Barnberättelser om Ellen White. 6 - Den Natten var Månen röd som Blod

Berättelser för Barn om Ellen White

6 – Den Natten var Månen röd som Blod

Hänvisningar: Den Stora Striden, s. 181-182, Lärarhandledning till Bibeln, årskurs 1 och 2, s. 228-232. Dagens text: Uppenbarelseboken 6:12.

1:a scenen – Ett viktigt datum  

Många kom för att höra William Miller tala. Kyrkan var full både dag och natt. Folk satt allvarsamma och lyssnade på Miller förklara de underbara verserna ur Bibeln. Ellen blev förvånad över att läsa de många intressanta profetiorna från Bibeln och höra dem förklaras så tydligt. Miller visade på många sätt att Jesus snart skulle komma igen.

Många lärare skriver varje dag dagens namn i datorn och på tavlan. För det mesta är det helt vanliga dagar när ingenting händer i synnerhet. Men vissa dagar är viktiga – de är speciella dagar, därför att speciella saker händer, till exempel födelsedagar, Jul, osv.

Nu skall jag visa Dig ett papper med en speciell dag, som har en särskild betydelse för dem som tror på och förstår Bibeln. Någonting hände den dagen som aldrig har hänt förut och som aldrig har hänt sedan dess. Här är datumet: den 19. Maj, 1790. Det var länge sedan. Någon som vet vad denna speciella dag i historien heter? Den kallas för ”den Mörka Dagen”.

2:a scenen – Ett konstigt mörker

Dagen började precis som vilken annan dag. Solen gick upp, fåglarna började att sjunga och folk steg upp som vanligt. Männen gick till ladugården för att mjölka och kvinnorna gjorde frukost. Barnen gick ut för att göra sitt arbete innan de skulle gå till skolan. Vissa skulle mata hönsen, andra skulle mata kalvarna, en del bar in ved, så att mamma kunde baka bröd och någon måste pumpa vatten från brunnen och bära in det i huset i hinkar. Efter frukosten gick barnen till skolan, kvinnorna började att tvätta kläder eller baka bröd och männen gick ut till sitt arbete på fälten eller i trädgården.

Allt var som vanligt fram till ca 09.00 på morgonen. Då började det att hända underliga saker. Himlen mörknade och det blev molnigt. (Täck solen med mörka moln.) Blixtar ljungade, åskan mullrade och tunga, mörka moln täckte himlen. Vid middagstid var det lika mörkt som det oftast är klockan nio på kvällen.

Ingen verkade vara medveten om att en av Guds stora profetior var på väg att uppfyllas, precis som Gud hade sagt. Låt oss läsa Amos 8:9, så att vi förstår vad som hände, även om folk inte förstod det då. ”Det skall ske på den dagen, säger Herren, HERREN, att jag skall låta solen gå ner vid middagstid och lägga landet i mörker mitt på ljusa dagen.” Korna ute i hagen kom hem till ladugården, fåglarna flög till sina bon. Hönsen hoppade upp på sina sittpinnar och fladdermössen flög omkring som de gör på natten. Djuren och fåglarna trodde att det var natt, men folk visste att natten inte hade kommit, och de undrade vad som var fel. ”Vad kommer att hända nu?”, frågade de.

 
I skolan var det för mörkt för att se i böcker och på svarta tavlan och eftersom det inte fanns elektriskt ljus då, skickade lärarna hem eleverna. Några av barnen blev rädda och började att gråta och sprang hem. Även de vuxna blev rädda. De kunde inte förstå det märkliga mörkret. Männen kom hem från fälten, snickare lämnade sina verktyg och skyndade hem. En del sade att det måste vara samma slags mörker, som kom över Egypten under plågorna, andra sade att det måste vara världens slut.

Snart var det så mörkt att ingen kunde se något. Folk tände sina lampor. De hade aldrig upplevt en dag som varit så mörk. Vad kunde det betyda? Många ville att kyrkorna skulle öppnas, så att de kunde bege sig dit för att be och studera Bibeln med prästen. Det är sorgligt, men många människor går till kyrkan bara när de är i svårigheter, eller blir oroliga likt dessa människor. (Använd svart flanell för att täcka bilden.)

3:e scenen – Natten när månen var som blod

På kvällen blev det ändå värre. En del var rädda för att gå utanför huset, eftersom natten var så onaturligt svart. Så småningom trädde månen fram. Men den var inte slät och blank, trots att den var stor och full. I stället var den mörk och röd. (159.) Jesaja 13:10 har något mer att säga om detta ovanliga mörker. ”Ty himlens stjärnor och stjärnbilder sänder inte mer sitt ljus. Solen går upp mörk, och månens ljus lyser inte.” Hos Joel 3:15 heter det: ”Solen och månen förmörkas, och stjärnorna mister sitt sken.”

Vissa människor var vakna hela natten, i väntan på att något hemskt skulle hända. Men ingenting hände. Nästa morgon gick solen upp, fåglarna sjöng, hönsen sprang ut för att få mat, korna råmade och ville ut ur ladugården. Allt var som vanligt igen.

Men denna ovanliga händelse fick många människor att tänka på allvar. ”Det måste finnas en anledning till denna mörka dag”, sade folket. Och det fanns en anledning, en högst speciell anledning.

När Gud skapade solen och månen, sade Han: ”’Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!’ De skall vara tecken. . . .” Första Moseboken 1:14. När Jesus var här på jorden, frågade lärjungarna Honom: ”. . . När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?’” [Matteusevangeliet 24:3.] Jesus svarade: ”Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken.” Markusevangeliet 13:24.

 
När människorna studerade Bibeln för att försöka förstå vad dessa märkliga händelser innebar, fann de en del av dessa verser. Då insåg de, att de hade sett ett av de stora tecken som måste hända, innan Jesus kommer tillbaka. Detta hände för länge sedan. Men Jesus sade att det skulle förekomma fler tecken, som skulle tyda på att Hans återkomst stadigt närmade sig.