Är Du lycklig som Ateist? Avsnitt 2: Ateismens Rimlighet

Är Du lycklig som Ateist?

Avsnitt 2: Ateismens Rimlighet

”Ateister bör först och främst veta att vi kristna inte är deras fiender utan deras bästa vänner. Vi omfattar ateisterna med kärlek. Och kärleken förstår, visar förståelse.

Vi är inte förvånade över att det finns ateister.

I vårt århundrade [1900-talet], då miljoner oskyldiga människor har bränts ihjäl, gasats eller på annat sätt dödats i koncentrationsläger under skilda politiska regimer som förklarat sig själva kristna, är det svårt att tro på en Gud som är både allsmäktig och god. Om han är allsmäktig, varför har han då inte förhindrat dessa utrotningar? Om han är god, varför har han då skapat en så grym värld?

… Och sedan; även om många slarviga skulle vilja återvända till fadershuset, skulle de inte veta var de skulle finna detta. I dess ställe uppstår många olika sekter, som var och en gör anspråk på att vara den enda sanningens företrädare. De förenas endast i ett avseende: att inte utöva den allomfattande kärleken för de oskyldiga som ännu är inlåsta bakom fängelsemurar eller har dött i koncentrationsläger.

… Gud gav plats för ateismen i denna världen. Bibeln lär att Gud skapade en materiell värld med bestående lagar och en ändlös kedja av orsaker och verkningar. Själv lät han andra existera. Därför var ateismens möjlighet inbyggd i skapelseplanen, och det beslöts att Kristus skulle utgjuta sitt blod för mänsklighetens synder, så var han beredd att också påta sig ateisternas synder.

Om Gud tillåter ateismen att existera, vilka är då vi som vill förbjuda den?

Vi hyser full förståelse för ateisterna.

Men ateisterna, å sin sida, måste stå till svars för vad som strider mot deras ståndpunkt: Många av dem som lider fruktansvärt i denna värld skapad av Gud älskar honom av hela sitt hjärta. Det är sant att många går till kyrkan eller bevistar gudstjänster av tradition eller vana. Men hur kan ateister förklara att de människor som lider mest ibland omfattar Gud med den mest brinnande kärlek? Hur kan de förklara vad de kristna kallar ’glädjen i Herren’, som människor känner också när de blivit slagna och torterade för sin tro och kanske har tunga kedjor på fötterna?

Religionen blomstrar i en del mycket fattiga länder. Hungriga människor samlas på söndagarna med svältande barn och sjunger till Guds lov. Varför? Hur kommer det sig att änkor gladeligen ger sin sista skärv för att Gud skall kunna tjänas med större yttre värdighet?

De frågor som ateister ställer till de kristna är rimliga. Om gud [Gud] är allsmäktig, varför låter han döden härska på jorden? Varför har han berövat mig mina mest älskade, frågar ateisten? Varför lider mitt barn eller varför dör min vän i unga år?

Men hur kan ateisterna förklara att andra människor som också blivit berövade nära anhöriga eller själva står ansikte mot ansikte med döden, accepterar tragedien med lugn, ja med glädje?

… För många är religionen bara ett av livets glädjeämnen, ett raffinemang liksom konst eller lyx. Men det finns sådana för vilka religionen betyder allt, som törstar efter Gud liksom den förtorkade marken efter flodens vatten eller efter regn. Dessa gör anspråk på att känna Gud. De säger att Han är värd att älska och värd att lita på, även om Hans vägar är mystiska och om livet är mycket svårt för dem.

Dessa människor förstår det ateistiska fenomenet. Men kan ni, ateister, förstå dem?

I september 1932 förklarade Moskvatidningen Molodaja Guardia (Den unga förtruppen), att i enlighet med den ateistiska femårsplanen skulle 1937 varje manifestation av religion definitivt vara förstörd och Guds ord vara tyst för evigt. Men detta hände inte. Tvärtom blomstrar kristendomen i många kommunistiska länder, trots långvariga motigheter och förföljelser. Varför?

Ateismen är förnuftig endast när den upptäcker skälet för en djupare tro.” Richard Wurmbrand: Svar på Moskvas Bibel, sid. 15-19.

Är Du lycklig som Ateist? Avsnitt 1: Endast det energibärande Ljuset kan bestå

Är Du lycklig som Ateist?

Avsnitt 1: Endast det energibärande Ljuset kan bestå 

Av Richard Wurmbrand, m.fl.

Vad skulle Du ha gjort, om Du först plågats av nationalsocialister under en fängelsevistelse (trots att Du inte gjort något galet), och därefter av internationalsocialister (kommunister) under en ny fängelsevistelse (trots att Du varit lika oskyldig)? Hur hade Du reagerat, då Du sett kommunister, angivna av sina egna, slås skoningslöst i fängelset av sina tidigare kamrater? Hade Du alls överlevt och dessutom med vettet i behåll? Luta Dig nu bekvämt tillbaka och insup, ja, ”ät” omistliga visdomsord, nedtecknade i kärlek, från en sådan före detta fånge! Det kan gott hända, att de vänder upp och ned på hela Dig, på ett positivt sätt. Sedan kan Du säkert besvara frågan ovan! (Inom hakparenteser har sammanställaren skrivit in smärre rättningar.)

Intressant i sammanhanget är ordet ”ateists” betydelse. Det kommer av två grekiska ord, a, som betyder utan och Theos, som betyder Gud. Rubriken kunde därför skrivas om så här: Är Du lycklig utan Gud?

Detta tål att tänka på i Sverige, där vi har ett slags omvänt apartheid: Frivillig skiljsmässa från Gudomen. I Syd-Afrika, under rasåtskillnadens sorgliga dagar, delades samhället upp i sådant, som var endast för vita och sådant, som endast var för icke-vita.

I Sverige behandlar vi Gud sämre, än vita sydafrikaner behandlade icke-vita sydafrikaner. Människor med annan hudfärg där skulle minsann veta hut. Hos oss, däremot, får inte ens Gud finnas i sinnevärlden; religionen skall vara så privat, att den aldrig märks. Författarna till Moskvas Bibel skulle, med andra ord, ha trivts som fisken i vattnet här!

Svar på Moskvas Bibel

I det Gudsförnekande Sovjetunionen utgav den kommunistiska världen sin ”heliga skrift”, Ateistens Handbok, 1961, genom Moskvas Vetenskapsakademi. Verket kom att spridas även utrikes. Den i nationalsocialistiska (nazistiska) och internationalsocialistiska (kommunistiska) fängelser för sin kristna tro torterade, judefödde, rumänske pastorn Richard Wurmbrand hade en hel svarsbok att säga om detta kollektivarbete av en rad fackmän (besök hans organisations svenska hemsida, www.missionenmr.se, och läs om dess stöd för förföljda kristna). Här saxas en rad guldkorn ur Svar på Moskvas Bibel (Lindfors Nya Bokförlag, Köping. Köping 1979. ISBN: 91-7268-101-2). Efter Sovjetväldets sammanbrott har ryssarna vänt sig till Gud. Eftersom det sovjetiska tänkandet är tämligen orubbat i Sverige, tål dessa rader att läsas. Visst känner Du igen Dig i följande beskrivning:

”Från skolans lägsta klasser till universitetet, i radio och TV, i filmer och på ateistiska massmöten, överallt propageras idéerna i denna bok. Och när en ateist dör, hålls begravningstalet i överensstämmelse med den kommunistiska bibelns lära, och den sörjande familjen försäkras att den döde är död för alltid, att det inte finns någon tröst för dem som söker tröst, att de som skilts aldrig blir återförenade mer, att det inte finns någon Gud och inte något sådant som ett evigt liv.

Boken syftar främst till att visa att det inte finns någon Gud. Vi skulle kunna svara mycket enkelt med en fråga: om det inte finns någon Gud, hur kommer det sig då att det finns får? Frågan ställdes faktiskt vid ett ateistiskt möte i Ryssland. Föreläsaren hade förklarat att livet här på jorden började spontant och hade utvecklats genom naturligt urval, och att i den hårda kampen för att överleva endast de djur överlevde som var starkare och snabbare än de andra, medan de svagare dukade under.

