Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 2. Bibelns Gud. 2. En förunderlig Skapare

Sektion 2

Bibelns Gud

2. En förunderlig Skapare

När Du studerar Bibeln, kommer Du att finna att den tar för givet, att det finns ett allsmäktigt väsen, som också är allvetande och evigt, och att Han är upphovet till världsalltet.

Denne Härskare över allting, som Bibeln kallar för Gud, är alltings Skapare. Han har planlagt och tänkt ut, hur allting skulle vara, ända från de stora solsystemen till den minsta insekt. Han placerade de väldiga solarna och planeterna i världsrymden, och Han målade det vackra mönstret på fjärilens vingar. Han, som skapade de väldiga fjällen, danade också atomen.

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” {Första Moseboken 1:1.} Så lyder Bibelns första vers, och denna stora sanning upprepas fortlöpande genom hela boken.

Nehemja uttrycker det så här: ”Du ensam är HERREN. Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem. Himlens härskara tillber dig.” Nehemja 9:6.

Psalmisten uttrycker sig tillitsfullt: ”För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk.” Psaltaren 102:26.

Profeten Jesaja uppmuntrar oss till, att lyfta våra ”ögon mot höjden och se: Vem har skapat allt detta? Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror? Genom sin stora makt och sin väldiga kraft nämner han dem alla vid namn - ingen enda uteblir… Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas.” Jesaja 40:26-28.

Då de hedniska prästerna i Lystra ville falla ned och tillbe Paulus, sade han till dem: ”Människor, vad är det ni gör? Vi är människor som ni. Vi predikar för er det glada budskapet att ni skall omvända er från dessa avgudar till den levande Guden, som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem.” Apostlagärningarna 14:15.

Till atenarna yttrade han: ”Gud är den som har skapat världen och allt som är i dem. Han som är Herre över himmel och jord… han som åt alla ger liv och anda och allt.” Apostlagärningarna 17:24-25.

Och Johannes förmanar oss alla: ”’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.’” Uppenbarelseboken 14:7.

Har Du någon gång undrat över, hur Gud skapade universum? Bibeln ger denna enkla förklaring: ”Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.” Hebréerbrevet 11:3.

Hur lång tid använde Gud till vart och ett av dessa mäktiga mirakler? Bara så lång tid, som det tog att uttala ordet.

”Himlen är skapad genom HERRENS ord, alla dess härskaror genom hans muns ande… Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.” Psaltaren 33:6-9.

”Prisa honom, ni himlars himmel och ni vatten ovan himlen. Ja, de skall prisa HERRENS namn, ty han befallde och de blev skapade.” Psaltaren 148:4-5.

Detta betyder inte, att Gud skapade allt i universum på en gång. Det förklarar bara, vilket tillvägagångssätt Han använde Sig av, då Han skapade. Gud behöver bara tala, ge uttryck åt en önskan, och så lyder atomerna Hans vilja.

Han behöver följaktligen inga långa tidsperioder, för att uppnå det resultat Han önskar. Han kan utföra allt väldigt snabbt.

Det finns de, som hävdar att det krävs långa tidsperioder av utveckling, för att uppnå jordens och allt levandes nuvarande tillstånd. Men det är, att begränsa Guds makt på ett helt orimligt sätt. Han kan använda lång tid, om Han vill det, men Han kan också låta det ske på ett ögonblick.

Med sina nya, fantastiska teleskop kan astronomerna fotografera ljuset från en stjärna, som har existerat i tusen millioner år. Men den stjärnan kan gott ha skapats på ett ögonblick av en allsmäktig, evig Gud ”genom hans muns ande”.

Då Gud skapade denna värld, valde Han att lägga ned sex dagar på det. Han var i Sin fulla rätt, att göra så. Han behövde inte ta sex dagar på Sig, Han kunde ha gjort det på sex dagar, eller rent av på sex sekunder.

Varför brukade Han sex dagar och inte sex år eller sex millioner år? Han hade en helt särskild orsak, och den framgår klart, när vi läser berättelsen om skapelsen i de två första kapitlen av Första Moseboken.

Den första dagen sade Han: ”’Varde ljus!’ Och det blev ljus.” Första Moseboken 1:3. På detta vis började räckan av aftnar och morgnar, nätter och dagar.

Den andra dagen sade Han: ”’Varde mitt i vattnet ett valv som skiljer från vatten från vatten!’”, och så blev det en skiljelinje mellan hav och skyar. Vers 6.

