Allting ur Evolutionens Perspektiv? Del 1: Utvecklingslärans logiska Slutsats

Allting ur Evolutionens Perspektiv?

Del 1: Utvecklingslärans logiska Slutsats

Av Mats Molén, m.fl.

Av läroplanen i naturorienterande ämnen/biologi för högstadiet år 1994 förstår vi, att eleven skall kunna ”se sig själv och andra livsformer i ett evolutionsperspektiv” (Mål att sträva mot).¹ Utvecklingstanken hävdar, som bekant, den starkes överlevnad på den svages bekostnad. Kan det vara orsaken till följande upplysning och protest: ”... om du – som jag – gärna vill ha ett samhälle, där individerna generöst och osjälviskt strävar efter det gemensamma bästa, så kan du inte räkna med någon större hjälp från den biologiska naturen.” ”Jag är en hängiven anti-darwinist när det gäller mänskligt sociala och politiska områden” (Richard Dawkins i sin bok Den Själviska Genen, 1992, s. 12 och i sin artikel i New Scientist, Vol. 174, den 27. April, 2002, s. 57).¹

Osjälviskhet och allas lika värde samt vårt gemensamma bästa ligger inte i själviskhetens konkurrensutsatta natur. I striden på liv och död har vi inte råd med dylik ”lyx”, eller...? Alltså borde ädlare känslor som dessa ha utplånats under evolutionens gång. Likväl må även handikappade tro på själva utvecklingstanken, men somliga skönjer det naturliga urvalets utfall (slutresultat): Väck med de svaga människorna också! Så måste, rimligtvis, evolutionens logiska slutsats lyda. Att värna om utrotningshotade arter och miljön ter sig därför befängt, när vi skall se oss själva och andra livsformer i ett evolutionsperspektiv, samtidigt som den starkes rätt gäller.

”Döda, äta, bajsa, själv dö, ruttna, förtäras av maskar”

Tillvaron kan te sig meningslös för den, som vuxit upp i utvecklingstankens tidevarv: ”Livet är äckligt. Jag äter och sedan går jag på toaletten, jag äter och sedan går jag på toaletten, jag äter, osv. Sedan dör jag, och jag ruttnar, och maskar äter upp mig. Visst är det äckligt! Men livet är äckligt. Jag kan inte göra något åt det. Det bara är så. Det finns inget mer” (Mats Molén: Evolutionslåset, s. 48).

Kristna kan tappa tron på Gud, när evolutionsläran slår rot: ”Jag såg hur de där varelserna oavbrutet åt, smaskade i sig, dödade, klöste med stora klor och slet i blödande kött med väldiga huggtänder. Ur käftarnas motsatta pol rann avföring ut lika oavbrutet. Under aldrig upphörande metamorfoser pågick i årmiljoner ett ätande och skitande i ett sträck. När människan dök upp skedde ingen ändring. Hon åt och sket som alla andra djur, slungade stenar, dödade, sörplade i sig blod och köttslamsor...” (samma källa och sida). De ädlare känslorna i mänskors hjärtan måste ha kommit någon annanstans ifrån; kampen på liv och död skulle aldrig ha tillåtit dem. Dock ser vi på nyheterna och överallt omkring oss, att det finare i mänskonaturen är på tillbakagång. Hur förhåller Du Dig till det?

”Gallra bort de sjuka och de misslyckade!”

Självaste Charles Darwin talade om en utgallring, som skulle förhindra omsorg om sjuka och svaga: ”Bland vildar utgallras snart de, som äro sjuka till kropp och själ, och de överlevande visa vanligen ett kraftfullt hälsotillstånd. Vi civiliserade människor göra å andra sidan vårt yttersta för att hindra utgallringen, vi bygga asyler för de orkeslösa, de lytta och de sjuka, vi stifta fattiglagar, och våra läkare anstränga sin yttersta skicklighet att till sista ögonblicket rädda hvars och ens lif. Det finnes skäl att tro, att vaccinering har räddat tusentals människor, hvilka fordom skulle i följd af svag kroppsbyggnad hafva dukat under för kopporna. Alltså fortplanta de civiliserade samhällenas sjukliga medlemmar sitt slägte. Ingen som har givit akt på de tama djurens avel, skall betvivla, att detta måste vara högeligen skadligt för människan. Det är överraskande, huru snart brist på omsorg försämrar en tam race; men, förhållandet med människan själf undantaget, är knappast någon så okunnig, att han tillåter sina sämsta djur frambringa afföda” (Menniskans Härledning och Könsurvalet, 1872, Förra Bandet, sid. 126-127).²