En troende frågade: ’Men hur kom det sig att fåren överlevde, att de inte uppslukades av vargarna? Varginnan föder fem till sex vargungar om året, tackan föder endast ett lamm om året. Det innebär en övervikt av 5 till 1 för den starkare som har skarpa tänder, vassa klor och styrka och snabbhet. Fåret saknar tillräckliga försvarsmöjligheter. Hur kommer det sig att det då fortfarande finns får? I dag skyddar människorna dem. Djurvärlden existerade innan människan framträdde. Vilka skyddade fåren då? Man kan förklara mycket utan att återgå till hypotesen om Guds existens. Men fåren med sina fyra ben kunde inte existera utan Honom liksom Kristi älskade fårahjord som varit försvarslös mot grymma förföljare sedan den första kyrkan bildades.’

Svaret som denne troende fick var några års sovjetiskt fängelse.

… Medlemmar av Sovjetunionens Vetenskapsakademi har skrivit nära 700 sidor för att bevisa att religionen i allmänhet och kristendomen i synnerhet är falsk. Låt oss försöka förstå dem och besvara alla de frågor de ställer. Artigheten och kärleken bjuder oss att acceptera utmaningen.

Ateisternas bibel är tråkig. I själva verket skulle det inte kunna vara annorlunda. Ingen kan bli lyrisk eller gripas av hänförelse för ateismen. Ateismen är en förnekelse. Vem kan bli entusiastisk för något negativt? Religionen har inspirerat kompositörer, målare, bildhuggare, poeter. Ateismen, genom själva dess negativa väsen, kan inte inspirera konstnärer att skapa stora verk. Ateismen bär inga vingar.

Enligt dess doktrin är människorna endast stoft och skugga – materia blott. Vilken kraft har materia att förstöra religionen? Kan materia väcka passioner till liv i kampen för ideal, när ideal, som inte är materia, enligt definitionen är ingenting?

Moskvabibeln tillgriper även bedrägliga metoder och ett våldsinflammerat språk vilket föga anstår en akademi för vetenskap.

Vi skall i görligaste mån undvika alla tröttsamma pseudovetenskapliga argument. Vi skall svara – också dem som möter oss med ironi eller förtal – med kärlek och hänsyn.

Vi kan gott unna oss detta eftersom goda skäl inte fruktar många hammarslag. I Paris finns ett monument över hugenotterna som visar ett städ och ett antal sönderbrutna hammare. Inskriptionen lyder: ’Hamra på, ni fientliga [fientligt] sinnade. Era hammare bryts sönder; Guds städ håller.’

Vi kan unna oss denna inställning eftersom våra tankar inte kommit till oss lättvindigt och eftersom vi anser det vara en förmån att utsättas för kritik. Det innebär en svaghet för ateismen i kommunistländerna att den där utövar diktatur. Hur kan den som inte utsätts för kritik veta att han har rätt?

I alla kristna länder i väst har ateismen full frihet att utöva sin propaganda. Kristendomen har inte den minsta anledning att frukta det. I fri debatt kan endast kristendomen vinna. Tänk er två rum skilda åt genom en tjock gardin. I det ena rummet är det mörkt, i det andra ljust. Om gardinen dras upp, är det inte mörkret som härskar. Mörkret kan inte övervinna ljuset ens från ett flämtande stearinljus, eftersom mörkret saknar energi. Endast ljuset, som bär energi, kan bestå. Rummet som sålunda var försänkt i mörker blir synligt, förändrat tack vare ett brinnande ljus.

De kristna har inte fruktat vare sig kommunistiska fängelser eller hot om tortyr. Inte heller fruktar vi ateistiska böcker. I idéernas kamp kan den slutliga segern endast bli vår.” Richard Wurmbrand: Svar på Moskvas Bibel, sid. 11-14.

Allting ur Evolutionens Perspektiv? Del 6: Mera om Fysikens grundläggande Lagar och Världsalltet

Allting ur Evolutionens Perspektiv?

Del 6: Mera om Fysikens fyra grundläggande Lagar och Världsalltet

På nytt läser vi i Vakttornets i långa stycken strålande häfte om skapelsen: ”Vi kan också se på den kosmiska världen: Små avvikelser i styrkan hos den elektromagnetiska kraften skulle påverka solen och därmed ändra det ljus som når jorden, vilket skulle försvåra fotosyntesen hos växterna eller göra den omöjlig. Sådana avvikelser skulle också kunna ändra vattnets unika egenskaper som har avgörande betydelse för livet. Återigen ser vi att vår existens är beroende av att den elektromagnetiska kraften är så exakt avpassad.” Finns det en Skapare…, sid. 17-18.

Anm.: Tillfälligheternas spel under en evolutions årmilliarder måste lyckas omgående, för att skapa (!) de nödvändiga förutsättningarna för liv. Detsamma skulle gälla under en Skapares danande. En Gud, som över huvud taget förmår åstadkomma något så otroligt som ett världsallt, skulle ha känt till dessa begränsningar och rättat Sig efter dem.

”Lika viktigt är styrkeförhållandet mellan elektromagnetismen och de andra tre krafterna. Fysiker har till exempel beräknat att den elektromagnetiska kraften är 10.000.000.000. 000.000.000.000.000.000.000.000.000.000 (10⁴⁰) gånger starkare än gravitationen. Man skulle kunna tro att det inte skulle bli så stor förändring om man lade till en enda nolla (10⁴¹), men det skulle betyda att gravitationen blev proportionellt svagare, och dr. Reinhard Breuer förklarar vad följden skulle bli: ’Med svagare gravitation skulle stjärnorna vara mindre, och gravitationstrycket i deras inre skulle inte göra temperaturen tillräckligt hög för att kärnreaktioner skulle äga rum: solen skulle inte kunna skina.’ Du kan föreställa dig vilka konsekvenser det skulle få för oss!

Vad skulle hända om gravitationen var proportionellt starkare, så att talet hade bara 39 nollor (10³⁹)? Breuer fortsätter: ’Enbart den lilla ändringen skulle drastiskt reducera den förväntade livstiden för en stjärna som solen.’ Andra forskare menar att den fina avpassningen är ännu mer exakt.

Två anmärkningsvärda egenskaper hos vår sol och andra stjärnor är att de producerar energi under lång tid och är stabila. En enkel illustration kan belysa detta. Vi vet att det behövs exakt rätt förhållande mellan bränsle och luft för att en bilmotor skall fungera effektivt. Ingenjörer konstruerar komplicerade mekaniska system och datasystem för att ge motorn bästa möjliga prestanda. Om det förhåller sig så med en enkel motor, hur är det då med stjärnorna, till exempel vår sol, som har en effektiv ”förbränning”? De viktiga krafter som är inbegripna är exakt avpassade, fullkomligt avvägda för att gynna livet. Är den precisionen bara en tillfällighet? Mannen Job, som levde i forna dagar, fick frågan: ’Påbjöd du de regler som styr himlarna eller fastställde du naturlagarna på jorden?’ (Job 38:33, The New English Bible) Ingen människa gjorde det. Varifrån kom då precisionen?

De två Kärnkrafterna

Universums uppbyggnad förutsätter mycket mer än bara exakt avpassning av styrkan hos gravitationskraften och den elektromagnetiska kraften. Två andra fysiska krafter påverkar också vårt liv.

Dessa två krafter verkar i atomkärnan, och de vittnar om förutseende. Tänk på den starka kärnkraften (starka växelverkan) som håller samman protonerna och neutronerna i atomkärnan. Tack vare denna sammanhållning kan olika grundämnen bildas – lätta (till exempel helium och syre) och tunga (till exempel guld och bly). Det tycks vara så att om denna sammanhållande kraft bara var två procent svagare, skulle det endast finnas väte. Skulle vårt liv påverkas? Ja, om universum saknade väte, skulle vår sol inte ha det bränsle den behöver för att kunna sända ut livgivande energi. Dessutom skulle vi förstås inte ha vare sig vatten eller mat, eftersom väte är en viktig beståndsdel i båda fallen.” Finns det en Skapare…, sid. 18-20.

Anm.: Känner Du igen mönstret: Åstadkom genast en fulländad skapelse, om det skall bli någon!

”Den fjärde kraften i det här dryftandet, den svaga kärnkraften (svaga växelverkan), styr det radioaktiva sönderfallet. Den påverkar också den termonukleära aktiviteten i vår sol. ”Är den kraften exakt avpassad?” kanske du undrar. Matematikern och fysikern Freeman Dyson förklarar: ’Den svaga växelverkan är miljoner gånger svagare än … [den starka]. Den är exakt så svag att vätet i solen brinner i långsam och jämn takt. Om den svaga växelverkan var mycket starkare eller mycket svagare, skulle alla livsformer som är beroende av solliknande stjärnor vara i fara.’ Ja, den exakta förbränningstakten gör att jorden hålls varm – men inte brinner upp – och vi hålls vid liv.

