Är Du lycklig som Ateist? Avsnitt 12: Slutord

Är Du lycklig som Ateist?

Avsnitt 12: Slutord

”Vi har förståelse för de stackars ateister som måste uttala sig på befallning. Men om en värdshusvärd serverar dåligt vin kan han minska sin skuldkänsla genom att inte servera för mycket.

Sju hundra sidor av förnekelse, förnekelse av Gud, av bibeln, av det eviga livet och av mänskligheten, är att överdriva sin pliktuppfyllelse.

Ni har skrivit en tråkig bok, och det rår ni inte för. Det kunde inte bli annat. Varje människa har ett av Gud skapat vakuum i sitt hjärta. I stället för att fylla detta vakuum med Gud har ni skrivit en bok om ett vakuums struktur och skönhet.

Ni var tvungna att skriva den. Ateistiska böcker är de enda dokument som finns om ateism medan däremot ’Vår Herre har skrivit sitt löfte om uppståndelse inte bara i böcker utan i varje blad som slår ut om våren’ (Luther).

Ja, er bok är tråkig. Men den är också ett gift för de själar som inte har frihet att lära känna religiösa böcker och på så sätt få kunskap om sanningen. Ni liknar en person som bedrar fjärilslarver genom att inbilla dem att alla deras strävanden är förgäves: de blir ändå aldrig fjärilar. Ni säger till knoppar att de aldrig kommer att slå ut. Ni dödar människosjälar genom att inbilla dem att de inte är förutbestämda att bli Kristus-lika i detta livet och att komma till paradiset för all evighet.

Jag vill inte förolämpa er. Jag vill bara få er att inse er oerhört farliga roll. Ni är värre än mördare, ty mördare dödar bara kroppen. Ni mördar själar, gör dem oförmögna att glädjas åt Gud.

Därför ger jag er samma råd som Sonja gav mördaren Raskolnikov [i Dostojevskijs roman Brott och Straff]: ’Stå upp. Gå genast ut och ställ dig vid skiljevägen; böj dig sedan ned och kyss jorden som du har besudlat och buga sedan mot hela världen, mot alla fyra väderstrecken, och säg högt till vart och ett ’jag har dödat’. Då ger dig Gud livet tillbaka. Kommer du att gå? Kommer du att gå?’

Jag böjer mig själv inför er därför att jag själv har dödat själar i det förgångna.

Liksom ni var jag ateist intill den dag då jag kom till sans och bokstavligen gjorde som Sonja hade sagt. Nu bävar jag inför det liv av våld och lidande som väntar er om ni fortsätter att förneka Gud. Kristus fann mig och räddade mig från ateismen, från förbrytelse. Samma väg ligger öppen för er.

Kommer ni att gå? Kommer ni att gå?” Samma, sid. 203-204.

Pastor Wurmbrand ledde, fram till sin död, Martyrernas Röst/International Christian Association, vars syfte är att stötta förföljda kristna världen över och visa på en underbar evighet. Besök gärna den svenska hemsidan: www.missionenmr.se. Gåvor till verksamheten tas tacksamt emot på plusgirokonto 85 78 65-0, Missionen Martyrernas Röst, eller på bankgirokonto 262-7495. Brevadress: Missionen Martyrernas Röst, Box 118, 771 23  LUDVIKA.

Med ”martyr” menas kristet blodsvittne, det vill säga en person, som dödas för sin tros skull. Ordet ”martyr” har på senare år orättmätigt fått en dålig klang, genom självmordsbombare. Pastor Wurmbrands organisation är fredlig och påtvingar ingen sina övertygelser.

Är Du religiös på detta sätt?

I sammanhanget bör vi minnas människans inneboende, starka religiositet. Många tillber idrottshjältar vid framgång (och skäller på dem vid motgång...), andra har rockidoler närmast hjärtat. Även ateister dyrkar sådana man upphöjer: ”Ateismen är, trots sitt namn, en superreligiös filosofi med människan (humanismen) som högsta gud och standard. Den har den hedniska gudsdyrkans alla attribut. Man tillbeder blint sina ledare och den s.k. vetenskapen. Man gör t.o.m. bilder av både döda och levande ledare, går i procession med gudsfilosofins standardtecken, bygger altare över sina människogudars gravar, samt vallfärdar dit på sina högtidsdagar. Tillbedjan uttrycks alltid i lydnad.

Såsom ’påvens vilja intager förnuftets ställe’ för katoliken (PÅVE NICHOLAS, Dist. 96) överlämnar ateisten kritiklöst sitt förstånd och förnuft till sina ledare och deras religiösa evolutionstro med tillbedjan av skapelsen” (Charles Axelsson: Mikael Träder Upp, s. 53).

