Barnberättelser om Ellen White. 4 - Döpt i Sjön

Berättelser för Barn om Ellen White

 

4 – Döpt i Sjön

 

Hänvisningar: Life Sketches, s. 24, 25, His Messenger, s. 16, Sister White, s. 20, 21. Dagens text: Romarbrevet 6:3, 4.

1:a  scenen – Sarons ros

Efter det att Ellen kom hem från stämman, förändrades allt. Det verkade som om hela naturen sjöng och hon sjöng med.

 
Hon gick ut i trädgården (6-4 i trädgården) mellan blommorna, som hennes mor så kärleksfullt tog hand om och som hon också hade lärt Ellen och hennes systrar att vårda. Solen sken starkt. Till och med fåglarna sjöng vackrare än någonsin, tyckte Ellen. Det var som om de sjöng till Skaparens ära. Trädgården hade aldrig varit så vacker för Ellen som nu. Hon var så glad, att hon inte ens ville prata.

Det var en vacker blomma som hette Sarons ros, som Ellen särskilt gillade. När hon rörde de fina kronbladen och betraktade blommans skönhet, tackade hon Gud för Hans stora kärlek som omgav henne i de vackra blomstren.

 
Hon tänkte: ”När nu Gud älskar och skyddar blommorna, hur mycket mer älskar Han då inte barnen, som skapats till Hans avbild!” Så hon sade till sig själv: ”Jag är Guds barn, jag vill lyda Honom och älska Honom för evigt.”

 
Hennes tankar var fulla av de goda lärdomar hon hade fått på mötena under stämman.

 
Nu verkade det även som om olyckan, som hade hänt henne tidigare, varit till hennes bästa. Det hade hjälpt henne att vända sig bort från världens nöjen och fått henne att tänka mer på Jesus och himmelen.

Ellen skulle döpas i Metodistkyrkan. Men det som oroade henne var, hur hon skulle döpas. Det sätt metodisterna använder när de döper, är att predikanten tar litet vatten i handen från skålen och häller det över huvudet på den som ska döpas. Ellen var tolv på den tiden, men trots att hon var så ung, var hon säker på att det bara förekom ett dopsätt i Bibeln, nämligen genom nedsänkning. Det betyder att doppas helt under vattnet, som Jesus blev. Ellen läste i Markusevangeliet 1: 9, 10-11 dessa ord: ”Och det hände sig vid den tiden, att Jesus kom från Nasaret i Galiléen och han lät döpa sig av Johannes i Jordan. Och strax då han steg upp ur vattnet, såg han himlarna öppna sig. . . Och en röst kom från himlen: Du är min älskade Son, i vilken jag har mitt behag.”

 

Så Du ser, Jesus gick ned i vattnet. Han döptes i en flod där det fanns gott om vatten, för Bibeln säger att Han kom upp ur vattnet.

 
Och i Romarbrevet 6: 3, 4 säger Bibeln: ”Vet ni inte, att vi alla, som är döpta till Kristus Jesus, vi är döpta till hans död? Så är vi då begravna med honom, genom dopet till döden, för att, såsom Kristus blev uppväckt från de döda genom Faderns härlighet, så skall också vi vandra i ett nytt liv.”

Några av metodistkvinnorna försökte övertyga Ellen om, att det bibliska dopsättet var att hälla litet vatten över huvudet. Men Ellen kunde inte hålla med dem.

 
Låt oss titta på några fler verser för att se, om Ellen hade rätt. I Johannesevangeliet 3:23 står det skrivet: ”Men också Johannes döpte, i Enon nära Salim, eftersom där fanns mycket vatten. . .” Varför? Eftersom det var mycket vatten där. Johannes kunde ha använt en skål med vatten för att döpa människorna, men det gjorde han inte. Han gick till en plats där det fanns mycket vatten, så att han kunde doppa ned människorna helt i vattnet.

 
Har Du någonsin varit på en begravning och sett hur de begraver en död? Strödde de bara litet jord över kistan? Nej, de sänkte ned kistan djupt i jorden och täckte den helt med jord. Vi är naturligt onda och syndiga. I det tillståndet kan vi aldrig komma till himmelen. Men när vi döps, är det som om vi säger: ”Jag väljer att låta mitt naturliga jag dö och begrava det för alltid. Jag väljer att låta Jesus leva i mitt nya hjärta och bli lik Honom.” Vi kan inte leva som Jesus av oss själva, men vi kan välja att låta den Helige Ande lära oss att vara som Jesus. Han kommer att ge oss kraft att leva som Jesus.

När vi badar, tvättar vi smutsen av oss, så att vi får en ren kropp. Men när vi döps, ber vi Jesus att tvätta bort våra synder, så att vi får ett rent liv för att tjäna Jesus. Apostlagärningarna 22:16 säger: ”. . . Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder, och åkalla Herrens namn.” (För juniorer och vuxna, använd också Efésierbrevet 4: 22-24.)

 
Till slut gick med metodistprästen med på, att döpa Ellen och de andra genom nedsänkning, som de hade önskat.

 
2:a scenen – Begravd i sjön

Det blåste den dag, då Ellen och elva andra döptes i sjön. Vågorna var höga och slog upp mot stranden, då (39) Ellen begravdes i dopets vatten. Men i Ellens hjärta rådde det frid och glädje. Hon kände sig som en ny människa, som om hon verkligen blivit född på nytt. Hon var fast besluten om, att låta Jesus leva i sitt hjärta, att älska och lyda samt lita på Honom, så länge hon levde. Och det gjorde hon.