… Mer skulle kunna sägas, men du förstår säkert tanken. De fyra fundamentala krafterna är förunderligt fint avpassade. ’Överallt omkring oss tycks vi se bevis för att naturen har fått det att stämma precis’, skrev professor Paul Davies. Ja, den exakt avpassade styrkan hos de fundamentala krafterna är förutsättningen för solens existens och aktivitet. Den är förutsättningen för att vår underbara planet med dess livsuppehållande vatten, den livsnödvändiga atmosfären och alla de värdefulla grundämnena skall finnas till. Men fråga dig: Hur har avpassningen kunnat bli så exakt? Hur uppstod den?

Idealiska förhållanden för jorden

Vår existens kräver precision också i andra avseenden. Tänk på jordens mått och dess läge i förhållande till resten av vårt solsystem. I bibelboken Job ställs följande frågor som manar till ödmjukhet: ’Var befann du dig, när jag grundade jorden? … Vem fastställde dess mått – ifall du vet det?’ (Job 38:4, 5) Mer än någonsin tidigare kräver de här frågorna ett svar. Varför det? På grund av de häpnadsväckande upptäckter man gjort när det gäller jorden – upptäckter som bland annat gäller dess storlek och dess läge i vårt solsystem.

Man har inte funnit någon planet lik jorden någonstans i universum. Somliga forskare framhåller visserligen indirekta bevis för att vissa stjärnor har objekt som kretsar i en bana runt dem och som är hundratals gånger större än jorden. Men jorden har exakt rätt storlek för att göra mänskligt liv möjligt. I vilken bemärkelse? Om jorden var något större, skulle gravitationen vara starkare, och vätet, som är en lätt gas, skulle då ansamlas och inte kunna undkomma jordens gravitation. Atmosfären skulle vara ogästvänlig för liv. Om jorden däremot var något mindre, skulle det livsuppehållande syret försvinna och ytvattnet dunsta. I båda fallen skulle mänskligt liv på jorden vara omöjligt.

Jorden befinner sig också på perfekt avstånd från solen, något som är väsentligt för livet. Astronomen John Barrow och matematikern Frank Tipler studerade ’förhållandet mellan jordens radie och avståndet till solen’. De kom till den slutsatsen att mänskligt liv inte skulle kunna existera, ’om förhållandet var aldrig så lite annorlunda än det är enligt observationerna’. Professor David L. Block säger: ’Beräkningarna visar att om jorden hade befunnit sig bara 5 procent närmare solen, skulle det ha uppstått en okontrollerad växthuseffekt [överhettning av jorden] för omkring 4.000 miljoner år sedan. Om jorden å andra sidan hade befunnit sig bara 1 procent längre bort från solen, skulle det ha inträffat en okontrollerad nedisning [större delen av jorden skulle ha täckts av enorma mängder is] för omkring 2.000 miljoner år sedan.’ – Our Universe: Accident or Design?

Något annat som vittnar om precision är jordens rotationshastighet. Jorden roterar kring sin axel med ett varv per dygn, exakt rätt hastighet för att ge moderata temperaturer. Venus’ rotation tar 243 dygn. Tänk om jorden tog lika lång tid på sig! Vi skulle inte kunna överleva de extrema temperaturer som så långa dagar och nätter skulle ge.

[Ett bevis för sex bokstavliga 24-timmarsdygn, plus en lika lång vilodag, under skapelseveckan! Jämför Sabbatsbudet: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.” Andra Moseboken 20:8-11. På den sista dagen i skapelseveckan, efter slutfört verk, instiftade Herren vilodygnet, Sabbaten, som minne av skapelsen. Detta skedde långt före judarnas framträdande. Han skulle inte ha bett oss att följa veckoordningen, med vilodagen, om skapelsen inte skett, eller om skapelsedagarna varit längre, än våra 24-timmarsdygn. Gud är inte oresonlig!]

En annan viktig detalj är jordens bana runt solen. Kometer har en starkt elliptisk [av grekiskans elleipein utelämna, såsom vid utelämnandet av ord, förkortade ord, eller uttryck. Här med betydelsen långrund] bana. Vi kan vara glada att jorden inte har det. Dess bana är nära nog cirkelrund. Också det bidrar till att vi slipper uppleva extrema temperaturer.

Vi får inte heller glömma solsystemets läge. Om vårt solsystem låg närmare centrum av Vintergatan, skulle gravitationen från närliggande stjärnor rubba jordens omloppsbana. Om det däremot låg i själva utkanten av vår galax, skulle natthimlen vara praktiskt taget helt utan stjärnor. Stjärnornas ljus är inte väsentligt för livet [utom vid navigering efter dem], men gör det inte natthimlen oändligt vacker? Forskarna har dessutom, med ledning av de nuvarande uppfattningarna om universum, räknat ut att det i utkanterna av Vintergatan inte skulle ha funnits tillräckligt mycket av de grundämnen som behövs för att bilda ett sådant solsystem som vårt.

Tro bara på det man kan se?

Det finns många förnuftiga människor som godtar existensen av sådant som de inte kan se. I tidskriften Discover för januari 1997 rapporterades det att astronomer påvisat existensen av något som de menade var omkring ett dussin planeter som kretsar kring avlägsna stjärnor.

’Hittills är de nya planeterna kända endast genom det sätt på vilket deras gravitation rubbar moderstjärnans rörelse.’ Ja, de synliga verkningarna av gravitationen gav astronomerna skäl att tro på existensen av himlakroppar som de inte hade sett.

Omständighetsbevis – inte direkt observation – gav forskarna tillräckliga skäl att godta något som de ännu inte kunde se. Många som tror på en Skapare menar att de har liknande skäl att godta något som de inte kan se.

Lag och ordning

Av personlig erfarenhet vet du förmodligen att allting har en tendens att gå från ordning mot oordning. Som varje husägare märkt har saker och ting som lämnas åt sig själva en tendens att brytas ner eller upplösas i sina beståndsdelar. Forskarna refererar till denna tendens som ”termodynamikens andra huvudsats”. Vi kan se den huvudsatsen eller lagen i verksamhet dagligen. En ny bil eller cykel som lämnas åt sitt öde blir till sist skrot. Överge en byggnad, och den blir ett fallfärdigt ruckel. Hur är det då med universum? Lagen är tillämplig där också. Man skulle därför kunna tro att den ordning som finns i hela universum så småningom skall övergå i fullständig oordning.

Detta ser emellertid inte ut att hända med universum, enligt vad professorn i matematik Roger Penrose upptäckte när han studerade graden av oordning (entropi) i det observerbara universum. En logisk slutsats av sådana upptäckter är att universum började i ett ordnat tillstånd och fortfarande är i hög grad organiserat. Astrofysikern Alan Lightman säger att forskarna ’anser det vara ett mysterium att universum skapades i ett tillstånd av så stor ordning’. Han säger också att ’en framgångsrik kosmologisk teori till slut bör förklara detta entropiproblem’ – varför universum inte har blivit kaotiskt.

Vår existens står faktiskt också i strid med denna erkända lag, termodynamikens andra huvudsats. Hur kommer det sig då att vi finns till här på jorden? Som tidigare nämnts är det en grundläggande fråga som vi bör vara intresserade av att få svar på.

Sir Fred Hoyle förklarar i boken Världsalltets byggnad: ’Skall man komma ifrån tanken på en skapelse, måste man förutsätta att all materia i universum har en oändligt hög ålder, och detta är omöjligt…. Väte omvandlas ständigt till helium och de andra grundämnena…. Hur kommer det sig då, att universum består nästan helt och hållet av väte? Om materien vore oändligt gammal, skulle detta vara omöjligt. Vi ser alltså, att som universum nu är, vi helt enkelt inte kan komma ifrån skapelsetanken.” Finns det en Skapare…, sid. 20-25.

Vem är i vårt medvetande?

Det därpå följande kapitlet tar upp universums kanske mest svårlösta gåta och vidunderliga uppfinning: Människohjärnan. Vi är medvetna om oss själva och omvärlden; kan planera för framtiden; har en inneboende känsla för rätt och fel; kan minnas oerhört mycket, lära oss livet igenom, och dras till det sköna, mår väl av vacker musik, naturupplevelser, o.s.v. Slumpen skördar inte ett dylikt överdåd av goda frukter. Slumpen, tillfälligheternas blinda nycker, är ingen Skapare, men har ersatt Honom i mångas medvetande.

