Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 2. Bibelns Gud. 6. En Vän för Tid och Evighet

Sektion 2

Bibelns Gud

6. En Vän för Tid och Evighet

När Du tar emot Jesus som Din Frälsare, kan det vara början till en vänskap, som varar i all evighet.

”Ni är mina vänner”, sade Han till lärjungarna. Han betonade, att de var vänner och inte tjänare. Se Johannesevangeliet 15:14. Det är en otrolig tanke, när vi erinrar oss, att Han var himmelens Herre, som uppträdde där i mänsklig gestalt, och att de bara var fiskare, tullare och liknande. Trots att Han var Gud och de bara var människor, ja, enkla människor, gillade Han att vara tillsammans med dem, och Han litade på dem. Och ”Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.” Kapitel 13, vers 1.

Denna nära, varaktiga vänskap erbjuder Han alla, som tror på Honom. Det är detta Han erbjuder Dig. Han vill så gärna också vara Din vän.

Han lovar till och med, att: ”Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.” Hebréerbrevet 13:5, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.

Och det finns ingen orsak till, att Du skulle förkasta detta erbjudande om evig vänskap och ständig omsorg.

Jakob var den förste, som fick höra detta löfte, då han i bitter ensamhet och med tungt hjärta lade sig till vila efter en ansträngande dag. Detta skedde under hans flykt hemifrån, sedan han hade bedragit sin bror Esau så skamligt. Han hade all orsak till, att tro att Gud också skulle ge honom kalla handen och inte vilja ha med honom att göra. Men just den natten fick han se en stege, som nådde från jorden ända upp i himmelen, och änglar, som ”steg upp och ner på den.” {Första Moseboken 28:12.} Det var på så sätt, som Gud sade till honom, att kontakten inte var bruten. Vägen tillbaka var fortfarande öppen, och den började precis, där han låg. Hans omvändelse och Guds kärlek skulle komma att lösa upp den knut, som synden hade orsakat.

Det var då, som Gud sade till honom: ”Och se, jag är med dig och skall bevara dig vart du än går… Jag skall inte överge dig”. Första Moseboken 28:15.

Flera tusen år senare upprepade Jesus löftet, då Han liknade Sig Själv vid en fåraherde, som vaktar sina djur.

”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand.” Johannesevangeliet 10:27-28.

Så länge som herden är hos dem, är det omöjligt för både rovdjur och rovfåglar, att skada fåren. På samma sätt vaktar Jesus Sina barn. Ingenting kan skada ens den minste ibland dem, så länge som Han är till städes - och den tid kommer aldrig, när Han aldrig är hos dem.

Löftet om evig vänskap är lika verkligt och värdefullt, fastän Jesus inte längre personligen är här på jorden, såsom Han var det för nitton hundra år sedan. Även om Han nu är i himmelen, ”på Guds högra sida” {Hebréerbrevet 10:12}, vet Han alltid allt om alla här på jorden. Han vet allt om alla, som tillhör Honom. Han vet allt om Dig. Och eftersom Han vet allt och älskar Dig och ”lever för evigt”, kan Han också ”helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.” Hebréerbrevet 7:24-25.

Här kallas Jesus för präst, för överstepräst, och det sägs oss, att Han tjänstgör i den himmelska helgedomen, och Hebréerbrevets författare säger: ”Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.” Kapitel 2, verserna 17-18.

Då Jesus återvände till himmelen, ansåg Han Sig ej ha hjälpt människorna tillräckligt mycket med deras svårigheter. Tvärt om, Han är i dag bättre i stånd till, att hjälpa oss, än någon gång förut. Eftersom Han Själv har lidit, kan vi vara säkra på, att Han förstår oss, när vi lider. Eftersom Han blev utsatt för så stora frestelser, vet vi, att Han kan hjälpa oss, när vi frestas.

”Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” Hebréerbrevet 4:14-16.

Jesus kan därför nu vara en verklig vän åt oss, och det vill Han så gärna. Han är i dag densamme, som Han var då. Han har inte förändrats med åren. Hans kärlek är lika stor, Hans medkänsla lika djup, och Han förstår oss människor lika väl nu, som Han gjorde då. Han är lika redo, att hjälpa i dag, som någonsin förr.

I Ordspråksboken läser vi: ”En väns kärlek består alltid, en broder föds för att hjälpa i nöd.” Kapitel 17, vers 17. Och hur sant är inte detta om Jesus! Han älskar alltid, och Han är verkligen född, för att hjälpa i nöd. Denna härliga sannhet upprepas ofta i Bibeln.

”Sex gånger räddar han dig ur nöden, och den sjunde gången skall det onda inte drabba dig.” Job 5:19.

”HERREN är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.” Psaltaren 9:10.

