En Tillflykt för de Förtryckta

En Tillflykt för de Förtryckta

”Man vet aldrig, när man får anledning att göra något för Herren.”

”HERREN är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider. De som känner ditt namn förtröstar på dig, ty du överger inte dem som söker dig, HERRE.” Psaltaren 9:10, 11

Av pastor Domingo Nuñes

Under mina resor försöker jag att visa Jesu kärlek för alla, som jag råkar. Fastän det händer att omständigheterna gör detta svårt, sker det nu och då att jag blir belönad genom en glad överraskning för mina ansträngningar. Det var fallet under en flygtur nyligen, då jag återvände till Förenta Staterna från Zambia. Jag fick byta plan i London, för att ta en anknytning till Dallas.

Då jag steg ombord på planet, var uppenbarligen flygvärdinnan som hälsade på passagerarna väldigt ledsen för något och behandlade oss tämligen oförskämt. Hon avfyrade inte sitt vanliga soliga leende och gav sin varma hälsning, som jag kommit att vänta mig på den här turen, som jag åkt med flera gånger tidigare.

Sedan resan inletts, och jag gick förbi kabyssen mot slutet på maskinen, träffade jag på samma flygvärdinna, som jag sett vid ombordstigningen. Även om hon tydligen fortfarande var ganska upprörd över någonting, var hon i stånd till att be om ursäkt för frånvaron av ett glatt välkomnande.

Jag godtog ursäkten och sade, att vi alla under stundom drabbas av vanskligheter, som får oss att känna oss ganska nedslagna. Mitt sympatiska bemötande slog tydligen an hos henne, och så började hon att berätta för mig om orsaken till sin dystra sinnesstämning. Samtidigt anmärkte hon, att emellanåt är livet orättvist.

Strax före flygturen hade hon kommit hem oväntat och överraskat sin man med en annan kvinna. Det går att föreställa sig, vilken förödande inverkan det här hade på henne. Arbetsschemat gjorde, att hon bara hann med en kort meningsväxling med maken, varvid hon påminde honom om, att de kommit överens om att ingendera skulle ta med sig en person av motsatt kön hem, om inte andre var där. Han höll sig på defensiven och försökte att rättfärdiga sitt handlande, men hon påminde honom om, att det varit han, som brutit mot deras överenskommelse. Således plågades hon av det tråkiga, då hon inledde sina uppgifter på planet.

Eftersom resan mellan London och Dallas tar tio timmar i anspråk, hade vi gott om tid för samspråk. Senare under färden kom flygvärdinnan fram till mig och frågade, vad jag arbetar med. Då jag sade, att jag var pastor, svarade hon att hon trodde på Gud och att saker och ting inträffar av en orsak. Sedan frågade hon mig, vad jag tyckte att hon skulle göra.

Jag rådde henne, att tala med maken och att hålla i minnet, att Gud förlåter. Många gånger sade Jesus: ”Gå och synda inte mer”, då Han hade förlåtit överträdare deras synder.

Jag lyssnade medlidsamt och sedan bad jag med henne. Hennes känslor svallade, sedan tackade hon mig, och därmed var våra förehavanden över för en stund.

Jag kände inte till, att en av förmånerna för flygbolagens värdinnor är att de kan kommunicera med sina familjer med hjälp av SMS under färd. Mot slutet av vår resa meddelade hon mig, att hon hade kontaktat maken och att han hade bett om förlåtelse samt hade gått med på, att ta ett plan samma kväll för att träffa henne i Dallas, där hon skulle övernatta, innan hon skulle återvända till sin hemmabas. Hon sade, att hon trodde på hans ord, att hon var villig att förlåta och gå vidare. Så tackade hon mig för att jag övertygat henne om, att hon borde förlåta såsom Gud förlåter syndare.

Jag sade åt henne, att jag tänkte be för dem båda och försäkrade henne om, att Herren skulle ordna upp det hela till Sitt namns heder och ära. Jag trodde, att därmed var saken klar och att jag aldrig mer skulle se flygvärdinnan.

Ett par månader senare flög jag i motsatt riktning – från Dallas till London – och till min stora överraskning hälsade samma värdinna mig, då jag bordade planet. Hon log brett mot mig, skakade min hand hjärtligt och sade att hon ville språka med mig, väl turen börjat. Det säger sig självt, att jag såg fram emot att tala med henne.

Det visade sig, att maken visst träffade henne den kvällen, enligt sitt löfte. De samtalade länge och uppriktigt om bristerna i sitt förhållande, varvid båda erkände agg, som de känt mot varandra och lovade varandra, att de skulle vara mera öppna och kommunikativa sinsemellan. Hon sade, att hon var säker på att Gud hade sänt mig för att gripa in å Hans vägnar, för att åstadkomma helande i deras förhållande.

Somliga gånger behöver vi inte vänta, tills vi korsar Jordanfloden för att bli lönade för våra ansträngningar för att förmedla Jesu kärlek!

Källa: Nyhetsbrevet In His Steps, November-December, 2014, s. 6, från Steps to Life, P.O. Box 782828, Wichita, KS 67278-2828, USA. stepstolife.org; historic@stepstolife.org