Med en Skapare, är vårt liv beroende av Hans livgivande och -uppehållande kraft. Dessutom blir vi ansvariga för våra gärningar – Han har ju bestämt både naturlagarna och reglerna för människans förhållande till Honom och inbördes, alltså Guds Tio Bud.

Ingen minsta byggsten hos materien?

Ett mått på Skaparens ofattbara snillrikhet saxar jag ur inrikestelegrammen i Länstidningen, Östersund, Jämtland, den 11. Juli, 2006, s. 10: ”Igår möttes 300 forskare i Stockholm för att förbereda öppnandet av ett partikellaboratorium i Schweiz. Målet är att ta reda på vad materien egentligen består av.

– Resultaten kommer att leda till att skolböckerna får skrivas om. Tidigare har man trott att om man skalade av det ena lagret efter det andra, från atomnivå in till kärnan, så skulle man någonstans hitta den minsta byggstenen i materien. Men någon sådan verkar inte finnas, säger Erik Johansson, professor i fysik vid Stockholms universitet och ansvarig för Atlas-projektets utbildningsdel.”

Skapare och Frälsare!

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. ... Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. ... Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: ’Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.’ Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.” Johannesevangeliet 1:1-5, 9-12, 14-17.

Är Kristus, den gudomlige Skaparen och Frälsaren, Ditt liv och ljus? Låter Du Honom lysa upp Din väg i världens mörker? Känner Du Honom? Har Du tagit emot Honom? Tror Du på Hans namn, så att Du är Guds barn? Ser Du Hans härlighet, blir Du andligen och moraliskt uppfriskad av Hans nåd och sanning? Har Du personligen erhållit av Hans fullhet, fått nåd och åter nåd? Godtar Du nåden och sanningen genom Jesus Kristus, Din Danare?

Källor till Allting ur Evolutionens Perspektiv?

¹ Mats Molén: När Människan blev ett Djur, s. 24

² Samma, s. 61

³ Samma, sid. 62-63

⁴ Samma, s. 37

⁵ Samma, s. 39

⁶ Samma, sid. 40-41

⁷ Samma, s. 52

⁸ Samma, sid. 54-55

⁹ The Youth’s Instructor, den 29. Januari, 1903 (mellanrubriker tillfogade). Återtryckt i LandMarks, Augusti, 1998, s. 13, från Steps to Life, P.O. Box 782828, Wichita, KS 67278-2828, USA. På Internet: www.stepstolife.org. Steps to Life saluför en mängd böcker, häften, musik-CD och DVD, däribland om skapelse kontra evolution.

  

För vidare funderande och lärande

Besök www.genesis.nu och http://medlem.spray.se/exnihilo och tag del av andra kreationisters (skapelsetroendes) sakskäl! Där kan man även köpa material om spörsmålet skapelse kontra evolution, såsom tidskriften Genesis. Se också: www.evolutionfacts.com och www.amazingdiscoveries.org. Evolution Facts är en jättelik samling invändningar mot utvecklingstanken. Bara ett fåtal av dem har formulerats av skapelsetroende, resten av evolutionister (utvecklingstroende)!

Svenskt material på nätet: www.endtime.net, klicka på ”Svenska” som språk på startsidan. Besök också www.stepstolife.org och klicka på ”Bible Studies”, respektive ”Library”, för svenska texter (står under ”Swedish/Svenska”). På www.mefag.com kan Du läsa bidraget Fakta om Framtiden, som anknyter till Bibelns förutsägelser om just framtiden (klicka på den svenska flaggan på startsidan).

För en gratis brevkurs i kristen tro (utan förpliktelse, kan avbrytas när som helst) på norska, svenska eller engelska, se www.livingwater.no eller skriv till: Levende Vann, Daniel och Silvia Pel, Bølbekkveien 8, N-2860 Hov, NORGE (e-post: danielsilvia@livingwater.no). Kursen besvarar olika livsfrågor, såsom varför lidande och ondska, går igenom tillståndet i döden och Bibelns förutsägelser om vår tid. Som omistlig, kostnadsfri bredvidläsning ingår klassiska böcker, i strålande svensk översättning, om Kristus och näraliggande ämnen.

Allting ur Evolutionens Perspektiv? Del 5: Fysikens fyra grundläggande Krafter

Allting ur Evolutionens Perspektiv?

Del 5: Fysikens fyra grundläggande Krafter

”Gravitationen [tyngdkraften] – en mycket svag kraft när det gäller atomer. Den verkar på stora objekt – planeter, stjärnor, galaxer.

Elektromagnetismen – den viktiga dragningskraften mellan protoner och elektroner, vilken gör att molekyler kan bildas. Blixten är en yttring av denna kraft.

Den starka kärnkraften (starka växelverkan) – den kraft som håller samman protonerna och neutronerna i atomkärnan.

Den svaga kärnkraften (svaga växelverkan) – den kraft som styr det radioaktiva sönderfallet och den effektiva termonukleära aktiviteten i solen.

Exakt avpassning

De fyra fundamentala krafterna gör sig gällande både i det oändligt stora kosmos och i de oändligt små atomstrukturerna. Ja, de påverkar allt vi ser omkring oss.

Ämnen som vi måste ha för att kunna leva (i synnerhet kol, syre och järn) skulle inte kunna existera om inte de här fyra krafterna i universum var så exakt avpassade. Vi har redan nämnt en kraft, gravitationen. En annan kraft är elektromagnetismen. Om den var bara en aning svagare, skulle elektronerna inte hållas kvar kring atomkärnan. ”Skulle det ha så stor betydelse?” kanske någon undrar. Ja, eftersom atomerna då inte skulle kunna förena sig och bilda molekyler. Om den här kraften däremot var mycket starkare, skulle elektronerna fångas upp av atomkärnan. Det skulle då inte kunna förekomma några kemiska reaktioner mellan atomerna – vilket betyder: inget liv. Vår existens och vårt liv är helt klart beroende av att den elektroniska kraften är så exakt avpassad.” Vakttornet: Finns det en Skapare som bryr sig om oss?, s. 17 (märk: Jag är inte medlem av Jehovas Vittnen, utan en kristen, som uppskattar vissa delar i ovanstående häfte från Vakttornet. Dessutom skall vi väl inte hysa fördummande fördomar mot Jehovas Vittnen?).

Anm.: Såg Du det: För att leva, måste växter, djur och människor från första början ha varit fulländat uppbyggda! Minsta lilla fel, åt något håll, skulle ha omöjliggjort livets uppkomst. Livet hade icke kunnat experimentera med sig självt, tills det varit gott nog (evolutionens gång) – det måste genast ha varit fullgott. Men då hade det ju ej behövt experimentera med sig självt, tills det varit gott nog…

Och varför skulle en allsmäktig Skapare ha tagit årtusenden på Sig, för att uppnå detta resultat? Han hade förstås ritningarna för atomen och allt annat i universum klara i tankarna, då Han inledde skapelsen! Eljest hade Han bara övervakat en onödig, omöjlig utveckling – evolution! – mot det mål Han på sex bokstavliga skapelsedagar kunnat uppnå. Det hade dessutom varit grymt, att göra sådana försök på, ex.vis, de stora havsdjuren. Nu vandrar vi vidare i dr. Browns In the Beginning.

”Astronomi och fysik … 42. Underliga planeter

Många ovedersägliga iakttagelser går emot gängse teorier om solsystemets utveckling. Enligt en teori uppstod planeter, då en stjärna, på väg förbi vår Sol, slet loss materia därur. Mera gängse teorier hävdar, att solsystemet härrör från ett moln med virvlande gas, damm, eller större partiklar. Om planeterna och deras 63 kända månar utvecklades ur samma material, borde de ha många likheter. Efter flera årtiondens utforskning av himlakropparna vidgår man, att denna teori är felaktig. … Enligt dessa utvecklingsteorier:

Planeter, som snurrar bakåt. Alla planeter borde snurra [vrida sig] åt samma håll, men Venus, Uranus och Pluto roterar baklänges.

Bakvända banor. Alla 63 månar i vårt solsystem borde kretsa kring sina planeter på samma sätt, men minst sex går i bakåtriktade banor. Vidare har Jupiter, Saturnus och Neptunus månar, som kretsar åt båda hållen.

Lutande omloppsbanor. Omloppsbanorna åt envar av de 63 månarna borde ligga runt ekvatorn på planeterna de kretsar kring, men många, innefattande Jordens måne, ligger i brant sluttande banor.

