Barnberättelser om Ellen White. 22 - De predikar Sanningen om Sabbaten

Berättelser för Barn om Ellen White

 

22 – De predikar Sanningen om Sabbaten

Hänvisninger: Pioneer Stories, s. 180-186, Teachers Guide for Bible, Grades 1 and 2, s. 240-242, Stories of Little Ellen and the Message, s. 66-73, The Story of our Church, s. 204-205. Dagens text: Job 19:23.

1:a scenen – En bok om Sabbaten

Nu när Kapten Bates hade förstått att den sanna Sabbaten var den sjunde dagen, kände han sig starkt manad att dela med sig av denna sanning till andra. Han ville gärna tala om för alla att den sjunde dagen fortfarande var Guds sanna Sabbat, men han kunde inte resa överallt för att undervisa folk. Och det var inte möjligt för honom att skriva brev till alla sina vänner och släktingar om dessa goda nyheter – eller var det möjligt i alla fall? Ja, skriva – det var svaret. Han bestämde sig för att skriva en liten bok om Sabbaten. Han visste att han skulle kunna sprida denna nya sanning mycket snabbare om han tryckte den, alltså kunde boken skickas ut till tusen platser, medan han bara kunde besöka några ställen.

 
Men hur skulle han kunna trycka boken? Det skulle kosta mycket pengar, och kapten Bates var en väldigt fattig man nu. Han hade blivit ganska rik när han sålde sin båt för flera tusen dollar. På den tiden tyckte han att han hade tillräckligt med pengar att leva på i resten av sitt liv, men nu var de borta helt och hållet. Före den stora besvikelsen 1844 hade han satsat alla sina pengar på att resa runt och köpa litteratur för att berätta för folk att Jesus snart ska komma. Och nu hade han bara ett par öre kvar.

Men när kapten Bates bad till Gud om detta, kände han att Gud ville att han skulle skriva denna bok om den sanna Sabbaten, precis som vi läser i Job 19:23: ”O, att mina ord hade skrivits ner, att de hade blivit upptecknade i en bok. . .” Till slut satte han sig, öppnade Bibeln och började att skriva.

 
En dag medan han satt och skrev, kom hans fru ut från köket och sade: ”Joseph, jag har inte tillräckligt med mjöl för att göra färdigt brödet, som jag håller på med.”

”Hur mycket mjöl behöver Du?”, frågade kapten Bates.

”Ungefär två kilo”, svarade hon.

När fru Bates gick tillbaka till köket, gick kapten Bates till affären och köpte mjöl. Han tog hem det och lade det på bordet medan hans fru var ute ur köket för ett ögonblick. Så fortsatte han att skriva.

 
Snart kom fru Bates tillbaka igen. ”Varifrån kom mjölet?”, frågade hon.

”Jag köpte det”, svarade han. ”Är det inte nog till brödbaket, som Du håller på med?”

”Ja, men har Du, kapten Bates, den man som har seglat från New Bedford till alla delar av världen, varit ute och köpt bara två kilo mjöl?”

 
På den tiden fanns det inga bagerier, och folk måste baka allt själva, så de använde en massa mjöl. De brukade inte köpa två eller fem kilo åt gången, som vi gör nu. Nej, de köpte femtio kilo, eller ett stort fat mjöl i taget.

 
”Kära fru, jag använde mina sista slantar på mjölet”, sade kapten Bates.

 
”Vad skall vi göra nu då?”, frågade fru Bates.

 
Kapten Bates sade: ”Jag skall skriva en bok och skicka ut den för att göra sanningen om Sabbaten känd för världen.”

 
”Men vad skall vi leva av?”, frågade fru Bates, med tårar i ögonen.

 
”Herren kommer att sörja för oss”, svarade hennes man leende.

”Ja, Herren kommer att sörja för oss, det säger Du alltid”, sade fru Bates och började att gråta, i det att hon stängde dörren bakom sig.