”De rättfärdigas frälsning kommer från HERREN, han är deras värn i nödens tid.” Psaltaren 37:39.

”Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga… Han skall rädda dig från fågelfängarens snara och från den förödande pesten. Med sina fjädrar skall han övertäcka dig, under hans vingar skall du finna tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du skall inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som går fram i mörkret eller farsoten som härjar vid middagens ljus. Om än tusen faller vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det inte drabba dig… Ty du har sagt att HERREN är ditt skydd, du har gjort den Högste till din tillflykt. Ingen olycka skall drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda. Ty han skall ge sina änglar befallning om dig att bevara dig på alla dina vägar.” Psaltaren 91:1-11.

Härliga löften! Och de är lika pålitliga som Han, som gav dem, för att de skulle vara till tröst och uppmuntran för Hans barn under alla tider.

Om Du i detta ögonblick befinner Dig i svårigheter och ser ingen utväg, eller om Du är rädd, kan det bero på, att Du glömt bort, att Du har en sådan vän. Han är i bättre stånd till, att hjälpa, än någon annan.

Bibeln säger oss om Gud, att Han är ”vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden”. Psaltaren 46:2. Varför skulle vi då inte ta Honom på orden och med frimodighet träda fram inför nådens tron och ösa ut våra hjärtebekymmer för Honom?

Stundtals måste Guds barn gå igenom stora prövningar och vanskligheter, såsom Bibeln berättar för oss beträffande patriarken Job. Mörkret kan sänka sig över oss, så att vi bara ser svårigheter framför oss. Det är då, som vår trofasthet och tro prövas till det yttersta. Men Gud överger oss aldrig. Han må dölja Sig för oss, men Han vakar alltid över Sina barn. Honom kan man alltid lita på. Han inväntar bara det rätta ögonblicket, för att hjälpa en.

Kanhända Du just nu går igenom en ordentlig utmaning, men förlora inte modet, eller tron på Din Gud. Säg i stället med Job: ”Jag väntar på honom.” {Job 13:15, norska Bibeln.}

Natten kommer inte att vara för alltid. Det kommer en ny dag.

När just Din Jordanflod svämmar över bräddarna, och den inte går att ta sig över, det inte går att komma längre, eller undgå hemskheterna, då kommer Han att öppna en utväg för Dig. ”Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig”. Jesaja 41:10.

En bekant berättade för mig en gång om en upplevelse han hade haft. Han hade varit sjuk och arbetslös under längre tid, och familjen var utan pengar. Till slut randades även dagen, då de stod utan mat. Deras lilla dotter måste gå till skolan, utan att ha ätit och det fanns ingen mat åt henne, då hon kom hem heller. Föräldrarna brast ut i gråt, då den lilla sade till sin mor: ”Jag är helt säker på, att Jesus inte vill, att vi skall svälta så här.”

”Jag tror heller inte, att det är Hans vilja, att vi skall svälta”, sade modern, ”men jag skulle önska, att Han snart skulle göra något, för att hjälpa oss.”

Då hon sagt det, fick hon nytt mod. Hon gick fram till det gamla pianot i vardagsrummet och började att spela ”Vår Gud är oss en väldig Borg”.

”Låt oss be igen”, sade hon, ”jag kan inte tänka mig, att Jesus har glömt bort oss i vår nöd.”

Så föll alla tre på knä och bad innerligt om, att Gud måtte befria dem ur deras nöd.

Då de reste sig upp igen, sade mamman med full förtröstan i stämman: ”Jag tror, att när brevbäraren kommer, har han med sig ett brev med pengar i till oss.”

Den lilla grep genast tag om tanken och sprang ut, för att möta brevbäraren, då han kom.

Han hade fullt riktigt med sig ett brev till dem, och då mamman öppnade kuvertet, låg det pengar i det, men det var bara en femkrona.

Bara en femkrona. Men både föräldrar och barn tog emot den som ett bönesvar från Gud, och de var säkra på, att Han fortsatt skulle hjälpa dem och finna en utväg åt dem.

Och märkligt nog, dagen efter kom det hem till dem en person, som sade att han hade en anställning till mannen. Det var deras vändpunkt. Sedan dess har de aldrig saknat något.

Visst kan Du säga, att det här var en tillfällighet. Fast det var det nog ändå inte. Ingenting i den troendes liv sker av en tillfällighet. Den troende är Guds vän, och Han sörjer för vederbörande. Han tänker aldrig överge eller svika honom eller henne.

Mängder av liknande berättelser kunde återges. Det sker ständigt mirakel i form av helande, beskydd och ledning.

Och allt detta sker, därför att vår vidunderlige Skapare, som är kärleken och vår Frälsare, också är en trofast vän. Han är min vän, liksom Din, i dag, i morgon och till tidens slut.