Väte och helium. Eftersom Solen till omkring 98% består av väte, borde Jorden, Mars, Venus och Merkurius ha liknande sammansättningar. I stället består dessa himlakroppar av mycket mindre, än 1% väte eller helium.

Impulsmoment. Solen borde ha 700 gånger högre impulsmoment [måttet på rörelsemängden hos en kropp, som vrider sig runt en axel, produkten av dess massa och rotationshastighet kring en axel], än alla planeterna [i vårt solsystem] tillsammans. I stället har planeterna 50 gånger högre impulsmoment, än Solen.

… 45. Utvecklades solsystemet?

Evolutionister påstår, att solsystemet förtätades ur ett väldigt moln med virvlande gas för omkring 4,6 milliarder år sedan. Många partiklar, som inte sögs upp vid bildandet av planeterna, skulle då ha börjat att gradvis röra sig i en spiral in emot Solen. Kolliderande asteroider [dvärgplaneter] skulle också åstadkomma dammpartiklar som, under årmillionerna, skulle röra sig i en spiral in emot Solen. … Partiklar skulle alltjämt falla ned i Solens yttre atmosfär, brinna upp och lämna efter sig ett lätt mätbart, infrarött sken. Mätningar gjorda under solförmörkelsen den 11. Juli, 1991 visade inget sådant sken. Alltså torde de förmodade ”årmillionerna” och denna förklaring för solsystemets uppkomst vara fel.

… 48. Termodynamikens första lag

Termodynamikens första lag säger, att den sammanlagda mängden energi i universum, eller i någon enskild del därav, förblir densamma. Vidare säger den, att ehuru energi (eller dess motsvarighet i massa) kan ändra form, håller ingen energi på att skapas eller förstöras nu. Oräkneliga experiment har bekräftat detta. En följdsats av den första lagen är, att naturliga skeenden icke förmår alstra energi. Således måste energin ha skapats i det svunna av någon inverkande storhet eller makt stående utom och oberoende av det naturliga världsalltet. Dessutom, i fall naturliga förlopp ej kan skapa den förhållandevis okomplicerade oorganiska [livlösa] delen av universum, då är det än mindre troligt att man med naturliga processer kan förklara den mycket mera sammansatta organiska (eller levande) delen av universum.

… 52. En stor smäll?

… En stor knall [explosion, ”Big Bang”] skulle varken ge upphov till starkt koncentrerade eller roterande kroppar. Galaxer är exempel på bådadera. En stor del av universum borde inte – men synes göra det – röra sig i sidled, nästan vinkelrätt mot utvidgningens riktning.

En stor smäll skulle, av praktiska orsaker, endast ge väte och helium. Därför skulle den första generationen stjärnor, som på något vis utvecklats efter en stor sprängning, endast bestå av väte och helium. En del av dessa stjärnor skulle fortfarande finnas till, men ingen av dem går att hitta. Dessa rön gör, att det knappast skett en stor smäll.

 Om en väldig knall inträffade, vad åstadkoms den av? Stjärnor med tillräckligt stor massa blir svarta hål [också en teori], varifrån inte ens ljuset undslipper. Hur kunde då någonting slita sig loss ur en billioner och åter billioner gånger större tyngdkraft, som orsakats av att hela universums massa samlats i ett ”kosmiskt ägg”, vilket fanns före den väldiga smällen? [Och varifrån hade massan kommit? Den måste, på något vis, ha skapat sig själv och samlat sig till detta ägg. Känner Du Din inte stanken av bondfångeri? Blir Du inte upprörd över, att man blint tror på utvecklingsläran och envist sprider den i alla upptänkliga sammanhang samt att det uppfattas som ytterst ofint, att ifrågasätta den?]

Om teorin om en kraftig smäll stämmer, kan universums ålder beräknas. Världsalltet befinns då vara yngre, än ting däri, vars ålder grundats på andra evolutionsteorier. Då detta logiskt sett är omöjligt, måste den ena eller båda teorierna vara falska.” Dr. Walter T. Brown: In the Beginning, sid. 19, 21-22.

Är universum Gud?

Den obefintliga materien till klumpen, som exploderade i ”Big Bang”, måste alltså ha beslutat sig för att bli till (utan tankeförmåga, eftersom den inte existerade och materia sällan tänker!), sedan ha alstrat sig själv av ingenting – trots att den själv inte fanns till –, förtätat sig till ett ”kosmiskt ägg” och därpå ha sprängt sig själv. Delarna bar på sådana instruktioner och krafter, att de satte sig samman i lämpliga beståndsdelar och så sakteliga utvecklade ordning ur denna oordning. Eljest frambringar sprängningar bestående splittring och kaos… Fast det vore förstås fint med ett bankkonto, där 0 öre från början växte till millioner, utan en enda insättning! Bankerna skulle protestera mot dylika fantasier, och ser förstås till att inte förlora pengar på grund av fel i programvaran. Men när det gäller livets uppkomst och dess mening förväntas vi snällt tro på galenskaper – och i Sverige är vi synnerligen ”politiskt korrekta” härvidlag…

Utvecklingsläran tillskriver materien gudomliga egenskaper, ty ovanstående bedrift fordrar det omöjliga av vem och vad som helst – fast ingenstans talar den Heliga Skrift om en Skapare, som först var ingenting och sedan sprängde obefintliga Sig i småbitar, drog ihop dessa utan gravitation till ett gudomsväsen och därpå ägnade Sin uppmärksamhet åt livets uppkomst. Dessutom: Bibeln skiljer det skapade, universum, från Skaparen, Gud. En bagare är inte tårtan han färdigställer, utan dess tänkande, handlande upphovsman. Så ock med livet och dess Källa. Och det hjälper inte, att vredgas på grund av denna ”upprörande” insikt. Åter till dr. Brown! Måhända ges han tillnamnet ”folkförförare”, men det glömmer vi och koncentrerar oss på hans visdomsord.

”82. Måndamm och spillror

Vore Månen flera milliarder år gammal, skulle den ha ett tjockt lager damm och spillror efter allt meteoritbombardemang. Innan instrument uppställdes på Månen, oroade sig vissa vetenskapsmän för att astronauterna skulle sjunka ned i ett hav av damm – möjligen en och en halv kilometer djupt. Detta inträffade inte. Månen täcks av väldigt litet rymddamm. I själva verket såg vetenskapare, som undersökte de hopsamlade stenarna och gruset från Månen, att endast 1/67 av dammet och stenspillrorna kom från yttre rymden. Nyliga mätningar av tillströmningsgraden av meteormaterial till Månen visar heller inte på en gammal måne.

93. Stjärnhopar

Stjärnor, som rör sig i samma riktning men med betydligt skilda hastigheter, färdas ofta i tätt grupperade hopar. Detta vore icke fallet, om de varit på resa i årmilliarder, ty den minsta ändring i deras hastigheter skulle skingra dem åt efter så lång tid. Liknande iakttagelser har gjorts av kombinerade galaxer och kvasarer, som uppenbart färdas i högst olika hastigheter, men ändå tycks hålla samman.

94. Instabila galaxer

Datorsimuleringar [simulera = låtsa] av spiralgalaxers rörelser visar, att de är väldigt instabila. De borde ha ändrat form fullständigt under bråkdelen av den förmodade tiden för universums utveckling. Den enklaste förklaringen till så många spiralgalaxer, innefattande vår egen Vintergata, är att de och världsalltet är betydligt yngre, än man trott.

… Naturligt nog stör dessa bevis på motsatsen dem, som alltid har fått höra att Jorden är flera milliarder år gammal. Kan Du föreställa Dig, hur omskakande dessa bevis är för den bekännande evolutionisten?” Dr. Brown, anfört arbete, sid. 28, 30-31. 

Allting ur Evolutionens Perspektiv? Del 4: Har Evolutionsteorin några Stöttepelare?

Allting ur Evolutionens Perspektiv?

Del 4: Har Evolutionsteorin några Stöttepelare?

Varför inte fråga en lärd person, som grundligt forskat i ämnet! Ur dr. Walter T. Browns bok In The Beginning: Compelling Evidence for Creation and the Flood (ISBN 1-878026-01-1; säljs genom: Hope For the World, P.O. Box 899, Noblesville, Indiana 46061-0899, USA. Internet: www.garykah.org. De ger ut ett läsvärt nyhetsbrev om, bl.a., utvecklingen mot en diktatorisk världsregering och en tvingande världsreligion, Hope For the World Update. Aktuellt pris för In the Beginning… och årsprenumeration på Gary Kahs nyhetsbrev: Se hemsidan. Beläggen för detta hämtas från förespråkarna för en världsregering och -religion. Alltså grips inte påståendena fritt ur luften i form av vilda konspirationsteorier) hämtas ett urval vetenskapliga fakta talande emot organisk evolution, d.v.s. livets spontana uppkomst och utveckling. Härigenom kan vi sakligt jämföra argumenten från skapelsetroende och evolutionsanhängare.