Läs om Räddaren och räddningsplanen!

Mitt i nyhetsmedias rapportering om krig och rykten om krig, pest och naturkatastrofer, behöver vi ljus, uppmuntrande läsning. Här följer utdrag ur två underbara böcker, som Du kan få gratis med en fri brevkurs från Norge (se under För vidare Funderande och Studerande sist i denna skrift). Det första verket heter Stegen till Kristus: ”Naturen och Bibeln vittnar båda om Guds kärlek. Vår himmelske Fader är källan till allt liv, all kunskap och all glädje. Betrakta naturens skönhet och under. Se, hur fullkomligt allt har anpassats, inte bara för människans utan också för alla andra skapade varelsers livsmöjligheter och lycka. Solsken och regn som uppfriskar och gläder marken och allt som lever på den. Allt vittnar om Guds kärlek, om honom som är alltings Skapare och som ser till alla sina skapade varelsers dagliga behov. Om detta talar psalmisten i den vackra psalmen:

’Allas ögon vänta efter dig,

och du giver dem deras mat i rätt tid.

Du upplåter din hand

och mättar allt levande med nåd.’

Ps. 145:15, 16

Gud skapade människan fullkomlig, syndfri och lycklig. På den ursprungliga, underbart vackra jorden fanns ingenstans någon skugga av förbannelse. När människan överträdde Guds kärlekslag, drabbades världen av sorg och död. Ändå uppenbarar sig Guds kärlek även i det lidande som synden fört med sig. Bibeln säger att Gud förbannade jorden för människans skull. 1 Mos. 3:17, 18. Törnen och tistlar, de svårigheter och motgångar som fyller människans liv med arbete och bekymmer, skulle komma att tjäna till hennes bästa. Det var Guds avsikt att de skulle bidra till att lyfta henne ur den förnedring och den olycka i vilken hon störtats genom synden. Fastän världen drabbats av förfall genom synden är den ändå inte helt uppfylld av lidande och sorg. I själva naturen finner vi mycket som ger hopp och tröst. Även tistlarna bär blommor och törnbuskarna rosor” (sid. 9-10, storstilsutgåvan från 1982).

Den andra, mästerliga boken heter Vändpunkten: ”’Man skall giva honom namnet Emmanuel … Gud med oss.’ Ljuset från ’kunskapen om Guds härlighet’ visar sig ’i Kristi ansikte’. Av evighet var Herren, Jesus Kristus, ett med Fadern, han var ’Guds egen avbild’, avbilden av hans storhet och härlighet, ’hans härlighets återsken’. Det var för att uppenbara denna härlighet som han kom till denna värld. Till denna av synden förmörkade jord kom han för att uppenbara Guds kärleks ljus, han kom för att bli ’Gud med oss’. Därför profeterades det också om honom ’man skall giva honom namnet Emmanuel’.

Genom att komma för att bo ibland oss skulle Jesus uppenbara Gud för både människor och änglar. Han var Guds ord – Guds tanke som gjordes hörbar. I sin bön för sina apostlar säger han: ’Jag har kungjort för dem ditt namn.’ ’En Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet’ – ’på det att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem, och jag i dem.’ Men det var inte bara av hänsyn till människorna som denna uppenbarelse gavs. Vår lilla värld är universums lärobok. Guds nåds avsikt, den återlösande kärlekens gåva är något som också änglarna vill ’skåda in’ i och detta kommer att bli föremål för deras studium genom ändlösa tidsåldrar. Både de återlösta och de ickefallna väsendena kommer att i Kristi kors finna ämne för sin forskning och sin sång. Det skall visa sig att den härlighet som lyser från Jesu ansikte är den självuppoffrande kärlekens härlighet. I ljuset från Golgata avslöjas att den självförnekande kärlekens lag är livets lag både för jorden och himmelen och att den kärlek som inte söker ’sitt eget’ har sitt ursprung i Guds väsen. I honom som var saktmodig och ödmjuk uppenbarades de egenskaper som kännetecknar honom som bor i ett ljus dit ingen kan komma ” (sid. 15-16 av 839!).

