Är Du lycklig som Ateist? Avsnitt 2: Ateismens Rimlighet

Är Du lycklig som Ateist?

Avsnitt 2: Ateismens Rimlighet

”Ateister bör först och främst veta att vi kristna inte är deras fiender utan deras bästa vänner. Vi omfattar ateisterna med kärlek. Och kärleken förstår, visar förståelse.

Vi är inte förvånade över att det finns ateister.

I vårt århundrade [1900-talet], då miljoner oskyldiga människor har bränts ihjäl, gasats eller på annat sätt dödats i koncentrationsläger under skilda politiska regimer som förklarat sig själva kristna, är det svårt att tro på en Gud som är både allsmäktig och god. Om han är allsmäktig, varför har han då inte förhindrat dessa utrotningar? Om han är god, varför har han då skapat en så grym värld?

… Och sedan; även om många slarviga skulle vilja återvända till fadershuset, skulle de inte veta var de skulle finna detta. I dess ställe uppstår många olika sekter, som var och en gör anspråk på att vara den enda sanningens företrädare. De förenas endast i ett avseende: att inte utöva den allomfattande kärleken för de oskyldiga som ännu är inlåsta bakom fängelsemurar eller har dött i koncentrationsläger.

… Gud gav plats för ateismen i denna världen. Bibeln lär att Gud skapade en materiell värld med bestående lagar och en ändlös kedja av orsaker och verkningar. Själv lät han andra existera. Därför var ateismens möjlighet inbyggd i skapelseplanen, och det beslöts att Kristus skulle utgjuta sitt blod för mänsklighetens synder, så var han beredd att också påta sig ateisternas synder.

Om Gud tillåter ateismen att existera, vilka är då vi som vill förbjuda den?

Vi hyser full förståelse för ateisterna.

Men ateisterna, å sin sida, måste stå till svars för vad som strider mot deras ståndpunkt: Många av dem som lider fruktansvärt i denna värld skapad av Gud älskar honom av hela sitt hjärta. Det är sant att många går till kyrkan eller bevistar gudstjänster av tradition eller vana. Men hur kan ateister förklara att de människor som lider mest ibland omfattar Gud med den mest brinnande kärlek? Hur kan de förklara vad de kristna kallar ’glädjen i Herren’, som människor känner också när de blivit slagna och torterade för sin tro och kanske har tunga kedjor på fötterna?

Religionen blomstrar i en del mycket fattiga länder. Hungriga människor samlas på söndagarna med svältande barn och sjunger till Guds lov. Varför? Hur kommer det sig att änkor gladeligen ger sin sista skärv för att Gud skall kunna tjänas med större yttre värdighet?

De frågor som ateister ställer till de kristna är rimliga. Om gud [Gud] är allsmäktig, varför låter han döden härska på jorden? Varför har han berövat mig mina mest älskade, frågar ateisten? Varför lider mitt barn eller varför dör min vän i unga år?

Men hur kan ateisterna förklara att andra människor som också blivit berövade nära anhöriga eller själva står ansikte mot ansikte med döden, accepterar tragedien med lugn, ja med glädje?

… För många är religionen bara ett av livets glädjeämnen, ett raffinemang liksom konst eller lyx. Men det finns sådana för vilka religionen betyder allt, som törstar efter Gud liksom den förtorkade marken efter flodens vatten eller efter regn. Dessa gör anspråk på att känna Gud. De säger att Han är värd att älska och värd att lita på, även om Hans vägar är mystiska och om livet är mycket svårt för dem.

Dessa människor förstår det ateistiska fenomenet. Men kan ni, ateister, förstå dem?

I september 1932 förklarade Moskvatidningen Molodaja Guardia (Den unga förtruppen), att i enlighet med den ateistiska femårsplanen skulle 1937 varje manifestation av religion definitivt vara förstörd och Guds ord vara tyst för evigt. Men detta hände inte. Tvärtom blomstrar kristendomen i många kommunistiska länder, trots långvariga motigheter och förföljelser. Varför?

Ateismen är förnuftig endast när den upptäcker skälet för en djupare tro.” Richard Wurmbrand: Svar på Moskvas Bibel, sid. 15-19.