Mina förtydliganden anges inom hakparenteser, och anmärkningar mellan citat. Men först några tänkvärda ord ur en ”gammal” artikel: ”För ett par hundra år sedan trodde många människor att levande varelser kunde bli till att död materia. Dåtidens vetenskapsmän hånade denna åsikt. Tanken att avfall skulle kunna förvandlas till råttor och att skämt kött kunde ge upphov till flugor användes som exempel på vilka dumma idéer obildade människor kunde få.

 Idag är situationen den motsatta. Många människor tror att liv inte kan uppkomma av sig självt. Många vetenskapsmän tror däremot att livet uppstod ur icke levande materia, och att detta skedde genom slumpens verkningar.

Runt omkring oss i världen kan vi se oräkneliga exempel på de mest komplicerade växter och levande varelser. Men många påstår att allt detta har uppkommit genom slumpens verkningar. Under hela mänsklighetens historia har aldrig någon lyckats få liv att utvecklas från icke levande materia. Ingen har heller sett något sådant hända. Men enligt en allmänt accepterad teori har ändå detta skett.

Vi behöver inte vara skarpsinniga detektiver för att inse vad de många levande varelserna säger till oss. Människan kan inte vara resultatet av ett tursamt, slumpartat händelseförlopp. ”Någon där ute” har på ett underbart sätt format den här världen och allt levande i den.” – Harold Coffin: ”Finns det någon där ute?”, Liv i Nutid, Nr. 6-1985, sid. 2-3, 7. När Du läst dr. Browns utlåtanden, kan Du nog besvara dessa frågor: Hur kom den döda materien till, varur slumpen alstrade (!) världsalltet och livet? Ja, vem skapade slumpen och ingav den tanken – och förmågan! – att åstadkomma allt det fantastiska runt omkring oss?

”Någon organisk evolution har aldrig iakttagits

1. Lagen om biogenes [läran om livets uppkomst; av grekiskans bios liv och genesis släkte, art. Första Moseboken heter just Genesis. En generator alstrar ström, för att ta ett exempel till på ordets bruk. Genesis handlar, bl.a., om Guds alstrande av liv]. Spontan livsalstring (framträdandet av liv ur icke-levande materia) har aldrig iakttagits. Alla observationer har visat, att liv endast kommer av liv. Detta har konstaterats så ofta, att det kallas för lagen om biogenes. Evolutionsteorin strider mot denna lag, genom att påstå att livet uppstod genom icke-levande materia tack vare naturliga förlopp [s. 5].”

”5. Naturligt urval

Naturligt urval kan inte ge nya gener [arvsenhet i en organism]; det bara väljer ibland redan befintliga särdrag. Till exempel har många felaktigt trott, att motståndskraft ”utvecklats” som reaktion på bekämpningsmedel och antibiotika. I stället fanns redan ett antal motståndskraftiga insekter och bakterier, då bekämpningsmedlen och antibiotikan först brukades. De sårbara insekterna och bakterierna dödades. Därigenom tilläts motståndskraftiga varieteter [avarter, avvikande former], som då saknade konkurrenter, att snabbt föröka sig. Ehuru naturligt urval skedde, utvecklades ingenting och egentligen förlorades en del biologisk mångfald.

De variationer, som Darwin iakttog ibland finkar på diverse Galapagosöar, är ännu ett exempel på ett naturligt urval, som åstadkommer mikro- (inte makro-) evolution [små förändringar inom en art, inte övergången till en ny art]. Med andra ord kan naturligt urval stundom redogöra för den starkares överlevnad, men inte ge en förklaring till ursprunget till den starkare. I själva verket förhindrar naturligt urval stora förändringar genom utveckling [s. 6].”

Naturligt urval hindrar evolution

Att det naturliga urvalet skulle sätta käppar i hjulet för evolutionen, bekräftas i kapitel 1:s notdel, s. 38: ”Man skulle härvidlag kunna hävda att sådana ’små’ förändringar [mikroevolution], som kan antas ha skett under milliontals år, kunde utmynna i makroevolutionära förändringar. Dock stödjer inte belagda iakttagelser detta … [exempel ges härpå] … Alltså motsvarar icke de i laboratorier uppmätta förändringarna den sorts förändringar, som krävs för makroevolution. De, som talar om utveckling genom mikroevolution till makroevolution, kan alltså göra sig skyldiga till, att använda en falsk jämförelse – i synnerhet när man betänker att mikroevolutionen kan medföra stagnation [innebära stabilitet], inte förvandling….. För dem, som vill beskriva livets historia enbart som ett naturligt fenomen, är sannerligen det naturliga urvalets sorterande funktion en svår knut att lösa. För vetenskapare, som låter sig nöja med att korrekt beskriva de förlopp och fenomen som inträffar i naturen (då särskilt stagnation), verkar det naturliga urvalet för att förhindra utvecklingsmässig förändring.” Michael Thomas: ”Stasis Considered”, Origins Research, Vol. 12, Fall/Winter 1989, s. 11.

 Anm.: Såg Du det? Bromsar det naturliga urvalet utvecklingen från art till art, kan det inte förekomma någon utveckling från art till art! Vidare hos dr. Brown:

”9. Fullt utvecklade organ

Alla arter framträder fullt utvecklade, inte delvis färdiga. De uppvisar formgivning, planläggning och ändamålsenlighet. Det förekommer inga halvt utvecklade fjädrar, ögon, skinn, rör och kanaler (pulsådror, blodådror, tarmar, o.s.v.), eller något av tusentals andra livsviktiga organ. Rör och kanaler, som ej är 100%-igt fullständiga, utgör en belastning. Detsamma gäller delvis utvecklade organ. Om, ex.vis, ett ben på en reptil skulle utvecklas till en fågelvinge, skulle det bli ett undermåligt ben, innan det bleve en duglig vinge [s. 7].”

Gruvliga brister och dödliga följder

Anm.: Barn födda utan hjärna, dör och begravs. Andra brister hos spädbarn kan också betyda döden. Utvecklingsstörda behöver respekt, stöd och hjälp – och skall få det! Men tänk, om människosinnet gradvis utvecklats, från en ytterligt lågt stående nivå. Någonstans på vägen skulle de människorna ha haft så svårt för att tänka, att de inte klarat sig själva, utan dukat under. Därmed skulle vårt släkte ha dött ut. Märk väl: Detta är inget ont tal om utvecklingsstörda, vi ”normala” hade själva kunnat vara det.

Vi kan även jämföra med datorprogram – de måste vara färdigprogrammerade och väl genomtänkta, för att fungera och vara till nytta och nöje. Inga datorprogram utvecklar sig själva, allra minst ur ingenting, eller efter en magisk explosion!

Eller tag kroppens organ – de är viktiga vart och ett för sig. Vidare samverkar och beror de av varandra. Detsamma gäller lemmarna. Fattas någon del, uppstår det genast svårigheter eller hotas rent av livet. Således måste hela människan ha varit fullständig vid skapelsen, precis som vid ett spädbarns födelse. Eller skulle Du säga till en nyfödd utan mjälte: ”Utveckla en mjälte, så blir allt bra!”? Har Du sett en blind utveckla ett seende öga? Förvisso utvecklas (!) häpnadsväckande synhjälpmedel, men bakom dem ligger tänkande, danande uppfinnare. Så, t.ex., nämnde Aftonbladet den 21. Januari, 2002, s. 11 laserbrillor för synskadade: En kamera liten som några sockerbitar uppfångar det man vill se. Små skärmar vidarebefordrar bilden till brillorna. Därpå förmedlar laserstrålar bilden till näthinnan, där den framträder förstorad upp till 60 gånger. Ögat är mera fantastiskt än så – har inte också det en Uppfinnare? 