 
2:a scenen: Ett särskilt brev

Kapten Bates satte sig ned och fortsatte att skriva på boken om Sabbaten. Efter ett tag kände han starkt att han skulle gå till postkontoret. Han gick dit, och där var det ett brev till honom, men det fanns inget frimärke på kuvertet. Det vill säga, kapten Bates måste betala brevportot. Men stackars kapten Bates hade lagt ut sina sista ören på mjöl.

”Drew, jag har inga pengar – inte ens tillräckligt för portot”, sade han till postmästaren.

”Åh, det gör inget, kapten Bates”, sade postmästaren. ”Ta brevet med Dig, och betala en annan gång.”

 
”Nej”, sade kapten Bates. ”Jag kommer inte att ta med mig brevet från posten, förrän portot är betalt. Men jag tror att det finns pengar i det där kuvertet. Skulle Du vilja öppna det? Om det finns pengar i det, kan Du ta till portot. Om inte, vill jag inte läsa brevet.”

Postmästaren öppnade kuvertet. Jo, fullt riktigt, det fanns pengar i det – en tiodollarssedel! Drew tog fem cent för portot och gav resten av de tio dollarna och brevet till kapten Bates. När han hade läst brevet, fann han att det var från en man som sade att Herren hade sagt till honom att kapten Bates behövde pengar. Han kanske var så upptagen med att skicka pengarna, att han glömde att sätta på ett frimärke.

Nu gick kapten Bates för att handla igen. Men den här gången kunde han köpa ett helt fat mjöl. Han köpte också potatis, socker och andra saker. Då han berättade för mannen i affären, vart de skulle leverera varorna, sade han: ”Damen där kan komma att säga att det måste vara ett misstag, men Ni behöver inte bry Er om vad hon säger. Ställ allt vid ytterdörren.”

Detta brev med tio dollar hade verkligen gett kapten Bates mod och stärkte hans tro än mer på att Jesus kommer att uppfylla Sitt löfte i Matteusevangeliet 6:25, 31-33: ”Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. . . . (För) er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.”

Kapten Bates hade påbörjat sin bok i tro, för han visste att många människor höll söndagen i okunnighet, och att de skulle vara ivriga att få veta sanningen om Guds sabbat. Sade inte Jesus till Petrus i Lukasevangeliet 22:32: ”. . . när du en gång har omvänt dig, så stärk dina bröder.’” Kapten Bates hade blivit omvänd till adventisttron, och nu kände han att han måste förmedla denna nya sanning om Sjundedagssabbaten till andra.

 
Från butiken gick han till tryckeriet och avtalade där om, att tusen exemplar av hans bok om Sabbaten skulle tryckas.

När Kapten Bates kom hem, såg han mjölet och alla de andra varorna vid ytterdörren. Så gick han lugnt in på sitt rum och började att skriva igen.

 
3:e scenen: Var kom det ifrån?

(Sätt upp 1:a scenen igen och mjölet 173 vid dörren)

Strax efter kom fru Bates in och sade upprört: ”Joseph, titta utanför! Var kommer alla saker ifrån? En utkörare kom och levererade det här. Jag sade till honom att det måste vara fel, men han levererade det ändå.”

”Ja”, sade hennes man, ”jag antar att det är i sin ordning, då.”

”Men var kommer det ifrån?, frågade fru Bates. ”

”Åh, Herren har skickat det”, svarade kaptenen.

”Åh ja, Herren har sänt det. Det säger Du alltid.”

Då gav kapten Bates henne brevet och sade: ”Läs det här. Då förstår Du, var det kommer ifrån.”

Hon läste brevet, och sedan började hon att gråta igen, men den här gången var det av en annan anledning. Hon var så glad att Gud hade hittat en utväg för dem, men hon skämdes för sin brist på tro.

Kapten Bates avslutade boken. Boktryckaren tryckte den. Och han fick pengar till att betala för den från olika platser just när han behövde dem. Många människor läste boken, jämförde den med Bibeln och blev övertygade om att den sjunde dagen fortfarande var Guds heliga dag – samma dag, som Han hade välsignat och helgat i Edens lustgård i slutet av skapelseveckan.