Tysklands nationalsocialister tog sannerligen Darwin på orden, genom att avliva ”livsodugliga element” på särskilda anstalter. ”Barmhärtighetsmord” brukar dylikt kallas för. Vem bestämmer, vilka som skall tas bort? Kanske inte så konstigt, om vissa ryser! Självbevarelsedriften gör ju, att man motsätter sig att bli dödad...

Den okränkbara lagen inombords

När allt kommer omkring, vill vi att medmänniskorna skall behandla oss enligt en självklar lag: ”Oavsett vilken ras eller politisk ideologi vi tillhör, eller om vi är ateister, taoister, kristna, muhammedaner, buddister eller hinduer, så vet vi att:

Jag vill inte att någon skall ha begär till min käraste eller till mina ägodelar (10). Jag vill inte att någon talar illa eller ljuger om mig (9). Jag vill inte att någon stjäl från mig (8). Jag vill inte att min käraste begår äktenskapsbrott (7). Jag vill inte att någon dödar mig (6). Om jag har barn, vill jag att de hedrar mig (5). Det jag sätter högst i livet vill jag lyda och ära (4-1) och inte tvingas lyda och ära det som jag inte är övertygad om är rätt (2 Mos. 20:1-17)” (Charles Axelsson: Vart Är Vi På Väg?, s. 44, betoningar i originalet).

I Andra Moseboken 20, verserna 1-17, förkunnas Guds Tio Bud, varav vi svenskar åtminstone tycks gilla de sex sista till viss del. Kanske vi rent av borde bejaka och upphöja dem, även om de strider mot evolutionens självhävdande, mordiska kärna?

Kassera foster

Åter till det naturliga urvalet! Redan före förlossningen går det numera att fastställa, huruvida fostret bär på ogynnsamma arvsanlag eller sjukdomar. Upptäckarna av DNA-molekylen, Watson och Crick, förordade utsortering av svaga individer: ”Om ett barn inte levandeförklarades förrän tre dagar efter förlossningen, kunde alla föräldrar beredas tillfälle att ta ställning medan bara ett fåtal har möjlighet under det nuvarande systemet. Läkaren kunde låta barnet dö om föräldrarna så ville och därmed spara en massa elände och lidande. Jag anser, avslutar Watson, att ett sådant synsätt är det enda förnuftiga och barmhärtiga.” Därpå talar Crick: ”... inget nyfött barn borde förklaras vara människa innan det fått sina arvsanlag undersökta. Skulle barnet inte bestå provet har det förverkat rätten att leva” (utfrågning med Watson i ”Children From the Laboratory”, Prism – American Medical Association, Maj, 1973, sid. 12-14, 33 och med Crick, Januari, 1978, Pacific News Service).³

Ord och inga visor! Passar Du inte in i vår stränga, känslobefriade mall, kasseras Du. Något att tänka på, för att effektivisera åldringsvården? Måhända vi borde bli befriade från störande ungdomar och till synes hopplösa återfallsbrottslingar på detta smidiga sätt – med en spruta i armen? Då torde ju enbart den starke överleva och utvecklingstanken säkerställa allas lycka? Går det kalla kårar längs Din rygg? Skulle Du vilja, att evolutionens logiska slutsats vore en annan – eller borde jag ha tagit upp ett annat ämne, som inte lika mycket rör vid de mest djupgående frågorna om livet?

De upphöjda siffrorna hänvisar till en förteckning referenser i sista delen av denna serie inlägg, Allting ur Evolutionens Perspektiv?