”Den gudomliga kärleken har satts i rörelse ända ned till dess ofattbara djup för människornas skull. Änglar förundrar sig över att hos dem som fått ta emot en så stor kärlek, bara se en ytlig tacksamhet. Änglar förundrar sig över människornas ringa uppskattning av Guds kärlek. Himmelen är upprörd över den försummelse som visas för människor. Vill vi veta hur Kristus ser på detta? Hur skulle en far eller mor känna det om de visste att deras barn, som gått vilse i köld och snö, överlämnats att omkomma av dem som går förbi och som kunde ha räddat det? Skulle de inte bli fruktansvärt bedrövade, ytterligt upprörda? Skulle de inte fördöma dessa mördare med en vrede lika het som deras tårar, lika intensiv som deras kärlek? Varje människas lidande är Guds barns lidande, och de som inte räcker ut någon hjälpande hand till sina medmänniskor som går mot sin undergång, väcker hans rättfärdiga vrede. Detta är Lammets vrede. Till dem som påstår sig ha gemenskap med Kristus men som har varit likgiltiga för sina medmänniskors behov, kommer han på domens stora dag att säga: ’Jag vet icke, varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.’ – Luk. 13:27.” – Vändpunkten, sid. 829-830.

”Guds oskyldiga Son hängde på ett kors. Hans kropp var sargad av gisselslag. Hans händer som så ofta räckts ut för att välsigna, var nu fastspikade vid korset. Hans fötter som trampat otaliga steg för att utföra kärlekens tjänster, var fastspikade vid samma kors. Detta konungsliga huvud var sargat av törnekronan. Dessa darrande läppar formades till ett fasans rop. Allt som han uthärdade, blodsdropparna som flöt ned från hans panna, hans händer och hans fötter, den plåga som sargade hans kropp och den ohyggliga ångest som fyllde hans själ, då Faderns ansikte doldes – talar till varje människa och förklarar: det var för dig Guds Son samtyckte till att bära denna syndens börda. Det var för dig han bröt dödens välde och öppnade paradisets portar. Han som stillade de vreda vågorna och vandrade fram på det stormupprörda vattnet, han som kom demoner att darra och sjukdom att fly, som öppnade de blindas ögon och återkallade de döda till liv, ger sig själv att offras på ett kors och detta av kärlek till dig. Han som bär världens synd uthärdar den gudomliga rättvisans vrede och blir för din skull till synd.” – Vändpunkten, s. 760.

Livets Furste

”Natten till veckans första dag hade sakta släpat sig fram. Den mörkaste tiden alldeles före daggryningen hade kommit. Jesus var ännu fånge i sin trånga grav. Den stora stenen låg på sin plats [framför gravens öppning]. Det romerska sigillet [på stenen] var inte brutet. De romerska soldaterna stod på sin post. Här fanns också osynliga iakttagare. Skaror av fallna änglar hade samlats omkring platsen. Om det hade varit möjligt, skulle mörkrets furste med sin här av fallna änglar för alltid ha hållit den grav förseglad i vilken Guds Son låg. Men en himmelsk härskara omringade gravplatsen. Änglar som utmärkte sig för särskilt stor makt bevakade graven och väntade på att få bjuda Livets furste välkommen.

’Då blev det en stor jordbävning; ty en Herrens ängel steg ned från himmelen.’ Med särskilda maktbefogenheter hade denne ängel lämnat den himmelska världen. De klara strålarna av Guds härlighet gick framför honom och upplyste hans väg. ’Han var att skåda såsom en ljungeld, och hans kläder voro vita som snö. Och väktarna skälvde av förskräckelse för honom och blevo såsom döda.’

Var finns nu, ni präster och rådsherrar, er vaktstyrkas makt? Tappra soldater som aldrig fruktat för mänsklig makt ligger nu som fångar som tagits utan svärd eller spjut. Det ansikte i vilket de ser in, är inte en dödlig krigares, utan dens ansikte som är den mäktigaste i Herrens här. Denne budbärare är den som intar den position som Satan miste vid sitt fall. Det var han som från Betlehems höjder förkunnade Kristi födelse. Jorden bävar i det att han närmar sig. Mörkrets härskaror flyr. När han rullar bort stenen ser det ut som om himmelen kommer ner till jorden. Soldaterna ser hur han sopar undan stenen som om den vore ett gruskorn och hör honom ropa: Guds Son, kom ut! Din Fader kallar dig. De ser Jesus komma fram ur graven och hör honom förkunna över den rämnade graven: ’Jag är uppståndelsen och livet.’ Då han kommer fram i majestät och härlighet böjer sig änglaskaran inför Återlösaren och välkomnar honom med lovsång. ...

Jesus kom förhärligad ut ur graven. Den romerska vaktstyrkan såg honom. Deras blickar var som fastnaglade vid honom som de nyss hade hånat och plågat. I detta förhärligade väsen såg de fången som de hade sett i domsalen, den som de hade klätt i törnekronan. Detta var han som hade överlämnat sig utan motstånd åt Pilatus och Herodes, han som låtit sin kropp sönderslitas av fruktansvärda piskslag. Detta var han som hade spikats vid korset, och det var åt honom som prästerna och rådsherrarna fulla av självtillfredsställelse hade skakat på huvudet och sagt: ’Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa.’ – Matt. 27:42. Det var han som de hade lagt i Josefs nya grav. Befallningen från himmelen hade löst fången. Bergmassiv staplade ovanpå varandra över hans grav skulle inte ha kunnat hindra honom från att komma ut.” – Vändpunkten, sid. 785-787.