”11. Oegennytta

Många djur, även människor, riskerar eller offrar livet för att rädda andra – emellanåt livet på en medlem av en helt annan art. Enligt evolutionsteorin borde det naturliga urvalet – vilket menas förklara alla individuella särdrag – undanröja ett dylikt oegennyttigt, eller självuppoffrande, beteende. Hur kan man ärva ett riskfyllt beteende, som blott tjänar andra? Innehavet härav bidrar ju till, att hindra den oegennyttige från att vidareföra sina arvsanlag för oegennytta. Om evolutionen är riktig, borde ett själviskt beteende helt ha tagit bort ett oegennyttigt beteende. Vidare borde fusk och anfallslystenhet [aggressivitet] ha ”utrotat” samverkan. Oegennytta talar emot evolution [s. 7].”

”15. Koder och program

Det är allmänt känt, att koder enbart framtas genom intelligens, icke genom naturliga förlopp eller tillfälligheternas spel. En kod är en uppsättning regler för omvandling av information från en brukbar typ till en annan. Exempel härpå är Morsekoden och Braille [blindskrift]. Materialet i arvsanlagen, som styr kroppens processer, är kodad information. Denna hänger också ihop med invecklade överförings-, tolknings- och upprepningssystem, utan vars bistånd det genetiska materialet vore värdelöst och livet skulle upphöra. Alltså synes det förnuftigast att dra den slutsatsen, att den genetiska koden, de därtill hörande ordningarna för överföring, tolkning och upprepning, samt alla levande organismer alstrats genom en ytterligt hög grad av intelligens, varvid icke-naturliga (eller övernaturliga) processer använts.

Sammalunda har inget naturligt skeende någonsin visats alstra ett program. Ett program är en planerad följd av steg för att uppnå ett mål. Datorprogram är vanliga exempel på detta [de framtas av tänkande varelser, vanligen med stor möda]. Informationen, som lagras i allt levandes arvsanlagsmaterial, är ett invecklat program. Eftersom program icke skapas genom tillfälligheter eller naturliga skeenden, är den rimligaste slutsatsen att dessa program hade ett intelligent, övernaturligt upphov.

”16. Information

Alla avskilda system innehåller vissa, men förgängliga, mängder information. Inget avskilt, väsentligt system har någonsin befunnits självmant öka sin informationsmängd. Utan undantag förstör naturliga förlopp information. Endast en utomstående intelligens förmår öka mängden information i ett eljest avskilt system. Alla vetenskapliga iakttagelser stämmer överens med detta allmänligande [generalisering], vilket har tre följdsatser eller betydelser:

Makroevolution är omöjlig.

En utomstående intelligens var inblandad i skapandet av universum och alla livsformer.

En ”stor smäll” varken föregick eller kunde föregå liv [s. 8].”

”21. Snabb begravning

Överallt i världen uppvisar fossil [djur- och växtförsteningar] tecken på att ha begravts fort. Enskildheter i de mjuka köttdelarna hos många fossil, såsom förstenade maneter, visar att de raskt begravts, innan de hunnit ruttna. Många andra djur, begravda i massgravar och med förvridna och förvrängda kroppsställningar, antyder våldsamma och snabba övertäckningar inom stora områden. Dessa observationer, jämte förekomsten av sammanpressade fossil och fossil som klyver två eller flera lager med sedimentära berglager, är starka bevis för att de avlagringar som innesluter fossilen avsattes snabbt – inte under hundratals millioner år. Dessutom har alla dessa avlagringar ordnats genom vattnets försorg. Alltså är de världsvida fossila avlagringarna bevis för djurs och växters snabba död och övertäckning genom en världsomspännande, katastrofal flod. De fossila avlagringarna är inget bevis för långsamma förändringar [s. 9].”

”Livet är så invecklat, att tillfälligheternas spel ej kan förklara dess uppkomst, om det så fått hålla på i årmilliarder...

31. Barriärer, stötfångare och kemiska banor

Den vanliga, levande cellen innehåller tusentals olika kemikalier, vissa sura, andra basiska. Många kemikalier skulle reagera med varandra, om det inte vore för ett invecklat system med kemiska barriärer och stötfångare. Om levande ting utvecklats, måste också dessa kemiska barriärer och stötfångare ha utvecklats – men i precis rätt ögonblick, för att förhindra skadliga kemiska reaktioner. Hur skulle sådana exakta, nära nog mirakulösa, händelser ha skett med alla de många millionerna arter? [Levande arter må uppvisa många, liknande drag, men det tyder på att Skaparen använt Sig av praktiska lösningar i olika varelser, t.ex. i händers uppbyggnad. Samma slags konstruktioner och detaljer, om än med smärre skillnader, förekommer inom andra områden. Exempelvis har bilar fyra hjul och en plåtkaross. Det blir enklare och bättre så. Dock uppfanns dessa ting, de hittade inte på sig själva.]

Alla levande organismer vidmakthålls med tusentals kemiska banor. I var och en av dessa sker det långa rader med invecklade, kemiska reaktioner. Till exempel är blodets levring – som sker i tjugo till trettio steg – alldeles nödvändigt för att läka ett sår. Dock skulle blodets levring medföra livsfara, om den skedde inuti kroppen. Om ett av de många stegen hoppades över, eller ett ovälkommet steg skulle tas, eller om ett steg skulle tas vid fel tidpunkt, betydde det troligen döden. Om en sak går på tok, vore alla de andra, fantastiska stegen som utförts felfritt förgäves. Tydligen skapades de här banorna som en komplex, tätt sammanflätad enhet.

32. Genetiska avstånd

Numera finns det tekniker för att mäta graden av likhet mellan livsformer. Dessa ”genetiska avstånd” beräknas genom att man tar ett visst protein och undersöker ordningen mellan dess beståndsdelar. Ju färre förändringar som krävs för att omvandla ett äggviteämne hos en organism till motsvarande protein hos en annan organism, desto närmare släkt förmodas de vara. Liknande jämförelser går nu att göra mellan olika organismers skilda genetiska uppsättningar (DNA och RNA). Utfallen av dessa studier motsäger evolutionsteorin i hög grad. Det finns inte spåret av bevis på molekylnivå för den vanliga evolutionsföljden: enkelt havsliv till fisk till land-och-vatten-djur till reptiler till däggdjur. Varje typ av organism verkar vara nästan lika isolerad. En datorbaserad undersökning – där man använde cytokrom c, ett äggviteämne som används vid energiproduktion – jämförde 47 olika livsformer. Om evolutionen inträffat, skulle det av denna studie ha framgått, t.ex., att skallerormen vore närmare släkt med andra reptiler. Men, med ledning av detta protein, var skallerormen mest lik människan [i sin arvsmassa]. Efter denna studie har hundratals likadana motsägelsefullheter upptäckts.

33. Genetisk information

Den genetiska informationen i varje cell i människokroppen motsvarar grovt räknat en samling på 4 000 böcker. Sannolikheten att mutationer [cellförändringar] och det naturliga urvalet åstadkommit denna oerhörda mängd med information, är strängt taget lika med noll, även om materien och livet på något vis uppstått. Det går att likna med att följa nedanstående procedur, tills 4 000 böcker skrivits:

Börja med en vettig mening. 

Skriv om meningen, men begå några misstag och lägg till några nya bokstäver.

Undersök, huruvida den nya meningen är vettig.

Om den är det, ersätt den ursprungliga meningen med den.

Återgå till steg ”b”.

För att hopa 4 000 böcker med meningsfull information, måste man med denna procedur åstadkomma motsvarigheten till långt fler, än 10^{40 000} djurungar. (För att börja förstå hur mycket 10^{40 000} är, skall Du veta att det synliga universum består av mindre, än 10⁸⁰ atomer.)

34. DNA-alstring

För att alstra DNA, måste en cell ha drygt 75 olika sorters äggviteämnen. Men dessa proteiner produceras, i sin tur, endast på kommando av DNA. Eftersom båda behöver den andre, måste en tillfredsställande förklaring till den enes uppkomst också förklara uppkomsten av den andre. Uppenbarligen blev hela detta alstringssystem till samtidigt. Detta förutsätter en skapelse [sid. 12-13].”

”38. Könlig fortplantning

Om könlig fortplantning i växter, djur och människor är en skörd av evolutionens förlopp, måste en fullständigt otrolig räcka av tillfälligheter ha inträffat vid varje steg.

Hanens och honans förbluffande invecklade, radikalt olika, men ändå kompletterande fortplantningssystem måste fullständigt och oberoende av varandra ha utvecklats vid varje steg vid omkring samma tidpunkt och ställe. Minsta lilla bristande överensstämmelse i det ena systemet skulle göra båda värdelösa, och organismen dö ut.

