dessa och andra områden. Nej, vi utvecklas sannerligen inte till några gudar; snarare blir vi djävlar. Ser även Du det i dagens samhälle?

 

Varför är utvecklingstron så utbredd?

Anders Gärdeborn föreslår ett ytterst troligt svar: ”Jag hoppas att denna bok har visat att det i alla fall inte kan vara på grund av dess vetenskapliga meriter. Istället tror jag att vi måste söka förklaringen på det andliga planet. I 1 Mos 3:8 kan vi läsa om hur Adam och Eva gick och gömde sig för Gud då de hörde honom närma sig i lustgården. De visste att de hade gjort fel, skämdes och vågade inte stå ansikte mot ansikte med sin Skapare. Också idag söker människan olika sätt att gömma sig för Gud. Evolutionsläran erbjuder en sådan möjlighet då den bedrägligt lovar, inte bara att vi slipper möta vår Skapare, utan också att han inte ens existerar. Just därför, menar jag, är evolutionsläran så populär. Den invaggar människor i en falsk trygghet att vi inte har något ansvar inför Någon som är bortom och större än människan och att vi därför aldrig ska behöva stå till svars inför denne Någon. Vi vill inte stå under någon högre auktoritet, utan vi vill kunna styra vår tillvaro och våra liv på det sätt vi själva finner behagligt. I detta perspektiv är evolutionsläran bekväm, eftersom den ger det oberoende vi så gärna önskar. Vi slipper helt enkelt bry oss om vad som vår Skapare tycker, och vi slipper oroa oss över att han en gång kan komma att ha synpunkter på hur vi har levt våra liv. …

Människan hamnar, likt åsnan mellan hötapparna, i två världar. I den ena har evolutionsläran visat att hon är ett resultat av årmiljoner av slump. Här finner hon dock ingen mening med tillvaron och söker sig därför till religionens värld. Föremålen för religionen kan dock variera. Det kan vara Gud, gudar, Kristus, Muhammed, kristaller, idoler, diktatorer, marknadsutvecklingen eller stjärnkonstellationer. En del kanske inte vill gå så långt för att finna syftet med allting, utan nöjer sig med att gå till Systembolaget. Och egentligen spelar det inte så stor roll vad vi tar till för att finna meningen, eftersom den i alla fall inte existerar i den ”verkliga” verkligheten, den som evolutionismen och naturalismen förser oss med. Det viktiga är att du finner vad som känns bra för dig och att jag finner vad som känns bra för mig. Det låter smidigt, men innebär i realiteten en katastrof för människan. Hon har tvingats fly från sitt förnuft till religionens värld för att finna någon mening med sin tillvaro.

Därför är biblisk skapelsetro grundläggande och betydelsefull. Den knyter ihop de två världarna till en sammanhängande enhet. Gud har uppenbarat för oss det vi behöver veta om varför vi finns, om hur han skapade, om när synden kom och om hur problemet kan lösas. Med vårt förnuft kan vi sedan tränga djupare in i skapelsen och förundras över dess struktur och funktion. Därför kan ett vetenskapligt studium av naturen ibland leda till större respekt för vår Skapare än den mest välskrivna andaktsbok. Det bästa av allt är att det vi finner i våra mikroskop och teleskop, aldrig blir ett hot mot vårt värde eller vår betydelse som människor. Det är samme Skapare till alltihop.” – Intelligent Skapelsetro, sid. 252-253, författarens betoningar.