Den tredje dagen framträdde själva jorden, och den täcktes ögonblickligen av gräs, växter och träd. Verserna 9-12.

Den fjärde dagen sade Gud: ”’Varde på himlavalvet ljus”, varvid solen och månen framträdde på himlen. Vers 14.

Den femte dagen sade Gud: ”’Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet.” Plötsligt började fåglarna att sjunga, och havet var fullt av fisk. Verserna 20-21.

Den sjätte dagen sade Gud: ”’Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.’” Vers 24. De vackra skogarna och ängarna fylldes således plötsligt med alla slags djur, vart och ett på rätt plats.

Det var en vacker värld Gud skapade. Den var full av rikedomar som guld, silver och ädelstenar. Den var också försedd med allt, som tjänade som näring för alla levande väsen, av säd, nötter och frukt samt av rent, blänkande vatten. Den var full av fågel och fisk samt av djur i olika storlekar och färger.

Och så, fortfarande på den sjätte veckodagen, då allt var redo för själva kronan på skapelseverket, sade Gud: ”’Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss… Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” Verserna 26-27.

Då Han sade det, fullföljde Han Sin egentliga avsikt med denna värld. Det berättar profeten Jesaja för oss: ”Ty så säger HERREN, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos. Jag är HERREN, och det finns ingen annan.” Jesaja 45:18.

De, som skulle bo på jorden, hade nu också fått livets gåva på ett ögonblick, och de var väl utrustade för sin uppgift: ”Gud välsignade dem och sade till dem: ’Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!’” Första Moseboken 1:28. Då Gud hade danat dem av markens stoft och blåst in livsande i deras näsborrar, var de fullkomliga väsen, och därför säger Bibeln om människan: ”En liten tid gjorde du honom ringare än änglarna, och du krönte honom med härlighet och ära.” Hebréerbrevet 2:7, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.

Gud hade gett dem förmågorna till, att se och höra, till att lukta och känna, till att tänka och fatta beslut, till att välja och minnas, till att förstå och till att älska. De var i sanning skapade i Guds avbild. De var i allra högsta grad Hans son och dotter, och därför höll Han av dem så mycket.

Med detta i sina tankar säger David: ”Besinna att HERREN är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och får i hans hjord.” Psaltaren 100:3.

Och Malaki hävdar: ”Har vi inte alla en enda Fader? Har inte en enda Gud skapat oss?” Malaki 2:10.

Men varför använde Gud just sex dagar, för att skapa denna värld?

Bibeln ger svaret: ”Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.” Andra Moseboken 20:11.

Hela berättelsen om detta finner vi i Första Mosebokens andra kapitel: ”Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk… Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.” {Verserna 1-3.}

Således lade Gud grundvalen för veckan, inte för Sin egen skull, utan för människans. Han hyste så stor omsorg om dessa två härliga väsen Han hade skapat, att Han bestämde att för dem skulle var sjunde dag hela livet igenom vara en helig dag. Han gav Själv denna dag namnet Sabbat, och den skulle för dem vara både till fysisk vila och andlig förnyelse. Det var den dagen, som de särskilt skulle tänka på Honom. Då var de fria från sina vanliga plikter och kunde vandra med Honom och umgås med Honom samt fundera på Hans godhet och kärlek.

Avsikten med denna dag var, att den för alltid skulle bevara människan som Guds barn. Hade Adam och Eva samt deras efterkommande följt denna Guds plan, skulle de ha bevarats från mycket ont och mycken sorg. Guds välsignelse skulle alltid ha vilat över dem.

Lyckligtvis gällde dessa löften om välsignelse inte bara Adam och Eva. Gud har för alltid knutit dem till sitt eviga och enastående minnesmärke över skapelsen. Var sjunde dag har de varit giltiga i alla dessa århundraden. De gäller i dag. Du kan själv få del av dem. Var sjunde dag kan Du säga, om Du vill: ”Kom, låt oss falla ner och tillbe, låt oss böja knä för HERREN, vår skapare.” Psaltaren 95:6.

Är detta ett uttryck för det, som verkligen bor i Ditt hjärta, då blir Sabbatens välsignelser Dina. Gud har nämligen lovat oss detta: ”Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till HERRENS ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord, då skall du fröjda dig i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har HERRENS mun talat.” Jesaja 58:13-14.