Hanens och honans fysiska, kemiska och känslomässiga system måste också stämma överens med varandra.

De millioner med invecklade produkter hos hanens fortplantningssystem (pollen eller sädesceller) måste äga affinitet [kemisk frändskap] till och mekanisk, kemisk och elektrisk överensstämmelse med äggen hos honans fortplantningssystem.

De många sinnrika förlopp som sker på molekylnivå i det befruktade ägget måste inträffa med sagolik exakthet – skeenden som vetenskapsmännen endast kan beskriva allmänt.

Det befruktade äggets miljö, från avlelsen till vuxen ålder, liksom till dess varelsen i fråga fortplantade sig med en annan könligt kapabel vuxen individ (som också utvecklats ”av ren tur”), måste kontrolleras nogsamt.

Denna anmärkningsvärda rad tillfälligheter måste ha spridit sig till milliontals arter.

Antingen inträffade denna serie otroliga och kompletterande händelser på måfå genom  evolutionsprocesser, eller skapade en intelligent upphovsman den könliga fortplantningen. Vidare förutsäger evolutionsteorin, att naturen hellre skulle välja ut könlös än könlig fortplantning. Men om könlös fortplantning (en organisms itudelning till två likadana organismer) utvecklades före den könliga fortplantningen, hur uppstod eller överlevde då den invecklade könliga olikheten? Det kan evolutionen icke förklara [sid. 14-15].

41. Tankens giltighet

Om livet sist och slutligen är utfallet av skeenden på måfå eller tillfälligheternas nycker, då är tanken det också. Dina tankar – inbegripande dem Du nu tänker – skulle, när allt kommer omkring, vara följden av en lång rad rena händelser. Alltså skulle Dina tankar sakna giltighet. Det gäller även tanken att livet är ett utfall av tillfälligheternas spel, eller naturliga skeenden. Genom att rasera uppfattningars giltighet, sparkas benen undan jämväl på evolutionstanken.

Alla har vi väl hört sägas, att människan bara utnyttjar en bråkdel av sin mentala förmåga. Om det är sant, hur kunde då en dylik förmåga ha utvecklats? Förvisso icke genom det naturliga urvalet, eftersom den förmågan ju inte nyttjats.

Slutledningar utifrån vetenskapen om livets yttringar

Sedan Darwin år 1859 utgett The Origin of Species [Om Arternas Uppkomst], kom många att tro att alla livsformer hade en gemensam anfader. De, som menade att molekyler under långa tidsåldrar förvandlats till människan, trodde att det bara fanns några få mellanrum i ”evolutionsträdet” – luckor, som skulle fyllas i takt med ökande vetenskapliga insikter. I takt med vetenskapens framsteg har de uppenbara ”felande länkarna” i detta tänkta träd förökat sig enormt, och svårigheterna i att ”slå en spång” mellan luckorna har blivit allt tydligare. Till exempel samlades på Darwins tid allt liv i två grupper (eller riken): djur och växter. I dag vet vi, att livet grupperas i fem helt olika riken, varav endast två är djur och växter. Häri ingår förstås inte virus, vilka är invecklade och unika på sitt sätt. På 1800-talet var djurriket indelat i fyra huvudgrupper; i dag finns det omkring fyrtio.

Darwin framkastade, att den första levande varelsen utvecklades i en ”varm liten damm”. Vissa nutida skribenter har föreställt sig, att livet uppstått i en ”organisk soppa” – en mer förfinad men lika vag version av Darwins varma damm. Numera vet vi, att den spontana uppkomsten av den första levande cellen är ett hopp av jättelika proportioner, långt mindre trolig än bakteriers övergång till att bli människor. På Darwins tid ansågs cellen vara ungefär lika okomplicerad som en bordtennisboll. Fortfarande betraktar de flesta evolutionister bakterier som okomplicerade. Emellertid vet vi, att de är förunderligt sammansatta och invecklade fabriker ruvande på många gåtor, såsom bakteriers motorer, vilka återstår att reda ut. Likaså förekommer celler av två väsensskilda typer – dem med kärna och dem utan. Det evolutionära hoppet från den ena till den andra överstiger fattningsförmågan.

Ju mera utvecklingslärans vänner lär sig om livet, desto mera invecklat ter det sig. För hundra år sedan fanns det inga förfinade mikroskop. Alltså underskattades hoppen från enkel- till flercelliga organismer. Datorns utveckling har också skänkt oss en viss insikt om hjärnans omfattande elektronik, dess ytterliga miniatyrisering och förvaringsförmåga. Mänskoögat, vilket Darwin erkände kom honom att darra, var bara ett skutt vad beträffar komplexitet. Nu är det dock känt, att det förekommer minst ett dussin helt olika ögontyper. Alla kräver de liknande hopp framåt i utvecklingen, om evolutionen inträffat. Likaså måste det bokstavliga hopp, som vi kallar för flygförmåga, ha utvecklats inte bara en gång, utan minst vid fyra olika tillfällen: hos vissa fåglar, insekter, däggdjur och reptiler. Till nyligen trodde man, att solljuset tillhandahöll all energi för liv. Nu känner vi till invecklade organismer på den mörka havsbottnen, som blott använder kemisk och termisk energi [värmeenergi ur jorden]. Att ett system för energiomvandling skulle utvecklas till ett annat motsvaras av, att långsamt ändra ett hus’ värmesystem från gas- till eluppvärmning genom tusentals sällsynta sammanträffanden. Dessutom skulle dessa tillfälligheter bara ändra på en mindre sak årligen, utan att de boende skulle frysa om vintern. I tillägg måste detta sällsamma, ouppklarade skeende försiggå flera gånger i två olika världshav. Många andra jättesprång måste också ha gjorts, om evolutionen inträffat: den första fotosyntesen, från kallblodiga till varmblodiga djur, från flytande vattenväxter till kärlrika växter [på land], från däggdjur med moderkaka till pungdjur, från äggläggande djur till djur födande levande ungar, insekters förvandlingar, däggdjurs övergång till ett liv i havet (valar, delfiner, tumlare, sälar, sjölejon och sjökor), reptilers övergång till ett liv i havet (svanödlor, fisködlor), och så vidare och så vidare.

Luckorna i det fossila vittnesbördet är väl kända. För hundra år sedan menade evolutionister, att dessa luckor skulle tätas i takt med ökande kunskap. De flesta paleontologer [kännare av utdöda djur och växter] erkänner nu, att den förutsägelsen ej slagit in. Den mest berömda ”felande länken” är givetvis den mellan människan och apor. Emellertid är uttrycket vilseledande. Det borde inte föreligga en överbryggande länk, utan tusentals, om evolutionens träd nu knyter människan till apor med deras talrika språkliga, sociala, mentala och fysiska skillnader.

Vetenskapliga landvinningar har visat, att utvecklingsläran är ändå löjligare än den verkade för dem på Darwins tid. Den är en teori utan verkningssätt. Inte ens hänvisningar till långa tidsperioder låter okomplicerade organismer ”hoppa över luckor” [i evolutionens träd] och bli allt mera invecklade och livsdugliga. Ja, såsom framgår av nästa del, gör långa tidsräckor dylika språng ännu mindre troliga. Alla avelsförsök, som många hoppades skulle visa makroevolution [övergång till en ny art], har misslyckats. De sakskäl, som Darwin och hans anhängare anfört, har numera dåligt rykte eller är, som bäst, ifrågasatta t.o.m. ibland evolutionister. Slutligen har forskningen under de senaste årtiondena visat, att de nödvändiga förutsättningarna för livet är otroligt invecklade. Just tecknen på ingenjörskonst, som tänkande personer kan se omkring sig, antyder självfallet en ingenjör, formgivare. Ändå talar evolutionister, konstigt nog, fortfarande emot denna ingenjörskonst genom att bruka sakskäl, som de lagt ned god tid på att tänka ut, ”formge”. Teorin om organisk utveckling synes förvisso vara ogiltig.

När vi nu lämnar vetenskapsgrenarna om livets yttringar och granskar astronomin och fysiken, kommer vi att upptäcka många andra allvarliga svårigheter [för utvecklingstanken]. Om inte Jorden, solsystemet, vår galax [vintergata, samling av stjärnor och planeter], eller ens de tyngre kemiska elementen kunde ha utvecklats, vilket nu tycks vara fallet, då kunde aldrig någon organisk evolution ha börjat [sid. 16-17].”

Utvecklingstanken skjuts ytterligare i sank av fortsättningen. Följ med i nästa inlägg!