”Under det att apostlarna fortfarande stirrade uppåt [vid Kristi himmelsfärd] hördes röster som talade till dem som den ljuvaste musik. De vände sig om och såg två änglar i mänsklig gestalt som talade till dem och sade: ’I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen.’ Dessa änglar tillhörde den grupp som hade väntat i en lysande sky för att följa Jesus till hans himmelska hem. Som de mest upphöjda av änglaskaran var det dessa två, som hade kommit till graven vid Jesu uppståndelse. De hade varit med honom under hela hans liv på jorden. Med ivrig längtan hade hela himmelen väntat på avslutningen av hans vistelse i en värld som var vanställd av syndens förbannelse. Tiden hade nu kommit då det himmelska universum skulle ta emot sin konung. Längtade inte de två änglarna efter att kunna ansluta sig till skaran som bjöd Jesus välkommen? Men av medlidande och kärlek till dem som han hade lämnat kvar, väntade de för att ge dessa tröst. ’Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull, som skola få frälsning till arvedel.’ – Hebr. 1:14.

Jesus hade farit upp till himmelen i mänsklig gestalt. Apostlarna hade sett molnet ta emot honom. Samme Jesus som hade vandrat och talat och bedit tillsammans med dem, han som hade brutit brödet tillsammans med dem, som hade varit med dem i deras båtar på sjön och som just den dagen tillsammans med dem hade arbetat sig uppför Oljebergets sluttningar, denne samme Jesus hade nu gått för att sitta på sin Faders tron. Änglarna hade försäkrat dem om att just han som de hade sett fara upp till himmelen skulle komma tillbaka på samma sätt som han farit upp. Han skall komma ’med skyarna, och allas ögon skola se honom’. ’Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå.’ ’Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.’ – Upp. 1:7; 1 Tess. 4:16; Matt. 25:31. Så kommer Herrens löfte till apostlarna att uppfyllas: ’Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är, där skolen I ock vara.’ – Joh. 14:3. Med all rätt kunde apostlarna glädja sig i hoppet om sin Herres återkomst.” – Vändpunkten, sid. 835-836.

”Från de himmelska glädjescenerna [vid Jesu segerrika intåg] kommer tillbaka till oss på jorden ekot av Jesu egna, storslagna ord: ’Jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.’ – Joh. 20:17. Familjen i himmelen och familjen på jorden har förenats [genom Jesu gärning och frivilliga offerdöd i vårt ställe för våra synders skull]. Det var för oss som vår Herre for upp till himmelen, och för oss lever han.” – Vändpunkten, s. 839.

Livet har visst en mening. Denna mening är frälsning genom Jesus Kristus! Därmed blir man lycklig – även som före detta ateist!

För vidare funderande och lärande

Besök www.genesis.nu och http://medlem.spray.se/exnihilo och tag del av andra kreationisters (skapelsetroendes) sakskäl! Där kan man även köpa material om spörsmålet skapelse kontra evolution, såsom tidskriften Genesis. Se också: www.evolutionfacts.com och www.amazingdiscoveries.org. Evolution Facts är en jättelik samling invändningar mot utvecklingstanken. Bara ett fåtal av dem har formulerats av skapelsetroende, resten av evolutionister (utvecklingstroende)!

Svenskt material på nätet: www.endtime.net, klicka på ”Svenska” som språk på startsidan. Besök också www.stepstolife.org och klicka på ”Bible Studies”, respektive ”Library”, för svenska texter (står under ”Swedish/Svenska”). På www.mefag.com kan Du läsa bidraget Fakta om Framtiden, som anknyter till Bibelns förutsägelser om just framtiden (klicka på den svenska flaggan på startsidan).

För en gratis brevkurs i kristen tro (utan förpliktelse, kan avbrytas när som helst) på norska, svenska eller engelska, se www.livingwater.no eller skriv till: Levende Vann, Daniel och Silvia Pel, Ringelia, Bølbekkveien 8, N-2860 Hov, NORGE. E-post: danielsilvia@livingwater.no. Kursen besvarar sådana frågor som dem om lidandet och ondskan, tillståndet i döden och Bibelns förutsägelser om vår tid. Som omistlig, kostnadsfri bredvidläsning ingår klassiska böcker, i strålande svensk översättning, om Kristus och näraliggande ämnen (Du har precis läst utdrag ur dem ovan!).